Efter Paris-Brest-Paris hade jag som val att sätta upp ett nytt mål eller känna mig nöjd med min långdistanskarriär. Jag visste ej innan PBP om jag skulle gilla de riktigt kärva distanserna men anade att det skulle ge mersmak om jag bara tog mig i mål. Redan kvällen efter PBP bestämde jag mig för att genomföra loppet igen, om fyra år, vilket är alldeles för länge att vänta. Nu är jag därför ute och scoutar efter nya utmaningar och ett av de lopp som vore roligt att genomföra är Furnace Creek 508.

Starten går i Oktober strax norr om Los Angeles och 508 syftar på miles, dvs 817 kilometer. Med tanke på att PBP kändes långt och detta är 41 mil kortare kan det kännas enkelt men något väger in när National Geographic rankat loppet som det åttonde tuffaste långdistansloppet i världen, oavsett sport. Furnace Creek omnämns också som "The Toughest 48 hours in Sport". 

Det som väger tyngst är hettan som ofta ligger över 40 grader dagtid, att det sen är 10.000 höjdmeter över tio bergspass känns också kittlande. Furnace Creek är den lilla ort där du vänder efter att ha korsat Death Valley och hela Mojaveöknen. Furnace Creek kan bli mitt nästa Brest, stället jag stannar och tar den där körven innan jag rullar tillbaks till målgången vid Joshua Tree National Park. Andra helgen i Oktober 2012, jag bokar upp den helgen, vem går in som sponsor, behöver 3000:- till anmälningsavgiften och en liten budget till bananer och is.

Någon som vet fler än superladyn Catharina Berge som genomfört FC508?

1 Sportfrågan, hur känns det?

Säger som alla skåningar i idrottssammanhang: Ja va ska man saja? Den största känslan är att äntligen, efter tre års snack, vara den som gjort, genomfört, Paris – Brest – Paris. Det är en väldig skillnad på den som gjort och den som ska göra. Jag är en del av mystiken kring loppet nu, invigningssceremonin är över och jag är en bättre cyklist nu än för en vecka sen, det hände något med mig under Paris – Brest – Paris. Det var stort att genomföra det, jag blev en större människa. Horisonten för vad jag klarar av har flyttats fram och jag är bekväm med det. Jag har redan börjat tänka på nästa utmaning.

2 Hur mår röven?

Röven älskar mig, det var egentligen inga problem under loppet, alla verkar tro att asset ska vara det största problemet, så har det aldrig varit för mig. Dagarna efter hittade jag dock två saltgurksstora vattenblåsor på skinkorna men de besvärade inte mig under loppet. Jag använde en halv burk Assos rövcréme samt ett stänk Raphas tallbarrsdoftande chamois, de fungerar alldeles utmärkt.

3 Hur är det att cykla 1230 kilometer?

Underbart och underligt. Det är för långt för att greppa distansen. Jag cyklade en 1000 km distans i sommar men det går inte att jämföra. Då fanns det gott om tid för sömn och höjdskillnaden mellan 1000 km i Småland och 1230 i Bretagne är enorm. 11 gånger större höjdskillnad var det någon som sa. Jag reflekterade inte så mycket över längden under loppet, jag var för mycket i det. Jag fokuserade hela tiden på etappen jag befann mig i och delade upp loppet i smådistanser mellan kontrollerna, cirka 80 km i taget. Det funkar bra. Tänker du för mycket på att det bara är 550 kilometer kvar när du är skittrött i ett evighetslångt slakmot blir du knäckt. Bortsett från knäna var resten av kroppen med på att cykla längre än 1230 km men det var jävligt skönt att sova natten efter målgång.

Cykeln var perfekt. Min Surly Crosscheck levererade just den trygghet jag var ute efter. Vikten är den enda nackdel men komforten med 35 mm Schwalbe Kojaks är fantastisk. Ingen punktering, inga mekaniska trubbel. Mina händer domnade till igen men som förebyggande åtgärd hade jag skålarna från mina tempopinnar monterade i flush med styrväskan så där kunde jag vila i tempoposition trots att tempobågar är förbjudna. Här sparade jag överkroppen och händerna mycket. Dessutom hade jag kompressionsstrumpor jag rullade upp när jag stannade vilket var skönt.

4 Hur är det att sova så lite med så mycket ansträngning.

Kroppen klarar mer än vad vi vanligtvis utsätter den för. De som tuffar sig efter ett 24 timmarslopp borde ge sig på detta. Det är något annat. Efter 300 km vilade jag en timme, sov inte men låg ner. Vid 600 km passeringen hade jag ont i knäna och beslutade mig för att bara ta mig i mål, inte prestera någon tid att snacka om. Jag fick 5 timmars sömn i Brest och det var välgörande. På hemresan sov jag två timmar i en säng mitt i natten och en kvart på en gräsmatta när det var som varmast. Lite mer än 7 timmar sammanlagt. Jag trodde det skulle bli mer men mina knäproblem åt upp mycket av den tid jag hade behövt för att kunna slappna av. Nu fick jag cykla mycket långsammare.  7 timmar totalt, hur mycket av min tid på 75 timmar som var cykling vet jag inte men knäna gjorde att det blev mycket väntan på olika läkarstationer vilket också var en form av vila.

 5 Hur mår knäna nu?

 Nu, en vecka senare har jag inte så ont längre men de var så överansträngda dagen efter målgång att jag fick gå baklänges ner för trappor. Jag kände mig som en 90 åring dåligt skick. Det var ett helvete de sista 500 km. Jag led verkligen, det var illa på riktigt men jag hade aldrig någon tanke på att bryta. En kartong Ibutemin räddade mig men det kommer jag aldrig berätta för svägerskan som är läkare. Kan verkligen inte tänka mig att den dosen smärtstillande är bra för levern men å andra sidan är 1230 km allmänt dåligt för kroppen men lysande för hjärnan. Det som känns bra är att smärtan nu är borta och jag tänker att det bara är en överansträngning i mjukdelarna och att det kommer att ordna sig. Jag kommer att gå till grunden med varför mina knän är svaga, gå till en specialist och träna förebyggande i höst.

6 Kunde du inte räknat ut med just röven att knäna skulle krångla.

Nja. Mina knäproblem har jag haft länge men jag har cyklat otroligt mycket det senaste året utan känningar så jag trodde att jag var stabil och stark. Varför smärtan kom nu efter 400 km och inte alls under de 400, 600 och 100 km lopp jag gjort under året? Klart de flesta cyklar över sin förmåga de första milen, det är svårt att inte ivra men jag tycker de borde klarat det. De spelade mig ett spratt.

7 Vad skulle du gjort annorlunda.

Det säger sig självt. Träna förberedande, gått en kurs i knätejpning, haft mer linnement med mig, mer smärtstillande, något jag nu fick cykla runt och leta efter. Sen hade jag haft mindre packning. Jag hade mindre än de flesta, min styrväska endast men jag insåg halvvägs att jag fraktat Flapjacks till Brest. All energitillskott fanns att köpa i kontrollerna och hade lite för mycket livlina i vikten. Dessutom hade jag både Camelbak och stora flaskor vilket var både bra och dåligt. Vid flera tillfällen var båda flaskorna fulla när jag kom in till nästa kontroll, jag har då burit två kilo i onödan i 80 km. Längs vägen stod ortsbefolkningen överallt och erbjöd påfyllning av energi och vatten så det hade verkligen fungerat med bara flaskor.

8 Ska du bli deprimerad och tjock nu?

 Inget jag har planerat. Jag trodde jag skulle gå ner mer i vikt efter loppet men min långsamma retur från Brest gjorde att jag höll mig på bra energinivåer. Tre dagar efter hemkomst vägde jag två kilo mindre än vid start och det är där jag ligger annars plus minus 2. Nu sitter jag här och känner på knäna och undrar om de är med på grusetapplopp i Nybro nästa helg, just nu är det inte aktuellt men mycket händer på en vecka och jag tror det är just den typ av framtida mål jag behöver för att hålla mig flytande med cyklingen. Än så länge har jag bara cyklat till jobbet men i helgen blir det en tur i skogen som test.

9 Blir det någon riktig RR.

Jomen det kommer säkert i en tidning nära dig när allt stannat upp. Känns som jag måste få perspektiv på loppet, är fortfarande i det för mycket för att kunna reflektera.

10 Ska du göra det igen om 4 år.

Inget snack. Trots tiden på cykelkorset var det en fantastisk upplevelse, något att det bästa jag gjort i livet. Älskar man att cykla är Paris – Brest – Paris oerhört stort och jag vill absolut uppleva det igen, inte som revansch utan av ren glädje.

Je T ´Aime Paris – Brest – Paris.

Förresten, har du någon god öl att tipsa om?

Absolut. Veckans höjdpunkt var en Mohawk IPA på fat. Jag missade om det var deras Extra IPA eller Amarillo jag drack men det spelar mindre roll, den har gjorts i en mängd olika versioner och jag gillar dem alla. Köp till helgen och drick med stora klunkar, som om du cyklat 1230 km utan öl!

Le gymnase des Droits de l'Homme avant l'arrivée des quelques 5200 randonneurs. På söndag är denna plan full av 5200 randonneurer som väntat länge, länge på att få börja resan västerut. Vill du följa oss på resan finns HÄR en lista på alla svenska deltagare. Alla har ett fyrasiffrigt ramnummer, mitt är t.ex 4692. Detta nummer skriver du in i rutan HÄR så får du position genom det chip vi bär, förmodligen bara vilken kontroll vi passerat och när vi väntas till nästa. 

Så här känns allt just nu. Paris - Brest - Paris hoppar som ett stroboskop framför ögonen och tanken smiter hela tiden iväg till söndag klockan 18 då starten går. Det är lite läskigt men bara lite. Jag cyklade de två kilometrarna till starten idag för att kolla en extra gång att jag kollat allt en extra gång. Allt kändes bra och det känns psykologiskt viktigt att ha sett starten redan nu. Dessutom mår jag bättre idag än igår, förkylningen verkar ha stannat av något även om jag är något av en snorbomb, imorgon är det bättre och i övermorgon är allt sjukt jävla gött!

Paris Lördag till Torsdag. Ser ut att kunna bli en svettig resa till Brest och de där eventuella småskurarna kommer jag omfamna ordentligt. Förra upplagan av Paris - Brest - Paris ska ha varit en av de värsta vädermässigt och nästan var tredje cyklist bröt loppet. Starten går på söndag den 21a Augusti, om fyra dagar och enligt YR ska det vara 30 grader varmt klocka 18.00 då starten går.

Hemresan från Brest till Paris kanske blir perfekt, pepparpeppar. Tisdag, lätt bris, 16 grader, blå himmel och underbart. Nu ska jag inte kolla mer på vädret och bygga på min sömnbuffert, drömma om 32 kilometer i timmen längs vissna solrosfält och glada fransoser.

Imorgon drar jag ner till Malmö. Torsdag morgon drar vi till kontinenten, Jag farsan och hans fotografkompis Pierre. Surlyn är i toppskick, allt är smort, putsat och dubbelkollat. Framväskan är testpackad, allt ligger i små påsar, regnpåsen, verktygspåsen, punkteringspåsen och knarkpåsen. Jag kommer att köra med någon sorts mellanlätt packning då Farsan och Pierre kommer att finnas i Brest med påfylling och vädret ser ut att bli tillräckligt bra för att inte bära med sig extra ombyte i min stora sadelväska. Framväska på styret, liten ramväska med kamera och telefon samt liten slangväska under sadeln.

Innehållsdeklaration i knarkpåsen nedan är:

1. 3 Strepsils, bra för min lite knarriga hals.
2. 3 Alvedon, vet aldrig med smärtan.
3. 8 Berocca Boost med koffein, bra istället för de andra pillerna.
4. 2 koffeinbrus, bra mitt i natten då skalltröttman  tar över.
5. 6 Körsbärssmakande sportdryckstabletter. Chemapelle Körsbär.
6. 20 tuggummin, bra att ha något att göra under turen.
7. 6 Koffeintuggummin, vet inte om de funkar men jag tog med dem ändå.
8. 8 vätskeersättningstabletter, det ska ev. bli 30 grader varm på söndag.
9. 3 Samarin, bra för kistan efter tusen klunkar av det andra i påsen.

Det är så amerikanerna säger, jag säger Paris - Fest - Paris, andra Paris - Pest - Paris. Kärt barn har många namn. Jag blev kär i loppet redan första gången jag hörde talas om det. Det vart inget som helst snack om att det inte skulle göras. Jag slängde mig in på interwebz och fann att klockan som räknar ner till start stod på 5 dagar och lite till. Jag visste inget mer om loppet än att jag skulle göra det, att det bara går vart fjärde år sinkade min iver just fyra år.

Just nu är det 5 dagar 19 timmar, 29 minuter och 11 sekunder till start, 4 år senare och jag sitter och blänger på cykeln, Surlyn, min kompis och undrar om den är lika redo som jag. Kan det inte vara söndag kväll redan nu. Har kollat vädret mellan Paris och Brest i en vecka, först nu börjar prognosen nosa ifatt dagarna. Söndag 30 grader varmt vid start, inte en droppe regn och gynsam vind. I Tinteniac efter 364 och 867 ser det också fint ut, sen räcker prognosen inte längre.

Det där med bakväska, ska skärmarna åka av, räcker det med väst som överdrag, blir ullstrumpor för varmt, hur många flaskor ska jag ha eller är det kanske Camelbak, extradäck, växelvajer, sömn i Loudeac efter 449 km eller i Brest efter 618 km, en eller fyra sovpauser, Resorb, hur mycket rövkräm, pannlampa eller ej, karta eller ej.

Frågorna har dansat i skallen mest hela tiden sista veckan men jag orkar inte. Jag är inte den personen som blir tryggare av att ha repeterat alla hundra saker om och om igen. Min vän Aron svängde just förbi och vi kom fram till att vi inte ska ha någon plan, inga måsten utan bara sätta oss på hojarna på söndag klockan 18 och göra vårt bästa. En cyklist i bra form och en cykel i bra kondition, det är de enda jag kan styra över, resten kommer bara att hända. Ingen stress över att ligga si eller så efter schemat, inga tredubbla livlinor. Bara cykling och tron på att allt kommer att lösa sig, det kommer man långt på.

Ja då sitter jag här hemma i sängen med en Brooklyn Lager Summer Ale och ett snask efter 1017 cyklade kilometer, hann inte riktig börja semestern i torsdags. I onsdags visste jag inte riktigt hur jag skulle ta mig an utmaningen, förbereda mig, om det ens skulle gå eller behövas. Jag valde att inte förbereda mig alls, packa snabbt och köra till Norrahammar söder om Jönköping för vad som skulle bli en fantastisk helg på nästan alla sätt. Det som skulle bli en 1000 kms brevet är mer känt som den småländska treklövern då vi Dag 1 körde en Vätternrunda + 70 km - 370 km. Dag 2 körde vi 333 km västerut och Dag 3 österut, 317 km. Varje dag startade vi och gick i mål i Norrahammar.

DAG 1 Semestern började alltså med revelj 05:00 efter en natts dålig sömn på vandrarhemmet. Sen den vanliga proceduren, ett kilo gröt och spackla igen hela röven med Assoskräm, stoppa rätt karta i kartfickan, fyll flaskorna, framväskan och peppa lite sömndrucket i kylan. Jag har aldrig kört Vätternrundan, det har aldrig lockat. För mycket folk, för mycket stress och för mycket pengar för en total dussinupplevelse, något jag aldrig varit intresserad av. I London köar jag inte i fem timmar för att komma in på Towern, i Paris skiter jag i Eiffeltornet och i Amsterdam är inte Van Gogh museet intressant. Samma gäller med Vätternrundan, den är helt ointressant i jämförelse med alla andra indieversioner av dussinloppet man kan göra. Detta var en av dem och min första runt denna fantastiska sjö. Vi var 10 som startade i gryningen, själva på vägarna, solen tittade sakta upp. Vi snittade 31 upp till Askersund på vad jag förstått var Vätternrundan upp till Karlsborg, där tog vi en avstickare på 4 mil och landade för en sunkig lunch i Askersund 166 km. Åt den svettigaste buffen ever, rent av äcklig men "riktig" mat blir hårdvaluta på långturer där det annars snaskas en hel del. Det är samma som med energidryck, jag tröttnar snabbt och blir otroligt sugen på vatten. Energibars byts ut till riktig mat och frukt.

Från Askersund fortsatte vi en extrarunda via Zinkgruvan och Borensberg innan vi hoppade på Vätterrundan igen. Farten låg runt 31 km/h och vi fick lite medvind ner mot Ödeshög och Gränna. Tanken har slagit mig från bilen tidigare, varför bor man inte i Gränna? Vackrare plats i solsken och motljus finns knappt att finna. Gruppen splittrades i Huskvarna och vi spurtade skilda vägar mot målgång efter 370 km i Norrahammar. Dusch, äta två kilo svettig, rent av äcklig, skåpsvärmd mat på vandrarhemmet. En dag med fantastisk cykling, bra sällskap och vidunderliga utsikter.

Cykling (epicbetyg) 9/10 Prestanda (egen insats) 7/10 Matupplevelser (1/10)

DAG 2 Revelj 06:00 efter en natts dålig sömn. Sen den vanliga proceduren, ett kilo gröt, stal med mig några mackor från frukosten, spacklade igen hela röven med Assoskräm, stoppade rätt karta i kartfickan, fyllde flaskorna, framväskan och peppade lite sömndrucket i kylan. Även denna dag skulle bli fin väder och turmässigt.

Första 100 km till Tranås var lite sega, kroppen kändes ungefär som den utsatts för 370 km varm cykling dagen innan. Jag vaknade inte för än kaffe med stämpling i Tranås. Rundan bjöd på väldigt mycket mer backar än gårdagen men vi kryssade vackert och jämnt genom Astrid Lindgrenland. Dagens lågvattenmärke låg just i Vimmerby. Mer obehaglig Pizza kan inte finnas och jag är verkligen inte kräsen med pizza eller mat över lag. Jag rapade otroligt tråkigt i trakterna kring Mariannelund och påbörjade en långdistanshicka med ostsmak som inte gick över för än vi stämplade i Vetlanda. Vegetarianrandonneurens aber, skitmat. När korvrandonneurerna kör en mosbricka äter jag mos. Statoil och Preem, stämplingarna utförs oftast på mackar, har ett utbud på mackor med tio olika skinkkombinationer men aldrig en utan vilket känns knäppt 2011. Mitt frukintag får ökas och det är en jävla tur att Herrengud skapade bananen.

Dagen kändes som en mellandag. Vi snittade 28 km/h över 333 km, inte så snabbt men banan var väldigt kuperad och vi lyckades hålla ihop den jämnstarka gruppen. Jag kom i mål och kände mig pigg och stark, förvånansvärt pigg efter en krävande runda. Dusch, äta en stor portion fnöske, skåpsvärmd och snustorr pyttipanna på vandrarhemmet. Varför tror alla att vegetarianer bara äter köttsubstitut i form av Quorn. För ickevegetarianen kan jag berätta att Quorn inte smakar något alls, som massonit ungefär och behöver smaksättas och kryddas för att inte smaka livsmedelsindustri. Ketschupen räddade munnen från uttorkningsdöden. Hur som helst, en dag med fantastisk cykling, mycket backar, mycket Astrid Lindgren och bra sällskap!

Cykling (epicbetyg) 7/10 Prestanda (egen insats) 6/10 Matupplevelser (1/10)

DAG 3 Revelj 06:00 efter en natts dålig sömn. Att Gud finns nära tillhands i Jönköping har jag hört med herregud, vilka trötta ben, finns det ens något blod i mina ben. Jag bände benen raka, åt ett kilo gröt, stal med mig några mackor från frukosten, spacklade igen hela röven med Assoskräm, stoppade rätt karta i kartfickan, fyllde flaskorna, framväskan och peppa lite sömndrucket i kylan. Även denna dag skulle bli fin väder och turmässigt. Vi startade dagen bakvänt från planeringen i lugnt och långsamt gemak i riktning mot Gällstad i östlig riktning. Det var sagt att backarna skulle hålla sig till dagens första halva och så blev det. Solen var i högform liksom jag. Händer, axlar, rygg, röv, lår, knän. Inget klagade och jag kände mig stark. Ofta slarvas det med mat och dryck när det är varmt vilket leder till en energimässig berg och dalbana men idag var det ett lågt men jämt energiflöde. Min enda miss var att sluka en liter blåbörssoppa i Gislaved vilket ledde till kissmani de kommande milen. Tror jag hade tre PP (pisspaus) mellan Gislaved och Lagan.

Jag är fortfarande imponerad över gruppens jämna effekt. Jag får väl skit vad jag än väljer att kalla denna udda klunga. Två damer, energifantomer, tre gubbar, tre mellangubbar och en "ungdom", det skulle vara ok att kalla mig unggubbe. Åldersspannet var mellan 32 och 62 och de två ytterligheterna såg till att spurta loss med fem mil kvar. Jag tror att vi snittade 35 i backarna och lyckades med konststycket att köra en mil fel innan vi var tillbaks i Norrahammar. Stålmannen Yngve, som jag spurtade loss med gick och lade sig efter 1017 km cykling, steg upp i ottan och körde till Vansbro för att simma sitt pass till Klassikern. Det ni!

Cykling (epicbetyg) 6/10 Prestanda (egen insats) 9/10 Matupplevelser (1/10)

Summan av denna helg är att jag inte på något sätt har respekt för att cykla 1230 km i Frankrike om 42 dagar, något jag haft tidigare. Visst är det fortfarande långt och en stor utmaning men om jag efter över hundra mils cykling kan tänka mig att dra ut och springa en runda borde jag ha tillräckliga förutsättningar fysiskt och psykiskt för att fixa Paris - Brest - Paris. En fantastisk helg och det bästa genrep som går att få. Alla dessa salta långdistansrävar som delar med sig av sina erfarenheter gör mig starkare och gör att jag kan se fram emot att få starta i Paris. Mitt huvudmål är fortsatt att komma i mål under 90 timmar och fortfarande tycka att det har varit roligt. Inlägget kom att handla om lika delar cykling och mat men energiintaget blir extra viktigt under långdistanscykling. Jag brukar vara härdad men denna helg var ett lågvattenmärke matmässigt men en riktig höjdare cykelmässigt

Tack alla för trevligt sällskap och tack BeGe för allt.