Ingrid Kjellström | Bicycling.se
Annons

Ingrid Kjellström

Cykla för att du kan!

Jag har varit hemma i Sverige i en månad och det artar sig! Jag bygger ihop pusslet som cyklist hemma i Sverige genom viktiga bitar - fartpass med hetsiga snubbar, fikaturer med goda vänner och backträning i Sveriges svar på Schweiz (Lidingö). Komponenter som är bra för både mina cykelben och mitt välbefinnande.

Jag har känt mig så otroligt tacksam under varje träningspass på sistone. Efter att ha varit rejält sjuk och förvisad till sängen gick det upp för mig hur tacksam man kan vara när man har en frisk och funktionell kropp som överhuvudtaget kan komma upp på cykeln. Dessutom möttes jag och hela cykel/triathlon Sverige av en tragisk nyhet för några veckor sedan. En av den största eldsjälarna inom triathlon och cykling förolyckades. Lena Karlsson.

När jag cyklade runt Vättern förra året hade jag förmånen att få en av loppets mest erfarna cyklist som parhäst. Det var just Lena Karlsson - som cyklat runt sjön många gånger och som inte alls var nervös, i motsats mot mig som i startfållan knappt kunde hålla i styret för att jag skakade av nervositet. Kunde inte fått bättre sällskap! Loppet gick inte enligt plan för min del och när tårarna rann ner för mina kinder i målfållan efteråt var det få som lyfte blicken från sina (lättöl)glas och vinnarglädje. Lena var dock en av dem som hade omtanke att ge mig en kram och säga "du hade bara en dålig dag, du är en stark tjej och du kommer igen". Ord som kan dra en upp ur helvetet i vid sådana tillfällen.

Senare under sommaren mötte jag Lena under ett par triathlontävlingar och när alla andra hetsade i starten över typ diskhjul som krånglade, visade hon snällt en rookie som mig hur man smörjer in sig med vaselin för att våtdräkten ska glida av lätt. Vi sprang även sida vid sida en stund under Ironman i Kalmar och bara hennes närvaro gav mig massor av energi. Flera gånger har jag tänkt att "hoppas jag är så stark och har en sådant engagemang när jag blir lite äldre".
I Kalmar förra året var sista gången jag träffade Lena och det är jag ofattbart ledsen över. Men jag är glad över att jag fick chansen att träffa henne överhuvudtaget och hon kommer alltid vara en förebild för mig.
Man kan gråta floder och vilja kasta sin cykel ut för ett berg för att världen är så fruktansvärt orättvis och rycker en dam i sina bästa år ifrån oss. Livet är skört men man måste också komma ihåg att fylla sina dagar med det som ger glädje och energi. Det är därför jag är så tacksam varje gång jag kommit upp på cykeln på sistone. Hela Sverige står i blom och dessutom känns det som om att cykelklungorna fördubblats under det år jag varit borta från Sverige. Ride of Hope är igång, tjejerna som vill tävla i Stockholm är fler (kolla in gruppen Damklungan Stockholm på Facebook om du är intresserad) och Sub XX smider planer för nästa år. Fantastiskt!

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2014-08-05 10:57


Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser