Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med och är team-manager för Stockholm CK:s damlag. - @stockholmcykelklubb
Tävlar i cyclocross för Sveriges gladaste CX-klubb CK Barriär - @ckbarriar
Finns också på Instagram under @ingridkjell

Från bonk till jacuzzi med SCK

29 feb 2016

I helgen har jag både suttit i en jacuzzi och bonkat tillsammans med mina lagkamrater i Stockholm CK. Fantastiskt? Ja! Jag gillar kontraster - som att komma stelfrusen från ett 10-mila pass på dubbad cx till  att sätta mig i en en 37-gradig bubbelpool. Men vi tar det från början.

Foto: Karolina Örnstedt

I lördags morse var vi ett tiotal cyklister som samlades för att köra söderut till Trosa tillsammans. Kyligt som attan - tur att cykla CX med dubbdäck kräver en del energi och att man snabbt blev varm. För min del är det första gången jag kör med en större del av tjejerna i SCK - faktiskt första gången jag kör på asfalt och i klunga på länge. Det kändes dock bra och stabilt även om jag fick slita på emellanåt.

Vi tog oss söderut i en samlad och stabil trupp sånär på när Emmygjorde "sälen" ner i diket strax innan lunch för att undvika vurpa i gruppen. Tur att hon är en MTB-cyklist som hanterar vurpor bättre än gemene cyklist. Ingen skada skedd förutom en kvaddad bakbroms och en Emmy som var besviken över att dagens träningspass tog slut där och då (envis cyklist som alltid vill träna mer).

Vi käkade lunch i solen i hamnen och Trosa, pratade ihop oss om nutid och framtid, och fortsatte sen till Bergs Gård där vi spenderade kvällen och natten. Där väntade jacuzzi, bastu, yoga och tacos-frossande. I laget finns tjejer som såväl kan leda yoga-klasser som laga utsökt mat - vilket team!

Att spendera tid tillsammans som ett lag utan cyklarna tror jag är otroligt viktigt. Att känna på varandra och prata om allt från drömmar för säsongen, träningsupplägg och även sånt som inte alls handlar om cyklar bygger relationer och förtroende.

I söndags var det dags att cykla hem igen. Jag tror vi var flera som var rätt slitna från 4h+ från lördagen och ändå trappades tempot upp. Sträckan Södertälje - Rosenhill - Haninge piffade vi till genom att köra 6 minutare på max i par. Jobbigt men riktigt kul - vi hejade och peppade på varandra. Tack till alla som skrek på mej så jag lyckades blåsa ur lungorna rejält.

Sista milen hem hade jag dock inte mycket krafter kvar och kände bonken komma smygande med det sjunkande blodsockret. Tack igen för pepp och choklad från er lagkamrater! Utan det hade jag nog satt mej i diket och ringt följebilen för att komma hem.

Jag hoppas inte på bonk under varje lagträning framöver - men emellanåt är det nyttigt för såväl kropp och knopp att tänja på gränserna. Plus att sådana situationer kan bli roliga minnen för framtiden - "Ingrid, minns du när du nästan började lipa för att du inte fick upp en kexchoklad ur fickan" (true story).

Jag har funderat en hel del över kommande säsong och kommit fram till att det jag helst vill är efter många av säsongens tävlingar svänga in på en hamburgeresturang - nöjd och utsvulten. Sätta mig ner tillsammans med mitt lag - möta blickarna från andra lyckliga cyklister, och att vi alla samtidigt kan säga "det där gjorde vi bra tjejer!".

Det låter som att jag är fokuserad på att käka mat (vilket även stämmer - efter ett hårt pass) , men vad jag vill säga med ovan beskrivna visualisering är att: för denna säsong kommer lagarbete stå i mitt fokus. Jag har förmånen att sitta i ett lag med många cyklister som är riktigt starka. De flesta är vassare än mej och med min hjälp hoppas jag kunna få dem att prestera starkare än de lag och cyklister som vi tävlar mot. Det känns jättehäftigt att få vara en del av detta och lägga min del av pusslet för att försöka få tjejer ur mitt lag på pallen under säsongen.

SCK är ett nytt lag och det kan tyckas kaxigt att säga att vi har höga målsättningar. Men efter vad jag har sett i helgen, både i form av indiciduella prestationer till lagdynamik, tror jag att SCK damelit kommer göra avtryck på tävlingsbanorna och i resultatlistorna under säsongen. Stay tuned!

Jag jobbar som Team Sky

7 feb 2016

"Jeg ska stå på ski med Team Sky" säger Anna sådär hurtigt norskt till mej när vi ses i Trondheim i januari.

Men vad är det du säger???

Kontrade jag min norska väninna med.

Min vän skulle en förmiddag i januari åka skidor med delar av Team Sky för att de kom på besök till Trondheim. De var på besök för att få hjälp av Anna och hennes kollegor att prova ut nya och mer aero-dynamiska kläder i en vindtunnel inför säsongen. Anna är doktorand inom strömningsmekanik på det tekniska universitetet i Trondheim. När man får läsa om vad hon och hennes kollegor gör på dagarna önskar jag att jag också hade ett sånt coolt jobb - "Team Sky får drakthjelp av forskere i Norge".

Jag frågade om hon inte kunde smygplåta Chris Froome när han satt på ändan på skidorna. Svaret blev nej, han var inte med på besöket till Trondheim. Försmädligt. Ändå är det inte många som har så kul på jobbet som Anna nu under midvintern kan jag tänka mej.

För visst är det lite tungt just nu? Även om det börjar bli ljusare på eftermiddagarna och en barmarkssäsong är inom knappt synhåll svär jag dagligen över slask och rullgrus och annat ocharmigt som präglar inte-riktigt-vinter-Stockholm.

För att roa mej själv jobbar jag lite som Team Sky - med detaljerna och tekniken. Jag älskar ju när man kan sätta sifffror och räkna på saker och ting. Jag har ju tyvärr ingen vindtunnel i närheten men till exempel bokför jag mina små framsteg i benböj i Excel och plottar snygga tabeller för att peppa mej själv. Jag har också börjat använda träningsappen Training Peaks genom min coach Magnus Bäckstedt. Programmet har ett belöningssystem i form av att träningspass som uppfyllts enligt plan blir gröna när de är uppladdade.

Låter det torrt - att jag sitter och ler över Excel-ark och gröna boxar? Jag är glad över att jag är lättroad!

Brukar skoja med skidåkande kompisar som lägger mer tid på att valla och snacka valla än att åka skidor att de endast gör det för att de inte kan bli snabbare på skidorna längre. Då måste de ju liksom lägga om fokus för att ändå lägga ner tid i sin älskade sport. Är det ditåt jag också är på väg? Time will tell!



Följ oss

Få vårt nyhetsbrev!