Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med och är team-manager för Stockholm CK:s damlag. - @stockholmcykelklubb
Tävlar i cyclocross för Sveriges gladaste CX-klubb CK Barriär - @ckbarriar
Finns också på Instagram under @ingridkjell

Nu kan du också göra skillnad!

28 nov 2013

Om du också vill göra skillnad - både för cancerforskningen och damcyklingen i Sverige, har du nu möjligheten att skänka pengar till Barncancerfonden genom CK08 Ride of Hope.

Som jag tidigare nämnt består CK08 Ride of Hope är elva starka landsvägscyklister som tillsammans med sina coacher Fredrik Ericsson, Isak Strömberg, Mirella Ehrin och Henrik Ehrin kombinerar elitsatsning med välgörenhet under 2014.

Coachernas hela årsarvode kommer att oavkortat gå till Barncancerfondens insamling. Genom att betala en del av den totala summan till Barncancerfonden är du alltså också ett ekonomiskt stöd för ett damelitlag på landsväg.

Under säsongen 2014 kommer CK08 Ride of Hope att tävla runt om i Sverige, och bland deras målsättningar finns en första plats i lagtävlingen i Swe-cup, tillsammans med andra pallplatser.
CK08 Ride of Hope vill också att svensk damelitcykling ska öka, och för detta jobbar de aktivt genom att inspirera andra och arrangera träningstävlingar där alla som vill får vara med.

Jag är själv med i laget så mycket jag kan i härifrån Schweiz. Sverige är inte något jag saknar särskilt mycket - men när jag ser hur det här samarbetet håller på att utvecklas till något stort önskar jag att jag var hemma och kunde bidra mer. Det här kan leda till en utveckling både för cykel-Sverige och cancerforskningen! Jag hoppas att ni är flera som också känner en vilja till att hjälpa till genom ett med en slant till insamlingen!

CK08 Ride of Hope

19 nov 2013

I senaste numret av Bicycling kan man läsa om att cykellaget som jag är med i, CK08 Damelit, numer heter CK08 Ride of Hope. Anledningen till detta är att i september i år dog vår sportdirektör Martin Ingelgård i cancer. Det var han som skapade CK08:s damelitlag och till hans minne vill vi nu göra vad vi kan för att bidra med pengar till cancerforskningen, och samtidigt driva vidare hans vision om ett starkt Stockholmsbaserat damelitlag på cykel.

Till minnet av Martin kommer två av Sveriges bästa cykeltränare – Fredrik Ericsson och Isak Strömberg – coacha oss oavlönat under ett års tid. Deras tänkta arvode från lagets elva medlemmar kommer istället att gå oavkortat till Barncancerfonden genom Ride of Hope. En fantastiskt fin gest från två av Sveriges största träningsprofiler har alltså gett oss en chans att skapa något mycket större.

Mer information om finns att läsa på CK08:s hemsida under fliken "Elit-Damer". Där kommer snart mer information om hur både företag och privatpersoner kan bidra till att stödja cancerforskning och cykellaget. Dessutom finns vi på Facebook och på Twitter.

Även om det är en tragisk bakgrund bakom det här tror och hoppas jag att det här kan föra mycket gott med sig - både för cancerforskningen och för cykelsporten. Som ni vet befinner jag mig själv inte hemma i Sverige för närvarande men jag ska göra vad jag kan för laget på avstånd. Jag påbörjade i veckan precis ett träningsschema signerat Isak Strömberg och hoppas på en snabbare och starkare cykelsäsong nästa år - både för egen del men allra mest för damcyklingen hemma i Sverige och cancerforskningen!

Snö och klättringar i Italien

8 nov 2013

Hej, jag har hört rykten om att det råder lövhalka och andra otrevligheter som ställer till det på vägarna för er cyklister där hemma i Sverige. Därför tänker jag inte lägga upp några nytagna bilder på det faktum att jag ännu cyklar i kortkort här i Schweiz - jag vill inte att ni ska bli för advunsjuka. Istället bjuder jag på en bild som faktiskt är tre veckor gammal och tagen på en höjd av ungefär 1000 möh.

Det var inte planerat att vi skulle cykla i ett winter-wonderland, utan det var en överraskning på vår väg till dagens topp. Klättringen var 16 kilometer lång, jag fick vända efter ungefär 15 km. Vackra vinterlandskap i all ära - men 23 mm däck på is och stelfrusna fingrar är ingen hit.

Förutom överraskningar på snö rullar det på bra här nere. Jag har skaffat mig ett "team" bestående av ett par fransmän och holländare som jag kör någon klättring i veckan med. Vi kallar oss för "Sky Team Rolex" eftersom vårt universitet, EPFL, är sponsrade av just Rolex. Om det skulle skita sig med våra ingenjörsstudier hoppas vi på att Rolex tror på oss som cykelförmågor istället.

Gällande klättringarna börjar jag äntligen uppleva något slags framsteg. Det vill säga - jag drabbas inte alltid av känslan att cykeln ska välta varje gång det går uppför och jag har på något galet vis börjat njuta av att pressa mig själv genom mjölksyran.

Därför tänkte jag tipsa om en bra backtur som jag cyklade när jag var i Italien för några veckor sedan. Turen på kartan nedan är från norra Italien, Lugano ligger precis nordost om området.

Föregående dag hade jag och mina tre cykelpolare haft en lång dag på cykel, vi kom hem klockan 23 på kvällen, och därför var vi alla beslutsamma om att vi inte ville cykla vilse i Italien ännu en dag. Vi valde ut en rutt med "kvalitét" - tre ordentliga klättringar.

Dessa tre heter San Michele da Mesenzana, San Antonio - Monte Nudo och Ganna-Boarezzo. Den första av dem var lömsk - slingrade sig runt och upp för ett berg där toppen hela tiden anades bakom trädtopparna. Men icke - varje sväng följdes av en ökning av hur brant det var. Att cykla utan att veta hur lång sträcka som återstår är typ det värsta jag vet. Jag förlorar liksom hoppet - jag är oerhört beroende av att veta hur tufft jag vågar puscha mig själv eller om jag ska spara på energin.

Men visst kom toppen så småningom och då visade det sig att samtliga i gruppen stannat och hämtat andan under klättringen utom jag..! Fjäder i hatten/hjälmen (och en cola) till mej! Vi cyklade ner genom ett vackert naturreservat och fortsatte till nästa klättring.

Håkan - taggad som få på att jaga höjdmeter med sin nya hoj.

San Antonio - Monte Nudo, som tydligen funnits med som en etapp i Girot. Värt en gruppbild!

Andreas strechar ur all mjölksyra ur benen.

Brorsan Claes har precis upptäckt att han är en riktig bergsget.

Efter en lunch i Cittligo cyklade vi med riktning hemåt vid kanten av nationalparken Campo dei Fiori. Det är en riktigt fin väg - slingrande och böljande vägar genom en lummig skog. Precis lagom innan dagens sista klättring hem till hotellet : Ganna-Boarezzo. Om någon någong gång cyklar den klättringen kan jag varna för att det finns vissa partier där vägen är i dåligt skick. Watch it och håll hela tiden efter skyltarna mot Marzio.

Efter dagens bestigna 2700 höjdmeter var vi väl värda en "after-bike" - en öl med utsikt av solnedgången över de Italienska Alperna.



Följ oss

Få vårt nyhetsbrev!