Annie Söderberg | Bicycling.se
Annons

Annie Söderberg

Bernina Express Tour

Sista cykeldagen i Schweiz förtjänar givetvis också att få sin saga berättad i skrivna ord. "Bernina Express Tour" går att göra lite lättare eller lite tuffare. Halva gruppen valde att göra turen lite lättare genom att ta tåget upp till första toppen, där vi skulle mötas för lunch (2189 möh). Jag som under veckan blivit lite chockerad över vad min kropp faktiskt orkar med (och kanske lite övermodig) tänkte att jag lika gärna kunde se om den höll en dag till och bestämde mig därmed för att åter ta en längre klättring. 

För att ta sig upp till Albergo Ristorante Belvedere börjar man på fina, slingrande stigar genom skogen från Pontresina och hotellet. Början känns i ärlighetens namn lite tuff om man har sega ben och dessutom en turbo-guide som inte tar hänsyn till en ouppvärmd turist från Närkeslätten. Det kommer nämligen några brantare knickar som andra dagen inte hade varit någonting alls, men som nu var klart märkbara. Efter den kortare klättringen i skogen kommer man ut på en landsväg som fortsätter några kilometer uppför. 

Väl åter på stigar och en mindre grusväg längs en turkos alpsjö passerar ett rött tutande tåg med ett gäng glatt viftande cykelbrudar. Vi kände att vi hade gjort rätt val. De kände att de hade gjort rätt val. 

Lunchen avnjöts med en utsikt värd att måla en tavla av. Saffransrisotto, vattenfall, alptoppar, och en by i dalen en bit bort. Vi skulle till byn och äta "gelati on the piazza". Glass på torget. Eftersom jag var lite krispig var det den delen av dagen jag kanske sett fram emot mest. Det som kom efter lunchen fick mig dock att glömma allt vad har med glass att göra. OJ vilka roliga stigar! 

Sigarna är några av områdets mest populära. De är steniga och lite småtekniska. De går att köra snabbt och man kan få en rejäl armpump. Upp till nu hade tjejerna ett fläckfritt register när det kommer till punkteringar och skador som behöver plåstras om. Med många höjdmeter och timmar i bagaget skulle det bli en utmaning att hålla vår "winning streak". Det gick inte.

En tjej punkterade i första utförsbacken. Odramatisk liten poff från slangen i bakhjulet, så var luften ur. Efter en paus i solen kom nästa utförslöpa. Hej och hå så var det dags för en tjej att slå hål i bakdäcket inte bara en utan tre gånger. Hon körde istället slanglöst och vätskan lyckades halvtäta något hål, men två var tvungna att göras någonting åt. 

Vi hade under veckan undrat vad alla hade för gadgets i sina väskor och nu kom det fram alla möjliga sorters pluggar för att täta hålen (istället för att lägga i en slang). Vi bestämde oss för att använda en ny plugg som ingen sett eller använt tidigare. För det är ju kul med prylar! 

En bit senare hör vi rassel och krash. En tjej slår pedalen i en sten och vurpar. Sju av nio av oss kör med "flats" pedaler man inte sitter fast i, som har ett vasst och elakt grepp som istället hindrar fötterna från att glida av. Tjejen som vurpar skär upp vaden ganska fult och väskorna kommer fram igen. Vad har ni i era förstahjälpenkit? Ännu en jämförelse. Sårtvätt, steristrips och gasbinda kommer fram. Såret tvättas grundligt då inget får vara kvar om man bestämmer sig för att tejpa igen. Det blir ju annars lite samma som att man skulle sy igen ett lortigt sår. Det gör man inte. Vi tejpar igen med fyra små fjärils-steristrips, lindar om och kör på. 

Man skulle kunna tro att det skulle ta lång tid att välja glass, men av någon anledning går det ruggigt enkelt när man i brist på intresse för kaloriräkning säger "jag vill ha den, den, den och den". Gott!

På vägen hem fick vi slappa med tåget upp till toppen igen och sedan bara njuta av en lätt-trampad hemfärd. 

Kom ihåg vad rätt verktyg, extradelar och ett bra förstahjälpenkit kan göra! Det är väl värt att lägga en stund och tanke på vad som hamnar i ryggan eller bakfickorna.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-09-14 09:45


Livigno Bike Park - Mottolino

Cykelparken i Livigno, Mottolino har 13 nedfarter med tre olika svårighetsgrader. Det finns områden att träna på drop och hopp. Det finns "North Shore", banor byggda i trä med andra ord. Det finns branter med sten. Det finns flow trails, enklare snirkliga banor med mycket flyt. Det finns lite av det mesta.

Från Pontresina i Schweiz tar det cirka en timma med buss att ta sig till Livigno. Det är oerhört enkelt att ta med sig cykeln då man antingen kan hänga den bakpå, eller ställa den på en släpkärra gjord för cyklar. 

Busschaufförerna uppskattar inte när man försöker hänga upp cykeln själv, utan vill gärna bli notifierade att man ska med så de kan ordna upphängningen åt en. 

Livigno ligger i Italien. Åker man från sitt lilla boende vid kl 08 för att vara i cykelparken vid öppning, kl 09 passar det därför utmärkt att svänga in på en liten espresso eller i mitt fall en varm choklad. Jag vet, det är nästan pinsamt att kalla sig cyklist och inte dricka kaffe. Jag hävdar dock bestämt att man kan klara sig ändå. OM man kompletterar med en croissant.

Bästa hoppcyklisterna i gänget var Tammy Donahugh (US) och Emily Horridge (UK/FR). De hoppar inte bara över hoppen, utan slänger feta whippar och gör andra trick. Tammy var dagens coach och vi la två timmar i hoppzonen. Det är oerhört givande att verkligen ta sig tiden att bryta ned och vässa på detaljer. Ett vant öga ser och kan lätt ge tips på vad som kan justeras. Det är guld värt. 

Det finns någonting för alla nivåer i parken. Visst var det en rolig dag, men efter att ha blivit bortskämd med suveräna stigar dagarna innan kände i alla fall jag att det "bara" var en park. Lite pinsamt att kanske låta nedvärderande när det faktiskt var grymt roligt att jaga varandra i några av de svarta lederna och skratta ohämmat åt vissa mindre stabila stunder.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-09-11 21:09


Tour "Es-Cha Hütte"

Igår var dagen D. "Endurance day". Vi hade alla sett fram emot denna dag med skräckblandad förtjusning. Nej. Det är en lögn. Alla hade inte sett fram emot den. Fotografen i gänget som nu snart cyklat en vecka med en ryggsäck som väger ca 12 kilo var lite mindre sugen, men fick tack och lov lite hjälp på vägen. Vi var kanske fler med minst sagt krispiga ben, men vi andra hade lite svårare att erkänna detta.

Turen startade nere i Pontresina, en liten by i nära anslutning till St. Moriz. I vanlig ordning var det en tidig start som gällde. Rutinmässigt var ryggsäckarna packade från kvällen innan. Vattenflaskan var fylld och cykeln var ompysslad. Frukosten har vuxit från dag till dag och är numera uppe i; en coissant, två mackor med sylt, en tallrik frukt+yoghurt+müsli, ett glas juice och en kopp te. Precis det man skulle rekommendera som hälsokost i svenska hem. 

Tour "Es-Cha Hütte" har ett delmål, en alpin-hydda/stuga som dagen till ära serverade en lunch på al dente pasta med tomatsås och parmesan. Till förrätt serverades Schweizisk ost, torkad frukt och utsikt över bergstoppar.

Hyddan ligger 2594 meter över havet, vilket tog oss ca 3 timmar att klättra upp till. Första 600 höjdmeterna från Pontresina gick på en fin landsväg som på ett gemytligt och nästan blygsamt vis snirklade sig upp längs bergen. Jag var givetvis i vanlig ordning svettig som en gris, med hög andningsfrekvens och med mantrat "ett, två, ett, två, ett, två" för varje tramptag. Ibland behöver man inte tänka mer än så... Min uppgift var att ta mig framåt och uppåt. Vilket jag gjorde med mitt inre mässande. 

Efter landsvägsklättringen tog vi oss av vägen och in till kossorna. Det finns ofantligt mycket kor i bergen som rör sig mycket smidigt och tar sig fram på ställen där jag själv inte skulle vilja sätta en fot. Där det finns kor finns det också kobajs, så det är någonting man lär sig att hålla utkik efter. Det är tråkigt att få det på hjulen eller på ryggen. Det är rätt tråkigt att skjuta det i nyllet på kompisen bakom också. Klättringen som här fortsatte med en stundtals ganska teknisk och stenig stig, skulle ta lite längre tid än vägen och dessutom bitvis få avverkas till fot. Några minuter tittde jag ned i backen och försökte sätta en fot ovanför den andra nästa minut kunde jag cykla fram på en stig med bergets trygghet på vänstersidan och ett stup på ca 100 meter på den högra sidan. Just då gick blicken mest framåt. 

Foto: Emily Horridge

På lugnare bitar av stigen var jag lyrisk. På något vis sjunger det alpvisor i hela kroppen när man tar sig fram längs dessa stigar. När vi nådde hyddan och kunde se bakåt på stigen som såg ut att tight krama bergets alla former kunde jag knappt förstå att det var där vi hade cyklat. Det var fantastiskt. Stigen ned från hyddan ska vi knappt tala om. Får jag välja en stig att köra en gång till här så skulle det kanske vara just den. 

Jag vill ha en alp i Sverige.

Foto: Emily Horridge

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-09-08 22:54


Bahnentour

Bahnentour är en tur som innebär att du ska klara av 6000 höjdmeter genom att trampa och ta liftar i St. Moriz och Engadine. För att lyckas med detta ska jag nu jag berätta om hur vår dag sett ut. Det går säkert att göra annorlunda och jag hoppas att någon av er blir sugen att prova.

Kl 07.25 stod vi klara med cyklarna, redo att rulla iväg. Från Bever - där vi bor - tar det ca 40-45 minuter att skynda sig till St. Moriz på sin stigcykel med grova däck med mellan 150-160 mm slaglängd, som sällskapets cyklar har. Jag insåg efter ca 2 km att det skulle bli smärtsamt. Nej. Det var redan smärtsamt. Cyklar man med världseliten inom enduro (som systrarna Gehrig) har det kanske en tendens att bli det. En stund funderade jag på att göra en U-sväng och åka hem till gruppen som skulle ha en mycket lugnare dag med tid för fotografering. Vi skulle inte ha tid för varken foton eller riktig lunch. Jag peppade mig och mina cykelkompisar peppade mig. Det var bara att bita. Svetten rann. Lungorna berättade att de satt i bröstkorgen. Men jag var bestämd. Innan jag fortsätter att skriva skit om hur "synd" det varit om min kropp gör jag istället en lista över sånt man kan förvänta sig om man tar sig an denna utmaning.

Annies lista över kroppsliga "åkommor":

1) Trötta händer och handleder

2) Ont i ryggen 

3) Ont i spagettiarmarna

4) Ont så in i... i vaderna (det blir så när man får gå en del uppför)

Det var nog det.

Vi hann till första liften och turen började på riktigt. För att lyckas med hela turen är det en liten utmaning att hinna med gondolerna och tågen för att ta sig upp till toppen. Missar du är du i stort sett ute ur leken, eller har absolut inte tid för cykelhaverier senare. En tjej fick sopslut på bromsbeläggen och efter att ha snabbt inhandlat nya och bytt hade vi förbrukat våra "misshaps" och var tvungna att ösa på lite. Man vet att det går fort när man spurtar utför och sedan kryper ihop till en liten boll på en brant grusväg för att komma med ett tåg. Här kommer ultraidioterna tänkte jag. 

Idag var vädret soligt och fint, men man upplever ändå temperaturskillnader ju längre upp man kommer. Vinden är såhär års lite kylig och när solen försvinner är det allt annat än varmt. Alla påverkas inte lika mycket av hög höjd, men varje gång vi närmade oss toppen kände jag lätt huvudvärk och lite illamående. Det släppte tror jag, eller så glömde jag bort det när jag fokuserade på cyklingen.

Cyklingen är allt från delar av "flow trails" - leder som är bygda för att de ska flyta på smutt, med pumpknölar och velodromkurvor - till riktigt steniga och ibland lite kluriga stökpartier. Det var inte bara en gång jag tänkte "Äh f*ck it, nu släpper jag (bromsarna) så löser det sig" eftersom det blev jobbigt att hålla i styret av alla stötar och varje inbromsning kändes i mina veka fingrar. Ingen led är tråkigt. Allt är spännande och nytt.

Bra saker att ha med i ryggsäcken:

1) Jacka + extra undertröja

2) Bars, mackor, gel/liquid

3) Bromsbelägg...

4) Multitool

5) Slang (eller tejpa den på ramen)

6) Telefon

7) Lite plåster och sårtvätt skadar inte heller

När det är stenigt är det ganska vassa stenar, så det är bra att preparera cykeln med däck som är lite grövre och har ordentliga däcksidor. Dämparinställningar är också viktigt för att få en så fin resa som möjligt och för att undvika onödigt ont i handleder och händer. 

Det finns EN MILJON switchbacks (tighta små jädra kurvor som är lättare sagt än gjort att ta sig runt). I ett åk la jag mig ned två gånger på grund av att jag testade lite olika tekniker. Egentligen var det kanske bara lite olika hjärnsläpp för att vara ärlig. Det allra bästa med det här är att du inte kan undvika att bli bättre på just detta under en dag. Tvångsinlärning som dessutom är både rolig och nyttig.

Terrängen kan vara ganska lös och upplevs litegrann som grusig. Det gör att man får öva på att sladda och "följa med". Annars skulle jag nog våga säga att den här typen av banor passar svenne-cyklister. Vad är en svenne-cyklist? Jo någon som har kört lite stök och som är van vid att cykeln hoppar runt lite under en. För det gör den ju ibland i de svenska skogarna också. 

Åken kan ta så mycket som 30 minuter innan man är nere igen och på hemvägen hade vi en mysig tur som i stort sett bara gick utför i strax över en timma. Det är dock inte bara utför om du ska ta dig genom Bahnentour. Du transporterar dig även uppför på cykeln och på något ställe hade vi 400 höjdmeter att avverka på en relativt kort sträcka. Det blev en blandning mellan cykel och promenad just där.

Totalt blev turen 9 mil och vi avverkade 6274 höjdmeter. Det var fantastiskt. Vilka vyer. Vilken utmaning. Vilka stigar och leder. Det går inte att klaga på någonting idag. Varken det "lilla" onda eller att vi hade tidspress på oss kan ta ifrån mig en enorm stolthet och dessutom en livsupplevelse som jag alltid kommer att bära med mig. Bahnentour är ett minne för livet!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-09-06 18:39


The mountains are singing - Dag 1

More like the lungs are singing. 

Redan första dagen i Bever, Schweiz, har jag insett att dagarna kommer att vara otroligt packade med aktiviteter här nere och att en utförlig rapport dagligen kommer vara svår att genomföra. Jag kommer att göra så gott jag kan! Det som inte hinns med kommer att komma retroaktivt. 

De sjungande lungorna ja... St Moriz och Bever - som vi bor i - ligger på hög höjd. Det innebär att någon som jag, som är van vid Närkeslätten kommer att känna av vissa saker innan kroppen hunnit anpassa sig. Det hinner den inte heller göra på en vecka, så man kan säga att jag är körd från början. Lungor och hjärta kan man därför räkna med får gå på högvarv ett tag.

Vi börjar från början. Schweiz har ett fantastiskt nätverk av tågräls och tågen går dessutom i tid. Vid lunchtid på söndag landade jag i Zürich tillsammans med min cykelväska plus en stor väska på hjul och en ganska tung ryggsäck. På flygplatsen har de bra service när det gäller att införskaffa tågbiljetter. Även när man kommer svettig och flåsig med mycket bagage och utan att ha ett minne av vad slutdestinationen på tågresan är, så löser personalen det åt en. I alla fall var det så för mig. 

Tre tågbyten senare och med mycket hjälp från andra tågresenärer vid av och påstigning kom jag alltså fram till Bever, en stad som ligger ca 9 km från den lite mer kända staden St. Moriz. Naturen är makalös. Det går inte att få nog av bergstopparna och glaciärerna som ligger som en liten spritsad gräddtopp högst uppe. 

Mer än lärakännamiddag hanns inte med i söndags, men det är ett vrålhäftigt gäng här som jag kommer att försöka berätta mer om i takt med att jag lär känna dem bättre. 

Cyklingen

Även när det regnar och molnen låter sin svala slöja svepa över bergen är Scweiz vackert. I St. Moriz finns det möjlighet att ta sig upp på berget med hjälp av gondol, vilket vi delvis gjorde idag. Vill man cykla helt smärtfritt, utan uppförsbackar bör man däremot inte ta "Tour Via Engadina" till Silvaplana. Turen passar utmärkt för någon som vill ha "lön för mödan" och kan tänka sig att ta några tramptag uppför och plattför, för att sedan få cruisa ned längs härliga stigar med tighta switch backs (180-graders kurvor) och mycket flyt. Flytet kom först efter en lite stenigare sträcka som faktiskt hade bra med grepp trots mycket regn.

Lunch inmundigades i Silvaplana på en restaurang precis nere vid sjön. Intill restaurangen ligger en "skills area" med en modul-pumptrack och lite annat som går alldeles utmärkt att köra sig illamående i som uppvärmning efter en liten lunchpaus. Vi hade ett coaching-utbyte och lärde varandra att instruera manuals, bakhjulscykling och bunny jumps, under ledning av Tammy Donahugh. 

Ingen vila ingen ro. Efter cykeltvätt var det dags för yoga. Som det behövdes! Jag fällde nästan en liten hjälplös tår när jag först såg att det låg en tennisboll på varje yogamatta. Japp, det kommer göra ont snart, tänkte jag. Det gjorde det också. Skönont. Ingen tår.

Tack för idag, nu ska matkoman vagga mig till sömns så att jag kan spara ångesten över morgondagens brutala Bahnentour som innebär att jag ska sitta på cykeln kl 07.00 och sedan avklara 6000 höjdmeter nedför på så kort tid som möjligt... Även om det är lift mestadels så kan det "nog" bli kännbart. Men alla vet ju att nedför inte är jobbigt? ;) Vi förväntas vara klara vid kl 18.

GODNATT!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-09-05 22:45


En vecka på MTB i Schweiz - dag för dag

International Women's MTB Week Engadin St. Moriz

Visste ni om att det finns en hel vecka dedikerad till kvinnliga MTB-cyklister? I Schweiziska alperna dessutom, för att göra världen än mer orättvis. Mountainbike som sport växer lavinartat. Vi är en del av en evolusion som pågår precis just nu. Har du en cykel med grova däck som du forcerar skogen med ibland? Grattis du är viktig och du gör skillnad. 

Vad är väl en bal på slottet? Eller vad är väl en vecka i Schweiz? Varför i hela fridens namn är föresten jag inbjuden? Jo, jag ska ödmjukast öppna upp för att lära från fantastiska cykelkvinnor. Jag ska likt en snustorr skog suga i mig varje droppe som från ett sommarregn av kunskap och erfarenhet. Själv kommer jag bland annat att prata om psykologiska aspekter kring cykling och "Find the Riding Mind - Mental toughness". 

Veckans cykeldagar är uppdelade på:

1) Skills day - pumptrack och "skills session" 

2) Enduro trail day - lång stigdag "Bahnentour" med start i St. Moritz

3) Endurance day - cykla till "Alpine hut", Es-Cha Hütte 2594 m.ö.h. Äta lunch (och gå in i väggen?)

4) Gravity day - Livigno. "Jump clinic" & "Slopestyle session". Youtuba gärna "Slopestyle mtb" och fråga er om jag kommer behöva tillämpa mina kunskaper inom psykologi och KBT... 

5) Trail and train - Myscykling, italiensk pizza och glass

"The International Women's MTB Week is the platform for female guides and opinion leaders from the Mountainbike World to ride together, to network and to exchange experiences."

Jag hoppas innerligt att ni vill följa med mig den här veckan! Hane som hona. Nu kanske just vi som är där är honor... Men cykling är könlöst. Kom ihåg det!

Nu är det dags att packa väskan så att jag kan opinionsleda lite. Resan börjar imorgon.

Till vänster har vi den enda tjejen jag sett ställa upp i ungdomsklass på en endurotävling. Felicia Andersson heter hon. A force to be reckoned with! Hon till höger fyllde 27 år igår och är annars den näst yngsta damen (i endurosammanhang) efter Josefine Björkman, Kungälv CK (som just nu är i Andorra för att köra downhillvärldscup). Det behövs med andra ord lite fräscht blod...

Deltagare:

Tammy Donahugh (USA)

Sara Jarrell (USA)

Anita Gehrig (CH)

Caro Gehrig (CH)

Daniela Michel (CH)

Karen Eller (GER)

Annie Söderberg (SWE)

Emily Horridge (GB)

Lauren Jenkins (GB)

Samantha Saskia Dugon (GB)

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-09-02 22:41


Var snäll mot Stig så är Stig snäll mot dig - Cykelvett

Det är sommar. Underbara sommar. Äntligen är du här. Jag förstår om du slutat läsa min blogg sedan länge, typ februari. Jag är glad att du hittat hit igen, för jag tänkte att vi skulle prata om lite cykelvett. I skogen. Många diskussioner förs om hur cyklister blir behandlade på vägarna, av bilister och andra medtrafikanter. Diskussioner förs även åt andra hållet - hur cyklister beter sig och behandlar sina medtrafikanter. 

I skogen är trafiken lite annorlunda. Det finns inga skyltar för "enkelriktat" eller stopplikt. Det finns inga linjer eller ljus. Det är svårt att få fortkörnings- eller parkeringsböter. Det betyder dock inte att det inte finns vissa regler. Vett och etikett i skog och mark, på delade stigar.

Foto: Emrik Jansson

International Mountain Bicycling Assosciation (IMBA) har tagit fram några simpla regler vi kan stjäla rakt av. Kanske lägga till något förslag på reger själva också, utan att bli hatade stigpoliser (punkt 6).

STIGENS REGLER

1. Öppna stigar: Respektera när stigar och vägar är avstängda. Finns det oklarhet kring stigens skick, fråga markägaren. Allemansrätten innebär inte att du får cykla över någons gräsmatta. Var dessutom vaksam när du kommer till naturreservat. Alla är inte ok att cykla i.

2. Lämna inga spår: Var varsam med marken under dina däck. Blöta och leriga stigar är känsligare än torra. När stigen är mjuk, fundera på andra alternativ. 

3. Kontrollera din cykel: Ovaksamhet kan sätta både dig själv och andra i fara. Är du i ett område där det finns chans att stöta på andra på stigen, håll extra koll på ditt åkande. Cykla inom dina begränsningar.

4. Håll undan: Låt andra på stigen veta om att du kommer. Det kanske allra bästa sättet är att hojta ett trevligt "Hej!". En ringklocka funkar också bra, men många väljer bort plingandet på sina fincyklar. Rösten väger ingenting. Tjoa till exempel gärna lite runt en sväng som är dold. Cyklister skall alltid veja för alla stigdelare (som ej är motorburna). Detta gäller dock inte om det är en uppmärkt mtb-led. Cyklister som cyklar nedför ska hålla undan för cyklister som cyklar uppför om inte leden är utmärkt att gå åt nedförsåkarens riktning.

5. Skräm inte djur: Du är inte ensam med att gilla skogen. Några har faktiskt skogen både som vardagsrum och sovrum. Djuren. Ge djur utrymme. Det gäller både vilda och tama djur. Häst: Säg hej till ryttaren och låt både häst och förare veta att du kommer. Fråga ryttaren hur du ska göra om du känner dig osäker. Tillsammans kan ni lösa en säker passage. 

6. Stanna säkert: Väljer du att stanna när du är ute och cyklar. Kliv av stigen med både kropp och cykel. På så vis är du inte ivägen för någon cyklist som kanske kommer efter dig. Räkna med att det alltid är någon bakom. Det är bättre att kliva av stigen en gång för mycket.

Vilka punkter behöver vi mer lägga till? 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-06-29 16:52


Stage 2 - Cyprus Sunshine Cup

Masterstart. Ett lugnt rull bakom bil, där klungan formar sig till en vacker enhet med cyklister i raka led. Eller, en sjuhelsickes asgas med vassa armbågar och visslande lungor.

När starten på dag två går i den lilla byn Lefkara har servicebilarna redan lämnat platsen. Det finns fyra langningszoner och flera team har stationerat ut personal på flera ställen. Vi har en bil. Någonting de andra stora teamen saknar är dock Göran Berg, halvtysken med rallyfossing och enorma kartläsningsfärdigheter. Nu är Göran inte på något vis en trafikdåre. Tvärt om. Han har kört rally på riktigt och vet hur man säkert för fram en bil enligt konstens alla regler. Jag kan därför luta mig tillbaka i lugnan ro med min gröna åksjuka på de små slingriga cypriotiska vägarna som hänger ut längs berget. Vägar ja... Nästan i alla fall.

Första langningszon ligger på toppen av en fyrtiofem minuter lång klättring. Vi ser cyklisterna på lång väg. Först kommer motorcykeln. Sen kommer ett dammoln. Vilka är det?! Är det någon svensk? Alla flaskor kommer fram, hjulen ställs upp, meklådan öppnas. Vi är redo. Det pågår alltid en liten tävling i langningszon också. Det är inte en plats för den veke. 

Först av svenskarna passerar Emil Lindgren (Serneke Allebike MTB Team), som får support av sitt team. Näst på tur kommer Michael Olsson (Serneke Allebike MTB Team). Det går ruskigt snabbt och vi står ändå i uppförsbacke. 

Axel Lindh (Almby IK/Team Bergslagsloppet) passerar langningen utan att blinka. Han tar en flaska, men ser bara toppen. Snart bär det av utför. Det betyder inte vila, utan fullt fokus. Utförslöporna är långa och snabba. Vassa stenar ligger överallt och punkteringarna smattrar i dalen. Matthias Wengelin (Almby IK/Team Bergslagsloppet) punkterar olyckligt tjugofem minuter in i loppet. Ett stenskott har skurit upp däcket och ut "sprayar" stans-vätskan. Emil Linde (Gävle CA) punkterar. Max Wiklund-Hellstadius (Team Lapierre Sweden) punkterar, två gånger. Det är inte bara svenskarna som släpper luft, många möter samma öde. 

Ingen som punkterar bryter. Ingen ger upp. Det är en del av sporten. Det händer. Även om det är ett etapplopp och totalen är "körd" kan man prestera på de enskilda dagarna. 

Jag önskar att jag hade mer att skriva om damernas lopp, men med den trettio sekunder senare starten än herrarna hinner vi knappt se första dam innan vi sitter i bilen på väg till nästa langningszon. Mitt under brinnande race får jag dock ett telefonsamtal. Det är Linn Gustafsson (Borlänge CK/Team Crescent D.A.R.E) som har tvingats bryta. Cykeln är i delar, men hon är hel. Jag frågar en gång extra. Det är sorgesamt att behöva bryta etapploppet, eftersom det innebär att man inte får starta resterande dagar. Ibland har man inget val. Det finns inga extracyklar och det går inte att springa fyra mil i cykelskor med en havererad cykel på ryggen. 

I morgon väntar etapp 3 och ännu ett point-to-point.

Axel Lindh (Almby IK/Team Bergslagsloppet)

Emil Lindgren (Serneke Allebike MTB Team)

Martin Setterberg (IF Hallby SOK)

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-02-26 20:29


Prolog - Cyprus Sunshine Cup

Nu startar han tillsammans med världseliten. Adam Gustafsson, Eksjö CK kör inte bara sin första internationella tävling, utan även sin första tävling som elit. "Det känns jättebra, det var verkligen roligt!". Efter första tävlingsdagen tar jag ett snack med Adam - som dagen till ära även ätit gnocchi för första gången - för att känna på pulsen. Det är med ett leende på läpparna och ett lugn som han berättar om tävlingen och hur han ser på kommande etapper. "Det är la bara att trampa" och trampa kan han. Han är ingen rookie, utan en kille som dessutom har en fin CX-säsong i ryggen. I morgon väntar ett point-to-point (XCP) på ca 48 km. Herreliten startar kl 11.00 och damerna trettio sekunder senare. 

På tal om damer gjorde Alexandra Engen en riktigt fin och stark start på säsongen, med en nioendeplats i damklassen. Många av åkarna beskrev att det brände bra i lungorna efter de 3,9 km långa racet. Jag har inte frågat Alexandra ännu, utan kan bara gissa att även hennes lungor är "uppvärmda" för kommande race.

Herrar Elit:

1. Florian Vogel (Focus XC Team)

2. Grant Fergusson (CST Superior Brentjens MTB Racing Team) +0:02

3. Marcel Guerini (Focus XC Team) +0:6

28. Matthias Wengelin (Almby IK/Team Bergslagsloppet) +0:32

29. Emil Lindgren (Serneke Allebike MTB Team) +0:33

48. Emil Linde (Gävle CA) +0:50

55. Michael Olsson (Serneke Allebike MTB Team) +0:53

61. Martin Setterberg (IF Hallby SOK) +0:58

69. Erik Gunnarsson (Härnösands CK) +1:18,6

70. Adam Gustafsson (Eksjö CK) +1:18,7

79. Max Wiklund-Hellstadius (Varbergs MTB/Team Lapierre Sweden) +1:26

85. Dennis Wahlqvist (Serneke Allebike MTB Team) +1:54

89. Axel Lindh (Almby IK/Team Bergslagsloppet) +2:49

Damer Elit:

1. Elisabeth Brandau (Randon-EBEB Racing Team)

2. Sabine Spitz (Spitz Racing Team) +0:4

3. Adelheid Morath (BH SR-Suntour KMC) +0:9

9. Alexandra Engen (Ghost Factory Racing) +0:36

33. Åsa Erlandsson (Sweden National Team) +1:23

36. Linn Gustafsson (Borlänge CK) +2:01

39. Felicia Ferner (Borlänge CK) +2:08



Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-02-25 22:14


Lägesrapport inför Stage 1 - Cyprus Sunshine Cup

Ingen nämnd, ingen glömd, brukar det heta... Eftersom jag lät fingrarna dansa över tangenterna med svenska cyklister som ska tävla nere på Cypern har jag alltså gjort precis tvärt om. Inte nog med att jag glömde nämna vårt svenska gubblag. Jag glömde dessutom att nämna att stora delar av Allebike Serneke MTB Team är här: Emil Lindgren, Dennis Wahlkvist och Michael Olsson.

I morgon vaknar små cyklister, redo att dra på sig lycran, med nyrakade ben och välpolerade cyklar. På tävlingsområder luktar det linement här och var. Speakern pratar i lätt sprakiga högtalare. Det är torrt ute och ganska varmt. Solen skiner. Tävlingen som startar på eftermiddagen har för arrangörerna varit igång redan sedan tidigt på morgon. De boende i den lilla byn Lefkara har dragit fram sina stolar i dörrgluggarna. De virkande kvinnorna har precis som alltid satt sig på sina små pallar och bänkar i de mysiga gränderna. Snart ska delar av värdlseliten dundra fram på kullerstenarna och kraften från starka tävlingsben ska kännas i luften. En av de små gummorna virkar fel, hon tappar räkningen när en cyklist blåser till kjoltyget. 

Ungefär så kan det se ut när Cyprus Sunshine Cup drar igång. Det är den tjugonde upplagan i år. Några av våra svenska cyklister har kört så många som tio av dessa lopp. Andra gör sin första internationella tävling.

I vår lilla del av Larnaka, det vi kallar Sverige-lägret (där sex av de svenska cyklisterna bor) har vi sett till att ta Cypern för vad vi tycker att Cypern är... Kebab och crepes. Förutom att cykla en hel del, svettas, hetsa varandra, skratta och ta det lugnt har vi alltså mest ätit. Det gör cyklister... Mycket. 

När vi anser att någon äter för lite ser vi gemensamt till att mata denne. Ett kollektivt matstöd. Nedan räcker Martin Setterberg en varm hand till Erik Gunnarsson. Han är i behov av crepes med banan, choklad, vit choklad och kaksmulor. Utan att vara medveten om det. Han får hjälp och några snälla ord. En för...

Killarna funderar på om vänstertrafiken även gäller i skogen. "Håll vänster"?! Testkörning av etapp 4.

Testkörning av nästa helgs XC-bana. Ravinen i Voroklini.

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-02-24 20:07


MerAnnie Söderberg

Annie Söderberg är tränaren som efter sin universitetsutbildning i idrottsvetenskap ägnar 100 % av sin tid till cykling och prestationsutveckling. Annie tränar både motionärer och de som idag räknas till världseliten.

Arkiv

  1. > September 2016
  2. > Juni 2016
  3. > Februari 2016
  4. > Januari 2016
  5. > December 2015
  6. > Juli 2015
  7. > Maj 2015
  8. > April 2015
  9. > Mars 2015
  10. > Februari 2015
  11. > September 2014
  12. > Augusti 2014
  13. > Juni 2014
  14. > April 2014
  15. > Mars 2014
  16. > Februari 2014

Mest lästa

Kategorier

  1. > Cykelhistoria
  2. > Cykelvasan
  3. > Freeride
  4. > Kost och näringslära
  5. > Landsväg
  6. > MTB
  7. > Tävlingar
  8. > XC

Etiketter

  1. > #MyBicycling
  2. > Bicycling
  3. > Mental träning
  4. > Mountainbike
  5. > Resa
  6. > Tjej
  7. > Träning
  8. > Tävling

Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser