Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström

Bättre alternativ till Alpe d`Huez

Jag är hemma från Alpe d´Huez igen och det är mina ben glada över. Vi körde nämligen upp för den där lilla trevliga backen tre gånger under helgen. Eftersom grabbarna i Touren körde den två gånger samma dag kan jag ju inte vara så mycket sämre, eller?

Jag ska ge er ett tips och förklara varför jag körde flera gånger. Jag hittade nämligen en alternativ väg upp till Alpe d´Huez. Samma stigning och ungefär samma längd. Inte lika anrik och känd som den vanliga klättringen givetvis, men med en tiondel så mycket trafik och med en bättre utsikt. Den här vägen börjar från Allemont, norr om Le Bourg-d´Oisans. Efter ca tio kilometer kommer man fram till Vilard-Reculas och därifrån följer vägen berget fram till Alpe d´Huez. Den sträckan är otroligt vacker, tänk en väg som den Musse kör med husvagn (på Kalles jul) med med ett säkerhetsstaket och med en fantastisk utsikt. 

Jag hittade den fina vägen på lördagen efter att ha laddat upp med crepes och starkt kaffe nere i Allemont. Perfekt klätterkrubb för övrigt! Anledningen till att jag körde den även i söndags var för att min franska kompanjon införskaffde en hastighetsmätare till sin cykel. Han kände sig mycket snabbare på grund av det och ville slå lördagens tid. Jag erbjöd mig givetvis att ställa upp som hjälpryttare. Efter typ tre minuters rullande insåg vi båda att benen inte var på rekord-humör. Därför blev sista rundan mer av en pleasure-ride - för en gångs skull stirrade jag inte bara på backen framför mig utan även över axeln på den fina utsiken.

Tre gånger uppför Alpe d´Huez på en helg alltså! Jag utser mig själv som en vinnare mot mina bens mjölksyra på grund av det. Faktum är att jag, liksom ett proffs, hade en följebil när jag körde klättringen första gången. Mannen som jag bodde hos trodde inte att en sådan "blond oskyldig tjej" skulle klara av att komma upp för backen - han satte sig i bilen och skuggade mig utan att jag visste om det. Men vet ni vad? Jag hann upp till toppen snabbare än han trodde! Så han hann tyvärr aldrig ikapp mig för att langa mej sportdryck etc.

Alpe d´Huez gott folk! Åk dit om ni kan. I mars kan man åka skidor och cykla under samma dag, hur fantastiskt är inte det? Jag längtar tillbaka. Jag vill andas bergsluft och slå min egen tid upp för backarna!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-03-31 21:54


Rekordförsök på Alpe d`Huez

Jag har turen att få tillbringa helgen på den vackraste plats jag hittills besökt med min cykel, Alpe d´Huez. Från mitt sovrumsfönster har jag den här utsikten:

Jag bor hemma hos en fransman som är uppvuxen i en av de sista krökarna av den berömda Tour de France klättringarna till Alpe d´Huez. Det är 21 serpentinkrökar på den ca 14 kilometer och 1100 höjdmeter långa klättringen upp till byn. Christian, som min värd heter, har alltså sett nästan alla omgångar av Touren från sitt hem. Man kan tro att han festar till det som de många åskådare som kommer hit för att heja på cyklisterna i Touren, men faktum är att han avskyr juli månad eftersom det innebär en stor fara för hans hus. Folk försöker klättra upp på hans tak och tälta i hans trädgård. Lösningen han funnit på detta är att leja några tyskar som ser skrämmande ut och som ockuperar hans gargeuppfart.

Nu vet jag att ni undrar hur snabbt jag körde den berömda klättringen från Le Bourg d-Oisians upp till byn?!

Eftersom vi bor uppe i Alpe d´Huez fick vi börja cykelturen med att rulla ner för klättringen, jag och min franska guide och hjälpryttare Pierre. Något som alltså gav utrymme för att planlägga hur man skulle ta kurvorna på vägen upp för att köra så snabbt som möjligt. Det är ett coolt område att cykla i - hela dalen luktar cykel, trots att det är mars och skidsäsong. Efter en warm-up nere i dalen satte vi fart uppför. Givetvis var jag lite nervös när stigningen började, man vet aldrig vilket humör klättrarbenen behagar vara på.

Det fina med klättringen är att varje serpetinkurva är numrerad. 21 kurvor ska tas och det är ett jämnt mellanrum mellan dem. Bra för pannbenet - varje avklarad kurva är en bedrift i sig. Dessutom är den brantaste delen (maxlutning på 14%) precis i början, den den värsta delen är snabbt avklarad. Överhuvudtaget är klättringen faktiskt snäll - den är jämn och dessutom är utsikten över bergen så vacker att man inte riktigt hinner lyssna på sina ben när de gnäller.

Nu får jag det att låta som att jag klämde 1000 höjdmeter i ett andetag - så var det inte alls. Min puls lade sig stadigt precis på gränsen till rött och emellanåt var det riktigt jobbigt. Speciellt eftersom det var fredag eftermiddag och jag fick dela vägen med franska semesterfirare som ville upp till sina chalets och sätta på fondue-grytan och korka upp vinet till helgen. Jag tror att grabbarna i Touren har en bättre hejarklack än så.

Min franska hjälpryttare kom ner och mötte mig när jag hade ett par kilometer kvar. "Ca va?! Tu aimes?" frågade han och jag flåsade fram att "Jo det är en trevlig klättring eftersom man hinner hämta andan och ta det lugnt i krökarna". Då stirrade han oförstående på mig och sa att krökarna är till för att lägga i en extra växel, hur kunde jag tro något annat? Pierre var 12 minuter snabbare än mig (och hann således hämta andan på toppen, bild ovan), det kanske förklaras av våra teorier om kurvtagning?

Ahmen hur snabb var du då Ingrid?! En timme och tolv minuter flås och mjölksyra! Behöver bara träna lite till så kan jag ligga på rulle på snubbarna i Touren nästa år, eller vad tror ni?

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-03-29 19:04


Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser