Aktivisfonden del.2 En svängom med Mont Blanc - Bitte Håf | Bicycling.se

Bitte Håf


Gymnasielärare och frisör som antar utmaningar lite mindre genomtänkt än de flesta, lyckligtvis född som tjurig norrlänning. Lite för tung, lite för långsam - men med ett kärleksfullt förhållande till all typ av cykling.

Aktivisfonden del.2 En svängom med Mont Blanc

6 aug 2017
av: Bitte Håf

Timmen efter jag låste dörren till jobbet för att gå på sommarlov så slängde vi in packningen i vår trygga fyrhjulsdrivna gamla Subaru och körde ner ner till Stockholm för att fira midsommar. Flyget till Geneve med de andra deltagarna i Aktivisfonden avgick på midsommardagen. Livet ska levas hårt, högt och hastigt men nog har jag undrat många gånger varför vissa beslut tas så nästan helt utan betänketid.  

Förra årets sommar och min sambos enda semestervecka avslutades med loppet Viking Tour. Ingen lätt resa det heller, och nu skulle vi alltså börja denna sommar med en ny och ännu större utmaning. Jag har personligen inte varit i sämre fysisk form på ett par år så jag var väl medveten att det skulle bli kämpigt. Men det är ju ändå så att farten och kraften får anpassas efter hur mycket energi som finns. Det gjorde jag och det innebar en fin resa runt i alla fall, även om det betydde en dag i bil. Jag gjorde en DNF helt enkelt och satt och led i bilen på de branta serpentinvägarna. Jag verkligen hatar höjder, särskilt när jag inte har kontroll själv.

Vi var 36 personer från Aktivisfonden som flög till första anhalten Chamonix, eller om det var 37, vi var lite oense om det men förhoppningvis stämmer den första siffran, annars är någon kvar uppe i bergen och käkar edelweiss och getost. Bara att plötsligt vara i Alperna, för mig första gången, var en spännande känsla. Eftersom jag inte förberett mig särskilt väl så hade jag inte hunnit tänka på vad som väntade. Men det är som vanligt, jag tar reda på starttid och startplats och så börjar jag trampa. Går det så går det.

Första dagen var den lättaste, vi cyklade uppför i cirka en mil för att sedan ta liften upp på Col de Balme och köra mtb- och downhillbanor nerför. En bra start för att känna på cyklarna och för att guiderna skulle se hur pass tekniskt skickliga vi var. Jag tror nog att de upptäckte att vi alla låg i ett brett spann av erfarenhet och skills. Jag som inte är någon teknisk stjärna var väldigt nöjd med att ha hyrt en "dubbeldäckare" som jag kallar det, en Trek remedy 7 med drop post. Lyx för mig som har en HT, som jag älskar, men är det stökigt och nerför så blir det lätt studsigt och oskönt med den. Efter downhillbanorna cyklade vi vidare till Martigny och sen till La Fouly i Schweiz för övernattning. Dagen efter när vi skulle vidare till Courmayeur i Italien var jag i urusel form, mådde illa och var mer yr än tidigare. Så det blev några kilometer cykling uppför och sen fick jag ge upp. Ett bra beslut skulle det visa sig eftersom jag klarade resten av veckan ganska bra.

Det skulle ju vara helt fantastiskt att kunna redogöra för varje kilometer eller åtminstone varje mil av färden runt Mont Blanc, men det får tyvärr bli en sammanfattning. Med alla intryck så hinner en sällan med att ta in allt och eftersom vi i princip varje dag trodde oss se kulisser från Sound of Music och knappt kunde ta in att det var på riktigt så känns en hel del ganska luddigt fortfarande. Jag får också ursäkta mig med att hälsan inte har varit på topp vilket betyder att huvudet inte har hängt med hela vägen. Men det börjar klarna lite nu.

Tredje dagen skulle vi över till Frankrike igen, upp mot Col de la Seigne där vi kunde se bland annat Lago Combal, en av de största glaciärerna. Själv blev jag mest ledsen över att se hur de krympt. Vattnet som kommer ur dem är så vackert med sin grågröna dimmiga nyans, men det är så trist att de smälter så fort. Nerfarten därifrån till det refuge i Les Mottes vi skulle övernatta var en av veckans höjdpunkter. Sjukt roliga stigar, brant fasen på sidorna och i smala serpentiner, en utmaning tekniskt på sina ställen så jag vurpade och fick kedjebrott. Men det var snabbt fixat, även om guidens fingrar var rätt stela av kylan. Nej, jag hade inte gjort det snabbare. Chefsguiden Marcel kallade Les Mottes för "The asshole of the world" eftersom det inte fanns täckning för mobilerna där. Vi tyckte mest att det var ett paradis, ett litet ensamt vandrarhem mitt i bergen och en fantastisk ostbutik med getterna springandes runt knuten. 

Fjärde dagen klättrade vi upp till Col de la Gittaz och väl uppe igen så kom regnet och haglet på allvar. Kläderna var fortfarande våta efter gårdagens sista cykling så det blev kallt. Efter mycket letade så hittade vi ett litet refuge som hade öppet och vi fick i oss lite varm soppa. För övrigt den mest smaklösa soppa jag någonsin ätit, men det blev en munter lunch när vi hade huggsexa om saltkaret. Sen cyklade vi ner till Les Contamines i solen men även här var vädret lika opålitligt som det varit här hemma hela sommaren så det vi hängde ut på tork blev ännu våtare senare på kvällen. 

Sista dagens klättring var nog också den som var längst och brantast, via Col de Voza och Les Houches på smal asfaltväg till en början. Men väl uppe på toppen kunde vi sitta länge i solen och käka lunchbaguetten och titta på tåget som går halvvägs upp till Mont Blanc. Det var meningen att det skulle gå hela vägen upp, men när andra världskriget startade avbröts bygget och upptogs aldrig igen. Men tågen går och både turister och klättrare åker. Sen fick vi välja på tre olika nerfarter. En väldigt utmanade och teknisk, där bara en i gruppen vågade köra. Den andra var med byggda banor och den tredje som var enklast var en lätt trasig men brant grusväg. Vi fegade och tog grusvägen = inte så kul. Lite synd, men det är ju det där med sista åket, det är ju en dag i morgon också och en får ju tänka på lårbenshalsen. 

Att åka till området runt Mont Blanc och bli förvånad över antalet höjdmeter en ska ta sig an borde ge en hint om att kanske läsa på sin geografi lite bättre. Men det som fransmännen kallade "little steep" är vad vi här hemma kallar ganska brant och det de sa var "very steep" innebar för de flesta att det var dags att gå med cykeln, eller till och med bära. Så vi bar mycket cykel, mer än vad som egentligen är superskoj, men de stigar vi kunde cykla var både roliga och fina. Det finns nog mängder av fina mtb-stigar som är helt möjliga att cykla hela vägen, men nu skulle vi ju runt Mont Blanc för att komma tillbaka på samma ställe. Så rutten var nog på sina ställen mest lämplig att gå eller klättra till fots. Lyckligtvis var det dimma på ett av de brantaste ställena, pågrund av höjdrädslan så jag var nöjd med att inte se så mycket. Jag är också så nöjd med att ha utmanat mig när det gäller det, mycket av det jag har cyklat under den här resan hade jag inte trott mig om att våga tidigare. 

Största behållningen av resan var i nämn ordning människorna, och då menar jag alla från gruppen och de fina guiderna. Sen kommer alla vyer, naturen, vattnet, blommorna, djuren (bland annat en stenkåt tjur som nog hade kunnat orsaka en hel del skada om vi hade varit närmare hans kossor) Ost. Världens godast ost! Sen cyklingen, för jag tycker att det blev lite för lite av den. Om jag hade varit i bättre form hade det blivit mer, men det var ändå mycket "bära cykel". Men den som var, var riktigt bra!

Men huvudsyftet med resan var och är ändå insamlingen, som just nu ligger på fantastiska 1,1 miljon kronor. En fond med pengar som barn med särskilda behov kan söka ur för att kunna göra roliga aktiviteter. Kanske kunna åka på ridläger, ta danslektioner, köpa en hockeyklubba - eller varför inte en cykel!

Nu kommer det en ny utmaning i Aktivisfonden till nästa år, håll ögonen öppna om du är sugen på äventyr i samband med att hjälpa de som behöver extra hjälp för att kunna göra egna äventyr.

Och nu lite bilder, av naturliga skäl så är inte de mest stökiga stigarna med. Mycket på grund av vädret, men också för att man ju behöver hålla i sig lite extra.

Hm, här är det 33. Ska vi bli oroliga? Mont Blanc i bakgrunden.

Klättra, klättra. Lunchpaus på toppen vid stugan.

Där, ovanför fåren cyklade vi. Jag åker ingenstans utan att ta bild på får om jag kan, för att jag vet att fd. redaktör Åsa Eriksson är väldigt förtjust i dem.

Bästa guiderna, och JM till vänster och Erik till höger hängde med oss, "The weak group", hela veckan. Troligen för att de hade bästa tålamodet och största ödmjukheten. Byggnaden i bakgrunden användes under andra världskriget av soldater som vaktade gränsen. 

Vi startade långt upp på andra sidan dalen för att sen cykla uppför grusvägsserpentinen. Mäktigt att cykla ovanför molnen. 

Schysst hoj. Jag vet, det ska vara på stora klingan när man tar bild men vem bryr sig i de omgivningarna. Fast gäller det på mtb också?

Japp, brant. Så brant och trångt att vi inte fick gå på cykelns vänstra sida. 

Kallsvettig och lätt illamående och med ett nervöst fnitter tittade jag aldrig till vänster här. 

- Ja men här var det väl fint att sitta? Den ena killen hörde till "The weak group" och den andra gjorde det definitivt inte. Det vill säga, Jonas, till vänster var hela gängets snabbaste och skickligaste cyklist. Nästan trevligast också faktiskt. 

Ost. Bästa som finns, och får man köpa så färsk i sådana omgivningar så smakar den som himlen.

Sista fikat efter sista klättringen den sista dagen. Sol och värme, som bonus!

Tillbaka till verkligheten och Chamonix. Det slår mig alltid att hur spännande och kul en resa kan vara så längtar man ändå efter målet. Väl hemma igen så känns upplevelserna så overkliga och så långt borta. Inte så lätta att beskriva och upplevelser man skulle vilja göra igen på fler sätt och stigar nu när man vet vad som väntar. 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet åttioåtta med siffror i fältet här


Kommentarer


2017-08-15 07:41   Jonas Fornstedt

Vilken härligt beskrivande skriven artikel! Tack för omnämnandet!
Hade ju en så bra cykel, och då är det lätt att vara snabb.. det är också lätt att vara trevlig med massa underbara människor omkring mig. :)

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!