Ingrid Kjellström | Bicycling.se
Annons

Ingrid Kjellström

Årets sista och bästa tävling - Malmöcrossen

Pallplats, en utmanande bana och cross-kärlek från CK Barriär - tre goda ting - tre saker som skapade helgens Malmöcross till en av årets bästa cykeltävlingar. Jag tror inte att någon cyklist var oberörd efter helgens drabbning över kanelbulle-kullarna i Krokbäcksparken. Årets sista tävling - men även årets bästa?

CX-arena Krokbäck, Foto: Patch Hofweber

Tar det från början - jag provkörde banan i torsdags och cyklade på en nivå under all kritik. Det var mörkt och jag följde ljusskenet från andra cyklisters lampor. Tills de körde ifrån mej och jag stod ensam bland kullarna i Krokbäck och trodde att jag skulle blåsa bort. Det blev bara ett provvarv – sedan åkte jag hem och tröst-åt pizza hos min husvärd och bror Claes.

I lördags blev jag väckt tidigt på grund av att min bror och David Klasson hade ett viktigt uppdrag. De skulle åka till banan och gräva ett dike innan första start. Påfundet kom från CK Barriärs banansvariga som kollat på coola YouTube-videos från Belgien och fått dille för just diken. Brorsan hade även idéer på att fylla diket med eld-flammor eller korvar, men riktigt så långt kom han aldrig i sin dikes-design (vad säger SCF:s regler om eld-hinder inom CX?).

Arrangören CK Barriär hade gjort det bästa av Krokbäcksparken och dragit en utmanande bana som startade nästan direkt med en springbacke, följt av flera partier med skråande upp och ner på kullarna – ”kanelbullar”, serpentiner, snabbare skogspartier, en fly-over och barriärer (såklart). En bana med något för alla åkare – såväl tekniska MTB:cyklister och åkstarka landsvägscyklister. En bana som dessutom krävde att man som cyklist hade tungan rätt i mun hela varvet – om man inte skulle kriga uppför med cykeln på axeln så fick man passa sig för att inte få sladd och glida nedför.

Banan kändes bättre att provköra i dagsljus än i mörker. Trodde aldrig att jag skulle klara av att hoppa över det omtalade diket – men blev inspirerad av herrarna i A-klassen och tänkte ”kan dem, kan jag” och motade fegisen i mig i grind.

Damstarten på lördagen, Foto: Michael Strömgren

Vi var ett 10-tal damer på startlinjen. En hel del nya ansikten – Lea Rovinski (andra damen i CK Barriär, hurra!), Alice Andersson (klubbkamrat till mig genom SCK) och Alexandra Nessmar (som kört för landslaget). Startskottet gick och jag minns inte mycket mer än att blodsmaken kom som ett brev på posten ungefär samtidigt som spring-backen tornade upp sig som en vägg framför mig. DET ÄR JU SÅ STRESSIGT att försöka springa snabbt och snyggt uppför med cykel när man är omgiven av tio andra snabba tjejer. Trodde att jag skulle trilla av pinn pga fumlighet och oförmåga att klicka i pedalerna i den snabba nedförslöpa som följde precis efter backens krön.

Springbacke 2.0 Foto: Michael Strömgren

Jag klarade mig på hjul – men det var trångt! (nej jag vet att jag egentligen inte får klaga, vi är aldrig en direkt stor klunga i damklassen…). Försökte hitta ett stabilt spår uppför skråna och sedan inte tappa nedför. Det gick bra! Jag lyckades hänga på de snitsiga MTB-tjejerna och det gav självförtroendet en boost (äntligen börjar de 1000 svängar jag gjort i år – både tekniskt fint och fult – få poletten att släppa på min teknik?). Nere på de platta partiet tog jag sikte på Nessmars hjul, vilket inte var lätt, men det gick!

Snurr snurr som en kanelbulle, Foto: Michael Strömgren

Plötsligt kunde jag i min trötta skalle räkna ut att jag låg på tredje plats, men jagad av ett par brudar bakifrån. LÄSKIGT LÄGE! Ett sådant läge som jag vet att jag enkelt kan sabba till genom att bli för hetsig och nervös. Någon klok Barriärare skrek till mej att behålla isen i magen och ta det i egen fart. Det fungerade men tappade mer och mer på Nessmar och efter fyra varv drog hon någon slags stöt som jag omöjligt kunde kontra.

Varför måste cyclocross-lopp vara så långa? Alltså tre-fyra gånger uppför springbacken och allt skråande uppför vred musten ur mina ben något så fruktansvärt. Hoppades på att höra klockan som lyder för ”ett varv kvar” komma snabbare än sekundvisaren på min klocka som gick så långsamt.

 Foto: Michael Strömgren

Jag lyckades hålla mej på plats tre hela vägen in i mål! Bakom Saga Molin, etta, och Alexandra Nessmar, tvåa. Det är utan tvekan det bästa jag gjort som cyklist. OK – jag har kommit på pallen innan, men inte i ett lika starkt startfält. Och dessutom klaffade allt. Mina ben och min skalle gjorde jobbet och publiken var amazing – fick mej att glömma bort att jag var trött emellanåt med sitt hejande.

Söndagen – dag två. SWE-cup status på tävlingen och vi var bara fem damer till start. Banan var enligt utsago snabbare. Samma fina mönster följde inte mina ben. Jag märkte på en gång vid starten att de inte riktigt ville accelerera. Hade nys på Kajsa S, som senare kom trea, de första varven. Sedan var det tack och god natt. Publiken var bäst. Me – inte lika imponerande. Kom fyra bakom Saga Molin, Kajsa Edvardsson och Kajsa S.

Not so much hero, Foto: Michael Strömgren

Oavsett om jag är sur över söndagens prestation svämmar alla de positiva känslorna från helgen över imig. CK Barriär är från början ett gäng kompisar – för ett par år sedan var de inte ens en handfull cyklister i klubben – och nu arrangerar de en nationell tävling i hög klass. De drog dit danska proffs, de charmade SCF och inte minst hejade de på alla som var med och tävlade på banan. Tror att många kommer med bröstet fyllda av CX-kärlek från helgen.

Stort tack till CK Barriär och alla inblandade!Tack till Katja för bästa speaker-insats!

Jag är lite deppig över att det är lång tid kvar till nästa cykelcrossäsong. Det går en tävling i Motala i januari – bless Motala CK som arrangerar det – men jag kommer vara på sydligare breddgrader då.

För att mildra abstinensen av CX och cyklisthäng ser jag dock fram emot Lucia-cross i STHLM CX:s regi i helgen och Rapha Braver then the elements kommande helger!

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-12-05 11:11


Pepp: årets sista (men bästa?) race

I helgen går årets sista race, tillika Malmöcrossen. Jag är på plats och ska krama det sista ur tävlingssäsongen. Det är en hel del startande i varje klass – speciellt stakt fält i herrar elit. Och på damsidan är vi ett 10-tal både på lördag och söndag - kul! Det är december liksom - härligt att ännu kunna tävla på cykel.

Ett smakprov av banan - Malmöcrossen. Foto: Michael Strömgren

Peppen är total eftersom:

-  Min CX-klubb CK Barriär står för arrangemanget och jag tycker att de redan nu presterat över förväntan med bra upptakt och tex chansen att tävla om prylar på deras Instagram dagarna innan rejs. Jag vet att folk styr upp kravallstaket på banan i skrivandets stund och med tanke på all CX-kärlek som finns inom klubben kommer hejarklacken och stämningen på banan i helgen vara på TOPP.

- De senaste tävlingarna har körts i snöiga och kalla förhållanden, vilket varit kul på sitt sätt. Förhållandena i Skåne ger dock mer potential för en riktigt geggig och grisig tävling – så som jag läst och sett på bilder att CX ska vara. Och det ger ju chans för bättre Instagram-bilder osv ;) (när man blir avhängd brukar jag tänka: IN IT FOR THE PICS!).

-  Jag har provkört banan och jag tänkte 1 - jag kommer bli yr i skallen 2 - jag kommer bli trött i benen 3 - jag kommer blåsa bort. PGA banan går upp och ner över massa kullar! (Och det verkar blåsa mer i Skåne än i resten av Sverige?! Detta brydde mig även under 5 km pendling imorse..). Det vill säga - utmanande, både fysiskt och tekniskt. Desto mer skärrad man är och respekt man har för en banan innan ett rejs - desto större kick och war-stories brukar det bli efteråt... :)

-  Det är en bit att åka ner från Stockholm till Malmö. Med tanke på hur bortskämda vi som cyklar i Stockholms-området är på tävlingar tycker inte jag att det är mer än rätt att åka ner och stödja klubbar längre söderut + kul med nya jaktmarker.

-  Om peppen i mig fick tala för formen tror jag att jag kommer vinna i helgen! HEHE! Tyvärr finns inga direkta empiriska samband mellan övertaggad cyklist och pallplats. Jag har de senaste veckorna mest ägnat mig åt off-season i form av aktiviteter som julbak och försök att ta igen några av de AW:s som jag missat under tex sommaren. Tror tyvärr inte heller att detta bygger pang-pang form. Men vad tusan – spelar inte så stor roll. Jag är ännu löjligt nöjd efter SM-helgen i Eksjö, resten är bonus.

-  Min bror ska göra debut i nationella CX-sammanhang. Det innebär att jag måste agera hejarklack 2.0 (vilket han alltid gör när jag rejsar). 

-  Jag har lyckats åka FYRA stycken olika tåg i SJ:s och SL:s regi med smuggelgods i form av ett stycke CX. Hurra! Var orolig över att bli avkastad i någon håla mellan Stockholm och Malmö men turen har varit på min sida. Hoppas det fortsätter så!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-12-02 11:14


Hjältarnas tid är nu

Jag erkänner, jag har varit bakfull sen SM i CX förra helgen. Först var jag trött - helgen var en fysisk och psykisk utmattning. Men när benen slutade kännas tunga övergick känslorna till något annan. Abstinens och saknad - av den kick man får av 40 minuter CX-rejsande - endorfinerna, dynamiken med publiken, leran som stänker upp på benen.

Jag har samlat på mig en del bilder och filmklipp som jag klickat fram på telefonen när jag behövt mej ett gott skratt. Tex bilden ovan (Foto: JP Engstrand) - David Klasson ger allt i herrelitklassen på SM. Detsamma gör min bror Claes i klassen "galnaste publik" (?!). Och den uppmärksamme kan se att även jag deltar i händelseförloppet i bildens bakgrund.

Men trots att jag typ skulle vilja rejsa CX alla helger under hela året tror jag också på kontraster. Man kan liksom inte bli någon super-hero om man inte ligger på sofflocket emellanåt - så kallad off-season som många snackar om just nu.

Kroppar som cyklat många långa mil behöver VILA och huvuden som upplevt och varit med om häftiga upplevelser behöver rensa och smälta säsongen.

Jag har närmare 50 tävlingsstarter bakom mig den här säsongen. Från landsväg, MTB och CX. Det är fantastiskt. Alltså jag tycker det - av följande orsaker:

1 - Natten innan årets första tävling - Östgötaloppet - kunde jag inte sova pga 1000 nervösa fjärilar i min mage som höll mig vaken. Cirka 50 starter senare - typ på SM i CX, var jag givetvis också nervös, men jag har lyckats avdramatisera tävlandet mycket och hunnit lära mej att - man kan bli avhängd, man kan hamna på pallen, man kan vurpa bort sig osv osv - men nästan jämt är det så himla roligt och inte alls livsfarligt och framförallt stärkande på alla plan!

2 - Jag jobbar heltid som teknisk konsult och jag älskar det. Framförallt älskar jag att kunna kombinera det med tävlande på cykel - för det ger mig fart och fläkt. Jag tycker att de som satsar 100% på cykel är hjältar men jag är oftast inte advunsjuk på dem. Jag gillar att kunna återhämta mig vid mitt skrivbord men däremot leka att jag är en proffscyklist på fikarasterna ;).

Nej det är inte alltid lätt att vara en wannabe-proffscyklist och även vilja göra karriär på jobbet. Men jag har fått det att fungera bra och därför tycker jag att även jag och alla andra som bedriver "dubbla karriärer" också är hjältar!

Och det är därför det är dags att vila lite nu. Jag tycker inte att vila innebär att cykla ett pass mindre i veckan och köra färre antal intervaller under någon månad. Jag tycker man även ska försöka med till exempel följande:

- Cykla en sväng men stanna efter någon mil och fika ett par timmar om man har lust.

- Cykla och bli avhängd men strunta i att kriga för att komma ifatt. De som cyklar får snabbt får stå och vänta (i kylan) så länge som man själv kan ägna sig åt att beundra naturen. (Hände mej i lördags, bild ovan, Foto: Martin Söderlund).

- Avinstallera Strava och Instagram från telefonen och datorn. I just did it (haha - jag vet att några inte tror mej när jag säger det) och det är skönt! Palla orka hänga med i det paralella nät-livet hela tiden.

- Baka! Julbaka till exempel! Och inte baka tex "bars som är så smidiga att få ner i fickan".

- Sovmorgon! Sömn är doping! Spinning kl 7, morningspins, distans kl 8 på lördagar - I love it all - men det är underskattat att inte hetsa i sig frukost eller att inte behöva leta efter vantar i mörker (pga solen har inte gått upp).

- Köra CX i Malmö nästa helg! Det kommer bli fest! CK Barriär bjuder in, Katja kommer vara speaker. Och fatta hur kul det är att det anordnas rejs i Sverige i december! Går inte att klaga över att svenska säsongen är så förbaskat kort längre.

Hur ska jag någonsin kunna tävla i något annat än CX? Frågan har väckts i mitt huvud flera gånger under förra veckan. Att tävla i landsväg ute i någon glesbygd där knappt den lokala befolkningen är publik känns inte särskilt lockande längre. Jag tror dock att jag kommer att ha glömt bort detta till våren och stå övertaggad i ödemarken i minusgraderna i metropolen Borenberg i april (Östgötaloppet). Jag har en rolig nyhet som handlar om landsvägscykling på lut som jag längtar efter att kunna skriva om - hur avlägsen än säsongen verkar vara just nu. Stay tuned! (Foto ovan: Jonas Wiking)

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-11-24 08:02


Mötet med världsstjärnor på SM i CX

I helgen var det SM och SWE-cup i cykelcross i Eksjö. Flera av Sveriges (och världens) bästa cyklister samlades för att göra upp på en utmanande bana. Yrande snö, stänkande lera och minusgrader - förutsättningarna var perfekta för tuffa tävlingar. Några snabba teasers: 1 - Jenny Rissveds sopade banan i damklassen. David Eriksson vann herrarnas elitklass. 2 - CK Barriär röjde som cheerleaders. 3 - Jag kom 9a och kommer leva på det länge! Jag vågade även äntligen ta en bild med Emma Johansson!

Damernas start under SM. Foto: Stefan Kollberg

SM lördag 12 november:

Pre-Race:

EKSJÖ! Vilken CX-arena! Varierande bana, glad speaker, öltält och värmade brasor för att nämna några fördelar. MEN jag hade ju kommit dit för att cykla, inte för att dricka öl och äta burgare i första hand... :)

Upptäckte snabbt att snön och isen satte en final-touch på banan. Jag ville byta till dubbdäck i en buske utan att nån såg? (det är förbjudet). Bara att gilla läget och bita ihop. Frågade alla snabbingar i CK Barriär om sista-minuten-tips. Värmde sedan upp genom att heja på dem och skrika sönder min röst. Perfekt uppladdning tills jag sedan råkade komma igång för sent med min egna fysiska uppvärmning.

Plötsligt ropade speakern "fem minuter kvar tills damerna startar!". Då var jag ute på banan och fick kasta mej över en åker till startfållan. Där stod redan alla andra damer på led och såg fokuserade ut. Dagens världsstjärnor Jenny Rissveds och Emma Johansson var INTE sena. De stod i första led och såg ut som galopphästar som skulle kasta sig iväg! DAMN - hur kunde jag faila? Jag fick snällt ställa mej längst bak och hann knappt få av mej mina fyra lager varma kläder.

The Race:

Startskottet gick och jag fick försöka armbåga mej fram. Det var svårt - vi var många tjejer! 25-30 stycken i elit och senior tillsammans. Roligt! Även roligt i banan var så publikvänlig och att många jag kände var där och hejade. Vi hoppade över barriärer, sprang i två trappor och halkade över skråiga partier. Ett varv försvann så snabbt att jag knappt hann tänka. Kände bara blodsmaken i munnen och fokuserade på att INTE HALKA. 

Ute på banans snabbare partier i skogen. Foto: Jonas Wiking.

Trodde att vi skulle köra fyra eller fem varv. Hör då att speakern ropar sex varv. Vilken rolig överraskning! NOT.

Snälla snälla Emma och Jenny, måste ni cykla så snabbt i fronten? Tänker jag.


En av de två trapporna på banan. Foto: Michael Strömgren.

Cyklade om några tjejer på första varvet och fick några på min rulle. Körde järnet på de snabba partierna som jag vet är till min fördel och försökte inte göra det svårt för mej på de mer tekniska delarna.


Ute på hal is/på skrå. Foto: Jonas Wiking.

Banan blev mer uppkörd för varje varv och jag tappar kraft och även min syn. Tunnelseende och matta ben - betyder att jag har tagit i för kung av fosterland. Precis som det ska vara :). Har speciellt bekymmer med att köra på skrå i leran. Tänker att : 1 - man kör bara SM en gång om året! Njut! 2 - ännu inte varvad, ännu inte varvad... 

SM - mästare i cheerleading? Foto: Olle Claesson

När jag kommer in på varvning får jag varje gång massa energi av publiken. CK Barriär som gick bananas med bjällrorna. Mamma som ropar att jag är stark. Några snälla kids som berömmer mina glasögon. Allt som jag kan lyssna på som inte är mina egna trötta tankar ger massor! Tack alla som stod ute på banan!


Jenny i ensam majestät i ledning .Foto: Michael Strömgren.

Plötsligt börjar kamerorna smattra mer frekvent omkring mig. Har jag gått upp i ledning?! (skoja bara!). Som jag misstänker hör jag även "Heja Jenny!" ropas och i min ögonvrå ser jag hur någon snabbt och smidigt kommer upp bredvid mig. Jenny Rissveds kör om mej OCH HON HEJAR PÅ MEJ! Även det gav massa energi. Tack Jenny - hade jag haft krafter hade jag kastat slängkyssar efter dej!

The afterparty:

Jag fick köra fem varv istället för sex då Jenny passerade mej på mitt sista varv. Ändå passerade hon mållinjen ett par minuter före mej och kammade hem loppet framför Emma Johansson och Ida Erngren. You do the math - Jenny is a superstar och själv är jag en wannabe-cross-star som kom på nionde plats! Här finns alla resultat.

Jag är mycket glad eftersom:

- Jag hade inte kunnat cykla bättre. Jag drömde om att komma i topp-10. Mission completed. Kommer njuta av detta länge.
- Det var så himla roligt! Banan, arrangemanget, publiken. Tack Eksjö Cykelklubb för en fantastisk helg. Kanske låter det som en pina när jag beskriver mina rejs - men jag lovar - jag ler inombords trots the sufferface.
- CK Barriär visade under helgen vart skåpet ska stå som publik. Flera har hört av sig och tackat över den glädje och support som klubben sprider. Fantastiskt. Hoppas fler klubbar inspireras av oss!
- CK Barriär levde även rövare i Eksjö city under kvällen. På bowlingbanan och på stadshotellet. Ett SM ska firas!
- Jag vågade äntligen ta en bild med Emma Johansson!! PGA high on the race?! Tack Emma för pratstunden! Nästa år tar jag din rulle! MVH Starstrucked.
- Nu ska jag ta lite off-season innan det är dags för Malmöcrossen! (längtar redan! Det är som en drog, detta crossande).
- KUL att Therese (my hero från Rapha12hills), Katja och Elna med flera körde mot mej! Ni rockar tjejer!


Foto:
Jonas Wiking.


Nya benvärmartrenden ?! Foto: Michael Strömgren.

Jag har även fått många frågor gällande benvärmare. Jag hade nämlligen en benvärmare som hamnade på sniskan under SM. Den uppmärksamma läsare kan härleda det till min dåligt planerade uppvärmning.

För att svara på frågor jag fått: 1 - nej det är inte modernt att ha en benvärmare på sne, men nu kanske jag har satt en ny trend? 2 - nej jag led inte - frös inte alls under loppet! 3 - jo jag känner till att det finns säkerhetsnålar!

Skriv ut Permalink Kommentarer (3)

2016-11-15 16:15


Toppning inför mötet med världsstjärnor

I helgen sker årets mest spännande cykeltävling i Sverige - SM i Cykelcross i Eksjö. Det är något man inte vill missa eftersom: 1 - Jenny Rissveds och Emma Johansson ska battla mot varandra. 2 - Cykelcross är den mest publikvänliga formen av cykeltävling och ingen lämnar en tävling oberöd, vare sig åkare eller publik. 3 - Det kan även komma bli en tävlan i SNOWcross, med tanke på den tidiga vintern som verkar vara här för att stanna ett tag.

På skrå under SméCrossen, Foto Jonas Wiking, här finns massa fina bilder!

Undertecknad har under helgen gjort ett sista tappert försök att toppa formen genom att åka på turné på CX-pokalens gedigna utbud av tävlingar. SméCrossen i Eskilstuna i Lördags och CXGaloppen i Täby i söndags. Om man tidigare under säsongen gnällt över att vädret varit för vänligt mot oss crossåkare kan man hålla tyst nu. Inför båda tävlingarna har jag suttit i bilen innan och tänkt "vad håller jag på med?! Varför utsätter jag mej för detta?!". Termometern har visat minusgrader, leran har skvätt och snön öst ner. Ändå har jag frusit kanske sammanlagt tre minuter under helgen. Och haft kul under 2*40 min.

SméCrossen bjöd på en lerig bana med flera tekniska moment - sand och skråbackar uppför en skidbacke bland annat. Vi var ett tiotal tjejer som startade tillsammans och jag kom iväg väl i starten för att sedan tappa över barriäerna (som såg skyhöga ut). Kunde braaapa förbi ett par tjejer på de senare lättåkta partierna. Kom fram till sanden och kände mej så härligt belgiskt crossig när jag fick kasta upp cykeln på ryggen och kuta. Sladdade vidare och hade vittring på de tre topptjejerna i början men förlorade dem sedan i de branta backarna där jag inte kunde sitta kvar på cykeln (fegis, ville inte volta bakåt).

Fortsatte köra runt i något slags vakuum där jag inte kom ikapp toppen men lyckades även hålla resten av startfältet bakom mej. Hade ont i magen varje gång jag skulle upp för backarna. Visade publiken X antal gånger hur man INTE ska hoppa på en cykel i farten. Hann tänka "satan vad långt ett varv är" många gånger. Rullade in i mål som fyra (bakom 1 - Ida Erngren , 2 - Louise Rundqvist, 3 - Clara Lundmark) och var high-on-life resten av eftermiddagen. Cross = endorfinkick 2.0.

Snöbollskrig i Täby, Foto: Robin Hedström

CX-galoppen i söndags tog oss cirka 200 mil norrupp i Sverige?! Ingen hade kunnat ana att snön skulle bli tävlingens största hinder. Oskar Ekman - världens bästa speaker (och nu även banläggare? Tillsammans med Ola Warrén) ville se cyklister kuta i sanden. Han fick istället se oss slira runt i snön. Det kändes lite som ett snöbollskrig från högstadiet).

Tyvärr var jag inte lika offensiv, som en tonåring under ett snöbollskrig bör vara, i starten av tävlingen. Jag cyklade som en påse nötter. Hade liksom tankarna uppe bland (snö)molnen och blev sen förbannad när jag var 5 sekunder för sent ute med att trycka på gasen och hamnade bakom typ fem tjejer som inte gick att cykla om på den hala och spåriga banan. Framför mej försvann de andra elitdamerna och de fick ännu mer försprång när jag blev påkörd vid barriärerna och trillade och tappade benvärmare samt nästan ett hjul.

Vid såna tillfällen, när tåget går, och man själv ligger i en snödriva och nästan tappat brallan (nåväl - benvärmaren - bild ovan) -  då vill man typ hoppa av banan och ringa hem till mamma och lipa "DOM ANDRA TJEJERNA CYKLADE IFRÅN MEJ!".

Foto: Johanna Warrén

Jag ringde aldrig hem. Jag blev istället förbannad på Oskar Ekman i ca 2 sekunder när han sa något i stil med "Ingrid i elit ligger nu bakom ett gäng seniordamer...". Sedan sa han "men det spelar inte så stor roll, för alla är här för att köra hårt och bli trötta" - och då insåg jag hur fånig jag var som tjurade över att ha klantat till det i starten. Började skratta åt mej själv istället (och var inte heller arg på Oskar längre - han är ju en hjälte som står ute i snön och kommenterar åt oss galningar som samlats för att halka runt i snön). 

40 min CX är skitjobbigt och det är en tävling men jag gör det för att jag tycker det är så himla roligt. För att jag får sitta i bilen på vägen hem och berätta krigshistorier för mina kompisar och sen lägga mej på soffan hemma och vara jättenöjd. Den där poletten trillade åter igen ner i min skalle och jag bestämde mej för att HTFU och kötta in i mål.

Lyckades cykla om en del seniordamer men hade inte en chans att komma ikapp Ida och Louise som stormade fram i toppen. Banan blev slirigare och halare varv efter varv och det var faktiskt riktigt roligt. Så länge man är varm är det kul att köra på snö!

Och vet ni vad - jag kom på pallen för första gången i elitklass. Jag kom trea!

Det kan ses som en parantes eftersom vi bara var tre som startade i damelit. Det kan också ses som ett STORT STEG för en liten slitvarv som mej som kört en hel del tävlingar i år men aldrig kommit på pallen i nationella tävlingar (som CX-pokalen ändå är).

Jag väljer det sistnämnda. Jag är glad över att ha hittat till denna sporten och jag ska suga på karamellen in i helgen när det verkligen gäller. Jag kommer möta ungefär världens tuffaste motstånd. Men jag kommer ha världens bästa hejarklack på plats! I form av CK Barriär och delar av min familj. Det är svårslaget och jag längtar SÅ mycket till helgen!

Skriv ut Permalink Kommentarer (3)

2016-11-08 15:44


Don´t try this at home

Ingen har kunnat undgå att undvika att den svenska hösten har påmint oss om att den är här. Torra vägar och kortkort är ett minne blott för cyklister för säsongen. Jag får dagligen frågor på jobbet i stil med om jag "verkligen pendlar hela året? När det regnar med?! Har du dubb när det är kallt då eller?". Svaren brukar lyda ja, ja, ja.

Därför var det upp till bevis i början av veckan. Måste helt enkelt dyka upp framför kaffebryggaren på jobbet på morgonen med rosiga kinder och se lite härjad ut och visa att - nej inte ens snöblandat underfryst regn can bring me down.

Jag har pendlat hela veckan. Jag har även lyckats med följande bedrifter under loppet av ca 24 h.

- Punkterat på pendlarhoj i spöregn efter ett spinningpass. Dvs när jag ännu eftersvettades samt givetvis inte hade någon extra slang eller lust till att fixa punka med mej. Fick därför snällt promenera ett par kilometer med tung cykel och tunga ben...

- Kommit till jobbet med blöta underkläder... Jag bar full Gore-Tex mundering samt fodrade vintercykelskor genom snömodd. Pansarsäkert! Jo - om det inte vore för att jag hade ett stort hål bak i rumpan på brallorna. Även ett litet hål kan skapa mycket blöta smärta på cirka 30 min cykel trots att resten av kläderna håller...

- Kommit till jobbet med stelfrusna fingrar... trots att jag tömt GripGrabs lager på deras "Arctic"-sortiment på handskar och skoskydd. (Fantastiska grejer - jag bara älskar att GripGrab gör bra produkter som gör att man typ VILL att det ska vara dåligt väder så att man får använda dem). Kruxet var ju bara att jag hade jackans ärm på insidan av handskarna = snömodd kunde leta sig in till mitt bara skinn på det viset...

- Raderade mitt pass som jag ÄNTLIGEN kunde kalla "Rule #9" på strava från min Garmin. Även pga stelfrusna fingrar. BITTERT (MVH Control&Strava-freak).

Jag är lite som tunnelbanetrafiken i Stockholm. Den failar också alltid och glömmer bort hur miserabel svensk höst kan vara år efter år.

Det är trots allt så himla värt att pendla. Till exempel för att hjärtat mår bättre. Och för att man bygger en stark grund för att tävla i CX (bild ovan, tack Jeppman), vilket jag tycker är det roligaste som finns (jag vet att jag upprepar detta påstående men kan inte låta bli. Ni vet väl att det är rejs på Täby Galopp i helgen?).  

Jag ska bara hem och lära av mina misstag. Laga och packa med mej extra utrustning och använda denna rätt. Sen kommer hösten inte bli så farlig ändå. Och jag kan komma rödrosig och glad till jobbet varje morgon.

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-11-03 16:48


Det bästa av säsongen har inte skett ännu?

Jag har i dagarna fått skäll på grund av överanvändande av adjektiv som "episkt". Sådana ord får inte lov att användas ännu eftersom att det bästa på säsongen, enligt utsago, ännu inte skett.

Källorna till detta är CX-cyklister som antagligen inte tycker att hösten varit tillräckligt hård mot oss än? De vill antagligen ha mer regn, lera och tid för att rengöra grisiga cyklar?

Jag var inte en CX-cyklist i sinnet när jag kände regnet slå mot kinderna på vägen till träningen imorse, kan erkänna det. Jag ville bara åka tillbaka hem till sängen och lägga mej!

Men det bästa på säsongen har som sagt ännu kanske inte skett? Och det är därför som jag ännu tränar på.

Den 3-4 december anordnar CK Barriär Malmöcrossen. Det är en del av SWE-cup i CX! Här finns event på Facebook, och här finns inspiration från förra året.

Med tanke på hur mycket bra åkning och glädje som CK Barriärs event (och åkare) brukar sprida tror jag att det kommer bli en riktigt bra cykelhelg!
Perfekt sett att fira en adventshelg på?!

Detta event, tillsammans med SM i cyclocross om två veckor och cup-avslutning i januari i Motala (?!) ger som sagt full anledning till att tro att det bästa på säsongen faktiskt ligger framför oss! Och jag ska försöka le när jag cyklar i skitväder framöver... :)

Foto: David S Bragmark

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-10-27 16:21


Årets tävling - Stockholm Cyclocross!

Det var fest på Stora Skuggan i lördags! Under Stockholm Cyclocross UCI catC2 - och allt som skapar ett bra race fanns där - cyklister taggade till tusen, en fantastisk publik och härlig stämning i luften. Jag tycker att det var årets bästa tävling - både efter att ha ställt upp och tävlat och fått till en prestation jag är mäkta nöjd med, samt efter att ha spenderat hela dagen på tävlingsområdet.

Började dagen med att heja fram mina lagkamrater i CK Barriär, tävlandes i herrar A. Alltid lika kul att se dem och övriga snubbar kriga ute på banan. Kunde snabbt se banans mest sugande delar genom att tyda the sufferfaces på åkarna - det var de backar som ligger i närheten av amfibietearen och vallarna på Stora Skuggan.

Jag skrek och tjoade för att få in hjältarna i mål och för att hålla uppe värmen. Fick sådär lagom mycket ångest timmen innan min egen start - efter att ha sett hur trött man lätt blir på 40 min (!) cyclocross.

Körde något rek-varv och blev skiträdd för de där backarna - trodde att jag aldrig skulle kunna ta mej upp för dem. Stack och drack kaffe och värmde mej och försökte jaga bort all oro. Snabbt blev klockan 13.00 och plötsligt stod jag på startlinjen, tillsammans med Emma Johansson, Ida Jansson och elva andra starka tjejer.

Hann inte riktigt bli svinnervös då, för när speakern Oskar Ekman ropade upp mitt namn till start ekade applåderna över hela fältet ?! CK Barriär, goda vänner, folk från SthlmCX med flera fanns på plats och gav sin fulla support. Jag blev helt paff och började nästan skratta.

När starten gick var det dock slut på skrattet och jag fick bita i för att hänga med. Pulsen accelererade snabbt upp till max ++. Emma stack tidigt, något som jag inte kunde se eftersom jag, ehh.. avvaktade längre bak i leden.

Hamnade med en tre-fyra tjejer och fokuserade på att inte släppa hjul framför mig. Det blir så mycket enklare psykiskt bara man har en rygg att fästa blicken på. Fast jag tappade snabbt synen, fick tunnelseende. Hörde folk heja och skrika men var så fokuserad på att inte strula till det över banans tekniska delar att jag inte hann se vilka jag hade omkring mig.  

Foto: Kajsa Eneroth

Som befarat blev det struligt när vi kom till den branta Post-Nord backen. Louise Rundqvist hade problem med materialet och trillade cirka 2 meter framför mej. Rackarns - jag fick hoppa av och kuta - något jag alltid tappar fart på pga allmänt osmidig på cykeln.

Foto: Jesper "Jeppman" Andersson

Hade plötsligt fler damer bakom mig än vad jag hade kunnat ana - men ett varv (av sex) in i ett cx-lopp är typ = 0. Vad som helst kan hända. Igen var jag så tacksam då killarna från CK Barriär var där och lugnade mej till att inte stressa ihjäl mej samt att kriga på rätt tillfällen. Och hela tiden hade jag support från alla möjliga håll på den 2,8 km långa banan. Ibland kändes det som om att det inte var jag som trampade - det var folk som hejade fram mej!

Jag och Jenny Eliasson från Norberg CK battlade mot varandra större delen av loppet. Tack Jenny för en bra fight! Att köra mot henne fick de sista varven att försvinna snabbt och plötsligt var vi inne på sista varvet.

Foto: Jesper "Jeppman" Andersson

Då märkte jag att det fanns power kvar i benen för att dra ifrån + att mina supportrar gick bananas och skrek så att jag blev full i skratt. Höll på att koka över av stressen att ha övertag + glädjen av att höra hur många som skrek mitt namn.

Foto: Kajsa Eneroth

Jag fumlade till det i den attans Post-Nord backen på sista varvet och fick kuta med cykeln. Trodde att Jenny skulle kunna dra ikapp, men det gjorde hon faktiskt inte. Och jag kom in som 7a i mål! Jag blev dessutom aldrig varvad av Emma Johansson som jag befarat innan!

Det här var årets race för min del. Det var 40 minuter av krig men ändå så mycket glädje då alla bitar stämde för mej - benen, skallen, banan, materialet och inte minst HEJARKLACKEN! Känns som jag flinat som ett fån konstant i två dygn sedan loppet. Även Emma Johansson skrev på Twitter att det var ett bra rejs, jag kan inte vara helt fel ute.. :). Tack Cykloteket RT för ett bra arrangemang!

Varm i hjärtat av alla som tog sig ut på banan för att heja och som hört av sig efteråt med snälla ord och bilder som ni tagit. Det beskriver på många sätt och vis varför jag cyklar - för att jag får köra mej trött och glad och på köpet får känna en otrolig gemenskap. Förhoppningsvis kan jag inspirera andra tjejer samtidigt! 

Igår körde jag även UppsalaCrossen - vilket var ett äventyr på andra sätt och vis. Körde en faceplant och skrapade upp delar av kroppen och hatade att cykla halvvägs in i loppet. Men bara en stund! Nu ska jag ladda batterierna -  fortsätta glädjas över helgen, åka till Belgien nästa helg och hämta inspiration och sedan tagga till SM i Eksjö! Hoppas vi ses!

(de foton som inte är taggade är tagna av David Bragmark - tack!)

Skriv ut Permalink Kommentarer (6)

2016-10-24 14:07


Ta en selfie med Emma Johansson ?

Imorgon är det Stockholm Cyclocross på Stora Skuggan i norra delen av staden. Här finns info! Det är en UCI kategori C2 tävling och det är superhäftigt! Emma Johansson och Ida Jansson - som båda är prO:s som tagit OS- och VM-medaljer kommer ställa upp, precis som en hel del andra grymma cyklister och lilla jag! Det är ett utmärkt tillfälle att få se oss cyklister - proffs som amatörer - sladda runt i leran, springa med cyklarna i trappor, smutsa ner oss osv. Jag hoppas att många kommer och kollar!

Fjärilarna lever rövare i min mage och tankarna snurrar i skallen. Till exempel;

- HURRA att Stockholm har en UCI-tävling ganska centralt i stan. Hoppas att ryktet sprider sig så att folk får upp ögonen och blir intresserade av cykel och CX. Då menar jag inte såna som redan cyklar - som du som läser detta. Utan gemene man som helg-promenerar i höst-Stockholm.

- Det är i få sporter - som i cykel - som proffs och amatörer får mötas och tävla mot varandra. Detta är ju bra eftersom såna wannabes som mej får chansen att försöka ta hjul (eh 100 m??) på de som VET vad de sysslar med. Men å andra sidan är det trist eftersom det, speciellt på damsidan, är få som håller på. Finns många grymma svenska tjejer som kör på hög nivå och en del som kör nationellt, typ som jag. Men däremellan är det tunt. Tänk om det kunde finnas A, B och C-klasser som herrarna har. Vad häftigt det vore...

Jag tänker på det och försöker jobba för förändring typ varje dag. Det är bland annat därför jag ställer upp imorgon. Jag kommer bli avhängd när flera 100 personer kollar på. Men jag kommer ha kul! Gå därifrån och vara glad och allmänt hög på livet och fått ett bra träningspass. Det är vad som räknas! Hoppas kunna inspirera lite fler genom det.

- Jag kommer ha BÄSTA supporten på plats. CK Barriär (med Klas Nordentjell bla - bild ovan) - den skönaste CX-klubben i landet! Samt ett gäng polare som bakat till denna tillställning! Tack guys - ni vet hur ni får mej på bra humör.

- Det ska kanske regna imorgon. Banan kommer bli lerig och härlig - då kommer ingen kunna klaga på att det blir ett för "helt och rent race". OCH det kommer bli snygga bilder ;).

- Stor chans att jag blir varvad imorgon. Vi ska köra 45 min på en bana som är cirka 2,5 km. Om jag inte blir varvad kommer jag fira i flera veckor!

- Det ska bli jättekul att kolla på alla herrar och ungdomar som rejsar. Jag ska packa ner flera bjälror och stövlar och varma kläder och kaffetermos för en lyckad heldag av CX.

- Vågar man ta en selfie med Emma Johansson vid start? Det hade kunnat bli en episk bild. Men det funkar inte eftersom att 1 - det är inte så respektfullt. Hon kommer vara nervös (?!). 2 - jag kommer vara nervös och antagligen skaka så att jag skulle tappa min telefon och krossa den. 3 - det finns inga fickor på den snygga skin-suit jag ska ha imorgon. Too bad ;).

Summa summarum - hoppas vi ses imorgon! Det blir fest! Fotokudos: Åsa Larsson.

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-10-21 10:39


En episk (CX)-cykelhelg inklusive segrar

Det har varit en fantastisk helg för cykeldyrkare - med VM (de svenska starka damerna och Peter Sagan!) på TV. Men i skymundan av detta har även Stockholms CX-arena bjudit på spektakel. 

Det räcker med att se undertecknads fejs på startlinjen för att förstå vilka tuffa tävlingar det varit? (bilden nedan - där jag ser mer sammanbiten ut än vad självaste Mr Sagan kanske var i söndags?). Nämligen dubbla cyclocross-tävlingar och avslutning i Stockholmscuppen - i Tullinge och Sköndal söder om stan.

Fotokudos de flesta fina bilder i detta inlägg: Åsa Larsson

I lördags tävlade vi i Tullinge - i närheten av Lidas friluftsområde och i krokarna där Lida Loop (MTB) brukar gå. Banan var riktigt rolig och hade något för allla slags cyklister - med en startsträcka på snabb asfalt, följt av ett par branta sandbackar och single-tracks på stig.

Vi var fem tjejer (hurra!) som startade med ett gäng kids. Jag insåg att min bästa chans var att ta fram tempo-benen och försöka sticka med de snabba ungdomarna redan under starten. Det fungerade bra och jag kunde hålla deras snabba smidiga linje tills det blev dags att hoppa av hojen och kuta upp för en sand backe. Ett steg upp, två steg hasade nerför. Kändes det som!

Uppe på krönet med andan i halsen. Kastar mig på cykeln, försöker förlora så lite fart som möjligt. Ser att jag har en annan dam precis bakom mig och blir stressad och fumlig - speciellt eftersom en snubbe framför mig går i backen i sanden. Lyckas veja undan.

Fortsätter - slirar vidare i nästa sandgrop (har någon tips på hur man bäst hanterar sand? Jag tappar fart och blir nervös och tror att jag ska trilla varje gång. MVH sand-noob).

Sista delen av banan - single-tracksen - är oerhört psykiskt svåra eftersom man där ser alla andra cyklister omkring sig. Men jag kan inte i min trötta skalle räkna ut om de ligger framför eller bakom mig?

Kommer ut på varvning och kan andas ut då jag inte ser någon, förutom en snabb liten kille, bakom eller framför mig. Försöker heja på honom att ta min rulle på platten så att jag kan ta hans rygg på de tekniska delarna. Han lyckades bättre än mej :) in på nästa tekniska parti hänger han av mej. Och jag trillar omkull i gruset (då jag precis överlevt ett sandparti) och skrapar upp knäna.

Annars fortsätter jag lyssna på mitt eget flåsande under tre varv på banan men kan sedan korsa mållinjen som segrarinna, ett par minuter framför Camilla Mård och Mia Lindkvist.

Foto: Klas Nordentjell

På´t igen i söndags igen - på Sköndals Cyclocrossarena - som är en känd bana i stan och som inte lämnar någon oberörd. Banan har många knixiga svängar och partier - dagen till ära var den även förlängd. 

Starten gick och det var rörigt - jag blev påkörd bakifrån men lyckades hålla mej uppe och tog därför en stor och säker sväng in i första kurvan. Kommer sent in när grusväg övergår till stig och har en annan tjej framför mej.

Har världens bästa support på plats - Klas från CK Barriär - han peppar mej och jag försöker lyssna på hans glada röst snarare än mina ben som redan skriker att det gör ont. Efter att halvt varv har jag kört om tjejen men vet att banans mer tekniska partier - trappa och barriärer - snart tar vid.

Får höra av Klas att jag har cirka 5 sekunder ledning efter första varvet. Det är ju ingenting! Eftersom i CX kan vad som helst hända. Punka, vurpor, fummel... varje tramptag och varje kurva är så mycket mer spännande och krävande än när man till exempel gnetar 10 mil på ett landsvägslopp (vilket även är charmen med sporten!).

Jag biter i och försöker minst sagt att inte ställa till det för mej själv. Känner hur jag blir mindre och mindre graciös på cykeln för varje hinder som jag tar mej över. Sista varven tar det nästan tvärstopp vid barriäerna och att då få fart på cykeln då kostar massa energi och tid (detta får jag även skäll för senare - tack ;) - jag tror på konstruktiv kritik).

Ännu en gång lyckas jag hålla i hela vägen in i mål - framför Mia och Camilla igen -  utan att sätta krokben för mej själv. Kul! Detta innebär även en totalseger i Stockholmscuppen i CX för mej (här borde alla resultat komma upp inom kort). Det är jag jätteglad över! Jag har kört många tävlingar i år, men jag har inte alls kommit på pallen särskilt många gånger.

Det har dykt upp fler tjejer på tävlingarna i helgen än tidigare och det är himla bra (även knattar, se bilden ovan tillsammans med Tomas Backteman - som jag fick lov att guida runt banan, vilket jag gjorde med glädje. Även om jag körde fel pga stopp i skallen efter mitt lopp).

Jag hoppas att de som provade på att tävla inte blev avskräckta. Det är och det ska vara jobbigt att köra CX! Jag kan nämna att jag själv blev varvad både en och flera gånger förra året då jag körde på en kompis betydligt tyngre pendlarhoj. I år har jag skaffat riktigt bra material (Åsa Erlandssons gamla hoj) och bestämt mig för att det är kul att ge järnet och köra hårt.

I helgen är det UCI klass2 tävling på Stora Skuggan här i Stockholm. Som tidigare nämnt kommer Emma Johansson men även Ida Jansson och tävlar. Snacka om motstånd! Kommer bli stentufft och så länge jag inte blir varvad kommer jag vara glad. Hoppas vi ses! Kul ska det bli!

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2016-10-18 15:55


Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser