Bitte Håf | Bicycling.se

Bitte Håf


Gymnasielärare och frisör som antar utmaningar lite mindre genomtänkt än de flesta, lyckligtvis född som tjurig norrlänning. Lite för tung, lite för långsam - men med ett kärleksfullt förhållande till all typ av cykling.

Alla dessa engagerade cyklister. Aktivisfonden del.1

26 maj 2017

En vill ju gärna slå sig lite för bröstet och tro att vi cyklister är lite mer engagerade än folk är mest, men det stämmer ju förstås inte. Men nog känns det så när man umgås med mest cyklister och mest väldigt engagerade cyklister. 

Engagemanget sträcker sig ofta långt utanför själva cyklingen, där cyklingen får bli den bonus man får som första pris när allt annat är utfört.

Genom Ride of Hope mötte jag för första gången ett varmt, innerligt och ibland faktiskt och lite sorgligt engagemang. Sorgligt för att några så hårt drabbade av cancer på olika sätt ändå kämpade för att övervinna den grymma sjukdomen - inte bara med insamling av medel till Barncancerfonden men också att för egen del fysiskt visa att ge upp inte är ett alternativ. 

Jag och sambon är just nu engagerade i Aktivisfonden, som samlar in medel till barn och ungdomar med särsklilda behov. Tanken är att de ska kunna söka bidrag från fonden för att kunna idrotta eller göra aktiviteter de gillar, tillsammans med jämnåriga för gemenskap och för att må bättre genom rörelse och glädje. 

När insamlingen är avslutad så åker alla vi som arbetat med den tillsammans till Mont Blanc för att cykla mountainbike runt berget. Det är givetvis något vi bekostar själva, alla bidrag till fonden går oavkortat till barnen. 

Den gångna helgen var större delen av gänget uppe i Östersund på en kickoff/träningsläger inför resan till Mont Blanc. Jämtland, som haft en kylig maj precis som i resten av landet, fick plötsligt också solen på besök, det var llängesen vi hade en helg med varm sol. 

Vi bodde på Frösö Park hotell som har ett perfekt läge för att direkt sticka ut på fina stigar så under lördagen cyklade vi med hjälp av guiderna Martin och Andreas runt Frösön som har både slingrade stigar med rötter och utmanande backar med grus och sten. Dagen avslutades med teknikträning utanför hotellet och en after bike i stekande sol.

På söndagen åkte vi till andra sidan Storsjön och Fugelsta där Fugelsta stigbyggare har gjort ett fantastiskt jobb med att skapa utmanande och roliga stigar! En av stigbyggarna är självaste Cecilia Thomasson som ledde oss under dagen. Skogen var full av blåsippor så länets möjliheter till både rolig och vacker cykling sålde sig själv.

Jämtland i sin vackraste skrud, med flaggan vajande i vinden från Storsjön.

Utsikt från Frösöberget ut över Östersund. Sen väntade en teknisk och spännande nedfart för att fortsätta runt ön. 

Glada deltagare med utsikt över Frösö golfbana, med bl.a ett hål som utsetts tilll ett av sveriges absolut vackraste. Men nu är det ju inte golf vi leker.

Sebastian håller i ett teknikpass - hur cyklar man nedför?

...man har vikten bak helt enkelt.

Genomgång innan nedfarten vid Frösötornet som sommartid har ett av sveriges bästa caféer.

Lördagens "fika-trupp" som bjöd på kaffe och stutar. Fina vännen Ingegärd och gudsonen Atle med Scott och Zed, två jaktgoldenvovvar vi brukar vakta ibland. 

Söndagens genomgång med Cecilia Thomasson (i turkos tröja) vid Fugelstastigarna.

Paulina, en av deltagarna, som utvecklades mycket under helgen.

En annan kort resumé kan vara: Helt magisk helg med de trevligaste deltagare, bästa vädret, grymmaste guiderna, mysigaste fikapersonalen och godaste maten! Så bra som Jämtand leverade är svårt att toppa! Nu är vi nästan redo för Mont Blanc!

Om att gå i kloster eller Ännu ett blogginlägg om den där ön.

12 mar 2017

- So that is why you have such nice legs, sa farbrorn som stoppade mig precis när jag var på väg ut från Bunyola för att påbörja trampandet uppför berget. Han ville varna mig för att det kom att bli både brant och jobbigt i stigningarna. Det var efter att jag lugnade honom med att jag redan visste det och att jag hade cyklat där ett antal gånger förut som han insåg hur benen formats. 

Men visst, det där gjorde ju att jag kuttrade på ganska lätt där över berget och vips satt jag med kaffe och kaka på Hermitage. Överlycklig över inte bara ett utan två fungerande ben. 

Dagen innan utförde jag mitt första av flera hjältedåd när jag stoppade något som hade kunnat sluta med fyra väldigt blå ögon. Den lokala mtb-cyklisten, vilket jag lätt räknade ut på grund av att han var klädd som vi är när vi ska på skotertur, höll på att bli påkörd av en lastbilschaufför. Det var den senare som borde ha väjt, också lätt att räkna ut då han kom från en mindre utfart. Men de var kraftigt oense och när de började veva på som värst med knytnävarna så höjde jag min myndiga stämma och ropade: Hey! Tranquilla ner er lite va! Om det var stämman eller uppsynen av k-häxa aka Stålhenens moster som fick de bägge kombatanterna att sansa sig vet jag inte. Men det hjälpte och alla återgick till sitt. 

Nästa hjältedåd var att få fårmamman som tyckte att gräset såg grönare ut på andra sidan vägen och stängslet (ack, säg den som inte haft de tankarna) tillbaka till sitt lilla lamm. Men hon fattade snart att jag var där för att hjälpa och följde snällt med runt hörnet så jag kunde öppna grindarna till henne. Men inte ett tack, ingenting. Otacka är världens lön. Jaja, man får helt enkelt ödmjukt hoja vidare och tänka att det säkert är någon som vänligt släpper in mig när jag gjort samma misstag.

Ser väl rätt nöjd ut ändå, fårmamman. Fick till och med klappa lite genom stängslet.

Dagen efter turen upp till Orient hojade jag upp till Alaro för att betala min hyrcykel Kjell-Olof hos Cyklingplanet. Den hade levererats till klostret/hotellet innan jag kom. Det var en Felt, en aluminium-hoj jag hyrt och jag tycker att jag är sanslöst fyndig som kallade hojen Kjell-Olof. Inte? Nähä. Hojen kändes trots namnet varken stel eller trist, däremot stabil och hyftsat pålitlig, jag trivdes bra med den. Å andra sidan var jag bara så himlastormande lycklig bara över att få och kunna cykla så vad som helst hade kanske funkat. Men en saknar ju alltid sin egna. 

På väg ner till Santa Maria på den fina vägen med stycket pave så bestämde jag mig för att titta lite på området runt Santa Maria. Det är väl ingen hemlighet att om jag kunde skulle jag köpa gård på Mallorca punkt nu och börja mandelmanna. Här är ju säkert hälften av befolkningen Mandelmanns så jag skulle säkert få bra råd och tips. Ett ställe som var till salu var extra intressant, kanske mest för att det hade "charm och potential" som det brukar heta och som är lika med inte så skitdyrt men jättejobbigt att fixa till = blir skitdyrt i slutändan. Men ändå, det var nåt särskilt med det. Efter att jag hade lufsat runt i buskarna ett tag så hörde jag det alldeles mest hjärtknipande lilla bääääähäääet från en liten killing. Den såg uppfordrande på mig, med blicken "köp det här huset nu och ta hand om mig".  Att den var hyfsat nyfödd såg jag på den intorkade biten navelsträng som hängde under magen på den. Inte kunde jag lämna den, och inte en morsa get så långt ögat kunde nå. Inte den minsta get-bjällra. Jag stoppade en lagom intresserad snubbe på rostig damhoj men han ryckte på axlarna och drog iväg. Så jag sa till lilla knytet att jag skulle hämta hjälp, på någon slags get-mallorcinspanska, och hojade iväg jag med. Tanken var att det kanske fanns en bonde på andra sidan som gränsade till den här tomten. Logiken på topp, och där var han. Han fattade direkt när jag bääähhäade och visade pequena med händerna så han tog sin cykel han med och vi hojade tillbaka. Och visst var det hans, och morsa get skulle visst vara någonstans i närheten hon också. Men han blev också lite konfunderad, så efter att vi gullat med knytet och utbytt kindpussar så tog han med knytet till gården. Och mitt hjärta brast lite, för är det nåt jag är svag för så är det killingar. 

Mjuk och alldeles underbar liten killing. Det bor en mandelmann i oss alla tror jag.

Klostret som jag bodde i då? Det hade jag inte koll på innan, men där jag har bott den här gången är ett nerlagt kloster som numera är ett litet hotell, Asis de Marratxinet. Något som kändes lite konstigt från början var att jag var den enda och för året första gästen. Men Dominique, en av ägarna och som hämtade mig vid tågstationen, försäkrade att jag skulle få full service ändå. Det fick jag, och det kändes inte så konstigt efter ett tag, det där med att vara ensam. Det var ren lyx och otroligt skönt! Och - maten! Mallorca har inte för mig varit detsamma som kulinariska upplevelser, men det har jag fått omvärdera nu. Fantastiskt god rustik och välgjord mat! Sköna sängar i spartansk miljö utan den vanliga tråkiga hotellkänslan. Så otroligt härligt, och väldigt trevliga och gästvänliga ägare. Jag vet att det låter som om jag vore köpt men glöm det, det här var bra på riktigt! Jag tycker dessutom att det är ganska onödigt att bo vid havet på turiststråken när jag inte utnytjar det som finns där och inte heller roas av fulla fotbollsfans på barerna, så det här är perfekt för mig. Man är ju ute på finvägarna från start också. Inga långa tråkiga transporter och bergen några kilometer bort. 

Dominique. en av ägarna till Asis de Marratxinet, vid en gammal stege som nunnorna använde när de plockade citronerna i trådgården.

De fantastiska kockarna och far och son, Toni och Jaime, och längst till höger vaktmästaren Hermann, vid mitt middagsbord. 

Frukostbordet. Meditativ omgiving med fågelkvitter och lite kattskrik.

Byn/staden Santa Maria ligger 3 kilometer från Marratxinet där klostret/hotellet ligger så har man med sig en liten fickryggsäck så kan man ju handla med sig om man behöver nåt extra till kvällen. Vin till exempel, som man får ta med eget till middagen om man vill. 

"Beröm en man för hans citroner och du får citroner"

Förutom alla hjältedåd så har jag cyklat. Jag har en massa favoritvägar och en del nya vägar. Några som inte behöver cyklas igen då det är ett större under att jag klarat mig utan punkteringar. Men om jag inte hade provat nytt så hade jag till exempel inte fått med mig två jättecitroner i bakfickorna. Jag hade heller inte blivit kompis med ett par i grannbyn till Ruperts och fått veta att svärsonen var från Danmark. Och att jag var välkommen när helst jag behövde hjälp med något. Om någon är intresserad av - och det tror jag inte när det gäller en väldigt dåligt tränad dam i medelåldern - watt. puls, fart, höjd och så vidare så har jag ingen information alls. Jag har cyklat mig trött, jag har cyklat hela dagarna och jag har cyklat uppför och nerför, helt utan datasamlande prylar på styret. Jag har fått den träning jag just nu behöver men jag har framförallt upplevt och njutit. 

Mallorca, hasta pronto!

Vilken terapeut går du till?

4 mar 2017

I skrivande stund sitter jag efter en natt utan sömn på Arlanda och väntar på planet till PMI. Om man kan tänka sig något lite negativt med att flytta norrut så är det att det är norrut. Det är långt till söderut, och söderut ligger ju bland annat Mallorca. 

Men tur som en tok så skulle en kollega neröver landet så jag fick åka bil ner till flyget den här gången. En resa som faktiskt var snabbare och säkrare än tåget, men det är väl i och för sig inget som slår ner som en bomb hos någon. Djupt tacksam till tvåbarnsfamiljen som trängde ihop sig i bilen för min skull kan jag alltså sitta här i lugn och ro och nästan fatta att jag ska få cykla snart. 

- Cykla med Bitte som terapi, sa en av eleverna i veckan, och fnissde lite. Jodu, svarade jag, om du bara visste hur bra det fungerar. 

Själv har jag kämpat rätt hårt mot en enveten smärta under hösten, den där skärande sorten som väcker en på nätterna och gör kroppen rastlös och ledsen. Tar fram det värsta hos klimakterietanten (jo, hon är kvar men i mildare form) och gör livet lite extra spännande för närstående. 

Men efter sjukgymnast, homeopatmedicin, vanlig sjukvårds medicin, färsk gurkmeja som man blir alldeles tokorange av, MSM, K2, spinning, osv osv så har det börjat ge med sig. Efter ett par någorlunda smärtfria dagar så beställde jag en resa, suget efter terapi blev för stor. En lyxresa, jag ska nämligen ner under påsken också. Säga vad man vill om det men klimatsmart är det inte och i Jämtland är det plötsligt underbart vinterväder. Men tyvärr, jag kunde ändå inte hålla mig. Jag behöver det för att fungera bra och tänk vilken from och tacksam en jag kommer vara när jag kommer hem igen. Alla kommer kvittra omkring mig och livet blir så ljust och glatt. 

Och eleven? Henne ska jag ta med på cykling i sommar. Sen kommer hon förstå att hon kan cykla helt själv och få sin terapi. 

Japp, det känns okej med ett nytt år!

31 dec 2016

Det kan nog för många i min närhet låta märkligt att jag så mycket längtar efter ett nytt år när 2016 ändå bjöd på så mycket positivt för min egen del. Men även positivt tar på krafterna.

2016 bjöd på både mindre och större överraskningar. 

Det har som jag ser det cyklats på riktigt två gånger i år. En gång på Mallorca och en gång i Norge med i snitt hundra mil vardera. Loppstestet från Viking Tour i Norge kunde ni läsa i förra numret av tidningen. Att det vara cyklats två gånger stämmer förstås inte, det har cyklats mer och det har varit trevliga turer. Men alldeles för lite och för kort.

Sen gav jag ut en diktsamling i maj och i samband med den gjorde vi en roadtrip i Västerbotten och Jämtland. Då kom också det snabba beslutet att vi skulle flytta upp till Östersund. Flytten innebar dessutom två flyttar eftersom vi redan bestämt ett lägenhetsbyte i Stockholm. Redan där hade jag ett kraftigt minus på tids- och energikontot.

Två flyttar betyder också mycket lådor som ska bäras. Det som händer är en att en för lite tränad kropp far illa av alla kilon som ska bäras på både introvert och extrovert. Summan av alla icke förbrända kanelbullar har blivit ett stycken skitont ben och en tyngre kropp. 

En av de stora överraskningarna, både för mig och sambon trots att det faktiskt var på mitt initiativ, samt för alla vänner och bekanta som känt mig länge, var att jag förlovade mig. En i mitt tycke helt onödig handling som bara kostar onödiga pengar som man kan köpa nya cykelprylar för, kändes plötsligt helt självklar. Så det kan gå. 

Önskelistan för 2017 är alltså kort.

1. Lugnare tempo. Kan jag fixa själv och har många goda vänner som påminner. Hjälper tyvärr sällan men nog borde jag väl fatta till slut?

2. En riktigt grym sjukgymnast/naprapat. Det måste bli ordning nu. Saknaden efter den bäste naprapaten Marcus Lofjord är smärtsam på flera sätt.

3. En fysik jag kan acceptera och bygga på. 

2017 har en del utmaningar som jag ser fram emot så mycket, så att kroppen fungerar är högst nödvändigt. Dä är det märkligt att det ska vara så svårt att ta tag i det på allvar. Samtidigt känner jag flera som inte har möjligheten att alls ta tag i det, så vad gnäller jag för? Skämmes tamejfan. 

Jag avslutar med något av det viktigaste, nämligen kärlek. För cyklingen är för mig väldigt viktig, men utan de fina vännerna och utan min sambo vore livet väldigt trist. Så här kommer en liten bildserie från 2016, och även om det fattas några så får bilderna från årets Mallorcaresa visa några av de människor som gör mitt hjärta extra varmt.

Finaste Åsa och Henrik. Som bor för långt bort numera. Sverige är för långt.

Finaste Petter och Agneta.

Finaste Conny.

Finaste Ronnie.

Sist men inte minst, finaste sambom Matz. Som jag hängt mig om halsen på, "stolt som en balkong". 

Gott Nytt år på er alla! Låt oss hoppas på ett mycket mindre trumpigt och trupprikt år men med mycket cykling så jorden läker ihop och alla får leva lyckliga i alla sina dagar!

Kom igen nu vintern, det lackar mot jul!

18 dec 2016

När vi flyttade upp till Östersund i slutet av augusti, så var det alla underbara cykeldagar och de så otroligt lättillgängliga cykelvägarna och cykelstigarna jag såg fram emot mest. Jag tänkte att jag skulle nöta många mil på både landsväg och i skog redan under hösten. Sen kom livet, det vill säga jobbet, hälsan och ett evigt flyttbestyr där jag och sambon mest går omkring och flyttar på saker i den stora lägenhete för att hitta bäst plats för allt. Och det märkliga är att det som har fått bästa platsen, cyklar och cykelkläder, är där vi famlar som mest i blindo så fort vi ska ut på en liten tur. Det tar en halv evighet att hitta rätt cykelbrallor och var f-n är handskarna och favoritbuffen? 

Våra bägge mtb-hojar har fått på sig dubbdäck så vi är sugna på lite snö nu. Men då ser det ut här som i resten av Sverige, allt är täckt av en förrädisk is och gående som cyklister och bilister kan nästan inte röra sig utan spikskor. Till och med bussar ställs in men det sker i det tysta, inga stora kaosrubriker om det. 

Så det har varit en höst med mndre cykling än någonsin och varje gång jag är ute känner jag hur mycket jag saknar det. Hur mycket kroppen saknar det och farmförallt hur mycket hjärnan saknar det. Det måste bli en ändring på det, men nu är ju min "hatmånad" november slut för det här året så snart blir det fart på tanten igen. 

Inget peppar mer än fina cykelkamrater och på Facebook damp det ner en inbjudan från cykelbutiken Velo Rapid till Tomtecykling (jag gjorde ett skägg av en gammal gardin) med glögg och ölprovning. Så mycket bra grejer samtidigt måste man ju vara med på så det blev en liten sväng ovanför stan och sen samkväm i cykelbutiken. Där träffade jag en ny bekantskap, Patrik, som också flyttat upp hit från Stockholm. Det var förstås kärleken som dragit honom upp till Jämtland för fem år sedan. Han erkände ändå att även om han trivs väldigt bra så är det några saker han saknar från Stockholm. Inte minst Hellas i Nacka, med ett av sveriges absolut bästa mtbstigar, och de cykelkompisar han har där. Vi kom överens om att man inte kan och ska jämföra, de stigar man är uppväxt med och kan på sina fem är det sällan något som slår. Här har vi ändå fjäll och friskare luft, något som jag njuter enormt över att andas varje dag jag går till jobbet. 

Snygga tomtar. eller hur? 

Närbild på några av skäggen. Själv kände jag att det nog inte var helt fel med något som täckte ansiktet lite i kylan, även om det var en gammal gardin. Som en lättare buff med andningshål. Bra grej!

Stort tack alla tomtar för sällskapet idag och för en fantastiskt spännande ölprovning! 

Ladda fler


Följ oss

Få vårt nyhetsbrev!