Annie Söderberg | Bicycling.se

Annie Söderberg


Annie Söderberg är tränaren som efter sin universitetsutbildning i idrottsvetenskap ägnar 100 % av sin tid till cykling och prestationsutveckling. Annie är förbundskapten i mountainbike, men tränar både motionärer och de som idag räknas till världseliten.

EM på hyrcykel

7 jun 2017

Tänk dig att Du har fått chansen att köra ett internationellt mästerskap. Du har tränat mycket och hårt. Du har kämpat och sett fram emot att få ta på dig gulblåa kläder för att representera landslaget, Sverige och dig själv. Du ska få köra EM! Det är bara en hake... Du måste göra det på hyrcykel. 

Truppen till Downhill EM i Sestola, Italien 26-28 maj består av sammanlagt åtta personer. Bland cyklisterna finner vi juniorerna; Adam Larsson, Rasmus Borrman och Emil Melkersson. Elitcyklisterna som representerar Sverige är Josefine Björkman, Tim Hedman och Oscar Härnström. Jag och mekanikern Olle Gerdtman står för markservicen. Vi är alla redo för full gas på brant bana, gelato mellan tävlingarna och ett välförberett mästerskap.

Vi flyger tidig morgon från Arlanda. Cyklarna är fint paketerade i sina väskor och kartonger. Alla är lappade med bagagetags och vi skickar smidigt in dem genom specialbagaget. Hejdå cyklarna, vi ses i Italien!

Nej. Så blev det ju inte riktigt. Fem av sex cyklar kommer inte fram. Alla killarnas cyklar är borta. Vi får veta att cyklarna inte kommit till Milano. De har inte heller mellanlandat i Köpenhamn, men de är inte kvar på Arlanda. Efter nästan fyra timmar på flygplatsen konstaterar vi att - nej, vi kommer inte få med oss cyklarna idag. De kommer säkert i morgon. Flygplatsen lovar att leverera dem till vårt hotell. Vi samlar oss en stund över en pastamiddag och tar oss sedan till hyrbilarna.

”Madam, we don’t know”

Jag sitter i telefonen och vid datorn hela kvällen och stora delar av nästa dag. Vi gör en track walk och tror att cyklarna kommer att komma. Det gör de inte. När det är dags för träningsdag får vi den givande informationen att man fortfarande inte har en aning om vilket land cyklarna befinner sig i. Det har gått tre dagar. Vi vet det inte då, men sökandet kommer att pågå i mer än en vecka.

”This is no racebike, this is rental bike”

Vi pratar med så många vi hinner, arrangörer, andra team och andra cyklister. Ändå är det många som inte har en aning om att vi inte har några cyklar. Vi försöker lyfta varenda sten och syna varenda vrå efter cyklar som skulle kunna gå att låna. Tillslut går det så långt att vi till och med kollar på möjligheten att köpa någon cykel. Flera försöker hjälpa till, men det står klart, det svenska landslaget har inte fått sina cyklar från flyget och nu ska träningen börja. Världens bästa landslag — som vi är — håller huvudet högt, tar en glass och tänker. Det måste bli hyrcyklar. Vi traskar in i Sestolas cykeluthyrning, en liten butik med sparsmakad inredning. En jack russel vaktar de mer eller mindre tomma hyllorna. - Buongiorno, we want to rent cinque bici, säger jag. Butiksägaren som också är en av arrangörerna tittar på oss, person till person. Han ser våra landslagskläder, skakar på huvudet och säger - this is no racebike, this is rental bike. Si si, vi förstår. Så vart är dem? Vi får komma in i ett rum bakom disken där cyklarna hänger. Det påminner mer om ett cykelslakteri — where bikes comes to die. Allting skramlar och lämnar mycket kvar att önska. Mekanikern Olle kliver fram. - Har ni några andra däck? Finns det några reservdelar? - No. Det gör det inte.

Vi reserverar fem cyklar. Det finns ett ställe till på toppen av backen som hyr ut. Vi åker dit. Ett litet hopp tänds. Det ser väl ändå bättre ut här? Det är lite som att gå från mörker till dagsljus, vi är fortfarande bländade. När hyrcyklarna rullas fram inser vi att vi sett teamcyklar. En cyklist är snabb och rycker tag i en gammal Norco med sadel hög som på en landsvägscykel, skrattar och trampar iväg. Hejdå. Vi får i slutändan tag i ett par cyklar som rullar.

”What the f*ck are the Swedes doing??”

Träningsdagen börjar. Mekanikern Olle har tillsammans med cyklisterna sett över det värsta på cyklarna. Det är inte mycket som fungerar. Bromsarna tar illa, dämpare är sprängda och saker som i stort sett inte kan sitta löst har skramlat loss. Cyklisterna är på hyfsat humör. Vi har ju de finaste hyrcyklarna vi kunnat hitta. Vi tror dessutom fortfarande att våra egna cyklar ska dyka upp. Hela dagen skramlar det svenska landslaget ned för backen. Det är illa. När jag står på olika ställen i banan hör jag också någonting annat än skramlet. Det är tjoande ljud. Svensken fullkomligt smäller ned för backen. Det går fort också. I varje kurva släpper cykeln ifrån sig ett plågat ljud. Cyklisten  själv låter som att han är på barnkalas, kaos. Nej det är verkligen inte tävlingscyklar, men laget visar att det går att köra, till mångas stora förvåning. Publiken tittar på oss och höjer ögonbrynen. Cyklisterna och ledarna står och skakar på sina huvuden. Jag får frågor om vi ”brukar hyra cyklar” och det snackas öppet om vad i hela friden svenskarna egentligen håller på med. Vi vet precis vad vi gör och det räcker. Vi tränar på och lär oss dessutom att skita fullständigt i vad de andra tycker. 

”Jag har fixat cyklar”

Lördag morgon, med 45 minuter till att vi ska åka upp till tävlingsområdet kommer en av cyklisterna och knackar på hotellrumsdörren. - Jag har fixat hojar, tre nya Canyon. Vi kan hämta upp dem om 5 minuter, säger han. Vi tar oss upp till tävlingsplatsen och lycka sprider sig i hela kroppen. Fina nya cyklar! Inställningar och storlekar stämmer inte. De passar egentligen inte alls cyklisternas längd eller vikt, men det är så mycket bättre än allt vi sett de senaste dagarna. Visserligen saknas fem cyklar och vi kan endast låna tre av de fina nya cyklarna, men en cykel till lyckas en av cyklisterna låna av en mastercyklist som tränar och tävlar andra tider på dagarna. I slutändan kommer fem av våra sex cyklister till start.

Starten i seedingen (lördag) kommer för ett par av cyklisterna göras på cyklar som de aldrig kört banan på. - Oj, men hur länge har ni hunnit träna på de där? frågar någon konkurrent innan start. - Det här är första åket, svarar svensken självsäkert. En av juniorerna kommer ned till målet med ett leende från öra till öra. - Det var ROLIGT hela vägen från start till mål. Jag hade bara kul hela vägen. Jag var så ”stokad” att jag knappt märkte att jag tävlade säger han. Jag skulle tro att skillnaden mellan fabriksny cykel och fem-sex år gammal hyrcykel har den inverkan på folk.

I finalåket (söndag) får samma cyklist "göra en Aaron Gwin". Kedjan går av ganska direkt i toppsektionen efter första trampsträckan. Därefter är det bara att försöka bromsa så lite som möjligt, krypa ihop så mycket som möjligt och ge allt. Det finns ju inga problem längre. Vi gör nämligen det vi kan och ska. I och med det kommer vi också att nå bästa möjliga perstation.

”Det var en jäkligt skön start”

Vad säger man till en cyklist som inte står i starten med tjugo sekunder kvar? - Det är tjugo sekunder kvar, du har tid. Om ett djupt andetag är du inne i racet. Cyklisten står och kränger på sig de tighta handskarna, kommissarien talar högt, snabbt och irriterat på hetsig italienska och vill nästan knuffa cyklisten till start. Det är tio sekunder kvar. Hjälmen har precis spänts åt och cyklisten hoppar smidigt upp med cykeln, släpper styret, sätter på sig sina goggles i samma stund som klockan börjar ljuda. Fem bestämda pip ska det vara. - Det går bra säger jag lugnt, för jag är lugn eftersom jag litar på rutin och automatik i det här fallet. På det andra pipet fattar han styret och på det tredje spurtar han iväg som att det inte fanns en morgondag. Han förbättrar tiden från seedingen, rullar in på en sjätteplats och slutar som elva i finalen. - Det var en jäkligt skön start, säger han efteråt. Man kom liksom in i det Direkt. Åter en gång fanns lugnet i laget. Ett metodiskt gör trots något som stör.

Det finns någonting i denna historia om vårt mästerskap som lyser starkare än allt annat strul för mig. Ljuset kommer från laget. Problemen som vi stött på har lärt oss att arbeta som grupp och att fokusera på det vi ska fokusera på. Jag är oerhört stolt och tacksam för det vi tillsammans åstadkom. Sedan vi kom hem har ett par personer sagt ”det gick inte så bra på EM va?”, utan att veta vad resultaten beror på… Det gick fantastiskt asbra tack. Vi visade att vårt lag är kapabelt att i herr-elitklassen slå halva startfältet och i herrjuniorklassen komma två tiondelar från en topp-tio-placering på lånecykel. ”Inte så bra” är därför verkligen inte hur jag skulle beskriva prestationen på EM. 

En dryg vecka efter att cyklarna försvann återfinns de, i en container utanför Milanos flygplats.


Grazie mille Canyon Italia!!

Hedman och Larsson

Björkman, Hedman, Borrman & Melkersson

RESULTAT

11. Rasmus Borrman 
25. Emil Melkersson 
31. Adam Larsson 
13. Josefine Björkman
27. Tim Hedman


Så tar du över i spåret - Sorry brorsan

3 feb 2017

*Tipsen i detta inlägg passar inte dig som vill få dina medmänniskor att må bra. 

Det finns många fantastiska människor och tänkare. Jag är nära vän med en speciell människa. Nej. Jag är nära släkt med en. Ja, vi är syskon - faktiskt. Ni förtjänar att få ta del av detta. 

Denna person har under min cykeluppväxt sagt saker som "nej du har inte blivit starkare, du har bara lärt dig att ta i" och "tänk dig att jag är din värsta konkurrent", varpå han ohämmat dundrat iväg som en kanonkula genom skogen. Ni ser - klok!

Cyklisten och brodern blev sedan en hängiven löpare och precis som på cykeln vet han hur man tar ett mentalt övertag även i spåret. 

Så tar du över i spåret

Tänk dig att du ska springa skithårda intervaller (det borde även fungera på cykel). Du har andra medlöpare i spåret som du inte bara kan se som just det, löpare, utan de är också potentiella "koner" eller som figurer i ett TV-spel. Du kan utnyttja dessa koner i rörelse genom att snyggt springa om, lite som slalom. Eller(!) så kan du göra dig själv på bättre humör direkt genom att du efter en skithård intervall gör följande:

Du har precis tagit i för kung och fosterland, pulsen är hög och flåset är ljudligt. Du kommer snart ikapp personen framför dig, men när du är på lagom avstånd saktar du in. Idén är att du ska springa förbi personen framför så långsamt det går. Du ska bara hålla lite högre hastighet än den andre löparen. När du passerar ska du flåsa som en idiot (du behöver inte fejka, du är ju faktiskt trött på riktigt). 

”Man blir på bra humör direkt”

"Det roligaste är de gubbarna som springer ganska snabbt och har en snajdig varselväst (fast de egentligen inte springer på en traffikerad landsväg utan på ett elljusspår i en park)."Då tänker cyklisten och brodern såhär "jaha, nu åker du dit din jävel". När någon "half-fit" som dessutom låter som att den är rent ut sagt döende passerar en annan löpare i en lätt uppförslutning sätter det direkt igång tankarna inne i huvudet på den snajdiga-varselvästaren. Det är en katt-och-råtta-lek, som de inte vet att de är delaktiga i "o de bara - VAD HÄNDEEER?". 

"De här är det inte synd om. Det är inte ett dugg synd om dem."

Ärligt talat, det här är troligen personerna som själva gör klassikern vid passage - öka farten, hålla andan, fokusera framåt (eller le lätt). Allt för att se obekymrade ut som möjligt av den höga farten och intensiteten. Gör nu precis tvärt om och ge tillbaka. Alla har väl hört att hämd för det mesta är ett vettigt tilltag? Så, sakta ned och gasa på. Sakta ned och gasa på. Strategiskt. Låt dem tro att en döende springer snabbare. Du kan mycket väl vara en kon eller en figur i deras TV-spel. Play the game! 

Hur äter du egentligen?

5 jan 2017

Den osunda relationen - Bland nyårslöften, stora mål och annat.

I en tid med oräkneligt många olika dieter, kostråd — nutritionsreligioner om så vill — är det inte lätt att göra rätt. Vi gör helt enkelt fel för det mesta, hela tiden. Är det inte enligt oss själva är det enligt någon annan. ”Någon annan” är inte helt sällan en hobbyexpert på ämnet. 

Mat är ett substantiv, men äta är ett verb. Om själva ätandet är någonting man gör, kan det beteendet vara mer eller mindre funktionellt för hälsan och det allmänna välmåendet, fysiskt som mentalt. Substantivet ”mat” har egentligen bara samma mening som vilket substantiv som helst — det beskriver en sak. Tänk den gamla skolramsan; substantiv är namn på ting, till exempel boll och ring. Finns det bättre och sämre mat? Absolut. Säkerligen. Precis som det finns bättre och sämre beteenden kring ätande. Du kan må bättre eller sämre av viss typ av mat och du kan må bättre eller sämre av vissa beteenden. Beteenden räknas i det här fallet både som det man gör, känner och det man tänker. 

En kladdkaka ger i sig inte ångest som fenomen, substantiv. Vad vi gör med kladdkakan i tanken, eller rent praktisk kan däremot göra det. Kladdkakan kan också ha blivit betingad och skapa ångest utifrån tidigare upplevelser och erfarenheter. Då kommer vi att uppleva det som att kladdkakan direkt faktiskt ger ångest, bara där den står. Vi kanske helt enkelt inte ens hinner märka att negativa automatiska tankar eller känslorna snabbt gör sig påminda. Plötsligt är vi bara i ”måste någon ha bakat denna förbannelse och ställt denna prövning i närheten av mig? Jag måste bort från den och/eller de här känslorna”. 

Äter du upp den försvinner den. Borta. Pust och stånk nu finns hemskheten inte finns kvar. Nu kan jag ta tag i mitt liv igen. Jag mår så dåligt. Shit vad dåligt att jag åt den.

Alternativt ”Jag kan ta bara en bit. Det är sunt att inte vara absolutist. Jag klarar en bit, right”. En bit senare… Helsickes-skit-moral jag skulle ju inte äta skräp och det var inte ens så gott. Det var inte värt det och nu är den här dagen förstörd. Jag är dålig. Jag kan lika gärna fortsätta med skit idag och göra ett nytt försök imorgon. Den här dagen blev misslyckad. 

Här finns det givetvis gränslöst med alternativ på vad vi kan tänka och göra. Nog om halvbakade chokladkakor. Du fattar galoppen. Mat är inte mentalt farlig om den inte blivit värderad. 

Det som hänt med ”rätt och fel” när det kommer till mat är många gånger inte bättre än den ”smal-och-snygg-propaganda” som varit på kartan länge genom modeller i reklamer, i blanka tidningar eller i andra sociala kanaler. Vi blir inte mycket klokare av att jämföra kroppens yttre attribut. Lika lite blir vi klokare av att alla plötsligt är glutenintolleranta eller att vissa makronutrienter (protein, kolhydrater och fett) är värdelösa, livsfarliga, skapar ett olyckligt liv och gör oss dessutom fula och kanske till och med dåliga.

Det man har lärt sig kan man lära om. Har du lärt dig själv att värdera ditt ätande eller dig själv i samband med matintag som dåligt kan du faktiskt ändra även det. Ätande ska inte behöva vara kravfyllt och någonting du kan misslyckas med varje gång du öppnar munnen. Då kan vi ju faktiskt misslyckas med precis allt. Jag har själv en näsborre som är kroniskt täppt. Den gör att jag inte andas lika bra med stängd mun. Min näsa är misslyckad. Mitt sätt att andas är misslyckat. Jag är dålig. Förbaskade genetik. Hur kan man inte ens klara något så elementärt som att andas eller äta? Värdelös helt enkelt. Och nu har jag genom mitt resonemang dessutom belägg för det. Jag har rätt - jag är dålig. 

Ät rätt

Är målet att du ska äta hälsosammare, i den bemärkelsen att du kanske väljer bättre råvaror, drar ned på halvfabrikat och färdigmat, gummigodis och eventuellt läsk - tänk såhär. Misslyckas du någon gång så är det ett bakslag, inte ett definitivt misslyckande. Det innebär att du inte behöver värdera bakslaget som varken dåligt eller bra. Du är inte dålig eller bra, det var ett bakslag (punkt). 

Du behöver inte ha dåliga relationer. Varken med vänner eller med mat. För det första kan du välja mat precis som du väljer vänner. Du kan säga tack och hej till ätande (beteende) som inte ger dig det du vill ha i en relation. Du kan leta efter ätande (ny relation) du trivs med. En relation som får dig att må bra. Du skulle väl inte hänga ihop med en kompis som dagligen gav dig ångest och lidande? Du kanske antingen kan prata med den kompisen (beteendet) om vad det är som är tokigt. Kanske är det någonting som du säger, om och till kompisen, eller så är det kompisen i sig. Men kom ihåg att det är svårt att ha goda vänner (ätande/beteende) om du själv alltid är elak och säger taskiga saker. Låt tårna peka framåt i den riktningen du vill gå. Snubblar du över en rot på vägen betyder det inte att du inte är på väg i rätt riktning ändå. I det stora hela. 

Ifrågasätt om du verkligen alltid har rätt. När du hittat "belägg" för att du är kass. Hur stor är sannolikheten att det faktiskt är sant på riktigt? 

Bernina Express Tour

14 sep 2016

Sista cykeldagen i Schweiz förtjänar givetvis också att få sin saga berättad i skrivna ord. "Bernina Express Tour" går att göra lite lättare eller lite tuffare. Halva gruppen valde att göra turen lite lättare genom att ta tåget upp till första toppen, där vi skulle mötas för lunch (2189 möh). Jag som under veckan blivit lite chockerad över vad min kropp faktiskt orkar med (och kanske lite övermodig) tänkte att jag lika gärna kunde se om den höll en dag till och bestämde mig därmed för att åter ta en längre klättring. 

För att ta sig upp till Albergo Ristorante Belvedere börjar man på fina, slingrande stigar genom skogen från Pontresina och hotellet. Början känns i ärlighetens namn lite tuff om man har sega ben och dessutom en turbo-guide som inte tar hänsyn till en ouppvärmd turist från Närkeslätten. Det kommer nämligen några brantare knickar som andra dagen inte hade varit någonting alls, men som nu var klart märkbara. Efter den kortare klättringen i skogen kommer man ut på en landsväg som fortsätter några kilometer uppför. 

Väl åter på stigar och en mindre grusväg längs en turkos alpsjö passerar ett rött tutande tåg med ett gäng glatt viftande cykelbrudar. Vi kände att vi hade gjort rätt val. De kände att de hade gjort rätt val. 

Lunchen avnjöts med en utsikt värd att måla en tavla av. Saffransrisotto, vattenfall, alptoppar, och en by i dalen en bit bort. Vi skulle till byn och äta "gelati on the piazza". Glass på torget. Eftersom jag var lite krispig var det den delen av dagen jag kanske sett fram emot mest. Det som kom efter lunchen fick mig dock att glömma allt vad har med glass att göra. OJ vilka roliga stigar! 

Sigarna är några av områdets mest populära. De är steniga och lite småtekniska. De går att köra snabbt och man kan få en rejäl armpump. Upp till nu hade tjejerna ett fläckfritt register när det kommer till punkteringar och skador som behöver plåstras om. Med många höjdmeter och timmar i bagaget skulle det bli en utmaning att hålla vår "winning streak". Det gick inte.

En tjej punkterade i första utförsbacken. Odramatisk liten poff från slangen i bakhjulet, så var luften ur. Efter en paus i solen kom nästa utförslöpa. Hej och hå så var det dags för en tjej att slå hål i bakdäcket inte bara en utan tre gånger. Hon körde istället slanglöst och vätskan lyckades halvtäta något hål, men två var tvungna att göras någonting åt. 

Vi hade under veckan undrat vad alla hade för gadgets i sina väskor och nu kom det fram alla möjliga sorters pluggar för att täta hålen (istället för att lägga i en slang). Vi bestämde oss för att använda en ny plugg som ingen sett eller använt tidigare. För det är ju kul med prylar! 

En bit senare hör vi rassel och krash. En tjej slår pedalen i en sten och vurpar. Sju av nio av oss kör med "flats" pedaler man inte sitter fast i, som har ett vasst och elakt grepp som istället hindrar fötterna från att glida av. Tjejen som vurpar skär upp vaden ganska fult och väskorna kommer fram igen. Vad har ni i era förstahjälpenkit? Ännu en jämförelse. Sårtvätt, steristrips och gasbinda kommer fram. Såret tvättas grundligt då inget får vara kvar om man bestämmer sig för att tejpa igen. Det blir ju annars lite samma som att man skulle sy igen ett lortigt sår. Det gör man inte. Vi tejpar igen med fyra små fjärils-steristrips, lindar om och kör på. 

Man skulle kunna tro att det skulle ta lång tid att välja glass, men av någon anledning går det ruggigt enkelt när man i brist på intresse för kaloriräkning säger "jag vill ha den, den, den och den". Gott!

På vägen hem fick vi slappa med tåget upp till toppen igen och sedan bara njuta av en lätt-trampad hemfärd. 

Kom ihåg vad rätt verktyg, extradelar och ett bra förstahjälpenkit kan göra! Det är väl värt att lägga en stund och tanke på vad som hamnar i ryggan eller bakfickorna.

Livigno Bike Park - Mottolino

11 sep 2016

Cykelparken i Livigno, Mottolino har 13 nedfarter med tre olika svårighetsgrader. Det finns områden att träna på drop och hopp. Det finns "North Shore", banor byggda i trä med andra ord. Det finns branter med sten. Det finns flow trails, enklare snirkliga banor med mycket flyt. Det finns lite av det mesta.

Från Pontresina i Schweiz tar det cirka en timma med buss att ta sig till Livigno. Det är oerhört enkelt att ta med sig cykeln då man antingen kan hänga den bakpå, eller ställa den på en släpkärra gjord för cyklar. 

Busschaufförerna uppskattar inte när man försöker hänga upp cykeln själv, utan vill gärna bli notifierade att man ska med så de kan ordna upphängningen åt en. 

Livigno ligger i Italien. Åker man från sitt lilla boende vid kl 08 för att vara i cykelparken vid öppning, kl 09 passar det därför utmärkt att svänga in på en liten espresso eller i mitt fall en varm choklad. Jag vet, det är nästan pinsamt att kalla sig cyklist och inte dricka kaffe. Jag hävdar dock bestämt att man kan klara sig ändå. OM man kompletterar med en croissant.

Bästa hoppcyklisterna i gänget var Tammy Donahugh (US) och Emily Horridge (UK/FR). De hoppar inte bara över hoppen, utan slänger feta whippar och gör andra trick. Tammy var dagens coach och vi la två timmar i hoppzonen. Det är oerhört givande att verkligen ta sig tiden att bryta ned och vässa på detaljer. Ett vant öga ser och kan lätt ge tips på vad som kan justeras. Det är guld värt. 

Det finns någonting för alla nivåer i parken. Visst var det en rolig dag, men efter att ha blivit bortskämd med suveräna stigar dagarna innan kände i alla fall jag att det "bara" var en park. Lite pinsamt att kanske låta nedvärderande när det faktiskt var grymt roligt att jaga varandra i några av de svarta lederna och skratta ohämmat åt vissa mindre stabila stunder.

Ladda fler


Följ oss

Få vårt nyhetsbrev!