Ingrid Kjellström | Bicycling.se
Annons

Ingrid Kjellström

Det är nu det händer

Har under de senaste veckorna varit konstant småhög på livet och de emellanåt  jobbiga men även roliga och häftiga upplevelser som jag upplevt från cykeln. Det känns som att det bubblar från alla håll och kanter i cykel-Sverige, som att landets cyklister smyger upp från sina testcykel-källare och träffar varandra och stordåd skapas. Till exempel har min favvo-bloggare Hannes kommit på pallen (utanför Sverige!) och min lagkamrat Emmy har nått ett mål genom att få åka på landslagsuppdrag i juni (grattis!).

Jag har inte gjort stordåd på tävlingsarenan, men jag tycker livet har gått i dur på sistone. Motivering:

Jag började att kicka igång maj med en resa till franska alperna. Vi körde många tusen höjdmeter upp och ner på MTB i bergen under fyra dagar och jag fick utmana såväl kropp och knopp som mitt mod. Mitt franska sällskap har nämligen en annan definition av stig än mig och stundtals körde vi på spår vars ena sida vätte ner för ett stup. Alltså var det kanske någon berga-get som trampat upp stigen framför oss, och jag försökte att inte drabbas av panik utan drömde mig bort till den mäktiga after-biken som väntade bakom nästa stup och försökte njuta av utsikten. Men jag överlevde helgen, kom därifrån med matta ben och glada ben och massor med alpluft i systemet.

Jag har också hunnit med att köra ett par tävlingar. På bilden ovan: Arlanda TT för två veckor sedan. Igår körde jag SMACK-GP i Rosersberg och var oskönt pirrig i magen då vi stod 62 startande tillsammans på startlinjen (dvs alla klasser tillsammans). Ohyggligt omysigt att trängas med massa snubbar på trånga cykelbanevägar, tycker jag.

Kan bli fantastiskt kreativ vid sådana tillfällen då jag helst vill försvinna, typ tänka att jag ska anmäla mig frivilligt som tävlingsfotograf eller punka med flit. Men efter en klapp i ryggen från en lagkamrat och ett startskott som gick var det game on och jag var så otroligt nöjd varje varv som jag lyckades bita mig kvar på ett par seniorsnubbar.

Tar små små babysteps i jakten på att bli en bekväm och stark tävlingscyklist - och varför gör jag det när det pirrar så mycket i magen? Jo för att känslan efteråt - när man vunnit mot sina elakaste hjärnspöken och i vissa fall även andra cyklister och mjölksyra är fantastisk. Kan ha haft ett av veckans bästa moment när vi satt i bilen på vägen hem och fnittrade och snackade krigshistorier, jag och fina starka Ulrika Högberg i mitt lag (trots att det regnade och vi var svinkalla). 

Foto: Klas Nordentjell

Om en regnig kväll i en bil kan vara fantastiskt gäller detsamma tidiga morgnar. Jag har hängt på Morningspins-gänget ett par gånger på sistone och man hinner knappt vakna förrän de snabba herrarna som möts 06.15 sätter full kareta runt Djurgården. En vacker dag ska jag hänga med hela rundan runt, avhängd blir starkare heter det ju. Så länge får jag nöja mig med att hålla hjul en sekund längre i taget och inte minst....

Foto: Karl Börjeson

... jubla när det är frukost/fika-tajm efter turen och sista spurten går till ett bageri på Vallhallavägen.

Foto: Karl Börjeson

Såhär glad blev Nilas förra veckan när han satte KOM både på Djurgårdsrundan och KOM i att ha bullar på sitt fat! #ridehardfikaharder

Precis sånt gillar jag - kontraster. Köra hårt som attan på cykeln och sen fika länge efteråt. I helgen går en hel del lopp av stapeln - Vänern Runt mm - jag ska köra Sommen Runt som går nere i Tranås tillsammans med min pappa. Ska bli fint!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-05-26 22:40


GP på Arlanda Test Track

Igår gick del två av Stockholms Landsvägscup av stapeln. Den här veckan rejsade vi på Arlanda Test Track, banan som kanske har stans lyxigaste asfalt? Och inte heller någon mötande trafik = en suverän möjlighet att öva på att ta kurvor och drömma om att man är ett riktigt pr0 när vinden viner i öronen.

Jag värmde upp genom att cykla ett par tusen höjdmeter MTB i franska alperna i helgen (det var fabolus - det kan vi prata mer om senare) samt åka på tjänsteresa i början av veckan. Sprang hem från tåget och på 10 min plockade jag upp min racer där jag lämnade den efter förra veckans GP (den hade ännu rester av intorkad gel kvar på ramen) och hoppade i mina bib:s. Trots att jag bröt mot viktiga regler att alltid rejsa på ren cykel mm så höll jag årets viktigaste personliga mål: cykla mer med nummerlapp på ryggen!!

SCK Damelit innan start med klubbens ledare och eldsjäl David Schweiler Foto: Peter Ahlerup

Det var närmare 20 damer till start, vilket borde vara något slags regionalt rekord! Flera klubbar var dessutom representerade - förutom SCK även Valhall och Fredrikshof bland andra. Vi från SCK var överrepresenterade och en av våra ledare, David, sa till oss innan start "det är en fantastisk kväll på en fin bana - kör attacker så det ryker om det och ha kul".

Damklungan precis efterstart Foto: Peter Ahlerup

Starten gick och efter några försiktiga svängar ut på den kurviga banan körde vi igång. Jag var glad över planen att köra offensivt då det där med att ha is i magen i början av rejset inte alls är min melodi (inte taktiskt alls, men vad tusan...). Lät fjärilarna och pirret i magen att övergå till tävlingens första attack, som föga förvånande hämtades in snabbt av klungan (jag kan ändå erkänna att jag för 2-3 s hann tänka "men tänk om detta håller hela vägen...". Åh jag är så härligt naiv som vågar drömma 2% in i en tävling som i och för sig bara ska pågå i 30 min).

Foto: Arnaldur Hilmisson

Damerna skulle köra åtta varv. Efter två varv önskade jag att halva racet hade gått. När pulsen lagt sig högt under tävling är det liksom omöjligt att mota ner den, i alla fall för mitt hetsiga jag.

Foto: Arnaldur Hilmisson

En attack med tre tjejer gick iväg, och den höll. Tyvärr var detta under ett skede av tävlingen då damernas klunga blandades ihop med ungdomar och herrar C, vilka startade samtidigt som oss. Det var minst sagt rörigt på banan. Därför tror jag att det inte var många som riktigt hann reflektera över tävlingens förlopp. Vid ett ögonblick såg jag även en kanin och jag skrek "djur och barn på banan!!". Alltså kan den "mest perfekta banan" som Arlanda TT vara krävande, och läskig, när farten är relativt hög och det är mycket folk i vägen.

Foto: Arnaldur Hilmisson

Resterande varv handlade därför mest om att hålla tungan rätt i mun och hänga med i farten genom kurvorna och att köra ett par till attacker för min del. Plötsligt fick vi höra att det bara var ett varv kvar - då jag egentligen trodde att det skulle vara två. Det visade sig att min förvirrade tävlingshjärna faktiskt hade rätt och det var ungdomarna som hade ett varv kvar - inte damerna. Ändå körde damerna som om att ett varv återstod, vilket var rätt trist då många inte var beredda på det. Själv hamnade jag bakom en herre som jag inte vågade köra om i kurvorna (fegis). Upp på spurten låg jag risigt långt bak i klungan och hade inte en chans att komma upp och spurta då det även började blåsa någon slags stormvind i samma ögonblick (låter som undanflykter - men det var sant).

En förvirrad klunga gick i mål, där Clara Säll och Sophie Sundström som låg i den tidiga utbrytningen kom etta och tvåa följt av Jessica Ericsson som kom trea. Här finns alla resultat

Trots förvirrigt och oroligheter på banan är jag glad över att se så många tjejer att köra hårt och ha kul! Kvällens fighter är helt klart Jenny Werner från SCK som körde vidare starkt efter en vurpa! Tror och hoppas att alla som var med lärde sig mycket trots att vi bara körde dryga 30 minuter.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-05-11 16:56


SCK vann Fiskaretorpet GP - revanch!

Igår drog Stockholms Landsvägscup igång. Principen är enkel - flera tisdagar framöver fram tills augusti (med uppehåll under sommaren) anordnar olika cykelklubbar i Stockholm tävlingar för såväl nybörjare som elit.

Foto från Herrar B

Första loppet var på Fiskaretorpet GP på en varvbana om 1,7 km. Solen sken och det var typiskt kort-kort-väder. Ändå kom jag på tusen anledningar till att inte köra racet timmarna innan. Latmasken i mej själv höll låda "fasen vad jobbigt, jag åker säkert av, det är svåra svängar osv...". 

MEN HALLÅ - Fiskaretorpet ligger på vägen hem på min dagliga pendlarsträcka. Hur ofta har man chansen att tävla på vägen hem från jobbet? Ca en gång om året! Då måste man ta chansen att tävla och framförallt träna sig trött.

Efter att ha mött upp tre av mina lagkamrater, fått en nummerlapp på ryggen och värmt upp var latmasken som bortblåst och utbytt mot ett par tävlingshorn. Roligt att vi var ett tiotal tjejer på startlinjen!

Stockholm CK:s damer på plats - Camilla Backman, Ulrika Högberg, Thorgedur Palsdottir och jag själv

Vi körde 30 minuter + 1 varv och under de ca 20 kilometer vi körde hann det hända en hel del. Jag var toktaggad och började attackera tidigt. Det orkade mina ben med under inte särskilt många meter (men det var kul så länge det varade) och jag bytte av attack-stafett-pinnen med mina lagkamrater. Inga andra lag var på plats, alltså gjorde vi det mesta av racet - annars hade det gått i kanske 20 knyck gissar jag ;). Nu gick det i ca 35 km/h (jämfört med herrar B som körde ca 37 km/h - och de var 60 pers...).

Hanna Bodin från Spårvägen lyckades med en utbrytning som vi inte försökte bryggaupp förrän under de sista varven. Det var en fin taktik eftersom Camilla Backman från vårt lag vann loppet! Följt av Jessica Ericsson från Valhall och Sophie Sundström från Sävedalen.

Jag körde så offensivt jag pallade med och kom in som 6a. Men placeringen spelar ingen som helst roll för mej eftersom jag lyckades med mitt största mål: att döda GP-djävulen på min axel som sitter och väser att det är läskigt att köra kurvor i sällskap av andra cyklister. Jag var så himla glad att jag bara ville skrika av glädje när jag gick i mål. Tänk att ca 20 km GP kan göra en så lycklig och så trött!

Dessutom var det en revanch för laget sedan Fryksdalen 3-dagars i helgen. För varje lopp vi kör tillsammans fungerar kommunikationen och samarbetet mellan oss i laget bättre och vi får mer flyt. Vi fick beröm från en cyklist att det var roligt att köra med oss för att vi skapade något slags händelserikt race - till skillnad från andra damlag som kan vara väl passiva. Glädjande att höra!

Sen har jag givetvis 1000 andra saker att lära mig - som att en plats i klungan längst fram eller längst bak inte är särskilt luckurativt i längden med mera med mera...

Det var en fantastisk kväll igår - för SCK:s del kom Amir Ansari trea i herrar B. Denna unga talang har precis kommit som flykting till Sverige men har redan kommit långt på cykeln. Honom får vi nog se mer av framöver! Och så kom Tobias Stridsberg ur SCK herrelit tvåa i Herrar A, grattis! Tack alla funktionärer som gör detta möjligt och tack och bra jobbat alla tjejer som var med och rejsade!

Herrar B - unga Amir Ansari från SCK körde starkt in som trea och Camilla hejar!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-05-04 14:20


Racerapport Fryksdalens 3-dagars

I helgen gick Fryksdalens 3-dagars av stapeln i Sunne. Loppet, som tidigare hette Hammarö 3-dagars, har bytt plats (ännu i Värmland) från tidigare år. Mest utmärkande med bytet var nog den stenhårda start som prologen bjöd på - då den lokala utsiktsplatsen Tossebergsklätten (2,1 km, 10% snittlutning, 20% som brantast) skulle bestigas av samtliga cyklister.

Vi var fyra tjejer från Stockholm CK på startlinjen - undertecknad, Camilla Backman, Ulrika Högberg och Hanna Johansson. Hoppade direkt ut ur bilarna och upp på hojarna, laddade för att köra prolog. Behöver jag säga att samtliga av oss drabbades av sk "prologhosta" efter start?

Jag är glad över att jag  inte var medveten om vad jag gav mig in på innan klättringen började. Pang iväg - det tog ca 20 s att nå maxpuls och smärtan stagnerade i säväl lungor som ben på vägen upp. Jag hade tunnelseende till toppen och var livrädd för att behöva sakta ner - då hade jag trillat i diket.

Jag körde in på en sjätteplats (av 13 till start) och är otroligt nöjd över min insats (är jag den enda cyklisten som allra helst skulle vilja att alla tävlingar bara går uppför? Jag misstänker det!). Klättringen tog 9,40-ca 13 min för de startande i damelitklassen - Camilla Backman och Hanna Johansson inledde fint som 2a och 3a. Starkast uppför var den norska bergageten (och även åkstarka, visade det sig senare) cyklisten Thrude Natholmen.

På lördagen körde vi två lopp - tempo inledningsvis och senare GP. Tempobanan var fin - böljande och för dagen med en extra touch i form av en kall motvind under loppets första del. Vi körde 30 km - mitt första rena tempolopp ever och det var kul! Även fast jag blev passerad av andra starka damer njöt jag av att ligga i min egen bubbla och mala på.

Tappade placering i totalen efter loppet - samtliga tjejer ur mitt lag fortsatte att köra starkt, även om de alla körde sina första tempolopp någonsin!

Efter mat och vila var det dags att "börja köra på riktigt", som någon av herrarna ur min klubb sa - alltså GP. GP:t gick på en bana på ca 4 km inne i Sunne. Damerna startade med herrjuniorerna - jag trodde att sådant inte hände på elittävlingar längre ?! Och även om flera av tjejerna tidigare uttryckt att de ville ha enskild start ändrade de på sig när vi stod i startfållan (vem vill tacka nej till en rulle när den finns där?). Cykling är tyvärr inte en tävling i etik och moral, hann jag tänka, innan startskottet gick hastigt och lustigt.

Som väntat var ett par tjejer kvicka nog att ta juniornas hjul, andra hann inte riktigt fatta vad som hände, jag själv inkluderat. Loppet blev en fight - alla tjejer i mitt lag, förutom jag som hamnade bakom, låg i en mindre grupp och slet genom villakvarter och över tågräls.

GP ska vara kort och lidsamt. Under mina sämsta stunder tänkte jag "det är Valborg, nu skiter jag i det här och drar och festar istället". Dessa kaostankar inträffade särskilt precis på målrakan, då en förjävlig sidvind slog tilll.

Men det blev ingen fest mer än att jag var otroligt glad när de sex varven av pina var över och tjejerna i mitt lag hade gjort bra ifrån sig.

På söndagen var det dags för helgens avslutande linjelopp. Från SCK hade vi Hanna som låg bäst till i totalen (fyra) och vi valde givetvis att köra för henne. Speciellt med loppet var även att det bara var totaltiden av helgens lopp som räknades - därför gick det INTE av med full fart från start. Snarare tvärtom. Samtliga cyklister var extremt passiva för att rädda sitt eget skinn genom hela loppet (och inte förlora sekunder i förhållande till alla andra) till mållinjen.

Inga konstigheter egentligen - förutom då seniorklungan passerade oss och vi fick höra att vi körde långsamt från tävlingsledningen. Rätt grej att säga till några som tävlar tycker jag (inte - såna är spelets regler). Men visst var det lite trist - därför började jag och Ulrika och Camilla ur mitt lag att attackera för att skapa något slags lopp av denna "söndagstur". Tyvärr ledde dessa utbrytningar inte till något större drama än viss oro i klungan - vilket jag tyckte var kul. Roligt att kunna göra skillnad!

Jag blev efter en stund rätt sliten, kanske spelade de tidigare dagarnas lopp även viss roll. Jag körde offensivt så gott jag kunde sedan var det tack och godnatt för min del. Hanna Johansson ur mitt lag kom tvåa i linjeloppet och fyra i totalen. Otroligt bra prestation då det var hennes andra tävlingssammanhang på cykel.

Moa Johansson från Mölndals CK vann loppet och totalen, tvåa i totalen blev norskan Thrude Natholmen och trea Johanna Sömskar, Norberg.

Här finns mer att läsa om helgens tävling. Staffan Arvidsson ur SCK körde in som tvåa i herrelit - hurra!

Med trötta ben men glad skalle åkte jag tillbaka hem till Stockholm. Fantastiskt att befinna sig i en tävlingsbubbla under en hel helg - speciellt med sällskapet av mitt lag och coach Anna Nyhlén (som även tagit samtliga bilder i detta inlägg). Alla borde prova att köra i ett lag - delad glädje smakar bättre än all annan glädje!

För egen del föll jag tyvärr i placering efter prologen. Inser att jag har massor kvar att lära mig som cyklist - fysiskt och framförallt tekniskt och mentalt. Bara att slita på. Ikväll startar Stockholmscuppen på hemmaplan med ett GP och i helgen drar jag till Alperna och kör MTB med ett gäng fransoser! Pepp!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-05-03 09:54


MerIngrid Kjellström

Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med och är team-manager för Stockholm CK:s damlag. - @stockholmcykelklubb
Tävlar i cyclocross för Sveriges gladaste CX-klubb CK Barriär - @ckbarriar
Finns också på Instagram under @ingridkjell

Arkiv

  1. > Juni 2017
  2. > Maj 2017
  3. > April 2017
  4. > Mars 2017
  5. > Februari 2017
  6. > Januari 2017
  7. > December 2016
  8. > November 2016
  9. > Oktober 2016
  10. > September 2016
  11. > Augusti 2016
  12. > Juli 2016
  13. > Juni 2016
  14. > Maj 2016
  15. > April 2016
  16. > Mars 2016
  17. > Februari 2016
  18. > Januari 2016
  19. > November 2015
  20. > Oktober 2015
  21. > September 2015
  22. > Augusti 2015
  23. > Juli 2015
  24. > April 2015
  25. > Mars 2015
  26. > Januari 2015
  27. > December 2014
  28. > November 2014
  29. > Oktober 2014
  30. > September 2014
  31. > Augusti 2014
  32. > Juli 2014
  33. > Juni 2014
  34. > Maj 2014
  35. > April 2014
  36. > Mars 2014
  37. > Februari 2014
  38. > Januari 2014
  39. > December 2013
  40. > November 2013
  41. > September 2013
  42. > Augusti 2013

Mest lästa

  1. RR - mitt lyckliga Långa Lugnet
  2. RR Lida Loop - PB & #lifegoals
  3. Hurra - ingen Vätternrunda!
  4. CykelRallaren RR
  5. Stockholm 4dagars & Nationaldagsloppets bragder
  6. Inför helgens fest – SM i cykel!
  7. Cykel SM 2017 - RR & seger!

Kategorier

  1. > Cykelcross
  2. > Cykelkultur
  3. > Cykelvasan
  4. > Giro d´Italia
  5. > Kost och näringslära
  6. > Landsväg
  7. > MTB
  8. > Pendlar - Vinterhojj
  9. > Profiler
  10. > Tour de France
  11. > Träning
  12. > Träningslära
  13. > Tävlingar
  14. > Tävlingar
  15. > Vätternrundan

Etiketter

  1. > Bianchi
  2. > CK08
  3. > Cykelcross
  4. > Cykelklubb
  5. > Giro d'Italia
  6. > Humor
  7. > Jennie Stenerhag
  8. > Kost
  9. > Lida Loop
  10. > Långa Lugnet
  11. > Långloppscupen
  12. > Mallorca
  13. > Mountainbike
  14. > Resa
  15. > Spanien
  16. > Spinning
  17. > Stockholm
  18. > Strava
  19. > Tempolopp
  20. > Tour de France
  21. > Triathlon
  22. > Träning
  23. > Träningsläger
  24. > Tävling
  25. > Vinterträning
  26. > Västgötaloppet
  27. > Vätternrundan

Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser