MTB-bloggen - Anna | Bicycling.se
Annons

MTB-bloggen - Anna

Livin' on the edge MTB style

Sol. Härlig, efterlängtad! I början av veckan var det ren novemberdepp. Sen kom solen och snön. Och jag blev T-O-T-A-L nybörjare i skogen igen.

Med risk för att låta som en väderrapport eller SMHI... Solen föregicks av snöfall. Det kom M-Y-C-K-E-T snö  här. B-L-Ö-T snö. Jag älskar snö och ljuset. Slask, not so much. På klassiskt svenskt vis så blev den blöta snön snart frusen. Och jag ville ut och cykla.

Det blev en förmiddagstur tillsammans med kompisen Birgitta. Jag har aldrig cyklat i lite djupare snö som sen frusit. Eller på blank is. Men vi tänkte. Vi testar väl?

Det blev en del goda skratt. Framför allt för mig. Jag kände mig som om det var F-Ö-R-S-T-A gången på en MTB! I tätare delar av skogen gick det fint att cykla. Även om det var trögt. Men så fort det blev lite öppet så tog det stopp! Det går inte att jämföra med lera, det brukar jag klara bra, kan oftast trampa på och så kommer man igenom. Det var mer som sand. Men ändå inte. Friktionen var absurd. Gick liksom inte att starta heller. Total förnedring! Jag som tycker att jag börjar behärska lite mer på cykeln?

Vi bestämde oss för att testa lite grusvägar istället. Det var spännande. Lite härlig ”livin’ on the edge” så här i mitten av livet! Många ljudeffekter (från mig, inte Birgitta) i form av O-O-O-H-H, och I-I-I-H-H! Men samtidigt fantastiskt fint i solen. Inte vår snabbaste runda i historien, men helt klart veckans bästa stund! Det är såna här veckor jag älskar att vara min egen. Ja på jobbet alltså. Att driva eget företag, vara sin egen chef. Att kunna ta några timmar ledigt för att cykla och vara ute.

Veckans V-Ä-R-S-T-A vurpa hände inte på soliga isturen. Den hände på kontoret. För att nå upp till rullgardinen ställde jag mig på en stol. Med hjul. Det gick bra, tills den rullade iväg och jag ramlade bakåt. Jag slog i ryggen i skrivbordet. Fantastiskt klantigt! Det gör fortfarande ont och veckans styrketräning har fått ställas in. Att cykla ute gick bra (fallet var dagen innan). Men det gjorde ont efter. Skit.

Ska boka tid hos min naprapat nu till veckan. Hittills har det varit för ömt för att ens massera. Men kanske det ger med sig. Under tiden kanske snön och isen hinner smälta, sådär lite lagom? Får prova om det funkar med spinning så länge. Har ett par roliga pass inbokade!

Denna lördag blev det ingen distansspinning inne med tjejerna. Nästa vecka ska jag cykla Vasaloppsspinning på Motionsform. Men om två veckor kör vi kanske inne igen i klubbstugan. Under tiden har jag uppdaterat musiken till vår Spinning-lista på Spotify. (Tips på fler pepp-låtar? Skriv gärna i kommentarerna!).

Bra spångträning detta med långa, isiga spår, utan dubbdäck... Tungan rätt i mun är nödvändigt. Bedövande vackert i alla fall!

Birgitta är en fantastiskt duktig cyklist! Jag lär mig mycket av henne varje gång. Hon poserar dessutom så bra!

Det här området nån km från där jag bor kallas Oset. Det är Örebros gamla soptipp som för några år sen gjordes om till ett fantastiskt fint Naturreservat med våtmarker.

Rynningeviken, början till sjön Hjälmaren. Ljuset är som medicin för en vinterkropp.

Denna gången blev det en cykelfika med i Naturens Hus. Kaffe och macka satt finemang!

Kostat på mig en ny sadel denna vecka. Den som satt på när jag köpte cykeln (begagnat) var liksom inte... kompatibel med mig. Det blev en Phenom Pro från Specialized Body Geometry. Mätte dessutom mina sittben innan köpet, så nu har jag för första gången en sadel med rätt storlek. OMG. Vilken skillnad. Älskar!

Nyspolad och ren igen! Dags att flytta in hallen för att torka upp, sen in i vardagsrummet...

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2017-02-25 10:49


Spontan med Dan och en enbent talang

Ibland upptäcker man en ny talang. Jag är till exempel V-Ä-L-D-I-G-T bra på att låta som hackspetten i Kalle Ankas julafton. (Är han med fortfarande? Jag tittar aldrig längre). Häromdagen började jag svara barnen som om jag var Siri, i iPhone. ”Jag. Förstår. Inte. Vad. Du. Menar.” (Väldigt användbart när de vill ha något!) ”Vill. Du. Att. Jag. Ska. Beat. Boxa.” (Kanske mindre användbart?).

Ingen kan ställa frågor som Siri. Dottern meddelar ”Du L-Å-T-E-R faktiskt som hon!” Jag kanske ska söka sommarjobb som Siri? Hon behöver väl också vara ledig ibland?

På klubbens Tränarutbildning steg 2 i höstas upptäckte jag en annan sak. Jag är G-R-Y-M på att cykla med ett ben i taget! Helt M-A-K-A-L-Ö-S-T grym!

Vi hade praktik och skulle gå igenom det vi pratat om på teorin. Hur man kan köra olika typer av intervaller, hur känns det då, vad händer i kroppen och skallen när vi kör? På slutet säger vår Coach Annie ”Nu ska vi köra hela den här backen (en längre S-E-G grusväg, perfekt för lite längre intervaller) ända upp. Så fort ni kan. På ett ben. I T-A-G-E-T.

Vi ställer upp som vid tidigare start/spurt/korta intervaller. Jag ställer mig längst bak. Jag är inte snabbast i gänget, och har kommit typ sist i alla andra sorters intervaller. I en fick jag kommentaren på filmen av den ”Och Pojen, du ser ut som du ska starta i Cykelvasan. Lite lugnt iväg så där.” Eftersom det var på en snabb start-intervall, så var det kanske L-I-T-E kritik invävt där? Lite?

Vi ger oss iväg. Då upptäcker jag att alla är i vägen. För M-I-G. Jag behöver köra om! Vi får byta ben vid behov, för mig blir det två sträckor varedera på varje ben. Får upp farten och lämnar alla utom Pontus bakom mig. Han är en riktig träningsnörd (det tar han som en komplimang, hans blogg heter ju Cycling by the numbers!) och kör A-L-L typ av träning med bokstäver och siffror i. VO2, 4x4 ja du fattar.

Pontus har mig i nacken ända till det är typ 300 meter kvar. Då rycker han ifrån. Men det roliga är att de andra är så L-Å-N-G-T bakom! Vad hände? När de kommer upp erkänner Jonas, min gamla tränarkollega förra året ”Jag blev så förbannad när jag inte kom ikapp dig!” He, he...

Förmodligen kom styrkan här ifrån att jag kört väldigt mycket styrka för benen men ett ben i taget?

Jag har uppenbarligen hittat hem! M-I-N gren är E-N-B-E-N-S!

Men. Varför finns det inga T-Ä-V-L-I-N-G-A-R i detta? Intresset borde väl vara enormt?

PS Lär jag mig att använda rundtrampet lika bra med T-V-Å ben, så kommer jag nog bli betydligt snabbare i år. Kan ju vara bra. Tills Enbens blir en riktig gren!

Idag blev det en spontan snabbis i skogen med Dan! Ut i solen och det var så fint i skogen! Har inte kunnat cykla eller träna sen förra söndagen för jag har varit förkyld igen. Men den som väntar på något gott! Vi bor nära varandra så han hängde spontant på när jag skulle rulla lite idag. Blev ett par mil på magiskt bra stigar i snön!

Dan har också många talanger, mer användbara på hojen. Även kallad Crazy Dan, här hittar du hans YouTube: https://www.youtube.com/danalmberg. Han har sällan mer än ett hjul på marken. Ofta inga alls. Det är riktigt kul att cykla med de som är bättre än en själv, och jag har har tur som får hänga med så många sköna cyklister och talanger. Idag med Dan. Alltid lär man sig nåt! Stort leende har man alltid med sig hem! Våga hänga på de som är bättre än du själv! Det är mitt bästa råd till dig som börjar cykla! De allra flesta gillar att dela med sig av sin kunskap.

Den "lätta" stenen. Tja det ser ju lätt ut i alla fall. När man står bredvid!

Det är så sjukt fint i skogen! Älskar detta med vintercyklingen! Hårt i backen och snö som ger friktion, inte halt alls! Här är jag på lite bredare spår men lika fint på alla smala finstigar!

Skutt utför stenen. Obligatoriskt stopp vid A-L-L-A stora stenar. Han är lite luddig i kanterna den där Dan. Eller så är jag inte så bra fotograf. Bra skutt i alla fall!

Vi hittade en liten publik i skogen som vi fick en pratstund med också. Trevligt med folk som är pratglada! Över stocken gick det. Detta är annars numera Jannes stock, timmerstock alltså. Som jag skrev om i söndags.

Jag utnämner härmed mig själv till världsmästare i dåliga selfies. Denna leder ligan hittills. Ser lite full ut. Knök. Problemet är (jag skyller på det i alla fall) att jag har linser i när jag cyklar. Jättebra för att se stigen. Men de korrigerar inte mitt närsseende (för snål för progressiva). Så allt jag ser är ett sudd i mobilskärmen. Ibland går det bra. Idag not so much. Men Dan är ju snygg i alla fall! Även om jag fick med mer skog än cykel! 

Att cykla över och nerför och uppför hinder kräver ju att man hittar balansen också.

Här en bild-tillbakablick till i höstas. Lika soligt då! 

Eftersom jag hade fullt sjå med mina ben på den tränarutbildningen där vi körde intervallerna, och med att öka farten från dokumenterad Vasaloppsfart, så har jag ingen bild från den dagen. Men här är från utbildningstillfället efter, utanför Almby IKs fina klubbstuga! Coach Annie pratar om balanspunkten, vart går gränsen innan man tippar över bakåt? Nyttigt! Ska bara lära mig att få upp framhjulet mer än 1 sekund i taget, och högre än 10 cm. Baby steps my friends. Baby steps.


Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2017-02-12 16:31


Jag saknar dig pappa

Idag är det tre år sen min pappa gick bort. En dag då sorgen gör sig påmind. Men också glädjen.

Minnena. Det är inte alltid jag tillåter mig att släppa fram sorgen. Det är inte alltid den får plats. I livet. Men ibland. Som idag. Då kommer tårarna. Saknaden.

Pappa. Han lärde mig att cykla. Det är ett sådant där minne som aldrig bleknar. Vi bodde i ett stort rött tegelhus. Med grusgång. En liten damm, där vi åkte skridskor på vintern. Många äppelträd. Landet.

Cykeln var blå. En ärvd. Såklart. Jag är ju yngst av tre systrar. Det var på våren, tror jag. Jag fyller ju år i april. Vet inte riktigt hur gammal jag var. Kanske fem? Vi hade aldrig några stödhjul. Det var inte så stor idé där ute på landet. Asfalt fanns bara på landsvägen. Där fick vi inte cykla.

På grusgången börjar jag trampa. Fortare. Fortare. Det susar i håret. Pappa springer bakom. Håller i. Fortare. Fortare. Rakt emot huset. Mot trappan. Han släpper. Jag kan inte bromsa. Jag ropar. Jag kan inte stanna! Pang! Jag ramlar. Slog mig säkert. Minnet är däremot starkt. Jag kan cykla! C-Y-K-L-A! Min allra första cykellycka! Tack pappa!

Pappa fick aldrig höra om tjusningen med att cykla i skogen. Han gick bort innan jag hittade till MTB. Han skulle nog ha tyckt att det var roligt att höra om mina turer. Han tyckte också om att cykla. Han älskade att vara i skogen.

Ikväll ska jag ta mig ut på min MTB. Ut i skogen. Njuta av att jag kan. Att jag lever.

Älskade, älskade pappa. Saknaden är så stark.

En fin och väldigt typisk bild på min älskade pappa. Alltid i farten. Alltid något på gång. Han låg aldrig stilla och solade. Han blev brunast ändå.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2017-02-10 11:28


Pumpa, snö och läger!

Äntligen kom jag ut i skogen idag! Snön föll. Runt nollan i temp. Finstigar. Kompisar. En vecka kan knappast avslutas bättre!

Det är första vintern jag ger mig ut och cyklar. Jag har fortfarande inga vinterdäck. Inga dubbar. Ingen speciell ”slaskmoppe”. Kanske inte skulle kunna hålla mig på cykeln vid blankis. Idag funkade det perfekt! Mina däck ger ett toppenbra fäste känns det som! (De heter visst Continental Mountain King 2.4. De satt ju på när jag köpte cykeln begagnat från Annie Söderberg. Känns i alla fall kanon i skogen just nu!).

Snön ute gjorde mig så glad! Det var ljust. Det var vackert. Janne, Magnus, Jonas och jag cyklade finstigar runtom knuten där jag bor. Då bor jag ändå bara en kilometer från citykärnan i Örebro. Det är magiskt bra. Man kan snurra runt på hur många finstigar som helst.

Idag stannade vi såklart vid många stenar. Janne är en stenkille. Han är även en stockkille. Grym på att hoppa upp på, över, och ner från saker. Tänkte lära mig lite mer om det där av honom i år. Det vet han inte om än. Jag får kidnappa honom för lite one-on-one. Fast inte så stora stockar som de han hoppar över. Men små. Men även de bästa failar ibland, här kan du se när Janne blev blooper-kändis i veckan. Så han tycker det är lite mesigt att vara med här på en svensk cykelblogg. Han är ju internationell kändis numera liksom.

Det hände en annan skoj grej i veckan! Jag ska få åka på Lidingöloppet MTBs läger 21-23 april! Jag Ä-L-S-K-A-R läger. Det ska bli toppen! Då kommer Calle Friberg med flera att lära oss allt de kan. Eller. Kanske det är att ställa lite F-Ö-R höga krav på Calle och gänget. Jag kanske inte är direkt av det materialet att jag kan lära mig allt. Men jag kommer lära mig M-A-S-S-O-R! Kul ska det bli i alla fall! Jag hade inte något annat läger bokat i år så det blir K-A-N-O-N! Det händer hela tiden roliga saker som en effekt av att vara Lidingöloppets MTB-bloggare! Ska du på något läger?

Idag testade jag för övrigt fler kläder av de från 2XU som jag fått. 2XU-mössan ser jag J-Ä-T-T-E-R-O-L-I-G ut i om jag tar av hjälmen. Som en liten kondom-tutte på huvudet. Kan ju vara mitt huvud med. Eller mitt boll-ansikte. Men A-T-T-A-N-S så skön den var! Och den syns ju inte alls med hjälmen på! Sub-zero-jackan var grym i passform och det kändes som den släppte ut mer fukt än min gamla. Högsta betyg. Flossade långbrallor med bib. Redigerat 6/2: Ni ser, jag har ingen koll! Inte med bib ju, det skriver jag ju till och med, utan med P-A-D, eller som en del säger: med blöja!  Fast blöja för mig är nåt som till främsta syfte ska suga upp kiss, så jag säger pad. Brukar inte kissa i byxan. Än. Tänk, ingen som bike-splainade mig nu heller (se nedan)! De bara skakade på huvudet och slutade läsa förmodligen... Slut red! Och flossade benvärmare satt också bra på.

Jag var lite orolig för att byxorna skulle halka ner när det inte var hängslen på. Men de satt uppe jättebra. Trots att jag enligt dottern ”också har börjat få mage”. W-T-F liksom! Jag har ju gått N-E-R 500 gram sen nyår. (Jag skulle ju rapportera om det. Så. Rapport igen om en månad). ”Också” syftar här på min man. Tur man kan garva åt dom, barnen. Men hon får nog I-N-G-E-N veckopeng den här månaden tror jag! I alla fall. Jag har ju fått dessa 2XU-kläder gratis. Men jag tycker faktiskt om dem.

Läste för övrigt en rolig bloggpost av Elna Dahlstrand idag. Om ”bikesplaining”. Årets ord liksom? Tack Elna! Läs den om du inte redan gjort det. Rolig! Nu är jag lyckligt lottad. De allra flesta av mina cykelkompisar, både kvinnliga och manliga, är föredömligt ”bikesplaining”-fria. Det är skönt. Det är till exempel ok att svara Janne idag att jag inte exakt vet vad jag har för växlar heter mer än att de är Shimano, utan att bli just ”bikesplainad”. Men att jag älskar dom! De passar mig. Jag gillar dom.

Här kommer lite bilder från idag. Vi pumpade på rätt bra!

Alltså, nästa gång får nån annan agera jätteskalle. Jag har visst glömt tandpetarna till ögonen hemma också. Men glada är vi! Längst fram Magnus, sen Janne och sist Jonas!

Janne hoppelihoppar!

Magnus droppelidroppar!

My precious Lapierre Zesty Ultimate AM säger "fokus på mig"! Tur hon är tålmodig så jag kan ta allt i min takt!

Ber Magnus ta en bild på mig. Jag är jättebra på att posera. Eller kanske inte.

Vi gör ett försök till. Kanske blev det lite bättre? Cykeln är ju med på noterna i alla fall!

Vi ser det snöar vi ser det snöar! Sista försöket. Nej. Jag kan nog inte se mer normal ut än så här. 

Det var ju lite pumpande idag med. Vi började direkt innan start med gaffelpumpning på hopp-Jannes hoj.

Nä, den behöver visst ännu mer i sig. Pumpning två ute i finskogen.

På vägen hem fick Janne en däckpaj och gucca-splash på en storsten. Då åkte slangen fram. Magnus kör lite kärleks-mun-mot-mun på slangen innan dagens faktiskt sista pumpning!

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2017-02-05 17:10


Passar det eller?

Det har varit en grym träningsvecka! Alla passen passade in i mitt schema. Blev däremot åter varse att jag måste lära mig att meka! Eller i vart fall ha bättre K-O-L-L för fasen!

Det var på veckans Spinning Giro 85 på Friskis, Örebros mest populära spinningpass. Det måste det vara, platserna ryker på 1 minut! Jag har ställt in min cykel och ska klicka i min högra fot. Men den bara halkar ur. Eftersom jag tror J-A-G är lite knäpp provar jag väl sex gånger innan jag tittar efter. Jodå. Pedalen är trasig.

Jag ropar ”Christer” till en av instruktörerna som är på plats. ”Har ni extra pedaler?” (Egentligen så frågar jag faktiskt ”har ni extra trampor”. Hallå Anna! Det heter ju P-E-D-A-L-E-R! Så jag skriver att jag sa pedaler. Låter bättre så. O-K?)

Jodå de har extra pedaler. Christer hämtar verktygen och skruvar av den gamla. Sen ber han mig att ta upp den nya ur kartongen. Där det såklart ligger T-V-Å. Jag lyder snällt, räcker över den och sen försöker vi båda få den nya på plats! Det roliga (eller mer riktigt, lite pinsamma) är att jag gav honom en vänsterpedal fast vi plockat bort den på höger sida. Det tar en lång stund innan det M-Y-S-T-E-R-I-E-T är löst. Christer kan ju i alla fall skylla på mig. Jag kan inte skylla på nåt. Men. Jag lärde mig ju nåt nytt i alla fall!

Passet blir i alla fall sjukt jobbigt. Och vi har alla på något vis plågsamt roligt.

Annat som däremot passade M-Y-C-K-E-T bra var att jag fick mina fina kläder från 2XU! De som jag får som bloggare för Lidingöloppet MTB. En J-Ä-T-T-E-K-A-R-T-O-N-G med kläder! Totalt kittad från topp till tå. Än så länge har jag invigt de korta bibsen och tröjan. Satt bekvämt och verkligen skitsnygga! Stort tack! <3

Efter lördagens distansspinning i klubbstugan med tjejerna! 2 h som kändes riktigt bra! Kanske var det de snygga kläderna från 2XU!?

Ibland är det bra med pakethållare! När man får fint paket med cyklelkläder till exempel!

Jag körde förutom tre cykelpass tre gympass denna veckan. Två stycken ben/bål-pass vill min PT Göran att jag ska köra nu, ett kör jag med honom. Här är det Sumo-marklyft 5 set x 4 med 60 kg. Vikten ska vi visst höja. Han tyckte det såg för lätt ut. Lätt för honom att säga! Tredje passet blev ett rent överkroppspass.

Är det ett penis-paraply eller en cykelbralla? Den här bilden blev bara för rolig för att låta bli att lägga upp! Emma säger på bilden: den här hamnar I-N-T-E på nån jävla blogg! Men det gjorde den! Den passar ju så bra in i dagens tema på att passa in!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2017-01-15 20:00


En yogi bear med problemområde

Jag har gått på yoga i veckan. Hatha/Yin-yoga i kombo. Jag är S-T-E-L. Tänk stel som en pinne-stel. När vi gör övningarna blir jag som ett trassel av stela pinnar. En stor yoga-pinne-hög. Eller nej. Inte en hög. Så bra trasslar jag nog inte. Då skulle jag gå av. Det har jag inte gjort.

Yogan har hittat ett P-R-O-B-L-E-M-O-M-R-Å-D-E. Eller. Snarare hittat S-A-M-M-A problemområde som alla andra som försöker hjälpa mig med min kropp hittar: Naprapaten. Massören. Min PT. Min man.

Det är ju en cykelblogg det här. Om vägen till Lidingöloppet MTB. Så det skulle ju kunna vara något av de vanliga områdena man brukar få problem i. Rumpan. S-N-I-P-P-E-R-I-E-T? Fast det är klart. Man tänjer och knäcker väl S-Ä-L-L-A-N snippan hos naprapaten. Inte hänt mig i alla fall. Tack och L-O-V har det inte hänt nåt hos massören heller.

Nä. Det är så klart ryggen. L-Ä-N-D-R-Y-G-G-E-N. Tyvärr kan jag nog heller inte skylla allt på min kotkompression i L1.

På passet kommer Yogaläraren Susanne fram till mig när vi gör en (de andra G-Ö-R, jag F-Ö-R-S-Ö-K-E-R) position där man ska sitta med benen utåt som ett V och hänga framåt. Hon hjälper mig att fiffla in en kudde under rumpan, och säger ”Jag skulle vilja ha upp dig lite, för du har problem att ens sitta rakt upp nu eller hur? Det här är ditt problemområde,” säger hon och stryker på min ländrygg. ”Ja, jag är så stel överallt!” säger jag. Då säger hon ”Nej. Inte Ö-V-E-R-A-L-L-T. Se här. Du kommer ju ut med benen!” Då tänker jag: Det finns hopp! Problem är till för att lösas.

Faktum är att jag redan känner skillnad i baksidorna på benen och i ryggen. Efter T-V-Å pass! Så nu ska jag gå en gång i veckan hos Susanne hela våren. Det blir Hatha/Yin-yogan. Inte Ashtanga som jag först anmälde mig till. Det här kommer vara så B-R-A för mig!

Yogan gör jag ju för att bli mindre stel. Men jag skulle även vilja bli lite L-Ä-T-T-A-R-E. Att jaga kilon i kroppsvikt är ju (precis som även min blogg-kollega för Lidingöloppet, Kalle, sa här om veckan) M-Y-C-K-E-T billigare än vikt på hojen. Dessutom väger min Lapierre Zesty AM bara ca 11 kg. Hon är minsann en I-N-S-P-I-R-A-T-I-O-N. Redan så fin och slimmad som H-O-N behöver vara. J-A-G har nog bara att bita i och bestämma mig.

Säger jag det dessutom här i bloggen. Då V-E-T ju fler än jag. Då M-Å-S-T-E jag ju göra framsteg under våren. So, here it goes! Efter nyår vägde jag in på 68,3 kg. M-Å-L innan Lidingöloppet MTB den 6 maj: gå ner 4-5 kilo. Samtidigt ska jag behålla eller öka min nuvarande muskelvikt. Du behöver I-N-T-E vara intresserad, men jag kommer rapportera till dig ändå! Återkommer en gång per månad med resultaten här i bloggen.

Namaste!

Se vilken F-I-N pinne jag kan formera under filten i väntan på att alla ska komma och passet ska starta! Susanne tänder ljus. Hon driver Yogakällan i Örebro. En liten mysig lokal med lugn stämning.

My precious. Min Inspiration. Jag känner att jag behöver göra henne lite rättvisa och bli lika smidig som hon är. Då kommer vi ha ännu mer skoj i skogen. Den här bilden är tagen på Nyårsdagen då det blev en liten runda med min granne. Barmark och plusgrader. Nu är det tokvinter! Men så ska det väl vara i januari! Pärlan står inne i värmen i huset så länge.

En av mina nya kompisar! Overnight Oats. Jag var skeptisk. Trodde det skulle smaka klister. Men det är väldigt gott! Och så smart. Färdigt att äta när man vaknar! Se mitt recept nedan om du vill testa!

Annas variant på Overnight Oats:

2 normalportioner (eller en gigantisk!)

2 dl mandelmjölk

2 dl mild naturell yoghurt

2 dl fiberhavregryn

1-2 krm salt

1 liten tsk vaniljsocker (valfri)

15 "duttar" med mald kardemumma (eller annan smaksättare), blir kanske 1 liten tsk

Rör ihop allt i en bunke. Fördela i 2 burkar, skålar eller stora glas. Det blir ca 5 dl så 2,5 dl per portion.

Toppa med chiafrön, frysta hallon och fyst mango. Eller andra bär. Men lägg bara på sånt som du tycker är ok att det blir lite blött nu.

Låt stå minst 4 h eller över natten.

På morgonen (eller mellis): Ta fram och toppa med tex lite hackade nötter (salta jordnötter var gott), frön eller kokosflingor för lite crunchighet. Eller lägg på skivad banan eller annan frukt, om du vill ha mer frukt, eller kanske istället för bär.

Ät och njut!

Grunden i receptet är alltid 1/3 vätska, 1/3 yoghurt och 1/3 gryn. Sen kan man ju göra små eller stora portioner, byta smak på mjölk eller andra gryn tex. Bara att experimentera! För den som undrar blev det ca 350 kcal/portion i min variant på bilden plus med 1 msk jordnötter ovanpå, så jag tycker det blev en bra grund på morgonen. Sen kan man ju addera ägg och annat för mer energi beroende på behov!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2017-01-06 11:57


Hjärnspöken, cykelminnen och statistik

Året snart slut. Fast först ska jag ju äta ännu mera mat ikväll. Längtar lite faktiskt till när dagliga efterrätter (nästan) och praliner (definitivt) inte är normalläget. Hur som. Årskrönikorna haglar. Ska jag skriva en jag med kanske. Vet inte. Är nån intresserad, kan man undra?

För mig och mitt liv på min MTB har 2016 varit spännande och utvecklande. Det har gått från panik och nära gråten på en av mina första turer när vi hade tränar-utbildning i Almby IK. Till att skrattande tjoa mig nerför steniga branter.

Det var i mars och jag kom inte ihåg hur man gjorde. När man cyklade MTB. Annie Söderberg höll i en utbildning för oss som skulle bli (det var jag det) eller var tränare (det var resten). Vi står i en (brant) backe i vår klubbs hemmaskog Markaskogen. När jag nästan gråtfärdig sa att jag bara hade massa hjärnspöken sa hon, klok som alltid ”Ok Pojen. Hur många gånger har du cyklat i år innan idag då?” Jag: ”Två”. Annie: ”Så du menar att du haft de här känslorna väldigt länge?” Som sagt. Klok. Jag har fått hjärnspöken fler gånger under året efter det. Men jag vet ju nu att de släpper. Bara jag inte låter dem ta över. Bara jag inte pressar mig för hårt när hjärnan inte är med. Jag har fortfarande den backen, ”Hoppbacken” kvar på min lista. Men det kommer. Det går alltid att komma tillbaka!

Jag har ju redan berättat om de lopp jag gjorde i år (det gick ju fort!) i min allra första bloggpost. Så här kommer lite annat från året som gått!

Jag var i La Manga under MTB-läger i april. Även här fick jag några hjärnspöken där enkla saker blev så stora. Men det gick över den gången med! Kompisarna åker på samma läger igen nästa vår. Men jag får stå över. Jag är inte alls avis. Nej då. Här kan du läsa mer om nästa års läger om du är sugen! Och ja, det är jag som hamnade på "cover photo" i eventet. Gjort en "vält-SPD" men låtsas sola...

Jag vet. Ser helt platt ut. Men detta är "stora droppet" på vår svarta hemmabana. Det är ganska brant och högt med rötter ovanför och stenar nedanför. Så glad när jag övervann rädslan på en av årets Tjejträningar och körde det! Två gånger! Ser fram emot att köra det med nya hojen, kommer nog kännas helt annorlunda än med HTn! Bra coaching av tränare Linnea Angerman hjälpte till!

Sälen och Rörbäcksnäs med tjejerna! Så mycket skoj och skratt! Jag var samtidigt väldigt stressad just då. Så pulsen var hög på stigarna på grund av det. I Down Hillen på grund av annat. Blir fler gånger DH helt klart! Sjukt skoj! Jag står längst till vänster i röda shorts och försöker se ut som om jag vet vad jag gör! Sen Eva, Emma, Pernilla. Lotta och Anne!

Rörbäcksnäs med min man Mårten. Båda barnen var på kollo och vi tog några dagar med bara massor av cykling! Vi hade så roligt (man ler liksom så där hela tiden och sväljer mygg!) och det gick så himla bra att cykla! Längtar till nästa år då jag hoppas vi kan åka upp igen. Mårten, du har varit fantastisk i år som låtit mig ta så mycker tid till cyklandet!

En av alla fina bara ge-sig-ut-och-cykla-turer. Är så otroligt lyckligt lottad som har Markaskogen 15 minuter bort på cykel. Det här bilden är från denna veckas ena morgontur. Magiskt fint i sol på stenhårda, frusna stigar den 28 december. Sen har jag ju även hela Bergslagen 20 minuter bort med bil.

 

Så har jag kört min sista tur på MTBn under 2016? Kanske inte. Jag kollade ju Stravan efter Annandagens tur. Kanske är jag L-I-T-E irriterande som pratar om Strava i bestämd form? Jag tycker nästan själv det är lite stört. Jag hade i alla fall bara 59 km kvar till 2000 km i år. Jag kör bara in mina MTB-turer i Stravan. Inga cykelturer till jobbet eller annat. Det kan man ju såklart göra. För mig är det ”viktiga” att se hur lång jag kört på min MTB. Veckans väder har ju varit allt annat än vintrigt. Inga problem att cykla alltså, även utan vinterkläder och dubb. Jag varit ute två gånger till sen i måndags, och kommit upp i totalt 2002 km. Yes! Kanske inte är så långt för andra, men jag är väldigt nöjd med det!

 

Sen ser jag att jag kört 99 rides. Lite fånigt. Borde ju stå 100 där. Eller? Så det kan bli en till tur idag. En kort. En skoj-på-hoj-tur. Kanske.

 

PS – längtar nu till att köra igång ordentligt med gymmandet igen efter helgernas ätande! Jag har kort på Motionsform här i Örebro! Vi är nu fyra cykeltjejer som har kort där och det är skitkul! Tyvärr är enda gemensamt fungerade tiden för ett pass ihop fredagmorgnar kl 6.30…. Men jag ska även träna en del med PT Göran Asp som även äger och driver Motionsform med sin fru Ulrika. Älskar att träna med Göran! Inte för att jag inte kör hårt själv. Jag har heller inga problem med att komma iväg. Utan för att det bara blir så mycket bättre och tyngre och ”skönare” helt enkelt! Sen tvingar han mig att göra sånt jag inte gillar men behöver. Som Draken.

 

Här är Göran och jag efter att vi sprungit Tjurruset 2014. Jättekul och jobbigt! Vi var väl 20 pers från Örebro Military Training sprang ihop. 


Gott Nytt År! Nu har jag bloggat halva dagen så det kanske blir bara 99 turer ändå! Vi får väl se!

Skriv ut Permalink Kommentarer (3)

2016-12-31 12:14


Annandagstur med tzzze Boys!

Tjoho! Det blev en tur idag! Tio personer blev vi som hängde på efter att jag lagt ut i Facebookgruppen jag berättade om igår!

Generellt är killar bättre på att hänga på såna här turer. Jag var enda tjejen idag. Varför är det så? Det är ju så kul! Jag har slutat stressa upp mig över om jag inte är lika snabb som killarna ofta är. Det viktiga är att ha kul! Och det blev en riktigt fin tur på strax under 3 mil. Kändes som vår i luften. Här finns vår runda på min Strava!

Såg på Stravan att jag har bara 58 km kvar att cykla i år för att nå upp till 200 mil! Hmm. Får nog försöka hinna med lite hoj ute till veckan. Det vore jul en nice gräns att slå!

Här lite bilder från idag!

Det är så sjukt kul att cykla ihop med andra! Då blir jag så här lycklig i ögonen! Boyzzen är också lyckliga. Skogslyckilga!

Tror alla boyzzzen kom med på bild här utom en. Vi var lite ojämna i form och fart men det gör inte så mycket. De snabbaste kör lite fortare och väntar in oss lite långsammare. 

Janne hittade så klart en sten. Han säger att jag visst klarar den med min nya hoj. Jorå... jag sa att jag kanske behöver lite mod med. Även om hojen nu kan köra över och nerför allt så kanske inte jag kan. Men jag kanske kan börja med en lite mindre sten?

Ortoligt att kunna cykla ute på Annandagen och komma hem lerig! Och som jag älskar min nya hoj! Vi är än så länge mest kompisar utför och på stig med lite stök, det är ju en finfin trailbike, uppför och över hinder håller jag på att lära mig hur hon funkar och jagar bort lite hjärnspöken som finns kvar sen jag ramlade och bröt fingret. Men det kommer!

Så, nu ska jag inte spamma er med fler blogginlägg på ett tag! Kunde bara inte låta bli att berätta om min tur med tzzze boyzzz! God fortsättning!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-12-26 15:34


Jag har faktiskt bara inte lärt mig än

Hur har julmaten landat i magen då? Det blev en hel del godis igår för mig. Mer godis än mat tror jag. Har nog gått upp två kilo senaste dagarna. I övrigt är det sjukstuga. Hälften av familjen, Mårten och sonen, fått 39,5 graders feber. Två med seriös ”man cold” in da house!

Mårten och jag hade ju tänkt cykla i skogen i morgon på Annandagen. Det är mer som april och vår här hemma än december och jul! Men, om jag håller mig frisk så kanske det blir av ändå.

Vi har en Facebook-grupp här, Mountainbike i Örebro, så jag la ut att vi skulle cykla. Antingen så skriver man den fart man tänkt, eller fart efter kamrat, så anpassar man farten efter de som vill bli med! Brukar vara så kul för det kommer alltid någon man inte träffat förut, och mer ovana kan lära av de mer erfarenhet. Sist blev vi runt 20 personer! Det var på första advent. Verkar dock vara lite manfall till Annandagen bland de som var sugna. En bröt tummen i förrgår tydligen. En (utöver Mårten) lider också av man cold. Men annars får jag väl sticka ut ensam.

Här är vi som cyklade på första advent, vi väntar lite på några som skulle fixa lite luft i däcken. Magiskt fint (ni kanske ser att jag njuter längst fram så jag blundar)! Bilden tagen av "Mr Mountainbike" Magnus Jörnegren (han med selfie-skallen). Han hittar så bra överallt att man alltid vill ha honom med. Sen är han glad också!

Förutom att det A-L-L-T-I-D är roligare att cykla tillsammans med andra, är det tryggt med sällskap om något händer i skogen. Sen finns det saker jag är lite dålig på. Som att byta slang vid punktering. Ironiskt nog har jag aldrig haft punktering på mina första två år. Sen fick jag en på asfalten på väg hem från en träning nu i höst (på min gamla hoj). Då ringde jag hem. Och fick skjuts. (Här kan du tänka dig den där emojin med en apa som håller för ögonen).

Jag är nämligen lite (ok, M-Y-C-K-E-T) bortskämd med att ha en (Mårten) som är superduktig på att meka cykel, byta slangar och montera belysning inför mörkerkörning (jag vet, P-I-N-S-A-M-T, men oftast blir de liksom monterade!). Jag tänker alltid att, N-Ä-S-T-A gång, D-Å ska jag fixa det själv. Sen blir det alltid bråttom. Enklare att bli servad. Jo. Jag är nog lite L-A-T. Säger ”gör det du, det går snabbare, jag är så dålig på det” Men. Sist när vinterdäcken skulle på vanliga cykeln, så sa Mårten: ”nej du ä inte dålig på det. Du har bara inte lärt dig än”.

Så här fint har vi ganska ofta i vår hall. Även mekarrum när det är kallt ute. Så här gör jag när jag byter däck. Eller, ja får dom bytta. Med mekhjälp av Mårten.

Så mitt nyårslöfte inför cykelåret 2017 är att:

1. Lära mig fixa punkan (byta slang). Issue: mina nuvarande feta däck (som satt på vid köp) har visst extra 5 skruvar... nånstans. Hoppas så länge på I-N-G-E-N punka...

2. Lära mig justera växlarna

3. Ehhhh, kanske kan räcka till att börja med?

4. Ok, ska bli mindre stel. Har anmält mig till en Ashtanga-yoga-kurs…

Men tvättar och putsar på min cykel, det gör jag själv. Oftast.

PS: Det är så kul att se att så många faktiskt läser bloggen även om ni inte kommenterar något här. Känns privilegierat att ha fått den här platsen att skriva på av Bicycling.se och Lidingöloppet MTB!

God fortsättning! Stay away from the man-cold. Och bryt inga ben. Eller fingrar.

Skriv ut Permalink Kommentarer (4)

2016-12-25 12:31


Känner vi varann?

Alltså. Jag tycker verkligen att ”folk” borde ha hjälmen på sig när de går på spinning. I alla fall en stund. Tills passet drar igång. Jag är nämligen H-O-P-P-L-Ö-S-T dålig på att känna igen folk. Särskilt när de inte ser ut som de brukar. (I mataffären tycker jag däremot att det ser väldigt konstigt ut med hjälm. Om man inte behöver den för att man är vinglig).

Jag ska förklara. Förra tisdagen var jag på ett pass som heter Spinning Giro på Friskis. 70 minuter fet intervall-svett (här vill jag lägga till B-L-O-D och T-Å-R-A-R men det kanske inte är riktigt sant, men det hade låtit bra eller hur?). I ”pausen” efter en 4-minutersintervall kliver jag ut för att hämta en liter vatten till (kanske ska ta med min 3-liters Camelback nästa gång?). Genom den andra dörren kliver samtidigt en glad och lika svettig man ut. Han behöver också en liter till. Egentligen behöver vi kanske båda en paus också, så det är ju lite T-U-R att vattnet behöver fyllas på.

Jag säger nåt i stil med ”Sjuk jobbigt! Hade gärna varit i bättre form!”. Han svarar ”Ja. Och du har ju varit skadad också!” Det är då man liksom ska vara smidig medan man febrilt tänker. Men det är inte jag. Jag säger istället glatt ”känner vi varandra?” Mannen blir inte alls putt, snällt av honom tycker jag, utan berättar då att han heter Anders. Att han har cyklat med mig i våras i min Blå grupp på Almby IKs måndagsträning (där jag är en av ledarna). Och att han känner min man. Så han har läst på Facebook om mitt brutna lillfinger (som resulterade i träningsförbud eftersom jag hade spikar som stack ut, risk för infektion vid svett… och so jag gnällt lite över på Facebook. Eller mycket.). 

”Jaaaaaaa, just det. När jag tänker mig en hjälm där (samtidigt som jag liksom för blicken runt en inbillad hjälmkant). Du borde ha haft hjälm på dig. D-Å hade jag känt igen dig!” Säger jag. Halvt på skämt bara. För med hjälm, då H-A-D-E jag nog faktiskt känt igen Anders. I tisdags D-E-N-N-A vecka kände jag i alla fall igen Anders innan Spinning Girot. Trots att han lämnat hjälmen hemma. Det var bra. Både att jag kände igen honom och att han lämnade hjälmen hemma (man ska inte lyssna på mig, alltid). Han hade varit den enda med hjälm annars.

Härliga Blå gruppen 2 maj i år nedanför branta (som inte ser brant ut) Sörbybacken i Örebro, där vi testat att se hur långt upp man kunde komma. Anders står näst längst ut till höger. I hjälm.

Tyvärr har det här med att inte känna igen hänt mig förut. Med Robert. Fast då tog det inte en gång innan jag kände igen honom. Vi blev vänner på Facebook I-N-N-A-N jag visste hur han såg ut. Utan hjälm. Och utan glasögon. Jag hejade till och med på Robert på passet utan att veta att det var Robert jag hejade på. Sen frågade jag på Facebook varför han inte varit där. Ridå. Förlåt Robert. Tack för att inte heller du blev putt!

Det där är ju en annan regel som borde införas faktiskt: cykelmänniskor måste ha M-I-N-S-T en bild på sin Facebook där de inte har hjälm och cykelglasögon. Det skulle göra livet enklare för en sån som jag!

Cykeltur till Tomasboda i Kilsbergen.

Robert är inte med på denna bilden, men han tog den. Jag står nånstans längst bak. Ett stort gäng med ”supercyklister” och vanliga dödliga (tex jag) på en långtur  tar paus i Tomasboda, Kilsbergen den 1 november 2015. Almby IK har en fantastiskt härlig stämning och alla är välkomna! Ibland känner jag igen mina klubbkompisar!


Så hur går det då med träningen?

Vet du, det är inte så långt kvar Lidingöloppet MTB som man kan tro faktiskt! Mindre än fem månader. F-E-M! Så det går inte att slöa så mycket.

Denna veckans träning:

Måndag: 1 h spinning korta intervaller (3x3:2, 2:2, 1:1 och 6x1:30s)

Tisdag: Spinning Giro 70 min, intervallpass (6x40:20, 3:3, 4:3, 4:3, 3:4, 6x40:20) 

Onsdag och torsdag: Vila

Fredag: Gym, tungt benpass sen rygg och mage

Idag lördag: Tjejernas 2 h distanspass inne! (Monarken sa att jag hann 6.1 mil och pulsklockan sa att jag låg på 75% i snittpuls av max och brände 1078 kcal)

Så nu vet du det, jag blir alltid bra på bild också, inte alla som har sån tur!

Egentligen vill jag skriva mer om vårt distanspass idag. Men det blir ju ett på tok för långt inlägg då. Så jag nöjer mig med att säga att jag älskar mina tjejer Emma och Pernilla och även Pia som kom idag. Men de klagar ju alltid på att det ska vara annan musik! Men de vill inte lämna förslag. Hallå! 

Emma, till vänster vill ha mer hårdrock. Pernilla i mitten vill ha schlager och 80-tal. Pia, till höger klagade i alla fall bara på en låt. Kanske kan jag få förslag på mer låtar till nästa gång?

Bäst just nu: Benen börjar kännas starka igen! 

Sämst just nu: Att jag slarvat med rörligheten så jag haft lite ont i ryggen. Men det börjar släppa nu!

Skriv ut Permalink Kommentarer (4)

2016-12-17 18:27


Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser