Ingrid Kjellström | Bicycling.se
Annons

Ingrid Kjellström

RR Lida Loop - PB & #lifegoals

Kom till Lida Loop i söndags full av energi, efter en bra upptakt med härliga och peppande Hanna Näslund och Pierre i bilen på väg ner till Lida Friluftsområde. Solen sken och cirkeln var sluten – det var precis ett år sedan jag körde ett Långlopp för första gången. (Alltså Lida Loop förra året). Den här gången var jag betydligt mer lugn och trygg inför tävlingen.

Den första startbacken handlar endast om överlevnad samt att inte känna efter – den är brutal. Väl uppe på toppen fick jag ge allt för att komma ifatt täten. Fick god hjälp av Fanny Kjellqvist med flera och höll nästan på att trilla av cykeln när jag såg att Jennie Stenerhags hjul inte var långt framför mig.

Hade NÄSTAN kunnat hoppa av loppet där och då – att ligga i samma klunga som Jennie är lite av ett #lifegoal (/starstrucked).

Tur att jag då inte visste att hon visst inte vilat, liksom jag, dagen innan. Hon var istället ute och tränade lite... på hela Lida Loop banan!
Se mer om detta i SVT:s inslag om henne inför VM här!

Jag sladdade efter Jennie och co i några kilometer tills vi var ett gäng som fick inse att tempot var något för högt att hålla i 6+ mil. Hamnade i en grupp med klubbkamrat Camilla Backman och Erica Jepsson. Blev ganska snart ikappkörda av Kjellqvist, Jessica Clarén med flera. Höll fin fart tills de tekniska partierna tog vid, efter ca 20 km. Jag kom sent in upp på hällarna på slutet av första loopen och blev tidigt stoppad av någon tjej som hade trubbel uppför.

Jag trillade och fick springa med cykeln ett par gånger. Tappade flow, tappade stabila rullar framför mig. Inte roligt. Lipade inombords –  ville så himla gärna ligga med där framme – men Rom byggdes inte på en dag osv. Milen och misstagen – jag behöver fler av dem på MTB-kontot hur mycket jag än bönar och ber och önskar.

Hukade för alla fotografer som givetvis stod och smattrade med sina kameror där jag undervisade visuellt i konsten ”hur man inte ska hantera en cykel över steniga partier”. Andades sedan ut när KLIPPORNA (märker ni hur hällarna plötsligt växte sig ca 10 ggr större i mina ögon? Över en sträcka på ca 2 km att cykla) i början på andra loopen tog slut. Gasade ikapp några tjejer framför mig, gav mig tusan på att komma in tidigt på nästa tekniska parti. Lyckades och hade finrulle framför mig i form av Maria Frisk.

Foto: Eva Önnemar mtbfoto.se

Jag och Maria känner varandra sedan vi hade ett kul battle tillsammans på Skandisloppet MTB i maj. Kändes tryggt att veta att jag låg bakom en stark och tekniskt duktig tjej. Vi pratade ihop oss och kom överens om att hon fick ta de smala stigarna och jag de mer lättåkta partierna. Fin deal som fungerade bra och vi kunde även susa förbi en del herrar i tävlingsklass (vilka de flesta flyttade snällt på sig när jag kom och skrek ”omkörning!!” i nacken på dem – 1000 tack).

Plötsligt var den andra loopen över och endast en kvarstod. Hurra! Hade Maria och även Camilla Clarkson med mig in på varvning. Efter stigningarna på tredje varvet hamnade vi tyvärr i lite av ett vakuum utan cyklister omkring oss. Det var synd, jag hade gärna sett cyklister framför mig att ta sikte på för att hålla farten uppe. Nu räckte det inte längre med att trycka gels och tänka att jag kanske, kanske skulle komma ifatt tjejerna framför för att hålla motivationen och bra fart uppe.

Istället blev vi ikappkörda av Anna Lundin och Malin Hjalmarsson, de kom som spjut bakifrån. Starkt! Vi var då en klunga på fyra tjejer (Maria fick tyvärr släppa pga kramp tidigare) som höll farten uppe sista milen in i mål. In i sista serpentin-backen uppför hade jag inte många watts kvar att ge, jag kom trea i vår lilla grupp. Sluttid 2,53-ish – plats 9 i elit – plats 10 totalt bland damerna (bakom Jennie S, Åsa Erlandsson, Nellie Larsson med flera) i ett av årets starkaste startfält.

Jag är mycket nöjd med min tävling – satte PB med 15 minuter på min tid från förra året. Och inte minst körde jag även varje droppe av energi ur min kropp samt hade fantastiskt roligt då jag låg och slet med starka tjejer under hela loppet.

Tack Lida Loop för att ni gav oss tjejer en separat start! Upplevde att det blev ett hårdare och mer rättvist race oss emellan genom det. Även tack för ett bra arrangemang – med glada funktionärer – god lättöl och indiskt efter loppet :) och superb underhållning vid start- och målområdet. 

Överst på min önskelista just nu: nya händer. Måste hållit ett för krampaktigt tag i styret under de fyra tävlingar (tre på MTB) som jag kört under de två senaste veckorna?! Jag är paj! Alternativt: får nu lida av att jag knappt tränar på MTB, utan nästan bara tävlar. Jag ska försöka gå på MTB-träning med Hanna, Jesper och Velo-Oxygen imorgon tisdag. Lär bli såväl bra träning som bra häng!

Annars väntar en lugn period med uppladdning inför SM på landsväg under midsommarhelgen för min del framöver. SM går i Burseryd och det verkar finnas goda förutsättningar för en bra midsommar innehållande några av mina favoriter: spurtgrus och SCK:s damlag! Stay tuned!

Fotoctreds: happyride.se

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2017-06-12 16:23


RR - mitt lyckliga Långa Lugnet

Körde under helgen Långloppscupen i Falun. Andra delen av cupen, första deltävlingen för egen del. Tävlade i damelit och vill sammanfatta med - alla goda ting börjar på L? Lyckliga Långa Lugnet! 

Kom upp i god tid till Falun i lördags eftermiddag. Var ute i skogen och rekade stigarna med min kompanjon Johan Gustafssonunder flera timmar - men cyklade inte lika många. Istället lekte vi med en GoPro och filmade den fina naturen (ehh oss själva). Sedan började tyvärr problemen komma – de många och vassa stenarna kring Lugnet var anti-rehab för däcken.

Jag punkade för första gången på något år (peppar peppar) och lyckades inte fixa mer än miljöutsläpp (punka-spray som sprutade på stigen) i mitt försök att täppa punkan. Planerade för en mysig promenad hem från toppen av Lugnet hem MEN! Då dök en cyklist upp på stigen och han råkade ha en slang i fickan som jag kunde få köpa av honom. Skänk från ovan!  

Trots punka och halv-bånk ute i skogen konstaterade både jag och Johan på kvällen innan loppet att: det spelar ingen roll hur morgondagens lopp går! Vi har fått se det bästa av både människor och natur i Falun redan. Resten är bara en bonus.

 

Laddade på dagen D upp med att dricka vatten och värma upp på vad jag anade skulle bli dagens utmaningar – att överleva startbacken – ”Mördarbacken” upp för Lugnet – samt inte bonka som en uttorkad ödla i värmen. Tror att jag lyckades med drickandet – sämre med uppvärmningen.

Vi var cirka 40 damer som gasade iväg när starten gick klockan 10 (tack arrangören för den egna damstarten). Trodde att jag skulle trilla av pinn pga prologhosta efter ca halva backen. Men var fast beslutsam vid att ligga högt upp i gruppen uppför backen. Jag lyckades! Och hamnade i en andragrupp på fem ladies på toppen av backen (mästar- och cyklistbloggerskan Hanna Näslund, Sara Öberg, Fanny Kjellqvist, Erika Jeppsson och Erica Z från Hjo). Stenehag och co hade redan pyst iväg (jag är så imponerad. Vilken dominans. Hur blir man så stark?).

Fortsatte med mitt mantra att ligga högt i gruppen hela tiden. Jag får lätt dålig moral när jag hamnar på efterkälken i en klunga och tappar både teknik och jävlar anamma. Idag ville jag prova på att go hard eller go home. Hade hellre bonkat som topp5 efter en timme än att legat och sparat mig till sista loopen. Körde hårt och tycker att vi fick till bra samkörning i gruppen – ingen kom ikapp oss bakifrån! Efter ca 20 km blev jag dock avhängd av Fanny, Öberg och Erica Z i en uppförsbacke. Trodde att jag bränt allt krut, men fick sedan sällskap och pepp av Hanna och Erika och vi höll ihop tills strax innan varvningen. Där körde vi ner för en av de kända ”velodrom”-utförslöporna för första gången. Det är inte min paradgren – men det var däremot Hannas! Hon racade ner som en downhill-star. Det tog mig sedan några kilometer in på den andra loopen att köra ifatt henne.

 

Första delen av andra loopen går upp – upp – upp. Plötsligt såg jag en cyklist framför mig! Sara Öberg! Hurra! Även hon är grym teknisk så jag tänkte ”men vilken chans att se och lära av hennes spårval” snarare än ”gaaahhhh knappt halva loppet har gått och jag har krampkänning”. Jag och Sara hjälptes åt att dra tills in på tredje loopen – med Erika och en Camilla ur D30. Där mötte vi Louise Rundqvist som tyvärr punkterat och vi alla insåg att femteplatsen faktiskt var inom sikte. Önskar att jag kunde säga att jag kunde lägga in en sista växel där och då – men det vore en lögn. Sara däremot kunde gasa på och jag insåg att jag kunde sluta drömma om en femteplats.

 

Den dåliga moralens lilla djävul började attackera med negativa tankar i skallen. Framförallt som de där ”naggande goda uppförsbackarna” som gick på skidspår aldrig tog slut? Fick dock massa energi från Camilla som körde strax bakom mig och peppade och sa att jag var stark! Även en och annan herre som kom och körde om kunde bjuda på ett och annat snällt ord snarare än ett brölande ”KOMMER VÄÄÄNSTER!!!”.

Med cirka fem kilometer kvar ser jag ännu en tjej framför mig. Erica från Hjo tycktes ha det tungt och vi kunde komma förbi henne. Drabbades nästan av panik när jag insåg att jag eventuellt kunde komma femma MEN att jag skulle behöva släppa bromsen i de avslutande kurvorna nerför to make it happen.

Och magiskt nog lyckades jag inte famla till det för mig under de avslutande kilometrarna utan dagens TUR höll i sig. Jag kunde korsa mållinjen som femte dam på en tid av 3,10-ish, bakom 1 - Jennie Stenehag, 2 - Hanna Bergman, 3 - Sara Öberg och 4 - Fanny Kjellqvist. Hade årets bästa dag på cykel mentalt och formmässigt! Är så innerligt glad över alla timmar jag lagt på cykeln pays-back. 

Och jag hade så mycket TUR med mig i spåret, som att:

-  Fick min punka dagen innan loppet, många andra punkade under själva loppet.

-   Ha coachen Marcus Streijffert som hjälpt mej med träningen under ungefär ett halvår. Har hjälpt mig att bygga styrka både fysiskt och mentalt. Oumbärligt.

-  Träffade en fantastisk kvinna som ville langa till mej under loppet. Tack Caroline!

-  Har haft en perfekt vecka med uppladdning. Som började med att min bror gifte sig och jag fick slå klackarna i taket med nära och kära. Och sviten fortsatte med att jag tävlade med tjejerna i SCK i tisdags, fick energi av att cykla med Tjejklungan i onsdags, samt ställde till med en liten grillfest på torsdagen.

-  Upptäckt att kostmässigt laddar jag bäst upp med champagne (bröllopet helgen innan), rödbetsjuice (ca 1 liter utspritt på ett dygn innan loppet) och glass i stora lass dagen innan loppet.

- Fick massa powers av att cykla tillsammans med många starka tjejer! Som Hanna Näslund - bild nedan - som inte var snål med att peppa och hålla stämningen uppe under loppet (fotokudos: Pauli Ärje/8848 Altitude).

Tack Långloppscupen och Långa Lugnet (Falu CK) för ett superbt arrangemang under helgen. Glada och gästvänliga funktionärer, en speaker (Oscar Ekstam) som får alla cyklister att känna sig som heroes (Oskar Ekström) och tydlig kommunikation före och efter race.

Under kommande veckor ser jag fram emot Stockholm 4dagars, Rallarloppet och Lida Loop!

Fotokudos: MTB Foto / Eva Önnemar

Här finns resultat.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2017-05-29 16:21


Försöker ta Rissveds rulle i Uppsala i helgen!

Helgen har svischat förbi! Ungefär samtidigt som jag började känna att det var OK att gå i trappor igen efter Lidingöloppet MTB kröp det även i mig efter lusten att tävla igen. Ni vet känslan av när det är måndag morgon och man behöver något mer än en kopp kaffe för att vakna till liv och få dagarna fram till helgen att kännas kortare?

Jag kollade upp om man ännu kan anmäla sig till loppen som går i Uppsala i helgen - Pearl Izumi MTB Skandisloppet och Shimano LVG Skandisloppet. Det går! Via www.skandisloppet.se .

Jag fattar faktiskt inte varför jag anmält mig tidigare då de är riktigt fina lopp på nära avstånd från Stockholm. För två år sedan körde jag loppet på landsväg, vilket jag speciellt minns då jag och SubXX hade en egen följe motorcykel hela loppet igenom + att fika-depåerna var av riktigt hög klass (viktigt)!

I år tänkte jag dock tävla på MTB. Det ska OS-medaljören Jenny Rissveds också göra! Så om jag bara tar hennes rulle i starten så borde jag komma snabbt i mål?! 

Skoja bara! Jag kommer kanske se Jennys rygg ca 10 sekunder i starten. Sedan får jag nog klara mig på egen hand altenativt ta rulle på någon som rullar fram i min egen takt.

Senast jag tävlade mot Jenny Rissveds var på SM i CX i höstas och då var det snö, bild nedan. Ska enligt prognosen bli ca +20 grader varmare i helgen (+15 deg o sol). Perfekt race-väder!

Efter loppet ska jag heja på mina favorit-ladies i SCK som ska tävla i Skandis-GP på söndag eftermiddag. Det är SWE-cup och det lär bli ett riktigt tufft lopp. Jag ska skrika mig hes och ta bilder i solen! Alltså ser det ut som jag går en perfekt helg till mötes! 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2017-05-08 15:53


RR Lidingöloppet MTB

Jag har rejsat! Och det är jag otroligt glad över eftersom 1 - Lidingöloppet MTB är ett fantastiskt arrangemang, 2 - jag har saknat tystnaden o nervositeten i startfållan, startskottet, den höga pulsen = race life, 2 - jag har gått och gruvat mej hela våren över årets debut - nu är den gjord!

Men vi tar det från början. Det var gó stämning nere på Lidingövallen sen klockan 07.00 i lördags morse. Oskar Ekman höll låda som speaker och överallt kryllade det av förväntansfulla cyklister i alla åldrar. 

Dagens enda misstag skedde för min del ca kl 11.55 då jag stod i startled 1D. Där fanns nästan inga andra damer? Frågar några funkisar som tillrättavisar mig till detta startled och ser ungefär samtidigt hur någon annan tjej börjar hoppa över repen till startled 1B - där de flesta andra tjejer antagligen stod. Vid den tidpunkten vågade jag inte mig riktigt på att börja trassla mej framåt i leden. Skulle antagligen fastnat i ett rep (pga fumlig & nervös) samt missa slå på min Garmin kl 12.00 (hemska tanke ;). Står lydigt kvar och hör startskottet men kan inte komma iväg omedelbart utan får köa under de första 2-3 km. 

Swish - swish - älskar ljudet av många snabba cyklister som ger sig iväg samtidigt. Foto: Peter Holgersson. 

Det var stökigt i början men så fort backarna på grusstigarna tog vid började fältet att sprida ut sig. Jag kan erkänna att jag var extra nervös över partiet på Bosön - vilket är det knixigaste under hela loppet. Det fina med att tävla är dock att man tycks få super-powers och de stenar som jag tyckt sett ut som stora stenblock under träning såg jag knappt när jag var inne i tävlingsbubblan?! Fantastiskt.

Snabbt var den läskiga delen över och vi fortsatte att sätta fart över best-parts of Lidingöloppspåret - Karins backe och Aborrebacken. Kul att det fanns en hel del publik ute i spåret, som spelade hårdrocksmusik, och hejade på ett vis som fick varenda åkare att känna sig som en super-hero.

Kul på grus på LL-spåret. Foto: Peter Holgersson. 

Jag hamnade i en grupp av ett gäng herrar när vi vände ner mot vattnet på öns sydsida. Insåg att det var där jag kunde nyttja mina landsvägs-skills och ligga på hjul över asfalten. Tack killar för draghjälp! Och förlåt för att jag eventuellt sedan bidrog till att ni förlorade X antal sekunder när jag sedan låg som en bromskloss under de mer tekniska partierna.

Fokus 110%. Foto: Peter Holgersson. 

Fältet spred ut sig igen då vi började tugga uppför och in på fler stigar runt Kottlasjön. Jag har mycket utvecklingspotential tekniskt men de bark-täcka lagom flowiga stigarna älskar jag att köra på. Och det blir inte sämre av att Kottla-sjön är en sådan vacker oas mitt i alltihop. 

Fick nys på en av de få tjejerna jag såg i spåret ungefär halvvägs in i loppet. Det gav mig mer energi. Att få draghjälp av män i all ära men... att se en tjej som kör för allt vad tygen håller är coolare. Speciellt Marie (? läste jag på hennes rygg) var en fena på att bomba nedför och jag försökte släppa bromsen och hänga på så gott jag kunde. 

In mot varvning i målområdet började jag dock bli riktigt trött och tappade flow. Mutade mig själv med tankar som att jag cyklat de sista ca 15 km många gånger innan och det har aldrig varit så jobbigt?! samt att jag visste att en after-bike var på G så fort jag tog mig över mållinjen och vidare hem. 

Det började bli mer utspritt bland åkare under den sista milen av loppet. Något som jag var glad åt när det är dags att tackla Bosöns något knixigare parti igen. Det går enklare än väntat igen - hurra! Och när det var över sökte jag ryggar att fästa blicken på igen på för att ha något att fokusera på istället för att lyssna på mina trötta tankar och gnällande ben. 

Kö för fika efter målgång! Foto: Henrik Öijer

Voilá - äntligen såg jag mållinjen framför mig och hörde Oskars (speakerns) muntra stämma inne på Lidingövallen. Mycket glad - över att få köra musten ur mig på ett så bra arrangerat lopp - med många peppande funktionärer i var och varannan kurva.

Jag kom på plats 13 (tid 2.39.40) av 60-70 damer (25-ish i elit) i ett starkt startfält. Jag förstår det som att det var fler damer till start i år än tidigare år och det är glädjande. Hoppas att trenden fortsätter hela säsongen OCH att Lidingöloppet (och andra lopp) kan matcha det med att arrangera egen damstart, vilket gör en mer rättvis och säker tävling för tjejerna.

Idag (söndag) planerar jag inte att göra många knop, utan att börja samla energi till tisdagen då vi rejsar StockholmsCup på ArlandaTT igen!

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2017-05-07 10:05


RR (och fjärdeplats) Västgötaloppet

I helgen gick Västgötaloppet - sista delen av långloppscuppen på MTB i Ulricehamn. Solen sken och det var en ypperlig höstdag att cykla stig på. Banan var ny för i år och ryktena innan loppet var att det skulle bli ett "förhållandevis tekniskt lopp där alla skulle bli trötta på grund av alla backar" - på 78 km och 1000 + höjdmeter.

Jag tror att jag har hittat det perfekta receptet på uppladdning till lopp. Förra veckan var jag på bröllop i Frankrike. Veckan innan har jag kört cirka tre korta men ganska hårda pass på CX och MTB. Försökte förvandla mig själv till skogs-cyklist från landsvägs-råtta på kort tid alltså.

Det började släppa i torsdags morse när jag och Tove Langseth hittade fint flyt på Lidingöloppspåret i gryningen. Den fina känslan försökte jag bevara in i lördagen, vilket fungerade bra tillsammans med ypperlig mark-service hos min kompis Johan Gustafssons (herr-elit, kör för Spårvägen) föräldrar i Ulricehamn innan start.

10,15 i lördags släpptes damerna iväg på tävlingen. OBS - damerna, endast. Tack tävlingsledningen för att vi fick egen start + att herrarna starade först 45 minuter efter oss!

Vi var allså ett 20-tal tjejer som satte av med masterstart uppför Jönköpingsvägen. Nerifrån sjön och upp för en ca 150 höjdmeter klättring mot höjderna kring Ulricehamn. Starten, som gick på asfalt, var perfekt för mej. Och jag var otroligt nöjd när jag satt med elitklungan hela vägen upp för backen. Senast jag tävlade på MTB (Lida Loop) åkte jag av på 5 röda.

QOM big time var såklart Jennie Stenerhag, som kunde attackare och strax sedan vända sig om för att se att... ingen klarade av att hänga på henne. Och den attacken höll hela vägen in i mål. Snacka om en kapacitet över det vanliga - kudos!

Damklungan 2 km in i loppet  - när asfalt övergick till grus. Foto: Henrik Öijer.

Efter backen övergick banan in på grusvägar och sedan även mer tekniska stigar. Jag kunde hänga mej kvar någon mil på en klunga med de fem damer som jagade Jennie. Ju mer tekniskt det blev, desto svårare blev det dock för mej, och jag fick se de andra segla iväg framför mig.

Jag höll ångan uppe av att jag visste att jag hade ett gäng damer som kom jagande bakom mig. Mycket riktigt kom Anna Lundin (tävlar i D30 från CK Punchrullen) snabbt ikapp mig. Hon är riktigt skickligt tekniskt men på de mer lättåkta partier kunde vi hålla ihop under den första loopen. Under de mer knixiga försökte jag hålla hennes linje så gott jag kunde.

Som tidigare nämnt var banan kuperad - inte många partier som var platta. Det var dock torrt och lättåkt på det viset. Efter ca 30 km kom vi ikapp en annan tjej ur damelit (Edit Wilson) som såg lite sliten ut. Då började jag inse att - kanske kunde jag bli topp5 i elit? Hade knappt vågat gå i de tankarna innan, men det gav mig energi till att fortsätta hålla ihop med Anna, trots att jag gått kanske för hårt i början och redan började bli sliten.

In på varvning till andra loopen hamnade jag mellan Anna och Edit. Det var jobbigt att ha noll koll på banan - jag visste att varje meter som var teknisk innebär att jag förlorade tid. Och den stressen gjorde mig givetvis ännu mer fumlig på stigarna.

Ut på andra loopen var jag mycket glad över att mer än halva loppet hade gått. Nu blev stigarna aningen mer tekniska - mindre grus och mer single-track, precis lagom tekniskt för att jag skulle ha roligt.

När jag hade cirka 30 km kvar passerade jag ännu en tjej ur elit, Ivanda, som punkterat. Synd! Och jag fick ännu mer hybris av att veta att ännu fler damer jagade bakom mig.

När jag hade 20 km kvar kom en klunga på fem elitherrar susande förbi mig. Det var toppgruppen och jag trodde att hundratals snubbar skulle komma farande bakom dem. Precis vad jag INTE önskade mig pga tänkte att några tjejer säkert skulle ta hjul på dem och komma farande förbi mig + att det är omysigt att bli passerad av snabba målvittrande herrar på smala stigar. Det visade sig dock att jag hade fel och det dröjde innan fler killar körde om mej - det skedde med cirka 10 km kvar och då såg jag även Anna L på stigen framför mig.

Det kändes hela tiden för bra för att vara sant och jag bara tänkte "idag är det din dag Ingrid, fokus, schabbla inte till det!". De sista kilometrarna in i mål gick i slow-motion - aldrig har typ 3 km verkat så långt...

Pallen i damelit, foto One More Family.

... men det visade sig gå bra hela vägen in i mål! Jag blev fjärde dam i elit, sexa totalt av alla tjejer. Edit W bröt tyvärr och Ivanda måste haft trubbel med punkan för hon kom in en stund efter mig. Jennie Stenerhag vann, Sandra Backman tvåa, Fanny Kjellqvist trea - starka tjejer! Här finns alla resultat.

Västgötaloppet är något av det bästa jag gjort på cykel i år. Allt stämde - banan var buskul med sina höjdmetrar och lagom tekniska nivå, kropp och skalle var på bra humör och jag njöt av att köra i skogen.

Tack Västgötaloppet och Långloppscupen för bra rejs! Tack familjen Gustafsson &co för att jag fick bo hos er och hänga med er! Tack alla som hört av sig efteråt!

Nu blir det till att ladda om och öva mer teknik inför kommande CX-rejs :).

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-09-25 22:10


Vurpade och fuskade men fick pris!

Jag har inte kört Vättern i helgen mer än på en mental nivå. Min pappa persade och många ur min klubb (SCK) körde på 7,30 med några sekunders mariginal - för att nämna några av de bradgder som jag följde via nätet. Tycker att alla som var ute och krigade igår var riktiga hjältar med tanke på väderförhållande osv. Marcus skriver bra och roande om sin upplevelse. Min relation till Vätternrundan är tyvärr 1-0, till Vätterns fördel. Det börjar dock klia lite i benen efter att försöka igen, kanske för att som Marcus skriver "Vätternrundan är Sveriges Tour de France och Trånghallabacken Sveriges Alpe d’Huez". Eller för att jag vet att de band som knyts när man cyklar under den där sjön är speciella. Även om jag lidit och lipat pga Vättern har jag även den där sjön att tacka för mycket - mitt intresse för cykel och många av de fina vänner jag har idag till exempel.

Nog pratat om Vättern - jag hoppas dock att det är många som fortsätter cykla nu även efter det där loppet! Det är ju nu säsongen börjar stå i blom.

Jag har inte haft den bästa vecka på cykel i år. Körde i tisdags Storkällans GP (Stockholmscuppen #6) med eliminering och för att sammanfatta det hela kort: det blev ett dyrt race för mig om man slår ut startavgiften per cyklat varv på en 800 m lång bana. Var inte med i matchen varken mentalt eller fysiskt. Bakfull från Lida Loop två dagar innan och mosig i skallen från jobbet (kan det inte bara bli semester snart så att allt kan lugna ner sig....). Det positiva är dock att jag tog mina cuppoäng och ännu ligger sexa i totalen. I augusti fortsätter cuppen med två till tävlingar!

Skulle dagen därpå ta någon slags revanch och körde en träningstävling på MTB i Årsta. Några fantastiska människor hade fixat en teknisk xc-bana i en skogsplätt och ett femtiotal cyklister var på plats. Jag tyckte att banan var för knixig redan under uppvärmningsvarvet men bestämde mig för att ta tillfället i akt att få bra träning på tävlingsmomentet. Jag var kanske till och med för het på gröten då startskottet gick. Cirka 50 meter in i loppet, som började uppför en brant backe, vurpade jag. Det var inte så dramatiskt mer än att jag skrubbade upp mina gamla sår på vänster knä (samma ben tog smällen under Lida Loop). Och när jag samlat mej och var uppe på benen igen hade hela startfältet passerat mej och svängt av vänster in i skogen.

Väl medveten om att jag skulle komma sist i tävlingen satte jag ändå av efter de andra cyklisterna in i skogen. I stressen efter vurpan körde jag dock fel (på en bana som var väl snitslad...) och kom rakt in bland alla snabba killar som startat först. Killarna undrade givetvis hur en förvirrad tjej/bromskloss kom i vägen för dem. "Jag har kört fel, jag har fuskat", försökte jag säga för att få deras förlåtelse (var nämligen inte så lätt att köra om på den tekniska och smala banan).

Foto: Åsa Larsson

Efter ca 10 minuter hade de snabbaste kört om mej och jag kunde fokusera på att komma in i flow och göra mitt bästa på den tekniska banan. Det var kul! Fantastiskt kul. Lyckades ta mej upp och ner för flera klipphällar som verkade omöjliga under uppärmningen och i och med det var kvällen egentligen fulländad. Jag fortsatte att köra tills typ sista man gått i mål. Fick tröst-pris vid målgång för vurpan. Och så bjöds det på fika. Tack Årsta TT:s funktionärer för att ni fixade detta!

Jag hoppas att det i och med denna vecka är slut med misären och oturen för min del. Nästa vecka är det nämligen SM-vecka nästan på hemmaplan - i Västerås. Jag kommer att ställa upp i både tempo och linje-loppet. Det kommer bli tufft som attan - speciellt linjet som mest liknar ett GP-lopp. Katja har skrivit bra om loppet här. Fortsättning följer!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-06-19 17:27


RR Lida Loop - Debut i långloppscuppen!

Igår körde jag Lida Loop och gjorde således debut i Långloppscuppen. Detta jippo har jag hört mycket gott om och suktat efter i smyg då motvinden emellanåt blåst snålt under säsongen på landsväg. De snustorra stigarna, vackra vädret och damernas enskilda start var perfekta förhållanden för en MTB-rookie som stod på startlinjen med fjärilar i magen.

Foto: Lina

Starten gick snabbt iväg upp för en skidbacke med sköna 18% i lutning. Hade hoppat och joggat på stället för att vara uppvärmd innan och kunde bita i hela vägen upp till toppen. Har läst många stories om hur viktigt det är att placera sig bra i klungan tidigt i racet. Var därför rätt lyrisk när jag även efter någon mil cyklade bland tjejer som jag tror var andraklungan bland damerna. Många tjejer var riktigt starka och såg ut som långloppsrävar och gjorde mitt bästa för att vara cool och lugn och inte bekänna färg som oteknisk landsvägscyklist.

Foto: Anders Jansson, Happyride

Lyckades med denna vita lögn tills banan vek av från snäll grusväg till lite mer teknisk stig. Det räckte med att jag tvekade framför någon liten klipphäll och plötsligt tappade jag rullen på de andra smidiga tjejerna. Hörde dock någon funktionär ropa "topp 20 tjejer" i skogen och blev boostad av det.

Låg och parkörde en del med Sandra Ådén som är en drottning på tekniska partier ut på andra varvet där det är som knixgast. Tack Sandra - det gav mig mycket glädje och lärdom att försöka följa din linje. På grusvägarna kunde jag dock gå om och tyckte det var rätt trist att ligga och trampa på egen hand.  Önskade 1000 gånger att jag bara kört liiite mer stig i år så att jag kunde hålla ihop med de andra tjejerna.

Sedan hann jag inte tänka så mycket mer för då började de snabbaste herrarna att rejsa om mig. Elitklassens killar gjorde det med stil - var duktiga på att förvarna när de kom. Några var även snälla nog att säga "bra jobbat tjejen" eller liknande. Gentlemän! Kastade mentala slängpussar efter er på stigen.

Andra snubbar var dock sämre att köra om - även om jag hörde dem flåsa i nacken är det svårt att förutspå när och vart de vill passera - och några gånger fick jag nästan bromsa upp i skogen för att veja undan. In på slutet av den andra loopen väntade jag med förväntan på den branta uppförsbacke som jag visste skulle avsluta varvet. Tänkte att jag skulle kunna plocka någon placering där då jag upptäckte att jag kunde ta igen bra uppför.

Tyvärr hamnade jag i ett myller av herrar just i backen och blev stressad av de som skulle hetsa om just då. Tappar balansen i stressen och skriker "nu trillar jag!" precis samtidigt som någon passerar mej på vänster sida. Det brakar till och jag skrapar upp ena knäet. Ingen fara skedd mer än att denna herre fick punka av smällen. FÖRLÅT - skriker jag och fortsätter när jag inser att ingen är skadad. Jag hoppas att stackaren med punka kunde fortsätta loppet. Hemsk ledsen annars!

Jag fortsätter in på andra varning och känner att jag vill gå i mål utan ännu en närkontakt med ännu en svettig cyklist. Tappar gnistan något men får tillbaka energi av en skön dam i D40 (Monica) och snälla kompis Richard som står och langar vid varvningen.

Foto: Anders Jansson, Happyride

På sista varvet försöker jag hänga på klungorna av män som då och då passerar mig. Inser att jag inte kommer kunna plocka någon ytterligare placering bland damerna. Det var 30-40 tjejer till start bland typ 1000 startande. Det är en skrämmande liten mängd?! Tråkigt! Vad jag önskade mig fler tjejer att bli peppad av och att babbla med.

Noterar dock att min tid är på väg att bli betydligt bättre än väntat. Hade gissat på 3,30-4 h. Njuter av att kunna trycka på under de sista lättåkta kilometrarna och klockar in på dryga 3 h 8 minuter. En halvtimme efter vinnaren supersnabba Jennie Stenerhag. Det är ett rekordsnabbt år och jag blev åtta i damer elit, nitton bland alla damer. Är nöjd eftersom jag har mycket kvar att lära för att bli snabb och smidig i skogen!

Den glada smutsgrisen på bilden ovan (tillsammans med min inspirerande vän Johan Gustafsson som persade med en kvart i herrar elit) är idag något stel och trött men hoppas på att få hål i schemat för att köra mer MTB och stig unde säsongen!

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2016-06-13 12:49


Åtta tävlingar på 15 dagar och revanch!

Det är bråda och häftiga tider nu. Jag räknar åtta tävlingar på femton dagar som jag har deltagit/ska delta i (Stockholmscuppen tre av dem + Stockholm 4-dagars förra helgen + Lida Loop imorgon söndag). Varvar detta med andra roligheter som studentfiranden och grillfester och tror stenhårt på att ett och annat glas champagne och god mat med nära och kära boostar mitt välmående och således även återhämtning. Men vi får se, imorgon står Lida Loop på agendan och på tisdag Storkällans GP med eliminering = tuffa lopp = pirr i magen!

Tuvängens GP - startlinjen. Foto: Göran Digné

Tuvängens GP. Foto: Anders Olsson


Tuvängens GP. Foto: Anders Olsson

I onsdags kördes Markim linje, en del av SMACK och även av Stockholmscuppen. Ett hundratals cyklister samlades ute på vischan i norra Stockholm och rejsade på den snälla loop som mäter 32 km med en och annan liten böljande backe och ett par kurvor. Det var här jag faktiskt tävlade första gången i mitt liv (Vallentuna KM) och således blev avhängd första gången. Det var även här jag insåg tjusningen för tävling på cykel ett år senare (i samband med CK08:s träningstävling för tjejer år 2013).

Vi var sexton tjejer på startlinjen i onsdags och vi körde bara ett varv vilket var ett utmärkt tillfälle för mej att ta revansch och köra bort ångern från vissa nederlag från helgen (se bilderna ovan där undertecknad står långt bak i leden redan på startlinjen. Bakläxa på det!). Jag bestämde mig för att köra offensivt och ta plats högre upp i klungan från första tramptag.

För en gångs skull var master-starten inte förbaskat hetsig och hela klungan kunde komma iväg tillsammans. Efter två kilometer blev vi släppta och då blev det åka av. Vi var fem stycken ur SCK som langade attack på attack. Flera andra tjejer från de andra lagen var heller inte sena på att kontra och det var roligt!

Det gick inte att slappna av många sekunder och efter någon attack jag gjorde tänkte jag att jag ALDRIG skulle återhämta mig. Speciellt eftersom vi svängde ut på öppnare fält och sidvinden bet från sidan. Jag låg risigt långt bak efter någon sväng och fick slita som ett djur för att inte behöva säga tack och hej ute på slätten. Tack till Katja från Valhall som även slet och vi tog oss tillbaka till klungan.

En hel del tjejer hade åkt av halvvägs in i loppet och vi var 10 stycken kvar som lekte katt och råtta. Plötsligt fick jag en del krafter tillbaka och attackerade i en liten backe i rena glädjen över att ha en del krut kvar i benen. Tänk om, tänk om det hade hållit… men nja, med en klunga med ett gäng otroligt åkstarka tjejer bakom sig vågar man bara drömma ett par sekunder om att lyckas med en utbrytning innan man är uppäten igen.

Vi körde hårt tills någon kilometer fram till mål och jag skulle äntligen få vara med om en spurt (!). Var lyrisk över detta men var inte tillräckligt hård för att armbåga mig fram och kom in på en nionde plats. Camilla Backman och Ulrika Högberg från SCK kom etta och tvåa – Hanna Bodin från Spårvägen trea. Grattis!

På bilden ovan: fyra nöjda tjejer. Ingrid (poserar som en spinnande katt), Ulrika Högberg, Jenny Werner, Camilla Backman.

Dessa fantastiska vardagskvällar med Stockholmscuppen sätter en sådan pulshöjning (bokstavligt talat) och spänning på våren! Älskar det. Tack Stockholms Cykelförbund för att vi får möjligheten att tävla varje vecka!

Jag ligger nu sexa i totalen och det är många som vill upp i topp!
På tisdag kör vi sista tävlingen innan sommaruppehållet.

Provkörning av Lida Loop förra veckan.

 Imorgon under Lida Loop startar jag i elitklass och detta är 1 - fantastiskt eftersom elitdamer får starta 20 min före resten av startfältet. Tack Lida Loop! 2 - jätteläskigt eftersom jag kan räkna de gånger jag kört stig i år på en hand. Några av de andra tjejerna som kör har kört EM och grejer i vår.

Vem är katten bland hermelinerna? Lilla jag! Mitt största mål är att bli jättetrött och typ inte blockera vägen för andra vänner som kör när jag plöjer fram som ett kylskåp i skogen. Kul ska det bli!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-06-11 13:44


Keps Cup MTB Final 2016

Keps Cup måste vara något av det charmigaste cykelarrangemang som Stockholm bjuder på. Under fyra helger av våren arrangerar olika MTB-klubbar runt om stan småtävlingar. Riggar upp ett tält vid en stig i skogen och delar ut nummerlappar till ibland närmare 100-talet cyklister som dyker upp.

Planen är att jag ska köra mest landsväg med SCK i år, men efter förra helgens Östgötalopp insåg jag följande:

1 - jag behöver öva på att stå på startlinjen. Ha en nummerlapp på mej, tycka att sekundrarna innan start går långsamt, lära mej klicka i pedalen när startskottet går, lära mej hantera fjärilar i magen, inte tycka det är asläskigt att trängas med många andra adrenalinstinna cyklister... osv.
2 - jag behöver köra stenhårt för att komma i form. Detta är typ omöjligt att inte lyckas med när man har nummerlapp på sig.


Foto: Johan Flodström

Jag tog tillfället i akt och åkte ut till Rönninge i helgen. Där höll Rönninge MTB i finalen i Keps Cup och det var fullt med MTB-cyklister på plats - i alla former! Allt från juniorer tilll snabba seniorsnubbar.

Det är cirka fjärde gången jag kör stig i år, jag kände smidig mej som ett kylskåp under uppvärmningsvarven. Dessutom regnade det tills precis innan starten (phew!). Väl på startlinjen hände ungefär allt som jag listade ovan - jag var nervös. Startskottet gick och vi stack iväg på ett elljusspår - yes tänkte jag, bara trycka på. Sen så fort det svängde in i skogen klantade jag till det och tappade kedjan. Hoppade av cykeln och under tiden som jag fixade det fick jag snopet se mig själv bli passerad av ett gäng cyklister. På´t igen - nu ut och upp på sliriga och hala hällar.

Det bästa med MTB är när man klarar sånt man först trodde vara omöjligt - med flåsande cyklister framför och bakom mej vågade jag köra på hårdare och modigare än under uppvärmningen. Och så när man vågar sluta lyssna på fegisen inne i skallen som skriker "stopp, stopp, du trillar" - då kommer flowet - och det är banne mej bättre än all mindfullness i hela världen.

Foto: Johan Flodström

Andra varvet gick bra - vågade släppa på ännu mer. Började dock även bli varvad av de snabbare cyklisterna... tyckte först rent instinktivt att det var asjobbigt. De jobbiga tankarna började komma, "jag är långsam och kass" osv.. men såg till att vända dem snabbt och tänkte såhär : DET ÄR EN YNNEST ATT KUNNA TÄVLA överhuvudtaget. Inte många % av allla i hela världen har möjlighet till det. Så varje gång jag blev varvad försökte jag ta hjul på snabbingen framför mej (funkade ca 2-3 sekunder) och följde deras smarta(re) spårval.

Tredje varvet började jag bli trött - precis dit jag ville komma. Jag behöver lära mej köra på även om både skalle och ben inte vill mer. Fick en otrolig pepp av fantastiska funktionärer som stod med kobjälror och gastade vid varvning - tack!

Sen kom jag bara en bit på fjärde varvet innan jag fick lite för mycket feeling och kraschade in i en sten. Allt bra med mej - sämre med min cykels bakväxel och växelöra tyvärr. De var av och jag fick gå tillbaka in i mål. Part of the game av att cykla i skogen antar jag.

Trist att Keps Cup är över för i år nu när jag fått blodad tand. Kul dock att jag ska slita som ett djur på Kinnekulleloppet nästa helg! Stay tuned!

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2016-04-17 17:54


Genom leran till Hawaii!

Att anmäla sig till flera av Sveriges motionslopp kräver i dagsläget en större kapacitet än att genomföra själva loppet. Det vill säga – platserna säljer slut snabbare än vad fingrarna hinner klicka på ”köp” vid anmälan. Jag jublar över alla initiativ till motion, men det är synd att vissa tävlingar är omåttligt populära trots att de inte ens bjuds på banan vid målgång (!). Och andra väl arrangerade lopp får knappt någon uppmärksamhet - till exempel Xterra är ett lopp som ännu inte har hunnit bli en snackis hos uthållighetsidrottare över landet. Xterra är triathlon i terrängformat – cyklingen på asfalt byts ut mot mountainbike och löpningen sker i skogen.

Det här är ingen triathlonblogg men jag hoppas att det finns cyklister som läser det här och som blir sugna på en utmaning till kommande års Xterra. Xterra Sweden gick i år av stapeln i Hellasgården och distanserna påminner om en traditionell olympisk triathlon – 1500 meter simning, 30 km cykling och 10 km löpning. Loppet gick förra veckan och det var något av det tuffaste jag upplevt. Hade ni frågat mig ca 5 minuter in i loppets cykeldel hade jag svarat (pustat) att det var det tuffaste jag genomlidit. Jag är ingen extremt hårdhudad person men jag kan konsten att ånga på.

Synd att den approachen inte riktigt fungerar på mountainbike. Efter det första tekniska partiet ville jag instinktivt kliva av loppet. Det kändes som att jag och min cykel var ett kylskåp som plöjde långsamt fram i skogen. Vid den första nedförskörningen fick en funktionär be mig att kliva av cykeln och gå istället för att hasa ner för stenhällarna.

”MEN BIT IHOP INGRID. Cykla rakt in i och igenom de där hjärnspökena som lurar i dig att du kommer halka på en sten och bryta benen”. Försökte prata förstånd med mig själv och det fungerade relativt bra. Passerade flera personer som hade fått punktering och kände en stor tacksamhet över att min cykel/kylskåpsekipaget ännu vann mark under hjulen. Önskade att jag tränat mer mtb. Varje kilometer i skogen måste motsvara typ en mil på landsväg. Eller mer om man räknar på det fokus och problemlösningsförmåga som fodras när banan blir teknisk. Ni som kör mtb flinar säkert åt mej nu – men ja jag är nyfrälst.

Banan mätte två varv á 15 km och de sista 5 kilometrarna på varje varv hade sugit åt sig sommarens alla regndroppar = det var en leråker. Jag bet ihop och tog sats för att få kraft att ta mig igenom lerpölarna. Lyckades ett par gånger och var otroligt nöjd. Misslyckades några fler gånger och slirade omkull i leran. Blev smutsig som ett träsktroll men slog mig inte alls. Tror det är nyttigt att trilla omkull på cykel, och framförallt i lera, för att lära sig att varken att gå i backen eller bli smutsig skadar.

Tror egentligen att alla skulle må bra av att cykla mtb. Det kräver aktivitet från varje muskel- och hjärncell. Både bra för dem som bryr sig om att träna magmusklerna eller de som vill träna på att vara här och nu. Att bara höra sina egna hjärtslag, hitta bästa vägen fram genom skogen och vinna små bragder igen och igen när man lyckas trampa sig upp för en sten som på håll liknade ett berg.

Prispallen damer tävlandes i age-goup. Foto: Gunnar Eld

Jag är glad över att jag krigade mig igenom, flera andra deltagare tvingades bryta loppet på grund av cykelhaveri eller skador. Länge sedan jag var så trött och lycklig efter ett race. Jag hann aldrig tänka att det var långtråkigt (som jag tror att de flesta kan våga erkänna att tex Vätternrundan är emellanåt) och glädjen över att korsa mållinjen – utpumpad och lerig från topp till tå var otrolig. Tiden jag fick har massa förbättringspotential (!) och ledde fram till att jag vann min age-group 24-29 bland tjejerna. Det är första gången jag hamnar på pallen och det var riktigt oväntat och häftigt.

Jag kvalificerade mig dessutom till Xterra World Championship på Hawaii i november. Hur coolt låter inte det? Köra mtb upp och ner för vulkaner. Kan inte riktigt greppa det själv och det innebär framförallt att jag och min mtb måste bli goda vänner under hösten!

Men hur som helst – Xterra! Sprid ordet. Hoppas att mtb och smuts kan vinna mark och att loppet blir slutsålt nästa år så att jag får tjejer att raca mot!    

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-07-24 10:36


MerIngrid Kjellström

Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med och är team-manager för Stockholm CK:s damlag. - @stockholmcykelklubb
Tävlar i cyclocross för Sveriges gladaste CX-klubb CK Barriär - @ckbarriar
Finns också på Instagram under @ingridkjell

Arkiv

  1. > Juni 2017
  2. > Maj 2017
  3. > April 2017
  4. > Mars 2017
  5. > Februari 2017
  6. > Januari 2017
  7. > December 2016
  8. > November 2016
  9. > Oktober 2016
  10. > September 2016
  11. > Augusti 2016
  12. > Juli 2016
  13. > Juni 2016
  14. > Maj 2016
  15. > April 2016
  16. > Mars 2016
  17. > Februari 2016
  18. > Januari 2016
  19. > November 2015
  20. > Oktober 2015
  21. > September 2015
  22. > Augusti 2015
  23. > Juli 2015
  24. > April 2015
  25. > Mars 2015
  26. > Januari 2015
  27. > December 2014
  28. > November 2014
  29. > Oktober 2014
  30. > September 2014
  31. > Augusti 2014
  32. > Juli 2014
  33. > Juni 2014
  34. > Maj 2014
  35. > April 2014
  36. > Mars 2014
  37. > Februari 2014
  38. > Januari 2014
  39. > December 2013
  40. > November 2013
  41. > September 2013
  42. > Augusti 2013

Mest lästa

  1. RR - mitt lyckliga Långa Lugnet
  2. Kul med race - Djurholms GP osv
  3. Hurra - ingen Vätternrunda!
  4. RR Lida Loop - PB & #lifegoals
  5. CykelRallaren RR
  6. Stockholm 4dagars & Nationaldagsloppets bragder
  7. Inför helgens fest – SM i cykel!

Kategorier

  1. > Cykelcross
  2. > Cykelkultur
  3. > Cykelvasan
  4. > Giro d´Italia
  5. > Kost och näringslära
  6. > Landsväg
  7. > MTB
  8. > Pendlar - Vinterhojj
  9. > Profiler
  10. > Tour de France
  11. > Träning
  12. > Träningslära
  13. > Tävlingar
  14. > Tävlingar
  15. > Vätternrundan

Etiketter

  1. > Bianchi
  2. > CK08
  3. > Cykelcross
  4. > Cykelklubb
  5. > Giro d'Italia
  6. > Humor
  7. > Jennie Stenerhag
  8. > Kost
  9. > Lida Loop
  10. > Långa Lugnet
  11. > Långloppscupen
  12. > Mallorca
  13. > Mountainbike
  14. > Resa
  15. > Spanien
  16. > Spinning
  17. > Stockholm
  18. > Strava
  19. > Tempolopp
  20. > Tour de France
  21. > Triathlon
  22. > Träning
  23. > Träningsläger
  24. > Tävling
  25. > Vinterträning
  26. > Västgötaloppet
  27. > Vätternrundan

Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser