Kriget ingen kan vinna | Bicycling.se
Annons

Kriget ingen kan vinna

Cykelkultur: Ledarkrönika: 100 universitetspoäng i konfliktlösning hjälper föga och jag drämmer till näven i bakluckan på bilen. Föraren har precis svängt vänster och korsat cykelbanan där jag har knallgrönt och företräde.


Att krocken uteblir är ren tur, men det visar sig gå illa ändå, för jag har tydligen retat upp helt fel snubbe – en dynamitkagge redo att explodera.
Han väjer av från vägen och kör efter mig, på cykelbanan mitt i stan. Trots att han uppenbarligen har tappat det helt gör jag precis så som man aldrig fattar varför de gör i Hollywoodfilmer: jag cyklar rakt fram istället för att smita iväg på nån sidogata.
Men han kommer inte att ge sig och jag stannar till vid nästa korsning för att försöka snacka mig ur blåtira och storstryk. Han är som besatt, frusande och fräsande, för jag har rört hans bil och för att han hatar cyklister. Att han nyss nästan gjorde mina ofödda barn just ofödda passerar honom helt oberört. Min reaktion i korsningen var kanske lite onödig, men visst är det en viss nyansskillnad på att knacka på lite bilplåt och vilja vrida nacken av någon?

Alla skyller på alla och ingen gör rätt i det stora trafikkriget. Debatten är som en klåda, ju mer du kliar desto värre blir det. Jag är absolut inte Guds bästa barn i trafiken – min främsta ursäkt är stora brister i infrastrukturen – men det argumentet biter ungefär lika bra som ett uppblött skavsårsplåster. 

Konflikter i trafiken kan jag acceptera, vi är ändå många som ska dela på utrymmet. Mördarinstinkten har jag lite svårare för. Vi lever ju ändå i nån form av civiliserat samhälle, vill jag tro.

Tyvärr är exemplet ovan bara ett i mängden. Bicyclings bloggare Krister Isaksson skrev nyligen att han är rädd i trafiken, bara för att han cyklar. Fjolårssegraren i Tour de France, Chris Froome, blev nyligen prejad av vägen under en träningsrunda, och det i ett cykelland som Frankrike. Under samma vecka satt Louise Åkerblom på cykeln på väg hem till Åkersberga när en bilist körde in framför henne – och tvärbromsade.

Det här är inte olyckor utan medvetna prejningar och påkörningar, grundat i en vilja att med ett fordon som vapen skada eller kanske till och med döda en annan människa.

Är mitt 40 centimeter breda styre – alltså den faktiska plats jag tar upp på vägen – så extremt provocerande att hjärncellerna på dig bakom ratten helt checkar ut? Är det våra tajta rövar som väcker sån avundsjuka? Cyklar är tysta, tar minimalt med plats, och är världens mest energi- och miljövänliga sätt att transportera sig på, så varför detta enorma hat? Är det kanske bara symptom på stress, frustration och missnöje som sipprar ut som ilska riktat mot det man inte förstår?  

Men att försöka minska sin stress genom att ta ut den på någon annan är ungefär lika effektivt som att försöka bli varm genom att kissa på sig – det leder mest till kylslagen ångest. En mer vetenskapligt bevisad metod för stressreducering är motion och naturhäng i alla dess former, som exempelvis cykling. Den tajta röven får du på köpet. 




Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttiotvå med siffror i fältet här

Kommentarer


2017-06-12 13:21   Jomenvisst

@Jonas

35 cyklister på tre mil: det blir mer än 800 m mellan varje cyklist (i snitt). Hur tänker du att de ska agera som grupp?

Inte alla cyklister cyklar i grupp: kan man förvänta sig att N st individuellt cyklande cyklister ska agera mer som ett kollektiv än N st bilister som råkar befinna sig efter varandra på vägen?

Jag hade för en del år sedan en mycket irriterad busschaufför efter mig på en smal väg: problemet var att varje gång jag vek in på en busshållplats för att släppa förbi bussen, skulle den också dit ... Blev på samma väg passerad av en grusbil med släp med mindre än en halvmeters marginal: hade jag vinglat till hade det nog inte gått att identifiera resterna. (Jag var den enda cyklisten inom synhåll och det var just ingen trafik.)

 

2017-06-12 08:23   Henrik

Ledde cykel och cykelvagn med två barn i över ett övergångställe när en bilist ökade farten och nästa körde på mitt framdäck. Räckte dumt nog finger åt bilisten och passerade sen övergångsstället för att sedan cykla vidare hemåt. Hörde på håll en bil med tjutande däck och förstod vad som var på väg att hända. Befann mig som tur var på en plats med mycket folk i rörelse när bilisten dök upp igen och körde in framför min cykel och spärrade vägen för mig. Två vettskrämda barn fick sen se en vuxen man skälla ut mig för att jag hade räckt finger åt honom och när jag försökte förklara trafikreglerna för honom så var jag nära på att åka på stryk. Två dagar senare såg jag samma man gåendes med sin 2-åriga son i parken.

 

2017-06-10 09:03   Jonas

Ett problem på våra riksvägar är den stora fartskillnaden. Har märkt att hatet uppkommit senaste åren då cyklingen fullkomligt exploderat. Runt Norrköping har några riksvägar blivit rena rama motionsspår av cyklister som inte har något sans och vett! Kommentarer som att motorcyklar inte har problem är ju inte så konstigt då de följer trafikrytmen och utgör därför ingen stoppkloss. Sedan är ju hela fenomenet en utkomst av ett samhälle som har blivit ganska hänsynslöst .

Härom veckan körde jag om 35 utspridda cyklister på en sträcka av 3 mil på en trång 80 väg. Mig gör det inget då jag själv cyklar frekvent, men förstår också att timmerbilarna tillslut kör om på felställen för att inga cyklister stannar någonsin i grupp och släpper förbi uppstoppad trafik trots att man passerat ett flertal bussfikor! I vår grupp släpper vi alltid förbi trafiken när det bildas köer! Bönderna stannar däremot och släpper fram trafiken när det blir långa köer.

 

2017-06-09 10:29   Jens Gustavsson

Tyvärr är hatet mot cyklister inte ett storstadsfenomen utan förkommer ut på landet också. Jag råkar ut för olika typer av farliga beteenden även ute på landvägen (jag/vi cyklar oftast på mindre vägar), det känns nästa som det har blivit en sport bland bilister att hata cyklister och det har ingen betydelse om jag cyklar ensam eller i grupp. Någon frågade mig om det inte var farligt att åka MC, när jag köpte en förra året. Nej, svarade jag. När jag åker motorcykel har jag en massa skydd, bättre ax och bromsar än en bil, jag kan hålla mig undan. På en cykel är det betydligt farligare, lite kläder i lycra, en frigolit hjälm och min skicklighet. Bilister sitter i ett plåtskal som väger ca: 1,5 ton, men det verka som de inte förstår det. Jag är också bilist ibland, men att använda bilen skrämma eller skada andra trafikanter är helt främmande för mig.

 
Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser