Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med och är team-manager för Stockholm CK:s damlag. - @stockholmcykelklubb
Tävlar i cyclocross för Sveriges gladaste CX-klubb CK Barriär - @ckbarriar
Finns också på Instagram under @ingridkjell

Bakfylla och firande

5 jul 2017

Jag var bakfull efter SM. Både mentalt och fysiskt. Säkert inte lika berörd som mästariannan Sara Penton, men det tog ändå några dagar innan både skalle och ben satt på plats igen efter midsommarens sprapatser.

Foto från SM med Stockholm CK. Foto: privat.

Till råga på allt lade min wattmätare ner precis efter loppet och jag önskar att jag kunde säga att jag ryckte på axlarna och bara "ja men najs att slippa analysera siffrorna". Men sanningen är att jag mådde rätt dåligt som sifferlös rackare. När jag provat att reset:ta mätaren och ringt alla mina goda, mer tekniska vänner, typ 10 ggr bestämde jag mig för att det nog var ett tecken.

Jag drog till Köpenhamn och Rapha Rides UTAN WATTMÄTARE. Det visade sig vara alldeles fantastiskt. Regnet öste ner och och jag hade sällskap av tappra danskar som gjorde mig sällskap på bland annat "warm-up" inför Rapha Womens100 (23 juli i Stockholm! Dont miss out!). Blev några turer av episkt lidande som alltid slutade väl eftersom vi till åt mästerligt då "VeloChef" Henrik Orre stod för matlagningen hela helgen. Hutlöst lyxigt.  

Imorgon sätter jag mig på ett flygplan med destination franska alperna. Jag ska inte ha cykel med mig. Jag ska istället förkovra mig i sådant som croissanter och lokala viner. Det blir tio dagar cykelfritt (och många, många veckor tävlingsfritt).

Foto från en morgon på Djurgården. Go catch them! Morgnarna alltså. Det är nu de är som finast. Foto: Erik Norström.

Men innan jag drar har jag några punkter som jag vill förmedla:

- Ryska Posten Racing Team och Hannes Bergström Frisk vann SM i kortbana igår i Borås (och Ida Erngren, Crescent, vann damernas race). Ett otroligt välförjänt guld. Det bästa med segern tycker jag är att att Hannes och delar av laget sedan firade IFÖRDA CYKELDRESS i Visby och på Almedalveckans festligheter. Så ska en medalj firas! Jag hoppas vara med och vinna medalj snarast möjligt så jag också får anledning att festa i mina favoritkläder (BIBS).

- Några av årets bästa events på cykel står inför dörren. Race Across Skåne och Rapha Womens100. Events som bjuder på många kilometer och bra cykling!

Cykel SM 2017 - RR & seger!

27 jun 2017

Den årliga festen för cyklister - SM i landsväg - blev en succé för Stockholm CK. Sara Penton vann damernas linjelopp och Lisa Nordén tempoloppet (båda tävlar för SCK). Burseryds IF anordnade en tävling med utmanande banor och ett bra arrangemang i cykel-metropolen Burseryd i Småland. Jag var på plats och tävlade åt det vinnande laget – bästa sortens midsommar.

Vi spolar tillbaka bandet. På midsommarafton 2017 klockan 19.00 samlas ett gäng cyklister personer i en stuga i Burseryd City, Småland. Det är en spänd men ändå förväntansfull stämning. Vi pratade om någonting som verkade så enkelt – alla var eniga om att en av oss – Sara – skulle stå överst på podiet på SM dagen därpå. Drömmen var enkel att formulera – mellan den och oss cyklister stod endast 13 mil och en del hinder på vägen. Hinder som grusvägar, risk för punkteringar och inte minst en stark damklunga på cirka 40 tjejer.    

 

Damklungan från SM. Foto: Niklas Wallner

Klockan 13.00 i lördags gick startskottet för SM i linje för damer. Samtliga cyklister – Sara, Hanna Johansson, Clara Säll, Madeleine Ståhl, Alice Andersson, Cecilia Erling Widegren, Camilla Backman och jag - var extremt fokuserade på sina kommande uppgifter – cykla för allt vad tygen bär 7*18 km. Låter inte så svårt va?

Det var svårt. Jag kan bara tala för mig själv, men efter det att masterbilen släppte klungan efter två km började gick det undan. Inte nog med att farten var rätt hög så gällde det att hålla tungan rätt i mun och se till att ha hög placering i klungan. Det var inte mycket som kom gratis på banan – varje varv mätte ca 170 höjdmeter och större delen gick på smala vägar. Visserligen var de ökända grusvägarna  ”fina som salsgolv” (citat speakern) men om man tappade tre sekunder av positionering sladdade man snabbt ner som en av de sista i gruppen. Aldrig en bra placering i en klunga – speciellt inte på smala och kuperade småvägar med en del skarpa kurvor.

 Den omtalade grusvägen i Burseryd. Foto: Niklas Wallner

Cyklister flög av till höger och vänster och det var ett par krascher – att jag satt med i huvudklungan ett varv – två varv – nästan tre varv – var endast på grund av att jag tuggade styrlinda och hade tur (som inte gick i backen…). Jag cyklade inte stiligt men jag vågar säga att jag cyklade med hela mitt hjärta och gjorde mitt bästa för att använda mina powers åt att hjälpa Sara och laget. Resterande wattz slösade jag åt att åka förbi bil-karavanen efter att ha blivit avhängd och gnetat mig tillbaka. Jag hämtade hem en utbrytning precis innan varvning vid målbacken. Då bar inte benen upp för backen och jag fick se klungan försvinna för sista gången framför mig.

Jag vet att många kliver av vid en sådan situation – när någon som helst chans till bra placering rinner en ur händerna. Det var 13 DNF i loppet (några pga krascher, olyckligt, hoppas alla mår bra nu!) och flera av dem som klev av hade säkert kommit framför mig i resultatlistan om de inte klivit av. Men jag resonerade såhär: jag är hel och ren, precis som min cykel, och solen skiner och jag har (faktiskt) längtat efter att få köra på den fina banan i typ ett halvår. Bara att trampa på!

 


DEN enda nackdelen med att gå i mål en stund efter klungan var att jag missade att få se prisutdelningen. Ändå var det ett drömscenario att cykla utmattad upp för den rackarns målbacken för sjunde gången och se Sara stå högst upp på pallen på storbildsskärmen i målområdet. Helt galet att våra planer fungerade och att drömmen för samtliga i Stockholm CK slog in – efter idogt arbete sedan år tillbaka och inte minst under tävlingen.

 

Alice, som nyligen vurpat, plockade in morgonutbrytningen och körde starkt in som 12a totalt! Madde, som med nyligen brutet nyckelben, gick all in trots att kroppen ville betydligt mindre än skallen. Hanna och Clara, som gav allt vad deras starka ben hade, för att hjälpa Sara så länge krafterna fanns. Cissi, som hade benen för dagen och var toktaggad, körde järnet tills hon kraschade efter ett varv. Camilla, som också gick i backen, men reste sig igen och krigade vidare som om ingenting hänt. Ulrika Högberg, som vaknade med feber, men ändå ställde upp som världens bästa depå-chef. David Schweiler, Gualberto, Fredrik Warming och Selby som gav bästa möjliga support med service och pepp. Dream-team – trots flera motgångar under veckorna innan.

Och för att inte minst nämna den starkast lysande cyklande tjej i Sverige just nu – Sara – som körde som en gudinna och vann SM i en spurt.

 

Det här är ett blogginlägg som egentligen började skrivas för cirka fem år sedan. Jag hade just cyklat runt Vättern och sökte träningssällskap på alla möjliga forum och hittade genom FunBeat en Sara Penton. Tittade med stora ögon på hennes snitthastigheter (OBS – detta var innan jag kände till begrepp som Strava och watts). Tror att jag skickade ett litet fan-meddelande till henne och tänkte – ”om jag tränar med henne kanske jag också blir snabb?”.

För att göra en lång historia kort – jag har tränat med Sara en hel del gånger i flera olika sammanhang – vi var båda med i CK08 2013 och 2014 bland annat. Jag har tagit hennes rulle många gånger – blivit avhängd flera. Till exempel på Östgötaloppet-13 då vi både tävlingsdebuterade. Jag satt med klungan 5 minuter samtidigt som Sara slutade 5a. Efter det har Sara fortsatt ut i världen som cyklist-proffs sedan tre säsonger tillbaka (och jag har stannat hemma i Sverige men lyckats vara med och bygga upp damlaget i SCK under tiden :). Sara är ett levande exempel på någon som lyckats genom ett idogt arbete och en stor passion

Hon vann framför Ida Erngren, Team Crescent och Hanna Nilsson, Åhus CK. Starka tjejer! Och vilka starka tjejer jag såg under hela tävlingen. Har aldrig upplevt ett sådant tufft lopp tidigare och är imponerad av hur den svenska damklungan utvecklar sig. Dessutom glädjer det mig att många verkar ha följt loppet via YouTube och inspirerats.

 

Bästa bilden på insta från SM 2017!

 Har sällan fått så många meddelanden från folk som börjat fatta vad det innebär att tävla och inte minst vill prova på själva. SCORE! Det är precis av den anledningen som jag ställer mig på startlinjen – för att sprida sporten (se bilden från Insta ovan. Underbar!). Och inte bara för att sprida hur det känns att tugga styrlinda som avhängd ;), utan också hur roligt vi har haft som lag på vägen till SM och inte minst när vi firat efter Saras seger.

Här finns alla resultat från helgen

Övriga bilder är tagna av min BFF Ulrika Högberg!

Inför helgens fest – SM i cykel!

20 jun 2017

I juni bekänner alla cyklister i Sverige färg. Den ena sidan säger ”VA ska du inte till Motala andra helgen i juni och cykla runt Vättern?!”. Sedan finns det de som säger ”VA?! Tycker du att det är konstigt att SM i cykling går på midsommar? Det är väl inga konstigheter med det”.

Den första gruppen cyklister – de som tycker att Vätternrundan är årets happening inom svensk cykel – har precis haft sin högtid. Jag gratulerar! Det verkar som många av er haft medvind och solen i ögonen hela vägen runt sjön. Bra trampat!

Den andra gruppen – de som har tävlingslicens och som kommer dricka rödbetsjuice istället för snaps och köra SM istället för att dansa runt någon stång på Midsommarafton – har sitt roliga framför sig!

Det är ett spännande mästerskap som väntar nere i Burseryd i Småland till helgen. Imorgon går tempot av stapeln för damerna (25 km). På lördagens linje kör damerna (7 varv x 18 km  =) 126 km över en bana som går över det anrika Västboloppet (firar 86 år i år!). Banan kommer att innehålla grus och en del tekniska partier enligt arrangören.

Helgen blir speciellt rafflande då många svenska damcyklister har visat upp bra form på internationella tävlingar de senaste veckorna. Cyklister som Sara Penton, Ida Erngren och Hanna Nilsson har kommit på pallen eller högt placerade på stora tävlingar på hög nivå.

Det faktum att Emma Johansson, som tagit hem guldet flera år på raken, inte kommer starta öppnar upp för en god chans (och kanske motivator?) för erfarna cyklister som Emilia Fahlin, Sara Mustonen och Sara Olsson. För just tempoetappen står dessutom triathleterna Åsa Lundström och Lisa Nordén på startlinjen. Med sådana startfält tror jag att det kommer bli tuff körning under helgens lopp!

Jag har sämre koll på herrarnas tävlingar, de kör tempo på torsdag (50 km) och linje (184 km) på söndag. Nu gissar jag hej vilt: ni får gärna kommentera om jag har fel! Till söndagens linje startar 100+ män i herrar elit.

Lag som jag tror kan ha potentiella pallplatser är Stockholm CK (såklart ;), Tre Berg (Alexander Wetterhall och Richard Larsén) och Ormsalva (Jonas Ahlstrand). OCH inte minst den nystartade Cykelklubben HVR16 som har båda bröderna Ludvigsson i laguppställningen. Sedan bettar jag på Michael Olsson, CK Sundet, som kört riktigt bra på MTB i år och som tagit SM-titlar tidigare.

Jag glömde nämna att det även en tredje grupp cyklister. Grupp tre har en ambivalent inställning till det faktum att de snart står på startlinjen till SM. De dagar då de har pigga ben och vind i seglen vill de inte göra annat än att åka till Gislaved/Burseryd och tävla i helgen. Däremot finns det dagar då de tycker att benen känns skräp. De dagarna tänker medlemmarna ur grupp 3 att en präktig fest, en icke-cykelrelaterad sådan, skulle göra mer sus för formen (eller humöret) än att tävla på Midsommar.

Jag vet inte hur stor grupp 3 är, men jag tvivlar på att den är särskilt stor. Jag är medlem i grupp 3. Ska starta i SM i linje på lördag. Med skräckblandad förtjusning!

Förtjusningen består för min del av de faktum att:

1 – Jag körde Västboloppet förra året, här kan man läsa min RR om ”ett episkt lidande. Kort summering: jag fick växelhaveri och fick springa upp för de backar som gick på grus. Ändå är det ett av de bästa linjelopp jag kört i elitklass. Älskade skogarna nere i Småland. Älskade gruset. Älskade att det stod bönder vid var och varannan gård längs banab och hejade på oss.

2 – Jag körde även SM förra året, RR här . Då gick tävlingarna i Västerås och det var en GP-liknande bana. Så länge som jag hängde i hade jag kul, men tyvärr resulterade hårda regler i att jag och ¾ av damklungan inte fick gå i mål. Snacka om att bli snuvad på efterrätten på den fest som ett mästerskap på midsommar ändå är?! För att se det positivt så har det väckt en revanchanda i mig. Som jag hoppas kunna använda till…

3 - … det faktum att vi är ett starkt och stort damlag från Stockholm CK som ska tävla tillsammans. Sara Penton är vår stjärna, say no more!

4 – Det är ett svenskt mästerskap, det är häftigt. Jag körde två mästerskap förra året, dels på landsväg och dels på CX. Det har varit grymma tävlingar och jag tror inte det blir sämre i helgen. Förutom att jag ska tävla med tjejerna i laget ser jag fram emot allt från att käka midsommarlunch till att vara nervös-pirrigt-glad med dem. Fab!

What about skräcken då?
Ja men VEM blir inte berörd av att köra ett SM och stå på startlinjen med ett gäng proffs? Det är en stor möjlighet och det är på sätt och vis häftigt att en "elitmotionär" som jag får chansen att göra det - men jisses vad det pirrar i magen!

Stay tuned!

OBS - givetvs har jag firandet av SM och whats up next i bakhuvudet. Nästa helg ska jag åka till Köpenhamn med Rapha och kocken Henrik Orre mfl för att leda Rapha Rides. Har ni vägarna förbi - check it out! Öppet för alla med cykel.

Fotokudos: racebilder från Nationaldagsloppet, Lars Johnsson, bild på mej från Lidingö, Tove Langseth.

Hurra - ingen Vätternrunda!

15 jun 2017

Jag ska inte cykla runt Vättern i helgen! Det har tidigare givit mig ångest – förra året kan jag erkänna att jag mådde lite dåligt över att inte vara i Motala samtidigt som många andra ur cykel-Sverige. I år har jag en mer avslappnad inställning till situationen.

Veckan innan Vättern skrivs spaltmeter om tips på såväl hur man gör om man precis köpt nya cykel-pinaler (fast man såklart inte borde) till vilken kolhydratskälla som ger mest gains och hur man hanterar de mentala spökena som man lär möta på vägen. Det här är inget sådant inlägg. Jag hänvisar till Katja och Marcus, vilka jag tycker skrivit vettig info om ovan nämnda ämne. Själv tänkte jag berätta om alla fördelar med att jag inte ska cykla runt Vättern i helgen! Enjoy:

  • Kommer inte drabbas av smartphone-tumme pga uppdateringar av YR.no över hela Vättern-området minst en gång i timmen veckan innan.

  • Kan sova gott i veckan, vaknar inte med paniktankar över svåra beslut som ”ska jag ta med mig två slangar i ryggfickan?! Eller är det bättre att viga den platsen till en extra gel?”.

  • Slipper även gå och oroa mig över livsviktiga saker som om mitt Garmin-batteri håller i 30 mil. Eller hurvida XXX eller YYY tillverkar bäst energi-bars.

  • Behöver inte försöka ställa orimliga krav på min kropp i förmågan att ”kissa i ett dike under tidspress”.

  • Min mage tackar mig för att jag inte fyller varje tarmveck med pasta och rödbetsjuice.

  • Behöver ej riskera att göra av med semesterbudgeten i expo-området på fredag kväll (ja men man känner ju ALLTID att det finns behov för sista investeringar som SÄKERT kan kapa en eller två % på sluttiden).

  • Kan skippa det där VILANDET som behövs i massor för att samla wattz till den urladdning som VR är. Jag klarar inte av mig själv i det vilande tillståndet. Blir rastlös och klättrar på väggarna.

  • Riskerar inte att bli fotograferad när jag hänger och slänger som en livlös docka på cykeln (vilket jag garanterat skulle göra under de 10 sista milen av loppet).

  • Kommer spara på min röst till Midsommar veckan efter – dvs inte skrika sönder den med ”omkörning!!!” (för om jag skulle köra VR skulle jag ju köra om massa folk, eller? ;)

  • Kommer inte vara ett dugg sugen på att sälja min cykel och börja med tex schack efter helgen. Allt det roliga har inte ens börjat hända mej under årets säsong än! (OBS - jag tror inte att alla som kör Vättern även lägger cyklingen på hyllan i juni. Eller, jag uppmanar er att inte göra det!).

Det här inlägget har givetvis sitt ursprung i det faktum att jag har en oplockad höna med Vättern. Jag har cyklat runt sjön 1,5 gånger. Den där 0,5:e gången tog sjön mig med cirka 10-0 och det överläget är oförändrat med fördel Vättern sedan dess. Såhär några år senare kan jag givetvis inse att jag inte var tillräckligt tränad eller hade pannben nog för uppgiften (då var målet Sub8 med SubXX). I dagsläget har jag inte heller pannben nog för att försöka bli Herre (kvinna!) över Vättern.

Jag beundrar dock er, som är av hårdare vire än mej och som tränat hela våren och med största sannolikhet kommer sitta (ligga?) i parken i Motala på lördag med en folköl i handen och kan fira och känna att ni är helt oövervinnerliga. Den tillfredsställelsen går inte att betala för med pengar. Lycka till!

Och så bjuder jag på ett par pics från den gågna veckan. Det har varit bra! Mosat benen under tidiga morgnar på Lidingö bland annat. Hoppas det bär frukt med sig till SM som går på midsommardagen! (fotokudos: Lars Johansson, Tove Langseth).

RR Lida Loop - PB & #lifegoals

12 jun 2017

Kom till Lida Loop i söndags full av energi, efter en bra upptakt med härliga och peppande Hanna Näslund och Pierre i bilen på väg ner till Lida Friluftsområde. Solen sken och cirkeln var sluten – det var precis ett år sedan jag körde ett Långlopp för första gången. (Alltså Lida Loop förra året). Den här gången var jag betydligt mer lugn och trygg inför tävlingen.

Den första startbacken handlar endast om överlevnad samt att inte känna efter – den är brutal. Väl uppe på toppen fick jag ge allt för att komma ifatt täten. Fick god hjälp av Fanny Kjellqvist med flera och höll nästan på att trilla av cykeln när jag såg att Jennie Stenerhags hjul inte var långt framför mig.

Hade NÄSTAN kunnat hoppa av loppet där och då – att ligga i samma klunga som Jennie är lite av ett #lifegoal (/starstrucked).

Tur att jag då inte visste att hon visst inte vilat, liksom jag, dagen innan. Hon var istället ute och tränade lite... på hela Lida Loop banan!
Se mer om detta i SVT:s inslag om henne inför VM här!

Jag sladdade efter Jennie och co i några kilometer tills vi var ett gäng som fick inse att tempot var något för högt att hålla i 6+ mil. Hamnade i en grupp med klubbkamrat Camilla Backman och Erica Jepsson. Blev ganska snart ikappkörda av Kjellqvist, Jessica Clarén med flera. Höll fin fart tills de tekniska partierna tog vid, efter ca 20 km. Jag kom sent in upp på hällarna på slutet av första loopen och blev tidigt stoppad av någon tjej som hade trubbel uppför.

Jag trillade och fick springa med cykeln ett par gånger. Tappade flow, tappade stabila rullar framför mig. Inte roligt. Lipade inombords –  ville så himla gärna ligga med där framme – men Rom byggdes inte på en dag osv. Milen och misstagen – jag behöver fler av dem på MTB-kontot hur mycket jag än bönar och ber och önskar.

Hukade för alla fotografer som givetvis stod och smattrade med sina kameror där jag undervisade visuellt i konsten ”hur man inte ska hantera en cykel över steniga partier”. Andades sedan ut när KLIPPORNA (märker ni hur hällarna plötsligt växte sig ca 10 ggr större i mina ögon? Över en sträcka på ca 2 km att cykla) i början på andra loopen tog slut. Gasade ikapp några tjejer framför mig, gav mig tusan på att komma in tidigt på nästa tekniska parti. Lyckades och hade finrulle framför mig i form av Maria Frisk.

Foto: Eva Önnemar mtbfoto.se

Jag och Maria känner varandra sedan vi hade ett kul battle tillsammans på Skandisloppet MTB i maj. Kändes tryggt att veta att jag låg bakom en stark och tekniskt duktig tjej. Vi pratade ihop oss och kom överens om att hon fick ta de smala stigarna och jag de mer lättåkta partierna. Fin deal som fungerade bra och vi kunde även susa förbi en del herrar i tävlingsklass (vilka de flesta flyttade snällt på sig när jag kom och skrek ”omkörning!!” i nacken på dem – 1000 tack).

Plötsligt var den andra loopen över och endast en kvarstod. Hurra! Hade Maria och även Camilla Clarkson med mig in på varvning. Efter stigningarna på tredje varvet hamnade vi tyvärr i lite av ett vakuum utan cyklister omkring oss. Det var synd, jag hade gärna sett cyklister framför mig att ta sikte på för att hålla farten uppe. Nu räckte det inte längre med att trycka gels och tänka att jag kanske, kanske skulle komma ifatt tjejerna framför för att hålla motivationen och bra fart uppe.

Istället blev vi ikappkörda av Anna Lundin och Malin Hjalmarsson, de kom som spjut bakifrån. Starkt! Vi var då en klunga på fyra tjejer (Maria fick tyvärr släppa pga kramp tidigare) som höll farten uppe sista milen in i mål. In i sista serpentin-backen uppför hade jag inte många watts kvar att ge, jag kom trea i vår lilla grupp. Sluttid 2,53-ish – plats 9 i elit – plats 10 totalt bland damerna (bakom Jennie S, Åsa Erlandsson, Nellie Larsson med flera) i ett av årets starkaste startfält.

Jag är mycket nöjd med min tävling – satte PB med 15 minuter på min tid från förra året. Och inte minst körde jag även varje droppe av energi ur min kropp samt hade fantastiskt roligt då jag låg och slet med starka tjejer under hela loppet.

Tack Lida Loop för att ni gav oss tjejer en separat start! Upplevde att det blev ett hårdare och mer rättvist race oss emellan genom det. Även tack för ett bra arrangemang – med glada funktionärer – god lättöl och indiskt efter loppet :) och superb underhållning vid start- och målområdet. 

Överst på min önskelista just nu: nya händer. Måste hållit ett för krampaktigt tag i styret under de fyra tävlingar (tre på MTB) som jag kört under de två senaste veckorna?! Jag är paj! Alternativt: får nu lida av att jag knappt tränar på MTB, utan nästan bara tävlar. Jag ska försöka gå på MTB-träning med Hanna, Jesper och Velo-Oxygen imorgon tisdag. Lär bli såväl bra träning som bra häng!

Annars väntar en lugn period med uppladdning inför SM på landsväg under midsommarhelgen för min del framöver. SM går i Burseryd och det verkar finnas goda förutsättningar för en bra midsommar innehållande några av mina favoriter: spurtgrus och SCK:s damlag! Stay tuned!

Fotoctreds: happyride.se

Ladda fler


Följ oss

Få vårt nyhetsbrev!