Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med och är team-manager för Stockholm CK:s damlag. - @stockholmcykelklubb
Tävlar i cyclocross för Sveriges gladaste CX-klubb CK Barriär - @ckbarriar
Finns också på Instagram under @ingridkjell

Stockholm 4dagars & Nationaldagsloppets bragder

9 jun 2017

Förra helgen gick Stockholm 4dagars av stapeln för andra omgången. Det var cykelfest i Stockholm med omnejd – Kringeltempot i Södertälje, Falkenloppet i Nynäshamn, Arlanda Test Track på Arlanda och Nationaldagsloppet i Markim. Många cyklister kom från hela Sverige för att tävla i dagarna fyra. Det var många startande i alla klasser – från ungdomar till masters.

 

Det hade varit fint om jag hade varit med och tävlat i dagarna fyra. Men det kunde jag inte av olika anledningar den här gången. Stockholm CK hade dock både dam- och herrlag på plats och jag har följt dem via sociala medier samt IRL under sista etappen – Nationaldagsloppet, som just klubben arrangerade själva. Det har varit en fröjd att uppleva hur alla cyklister i min klubb har kört upp sig både kraft- och taktikmässigt under säsongen. Klubben har under helgen tagit flera pallplatser. Damlaget slutade som trea i totalen genom Eva Lindskog. Då ska det tilläggas att motståndet under hela helgen varit riktigt hårt.

 

Här har DN skrivit om Nationaldagsloppet – och om hur starka svenska damer är!

http://www.dn.se/sport/damerna-bast-men-mannen-saljer-sporten/

 

Min främsta prestation under loppet den 6 juni var att jag bar tunga staket efteråt. Det vill säga - jobbade som funktionär efter det att jag själv tävlat. Cykelmässigt var främsta prestationen att jag kom allra sist av de cyklister som gick i mål i damelit. Det ser jag främst som en bragd pga då slipper någon annan ta den platsen på resultatlistan (och jag fick lära mig ett nytt ord DFL – dead fucking last eller did finish last). Skämt och sido – det var årets första linjelopp för min del och jag drabbades av klaustrofobi.


Jag VET att damklungan är relativt liten – 25 damer kom till start (vilket är många jämfört med vad det brukar vara – topp!). Men jag har börjat inse att det där med att köra platta linjelopp i stora grupper inte är något jag någonsin kommer casha in vare sig stålar eller chokladaskar på ;). Jag vet 100000 värre saker som kan hända i livet och så länge jag får vara en del av damlaget – ha bra rullar (sällskap), ha kul på tävlingsbanan och chilla och vara nöjd i klubbtältet efteråt är jag mycket tillfreds.

 

OCH jag hann under loppets gång njuta av den fina Markim-banan – som går böljande över finaste Roslags-miljö och lantbygd norr om Stockholm. Vi damer körde två varv, 62 km. Klungan höll ihop hela vägen in i mål, trots en del attackförsök från olika cyklister, och det blev inte helt oväntat en spurt i slutet av loppet. Det är eventuellt första gången jag sitter med till en spurt? (för att skriva något positivt om min prestation). Spurten togs hem av Charlotta Carlsson, följt av Jeanette Arbjörk och Ida Erngren. Starka tjejer. I totalen vann Ida Erngren följt av Jeanette och vår Eva som sagt.

 

Det var en bra dag tävlings- men även arrangemangsmässigt för SCK och Stockholms Cykelförbund. Solen sken och många glada funktionärer var på plats hela dagen. Jag skulle framförallt vilja nämna en av mina bästa vänner - hjälte Anna Nyhlén, som både roddat med arrangemanget på mer än heltid och stått på startlinjen i elit under flera av helgens lopp.


Anna kills it på Falkenloppet, foto: Kalasfotografen


Anna är nybliven mamma men ändå fast beslutsam om att cykla och tävla och presterar fantastiskt efter sina förutsättningar. Jag tycker alla ska gå in och läsa hennes blogg här. (Det ska även nämnas att Anna dök upp som ledare på min Velothon Tjejklunga-träning dagen efteråt. I riktigt dåligt väder). Jisses vad jag gillar och beundrar dej Anna! Du är super-woman från tårna och upp i de starka benen!


Några andra jag vill nämna är 1 - Jonas Bohr från SCK som tog hem dagens seger i H50. Jonas har varit nära att mista livet på cykeln men kommer tillbaka igen och igen – nu starkare än någonsin dessutom. Plus att han skriver en underhållande blogg innehållande såväl detaljer från tävlingar som om de drycker han firar (viktigt!) med efter loppen. Helt rätt inställning!


2 – Oskar Ekman som står bakom hela helgen 4dagars och som dessutom coachar sin son och fru (heja Cecilia) på tävlingsbanan. Jag tror knappt det skulle finnas några tävlingar i stan utan Oskar. Tack Oskar! (Hoppas du själv får cykla med jämna mellanrum).


3 – SCK – damlaget och alla goa och glada medlemmar i klubben – älskar hur både individer och klubben blir starkare för varje dag som de/vi cyklar och ordnar tävlingar ihop.

 

Nu rullar det på! I helgen är det Lida Loop – tredje delen av Långloppscupen. Jag står på startlinjen tillsammans med en hel hög andra damer i elit. Faktum är att startfältet är så starkt att det pirrar lite extra i min mage. Kommer utan tvekan bli till att lida på Lida! Hehe. Nytt för i år och för långlopp är ett herrar elit startar precis före damerna och sedan släpps motionärer på en stund senare. Kan det bli första gången jag tävlar i långlopp utan att lyssna till röster som skriker ”kommer vänster!” (herrar som passerar) bakom mig på stigen? Det är stort isånafall och heja Lida Loop för initiativet till att prova detta!


MVH En glad staket-bärare

 

 

 Fotokudos: Lars Johnsson och Henrik Tham

Skeppsholmen GP - cyklingen i Stockholm is on fire!

17 aug 2016

Igår gick Skeppsholmen GP och även finalen av Stockholmscuppen av stapeln. Man kunde nästan tro att det var någon stor utställning på gång på muséerna ute på ön - för den kryllade av folk. Fantastiskt att så många samlades för att cykla och kolla på cykel istället för på konst. Som ett litet lokalt Tour de France!

Bilderna nedan är tagna av Göran Digné - kudos - här finns flera bilder.

Banan mätte 800 meter och var otroligt utslagsgivande. Fanns inte en sekund att hämta andan mellan 180-graders-kurvorna och backarna.

Gårdagens lopp tog Hanna Johansson (SCK) hem i damklassen, totalen vann Jessica Ericsson från CK Valhall. Övriga resultat kommer snart upp här.

Det var en händelserik kväll igår och jag får näsan rysningar när jag tänker på hur mycket som hänt med cyklingen i Stockholm under de senaste åren. Det är många som ställer sig på startlinjen till tävlingarna - ringarna har spridits på vattnet och tröskeln för att komma igång att tävla är inte llika hög. Inte alls som när jag för ett par år sedan för det mesta stod med två-tre andra damer och skulle tävla på en öde åker. Det gynnar såväl sporten i stort som gemenskapen och sportens framtid med alla ungdomar!

Många olika cykelklubbar har växt fram, såväl för de som vill rejsa (tex Stockholm CK som jag kör för) som för de som också är cykelbud (#STHLMESS, Ryska Posten) eller de som vill cykla för kul och fika (Team Bonk ;) ). Det finns verkligen något för alla cykllister i stan och det gör mig så glad.

Stockholms Cykelförbund står bakom mycket av det som hänt - tack Oskar Ekman (Sthlm:s Vacchi), Anna Nyhlén, Thomas Backteman, David Schweiler med flera! Ännu mer lär hända framöver inom sporten.

Jag önskar att jag kunde skriva någon cool krigshistoria om hur jag hängde med genom kurvorna fram till spurten - men tyvärr tappade jag huvudklungan och slet som ett djur genom kurvorna på egen hand. Tack för alla som hejade på mej! Och tack alla tjejer som kommer och kör med eller mot mej, vad kul vi har ihop!

Nu taggar jag Rapha12-hills, Tre Berg och Stockholmscuppen i CX!

GP, PokémonGo och annat som är hett i höst

10 aug 2016

Jag tänker inte försöka dölja att jag spelar PokémonGo och tycker att det är suveränt!

Nej, jag cyklar inte och spelar med en iPhone i högsta hugg samtidigt (har redan vaskat tillräckligt med iPhones i år, dock inte i samband med cykling). Men jag har börjat ta Pokémon-stops-pauser under min pendling och börjat cykla små omvägar till jobbet för att få en mer lukurativ färd.

Tar några minuter mer och sabbar snitthastigheten (ironi - jag tävlar inte i "Tour de Finance" under pendling). På köpet får jag se lokala sevärdheter som elstationer (det ryktas att det är där man kan hitta Pikachu). Skämt och sido : det är ett utmärkt sätt att öppna upp ögonen för omvägar och platser i närheten som man annars missar i sitt tunnelseene på vägen till jobbet. Rekommenderas! Handen på hjärtat - hinner du inte lägga 5-10 minuter extra på pendling varje dag? Det bästa av allt med spelet är ändå : snacka med andra Pokémon-jägare.

Jag gillar verkligen att Pokémon river ner barriärer i den mån att människor som annars inte skulle prata med varandra plötsligt fått en gemensam nämnare och knyter kontakter. Precis som med cyklingen, där många av mina bästa kamrater är folk som jag aldrig skulle ha träffat på om våra cykelvägar inte korsats.

Vilken level är jag på då? Några kids som jag träffade på vid ett Pokéstop började skratta när jag berättade det för dem. Behöver jag säga mer?

Ärligt talat är jag en usel spelare, kommer inte i närheten av ett gym utan att åka på stryk. Vilket även för mina tankar in på cyklingen, där jag inte heller är så taktisk och smart i alla lägen. Men jag har kul under resans gång.

GP på Tuvängen - bild från när Stockholm 4-dagars gick där i juni. Foto: Mats Fogeman

Till exempel igår då vi körde GP på Tuvängens gocartbana i Södertälje igen. Köra GP och speciellt på teknisk bana är en öm tå hos mig. Hade hoppats att sommarens timmar framför TV:n och Tour de France och OS gett något - kanske inte till min fart, men kanske till min motvation. Hade fel. Hur mycket man än vill så funkar det inte om man inte har benen och skallen med sig i kurvorna - och där gick jag bet. Däremot körde Camilla Backman ur Stockholm CK så bra att hon vann loppet. Grattis!

Det positiva är dock att jag har en ny chans att köra GP på Skeppsholmen nästa vecka. Missa inte Stockholms mest centrala GP under Stockholmscuppens avslutning nästa vecka. Kommer bli fest!

Tävlingsmässigt återstår flest GP:n för säsongen på landsväg. Tre Berg GP är avslutningen på SweCup och sedan anordnas även Velothon GP i samband med Velothon Stockholm.

I hemlighet är jag dock mer taggad på Rapha 12 hills och Tre Berg som är längre lopp med många höjdmeter. Rapha 12hills går i mina hemtrakter Jönköping och jag ska ner och smygträna i helgen! Har raggat upp en lagkamrat på nätet då den jag skulle köra med från början drog sig ur (brorsan). Ska bli jättekul att köra med en person som jag inte känner mer än jag vet att hon är stark och hängde av mej på SM i Västerås. Therese Bellfors heter min nya lagkamrat och  hon är den enda tjejen som tävlar i elitklass för Jönköpings CK.

Även om det känns lite som höst ute med kulingvindar återstår många godbitar av säsongen alltså!

Det är för övrigt roligt att ni var många som kände igen er i mitt inlägg om hur man känner igen en cyklist.

Cykel-SM 2016 - silver!

26 jun 2016

I veckan går landsvägs-SM av stapeln i Västerås och under tempoloppet i onsdags kom jag på pallen och fick ett silver! Det var i lagtävlingen som Stockholm CK kom tvåa bakom Team Crescent och följt av Mölndal CK. Jag är otroligt glad över att knipit min första pallplats på cykel någonsin, och detta under mitt första SM, men vi tar det hela från början.

Pallen i lagtempo-SM. Jag, Mikaela Persson och Sara Penton på andraplats från SCK. Foto: Alice Andersson

Jag bröt mot konstens alla regler inför tempo-loppet. I måndags kväll fick jag låna en tempocykel av en vän - tack Ulrika - och försökte quick-fixa en god relation mellan mej och det snabba lilla monstret (en Cannondale RS Slice). Tyckte det gick suveränt tills jag började läsa på UCI:s regler om tempocyklar. Dessa regler är svårare att förstå sig på än det är att cykla snabbt - sanna mina ord. Jag ringde ännu en vän som gav mig hjälp - tack Emil - men var inte riktigt lugn förrän jag fått en UCI-regelrätt-bikefit av Mobil Cykelservice i Solna. Tack för denna fantastiska support!

Plötsligt var cykeln godkänd och då var den inte längre lika bekväm att cykla på, vilket jag har hört är helt korrekt för tempo. Cykla tempo ska vara ett lidande där mycket kraft kommer ut - och precis så kändes det när jag värmde upp inför loppet i Västerås under onsdagen. Jag kände att jag satt bra på cykeln och kunde komma upp i högre hastigheter än när jag tidigare kört tempo med pinnar på linjecykel. 

På startlinjen var det stekande varmt och motvinden bet i från första tramptag. Dessutom startade Emilia Fahlin och Sara Olsson precis bakom mig. Jag lyssnade efter ljudet av snabba disk-hjul bakom mig. Mycket riktigt tog det ca 10 minuter innan Emilia med crew ven om mej. Jag skriver crew för att hon hade både familj och SVT:s kameramän med sig.

Själv hade jag bara mitt eget pickande hjärta och törst med mig ute på banan. Det var varmt och svettigt och på vägen ut vågade jag inte kolla på klockan för jag visste att jag inte trampade i några glädjehastigheter. Upp mot vändning lyckades jag räkna fram i min trötta hjärna att jag tagit in på ett par cyklister framför mig och peppade mig själv med det. Efter vändning vände vinden och det var en lättnad.

Vid målgång hade jag ingen aning om hur det gått - mer än att jag lyckades panga ur både kropp och ben totalt. Hade inte kunnat köra bättre och slog personligt rekord  genom att snitta 39 km/h. Det var en lång väntan i den gassande solen där vi applåderade för de fantastiska insatserna från Emma Johansson, Emilia Fahlin och Åsa Lundström som tog topplaceringarna individuellt. Sedan kom lagresultaten och det visade sig att jag, Sara Penton och Mikaela Persson kom tvåa tillsammans! Jag kom på plats 19 totalt, vilket jag också är nöjd med då startfältet var starkt.

Åter igen - jag är så glad över att fått allt att stämma till tempo-SM - cykel, form, humör och inte minst sällskap. Utan lånad cykel och sista-minuten fix för såväl material som mina nerver hade det aldrig gått i lås. Och Stockholm CK - hjältarinnorna till cyklister och alla supporters runt omkring - oslagbart.

Startfållan i damernas linje-SM. Foto: Lindgrens sportfoto

På midsommardagen körde damelit linje-SM och jag fick nästan nypa mej själv i armen då de ropade upp Stocholm CK:s damer till startlinjen. Att kunna ställa upp har varit en lång resa för mig och många andra och att starta i samma klunga som Emma Johansson med flera som snart ska till OS känns nästan surealistiskt (och häftigt!).

"Linje-banan i Västerås får Skandis-GP att verka som Vätternrundan", har en kär speaker (Oskar Ekman) en gång sagt till mig, och jag gick in med inställningen att bita i så länge som jag kunde på den 120 km långa banan. Hela klungan på nästan 50 damer var samlad i cirka fem kilometer. Vid första backen spreds startfältet ut. De tjejer som cyklar på heltid utomlands satt fart i en förstaklunga, följt av ett par andra klungor bakom.

Linjebanan inne i Västerås. Foto: Lindgrens Sportfoto

Själv hade jag dagens tyngsta kilometrar under första varvet, då jag slet som ett djur över kullerstenen i Centrala Västerås för att jaga ikapp vad jag gissar var den tredje klungan. När jag flåsat mej upp tilll gruppen av tjejer från Team Crescent och Susanne Löffler från #STHLMMESS med flera blev resan betydligt behagligare och vi fick ihop ett samarbete på banan.

På väg upp på varvning. Foto: Cecilia Widegren

Efter ett par varv började banan kännas som hemma och uppskattade att den var knixig - att hålla fullt fokus gjorde att kilometrarna försvann snabbt på klockan. Inne i stan var det fullt drag från publiken och detsamma vid varvning och langning där jag fick full support från SCK. Enda nackdelen var reglerna kring avplockning - cyklist 2,5 min bakom följebilarna skulle bli avvisad banan. Därför jublade jag inombords varje varv som jag kunde passera varvning utan att se den röda flaggan framför mig.

Men alldeles för tidigt fick vi se flaggan och där och då var jag glad över att få köra fler än ett varv - vilket jag typ var inställd på från början. Efter att sedan suttit vid sidan och se toppklungan fightas under de sista varven blev jag aningen bitter. Jag kan ta att de plockar folk av banan på grund av säkerhet - men jag tycker att man kunde ha styrt upp helt avstängda gator. Det är ett svenskt mästerskap och många cyklister har tränat länge och laddat för att ens kunna ställla upp. Nu fick elva cyklister gå i mål, varav de flesta av dem är proffs. All heder åt dem - Emma Johansson, Sara Mustonen och Emila Fahlin som kom på pallen - samt SCK:s fighters Sara Penton och Emmy Thelberg som kom femma och tia - med flera. De är oerhört starka men de spelar på en annan nivå än många av oss andra. Själv ställde jag inte upp för att komma på pallen, utan för att köra hårt och ha kul med den lilla skara tjejer som cyklar i Sverige. Och att vi då inte fick köra 12 mil... det missgynnar svensk damcykling!

Slutbabblat för mej - summa summarum är jag riktigt nöjd med helgen och SM. Nu ska jag kriga vidare för att komma tillbaka starkare framöver och nästa år!

Vurpade och fuskade men fick pris!

19 jun 2016

Jag har inte kört Vättern i helgen mer än på en mental nivå. Min pappa persade och många ur min klubb (SCK) körde på 7,30 med några sekunders mariginal - för att nämna några av de bradgder som jag följde via nätet. Tycker att alla som var ute och krigade igår var riktiga hjältar med tanke på väderförhållande osv. Marcus skriver bra och roande om sin upplevelse. Min relation till Vätternrundan är tyvärr 1-0, till Vätterns fördel. Det börjar dock klia lite i benen efter att försöka igen, kanske för att som Marcus skriver "Vätternrundan är Sveriges Tour de France och Trånghallabacken Sveriges Alpe d’Huez". Eller för att jag vet att de band som knyts när man cyklar under den där sjön är speciella. Även om jag lidit och lipat pga Vättern har jag även den där sjön att tacka för mycket - mitt intresse för cykel och många av de fina vänner jag har idag till exempel.

Nog pratat om Vättern - jag hoppas dock att det är många som fortsätter cykla nu även efter det där loppet! Det är ju nu säsongen börjar stå i blom.

Jag har inte haft den bästa vecka på cykel i år. Körde i tisdags Storkällans GP (Stockholmscuppen #6) med eliminering och för att sammanfatta det hela kort: det blev ett dyrt race för mig om man slår ut startavgiften per cyklat varv på en 800 m lång bana. Var inte med i matchen varken mentalt eller fysiskt. Bakfull från Lida Loop två dagar innan och mosig i skallen från jobbet (kan det inte bara bli semester snart så att allt kan lugna ner sig....). Det positiva är dock att jag tog mina cuppoäng och ännu ligger sexa i totalen. I augusti fortsätter cuppen med två till tävlingar!

Skulle dagen därpå ta någon slags revanch och körde en träningstävling på MTB i Årsta. Några fantastiska människor hade fixat en teknisk xc-bana i en skogsplätt och ett femtiotal cyklister var på plats. Jag tyckte att banan var för knixig redan under uppvärmningsvarvet men bestämde mig för att ta tillfället i akt att få bra träning på tävlingsmomentet. Jag var kanske till och med för het på gröten då startskottet gick. Cirka 50 meter in i loppet, som började uppför en brant backe, vurpade jag. Det var inte så dramatiskt mer än att jag skrubbade upp mina gamla sår på vänster knä (samma ben tog smällen under Lida Loop). Och när jag samlat mej och var uppe på benen igen hade hela startfältet passerat mej och svängt av vänster in i skogen.

Väl medveten om att jag skulle komma sist i tävlingen satte jag ändå av efter de andra cyklisterna in i skogen. I stressen efter vurpan körde jag dock fel (på en bana som var väl snitslad...) och kom rakt in bland alla snabba killar som startat först. Killarna undrade givetvis hur en förvirrad tjej/bromskloss kom i vägen för dem. "Jag har kört fel, jag har fuskat", försökte jag säga för att få deras förlåtelse (var nämligen inte så lätt att köra om på den tekniska och smala banan).

Foto: Åsa Larsson

Efter ca 10 minuter hade de snabbaste kört om mej och jag kunde fokusera på att komma in i flow och göra mitt bästa på den tekniska banan. Det var kul! Fantastiskt kul. Lyckades ta mej upp och ner för flera klipphällar som verkade omöjliga under uppärmningen och i och med det var kvällen egentligen fulländad. Jag fortsatte att köra tills typ sista man gått i mål. Fick tröst-pris vid målgång för vurpan. Och så bjöds det på fika. Tack Årsta TT:s funktionärer för att ni fixade detta!

Jag hoppas att det i och med denna vecka är slut med misären och oturen för min del. Nästa vecka är det nämligen SM-vecka nästan på hemmaplan - i Västerås. Jag kommer att ställa upp i både tempo och linje-loppet. Det kommer bli tufft som attan - speciellt linjet som mest liknar ett GP-lopp. Katja har skrivit bra om loppet här. Fortsättning följer!

Ladda fler


Följ oss

Få vårt nyhetsbrev!