Annons

Erik Nohlin

300k mosbricka

Jag gnällde ett tag över att randonneurgubbarna i Sverige varit lite på efterkälken vad det gäller roliga och inspirerande breveter. Jag kallade mina brevet-helger runt västkusten för Tour de Statoil, Bollebygd runt, 300k mosbricka osv. Jag har förstått att det hänt en del sen mitt senaste gnäll, speciellt i Mälardalen och jag omfamnar såklar förändringar som gör det roligare att cykla. På lördag morgon drar jag ut på en ACP-sanktionerad grusvägs-bonanza. Marin Mountains 200k tillsammans med San Francisco randonneurs. 23% grusväg med 9% stigningar och partier med sprängsten stora som basebollar samt 4000 meter klättring. De rekommenderar 35 till 45 mm däck eller en stel mountainbike. Detta är inget annat än en vildmarksbrevet och vet du vad? Den görs i 300 och 400 kilometers också. Jag gillar förnyelsen och rockenrollmentaliteten över San Francisco randonneurs organisation. Inget är förbjudet så länge man håller sig inom ACPs regelverk. Jag återkommer med en RR efter helgen. Om denna runda bara blir hälften så roligt som den ser ut blir den ändå fantastisk.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-09-17 06:28


Skål och välkommen!

Inte så hållbart att flyga över Atlanten för att jag bjuckar på öl men om i fall att du känner någon i Oregontrakten är Hen bjuden på kalas nu på fredag. Jag lanserar ett samarbete med Poler, AWOL x POLER och min vän John Watson / The Radavist har vernissage på sina bilder från Oregon Outback, racet vi gjorde tillsammans i maj. Skål och välkommen!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-09-03 15:12


Eurowurst

Har varit en sväng i Euroland igen. Kom just tillbaks från Sverigesemestern och hann bli av med jetlagen innan det var dags att prutta över till Eurobike. Och på tal om prutt. Eurobike är just det. Skitölen flödar, maten är dålig, så ventilationen. I kombination med att gemene Eurobikebesökare promenerar 2 mil om dagen och effektivt trampar ner curry wursten med pommes tills den pyser ut, fylls utställningshallarna sakta med en söt sur kurry doft som när jag tänker på den i efterhand får mig att äcklas. Kurryprutten är som ett doftsoundtrack till hela mässan och det slår aldrig fel. Årets Eurobike var min 6e sejour i Friedrischhafen och det enda som inte förändrats är soundtracket. Allt annat är föränderligt. Nja, som sig bör på en mässa med 90 procent män, lite go tysk-italiensk kvinnoförnedring. 2014 verkar man fortfarande kunna sälja en rikig jävla skitcykel genom att parkera en 17 åring med tight topp och änglavingar i sin monter. Tröttsamt.

Som cykeldesigner tittade jag förståss mest på vad andra gör. Vi kallar det "gut-check", en bekräftan på att jag inte springer allt för långt bort från vad andra gör. Det handlar i slutändan om att få fler folk på cyklar och för mig personligen om att göra vettiga produkter som så många som möjligt kan inspireras av. Skulle jag vilja göra en e-mtb helt klädd i äkta päls för gatubruk, men bara ser en sådan, dessutom designad av Philippe Starck, vet jag att detta är en återvändsgränd. Den idén är redan gjord. Hade jag haft en idé om att hydroforma varje rör i hela cykeln i sant 2002-manér och ser dessa cyklar överallt, vet jag att det är sjukt fel, det görs fortfarande och marknaden är ganska mättad.

Skämt å sido, Eurobike är alltid kul, i alla fall under första dagen. Att träffa alla polare i branchen och hitta nya vänner är toppen och att det faktiskt händer en del spännande saker i cykeldesignvärlden är bara att gilla. I år känndes det som baby-steps men de är i alla fall i rätt riktning. Mer funktion, med E och mer fetton.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-09-03 15:07


Med hedern lämnad på 800 meters höjd

Blir mest trött och avundsjuk när jag läser om andras fantastiska cykelbragder under helgerna. En dålig sida de flesta bär. Så för att motivera min äcklighet avslutades dagen med att jag bonkade stenhårt av en kombo av 1000 klättrade meter i följd, uttorkning, värme och allmän tröttma påkallad av tre veckor på temat: Livet är en festival, chips är skitgott och det finns ingen morgondag. Målet var att flänga ut tidigt och dra en sextonmilare. Det var dimmigt som vanligt under den Sansfransiskiska sommaren. Jag hade aldrig varit på Mt Tams baksida, de norra sluttningarna, men har hört i från princip alla att det är paradiset på riktigt för en landsvägscyklist. Mätt som bara den då jag tänkte att min stackars kropp behöver extra näring för att ens gå med på äventyret, rullade jag över Golden Gate bron som så många gånger förr.

Känslan är alltid ambivalent. Jag vet inte om du hojat med 900 miffon samtidigt längs en tre meter bred och och tre kilometer lång dubbelriktad cykelväg som svävar högt över skitotrevliga vatten med kastvindar till vänster och bildöden till höger. Att skiten är byggd 1937 gör saken inte bättre. De 900 iPad fotograferande miffona sitter så illa på hyrcykeln att de i princip har sadelklampen upp i anus. Jag blir lika frustrerad varje gång. Varför säger uthyraren inte till dem att man inte ska sitta så lågt, det kommer bli skitjobbigt att cykla över bron med knäna slåendes mot hakan, du kommer inte få luft och bli vinglig i blåsten över bron. Alla gör samma fel och det påmminner mig om att jänkarna faktiskt inte cyklar alls i allmänhet. The Golden Gate Shitshow är en bra beskrivning på spektaklet. Jo, jänkaren cyklar faktiskt. Inte gemene man men i en handfull storstadsregioner bubblar det friskt och SF är en av dem. Aldrig, någonstans i världen, har jag sett så många sportcyklister som i Sausalito, den lilla äckliga turistfällan man måste passera genom för att komma norrut med cykel från SF.

Turistcyklisterna stannar här och blir lurade på sina dollars, dels för att båten går tillbaks till stan och dels för att de inte orkar sitta illa längre (alt. hakorna är skinnflådda). För den strida ström av sport/motionscyklister är det slut på att trängas, vägen öppnar upp sig och Mt Tam syns för första gången. Halvvägs genom Sausalito är också var dimman försvinner i 9 fall av 10. Jag accellererar norrut och känner faktiskt inte hjärtat genom levern som igår. Det kanske blir bra ändå. I Fairfax efter två timmar på hojen börjar Bolinas Rd. som tar den ambitiösa cyklisten runt Mt Tam till Bolinas. Bolinas Rd har hundratals svängar och liknas bäst vid en tarm utlagd längs ett 800 meter högt berg. Det är inga snygga alpserpor utan krångliga feldocerade smasmer som gör det krävande men fantastiskt kul att hoja där. 

Biltraffiken försvinner och klättringen börjar. Det blir varmt och vindstilla. Tur att jag stannade och fyllde flaskorna. Jag blir passerad av ett dussin folk, något jag normalt sett aldrig skulle tollerera men då detta är en återhämtningstur bryr jag mig ej. Cirka en halvtimme in i den gradvis ökande klättringen kommer jag till Alpine Lake, en ganska stor sjö inborrad på bergets norra sidan i skön skugga från Red Wood skogen. Nästa gång kommer jag stanna och kyla av mig men då jag inte visste vad som väntade matade jag på ovetandes om att pausen hade gjort gott. Klättringen tog fart nere vid sjön och det var illavarslande brant. Jag kände mig svag som aldrig förr och ytterligare ett gäng sprättare passerade mig i nypressade Raphauniformer. Fan ta er, ni har fan inte varit på dryckesläger i Sweden, kombutchadrickande bratts med persikohy och nått Tom Cruiseigt i blicken. Grrr.

Det måste ha tagit ytterligare en timme att komma upp till vad jag hoppades vara slutet på tarmpaketet. Jag var slut. Slut. Tre timmar in i en sextionmilare och nödransonen nötter hade inte en chans att rädda mig. Klättringen fortsatte genom det spektakulärt vackra området Seven Sisters. På vänster sida bara blå himmel, på höger sida gyllenbrända gräskullar och ett Stillahav långt där nere som är inbäddat i ett hundra meter tjockt dimmtäcke. Vackert så att det gör ont och allt jag vill är att kötta uppför, känna hur fantastiskt det är att cykla på vägar så vackra de kan bli för en cyklist. Istället mår jag skit, jag har stenbonkat och rullar uppförs så långsamt att jag knappt har styrfart. I den miljonte kurvan stannar jag länge för att komma på en lösning att ta mig hem, helt nollad. Har aldrig upplevt någon värre bonkning men vet att det är tillfälligt.

Med hedern lämnad på 800 meters höjd med milsvid utsikt västerrut befinner jag mig efter 40 minuters nedförsbacke åter vid vattnet i Sausalito på ett taccoställe intill spandexautobanen. Livet återkommer sakta och jag är snart på cykeln inne i dimman igen, uppe bland miffosarna på bron med tio av de sexton milen avklarade. Då jag för länge sedan slutat med att försöka bevisa för mig själv att jag är en hårding, är målet inställt på att ta mig hem. En dusch och en powernapp senare känns allt fin och tankarna på att hämta hem hedern där uppe redan i morgon bitti har planterats i hjärnbarken. 

Fan den som ger sig.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-08-17 05:28


Tebaks

Slug är namnet på en skogssnigel på engelska och beskrivningen på hur jag känner mig i kroppen. Jag har varit av cykeln, helt ocyklandes i tre veckor fyllda med folk, chips och eldvatten. Fyfan vad roligt jag haft på sverigebesöket med familj och vänner och fyfan vad snabbt kroppen degenereras till oigenkännlighet. Ni vet hur man ibland vaknar och har somnat på armen som är helt lealös och död. Så känner jag mig i kroppen. På första turen igår kände jag hur hjärtat slog genom levern och hur friskt blod försökte ta sig igenom den stackars svampen under revbenen. Jag kände mig orklös och trött i den 35 gradiga värmen, dessutom är jag jetlaggad. Dagens tur på 35 kilometer kändes lättare och jag börjar få hopp om att det kommer ordna sig. Helgen kommer spenderas i nyktert tillstånd på cykel i och runt omkring San Francisco. Ville mest säga att semestern är slut, att jag är tillbaks och att jag kämpar för att plana ut.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-08-16 05:19


Transcontinental #2

Att det snart är ett år sedan vi gick i mål i Istanbul i den första upplagan av TCR är sjukt. Det  känns som två veckor sedan. Två veckor är tiden tills den andra upplagan av loppet går av stapeln från London. Vi var 30 som startade detta helgalna äventyr, vi var 20 som gick i mål. Ryktet har spridit sig och de 100 platserna fylldes upp snabbt denna gång. TCR är något av det mäktigaste som går att göra på cykel. Vi gjorde 14 länder på 14 dagar. Följ årets uplaga HÄR och se dokumentären om oss nedan.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-07-24 16:38


RA(a)S 2014

På lördag smäller det. RA(a)S - Race Across Skåne - Den där parafrasen på det där amerikanska broilerloppet från kust till kust. RA(s)S initierades av undertecknad för tre år sedan men pågrund av diverse utlandsflyttningar har jag outsourcat arrangemanet till mina vänner Patch och Nils. Start och mål på Saltimporten i Malmö, lördag morgon, där i mellan några av de finaste vägar cykelsverige har att bjuda på. Öppna landskap, Österlen och en del annan bra skit. Bara gört'. Anmälan är gratis, cykling ska vara gratis, gör det HÄR

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2014-07-24 16:17


Svarten behöver semester.

Lång historia kort: Jag jobbar som fan för att kunna ta mina två veckor och ligger lågt med bloggandet. Att det är slött på bloggen skyller jag helt och hållet på 'Murica. I det här jävla landet får man inte ha semester utan att någon suckar. Alla vill ha, men ingen tar semester. Som om det vore något fult att vara ledig. Det är fult att vara ledig i Silicon Valley. Sinnesstämningen har varit därefter, svart och fokuserad, för lite cykling, för mycket kontor och min Strava feed har inte varit så blank på två år. Med svartrock i lurarna hela dagarna stänger jag av och ritar svarta cyklar och svarta cykel accessoarer dagarna i ända. Jag har en vecka kvar till Sweden, har inte varit hemma på tio månader och ser otroligt mycket fram emot en cykelfri och jobbfri ledighet. Folkbärs på ljumna klippor med utsikt, vänner och familj. Jag tittar in här i början på augusti igen. Tills dess finns jag på Instagram @hellhommus

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-07-19 21:09


SF Sprints 2014

2014 SF Sprints from Ornot on Vimeo.

Ett gäng ursäkter först: Jag hade för lätt utväxling, 46 x 14 var inte i närheten av tillräckligt. Jag kvalade tidigt och vinden tilltog påtagligt till de senare heaten. Jag var ganska bakfull etc. Hur som helst, gubben tävlade i fastnav igår. SF Sprints är ett osanktionerat event, den enda cykeltävlingsform jag stödjer, som går av staplen en gång per år på cykelbanan runt hästpoloplanen i Golden Gate Park, San Francisco.

90 fastnavscyklister och lika många åskådare hade slutit upp runt lunchtid på lördagen. Allt från veteranmonstersprinters med lår som min midja, till MASH-kids i tidiga tonåren. Vi delades in in 10 heat med 10 cyklister i varje och började värma upp på den 600 meter långa banan. Racksträckan är 200 meter och det är på denna, med flygande start som den snabbaste tiden ska mätas. Jag startade i grupp 2, vinden från havet var inget att snacka om. Min tur. Jag rullade ut, andades djupt, försökte fokusera på startpunkten och den hastighet jag skulle ta sista kurvan i utan att köra för snabbt. 200 meter på max är längre än vad det låter och att hålla max redan vid början av upploppet och orka hålla hastigheten är nyckeln till framgång. Mitt mål, genom en snabb kalkyl var att komma under 13 sekunder vilket skulle ge en medelhastighet av 55,3 km/h och förmodligen vara tillräckligt för att ta sig vidare. Det kändes bra, som om jag faktiskt gav allt jag hade med mina 46 x 14. Dock hade det varit gött med en 50 eller 52a där fram. Efter målgången stoppade jag in ögonen i hålorna igen, försökte rulla bort lite av syran från benen och förbereda mig för utslagstävlingen, man mot man. 12.902 blev min tid, alltså 55,805 km/h i snitt och jag kom under 13 sekunder som planerat.

Nu tilltog vinden för varje heat. Några av de snabbaste cyklisterna startade sent och det var uppenbarligen en fördel att starta då eftermiddagsvinden svepte in över poloplanen. Ethan Boyes, en gammal velodromräv som sprintat hem flera medaljer på nationell nivå rullade in på 11.48 och noterade den snabbaste tiden för dagen med nästan 63 km/h i snitt. De snabbaste 16 gick vidare till elimineringsomgången. Min tid räckte till en 18 plats, 12.878 hade räckt för att gå vidare och värt att notera var att bara två cyklister kom under 12 sekunder. Kvalplats 2-20 var inom en sekund. Jag underskattade motståndet och visste att jag hade större chans än de flesta att sega mig till vinster i kommande heat. Elimineringen var på ett helt varv, alltså 600 meter och jag är ganska bra på att psyka mina motståndare och sticka. Jag stannade för att titta på finalen mellan Ethan Boyes och Kenneth Lo vilken Boyes vann, Kelly Koehler-Gorman tog enkelt hem damernas guld. Medvinden förde mig hemåt över San Franciscos böljande stadslandskap. En väldigt rolig eftermiddag på fastnavscykel och en tävlingspremiär för Team MURDER.

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2014-06-30 03:30


Sverigetempot 2014

Tjena alla monsterdistansdiggare, det är dags att släppa fotbollsdrönandet och peppa loss på något riktigt istället. Sverigetempot är i faggorna och kommer fylla ut VM-hålet fint efter att Skitisamma vunnit över Skitisamma nästa vecka.

Tre stiliga sverigetempotrookies är på väg mot starten för att avnjuta en långdistansmacka som heter duga. 2100km på 7,5 dagar är målet, från Riksgränsen till Smygehuk. Min gode vän och kreatörskollega Patch, bilden nedan, kör tillsammans med Johan och Olle i Atlasborealis, ett cykelteam och projekt ni kommer få höra mer om i framtiden. Jag är inget annat än skitavundsjuk. Trots att jag bara bott i Umeå ett år känner jag lappsjukan komma krypande när jag tänker på Sverigetempot.

Jag tänker att Sverigetempot är mäktigare än alla andra o-supportade land och kontinentkorsande långdistanslopp. Transcontinental Race och pågående Trans-American Bike Race i all ära. Gemene svensk har varit i Thailand 4,3 gånger men aldrig norr eller väster om Skara Sommarland. Att få utforska sveriges inland på cykel är så exotiskt att Thailand förvandlas till en snaskig och dyr masspsykos. Vilhelmina, det är fantamej exoootiskt.

Rock n´Roll pågar och jag bjuder på öl i sommar om ni kommer i mål på under 7 dagar. 2100 / 7,5 är 280 kilometer per dag i snitt. 2100 / 7 är 300, bara 20 kilometer till per dag och dessutom värt ett gäng bättre öl. Lycka till alla, Bon Courage på onsdag morgon, en dag är jag med er i fysisk form. Följ @dvnder @tagelgatan och @finagrejer på Instagram och kolla in #atlasborealis och #sverigetempot2014 för uppdateringar. 

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2014-06-23 00:59


MerErik Nohlin

Mörkare än din vevlagerhylsa, hårdare än 7075 aluminium, långdistanscyklist, flahuteaspirant och lead designer på Specialized. Basecamp i San Francisco. Öls, kaffe och musik ska vara svart och stark, precis som jag. Instagram: @hellhommus Web: thegrreatescape.tumblr.com

Arkiv

  1. > September 2014
  2. > Augusti 2014
  3. > Juli 2014
  4. > Juni 2014
  5. > Maj 2014
  6. > April 2014
  7. > Mars 2014
  8. > Februari 2014
  9. > Januari 2014
  10. > December 2013
  11. > November 2013
  12. > Oktober 2013
  13. > September 2013
  14. > Augusti 2013
  15. > Juli 2013
  16. > Juni 2013
  17. > Maj 2013
  18. > April 2013
  19. > Mars 2013
  20. > Februari 2013
  21. > Januari 2013
  22. > December 2012
  23. > November 2012
  24. > Oktober 2012
  25. > September 2012
  26. > Augusti 2012
  27. > Juli 2012
  28. > Juni 2012
  29. > Maj 2012
  30. > April 2012
  31. > Mars 2012
  32. > Februari 2012
  33. > Januari 2012
  34. > December 2011
  35. > November 2011
  36. > Oktober 2011
  37. > September 2011
  38. > Augusti 2011
  39. > Juli 2011
  40. > Juni 2011
  41. > Maj 2011
  42. > April 2011
  43. > Mars 2011

Mest lästa

  1. Eurowurst
  2. Skål och välkommen!
  3. 300k mosbricka

Kategorier

  1. > Cyclocross
  2. > Cykelhistoria
  3. > Cykelkultur
  4. > Fixie - SS
  5. > Freeride
  6. > Kost och näringslära
  7. > Landsväg
  8. > Landsväg
  9. > MTB
  10. > Pendlar - Vinterhojj
  11. > Prylar
  12. > Teknik
  13. > Tour de France
  14. > Träning
  15. > Tävlingar
  16. > XC

Etiketter

  1. > AHAUL
  2. > Assosmannen
  3. > Design
  4. > ECMC2014
  5. > Elcykel
  6. > Eurobike
  7. > Firefly
  8. > I
  9. > Kläder
  10. > Konst
  11. > Lance Armstrong
  12. > Lasertime
  13. > Liggcyklar
  14. > NAHABS
  15. > No Comment
  16. > Paris-Brest-Paris
  17. > pbp
  18. > Porr
  19. > Randonné
  20. > Ronde van Retaard
  21. > Silva
  22. > Specialized
  23. > Sverigetempot
  24. > Ta mig här ifrån
  25. > The Great Escape
  26. > Thüringen Rundfahrt
  27. > Transcontinental Race 2013
  28. > Utläggning
  29. > Veckansdetaljer
  30. > Velodrom

Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser