Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med och är team-manager för Stockholm CK:s damlag. - @stockholmcykelklubb
Tävlar i cyclocross för Sveriges gladaste CX-klubb CK Barriär - @ckbarriar
Finns också på Instagram under @ingridkjell

Hjältarnas tid är nu

24 nov 2016

Jag erkänner, jag har varit bakfull sen SM i CX förra helgen. Först var jag trött - helgen var en fysisk och psykisk utmattning. Men när benen slutade kännas tunga övergick känslorna till något annan. Abstinens och saknad - av den kick man får av 40 minuter CX-rejsande - endorfinerna, dynamiken med publiken, leran som stänker upp på benen.

Jag har samlat på mig en del bilder och filmklipp som jag klickat fram på telefonen när jag behövt mej ett gott skratt. Tex bilden ovan (Foto: JP Engstrand) - David Klasson ger allt i herrelitklassen på SM. Detsamma gör min bror Claes i klassen "galnaste publik" (?!). Och den uppmärksamme kan se att även jag deltar i händelseförloppet i bildens bakgrund.

Men trots att jag typ skulle vilja rejsa CX alla helger under hela året tror jag också på kontraster. Man kan liksom inte bli någon super-hero om man inte ligger på sofflocket emellanåt - så kallad off-season som många snackar om just nu.

Kroppar som cyklat många långa mil behöver VILA och huvuden som upplevt och varit med om häftiga upplevelser behöver rensa och smälta säsongen.

Jag har närmare 50 tävlingsstarter bakom mig den här säsongen. Från landsväg, MTB och CX. Det är fantastiskt. Alltså jag tycker det - av följande orsaker:

1 - Natten innan årets första tävling - Östgötaloppet - kunde jag inte sova pga 1000 nervösa fjärilar i min mage som höll mig vaken. Cirka 50 starter senare - typ på SM i CX, var jag givetvis också nervös, men jag har lyckats avdramatisera tävlandet mycket och hunnit lära mej att - man kan bli avhängd, man kan hamna på pallen, man kan vurpa bort sig osv osv - men nästan jämt är det så himla roligt och inte alls livsfarligt och framförallt stärkande på alla plan!

2 - Jag jobbar heltid som teknisk konsult och jag älskar det. Framförallt älskar jag att kunna kombinera det med tävlande på cykel - för det ger mig fart och fläkt. Jag tycker att de som satsar 100% på cykel är hjältar men jag är oftast inte advunsjuk på dem. Jag gillar att kunna återhämta mig vid mitt skrivbord men däremot leka att jag är en proffscyklist på fikarasterna ;).

Nej det är inte alltid lätt att vara en wannabe-proffscyklist och även vilja göra karriär på jobbet. Men jag har fått det att fungera bra och därför tycker jag att även jag och alla andra som bedriver "dubbla karriärer" också är hjältar!

Och det är därför det är dags att vila lite nu. Jag tycker inte att vila innebär att cykla ett pass mindre i veckan och köra färre antal intervaller under någon månad. Jag tycker man även ska försöka med till exempel följande:

- Cykla en sväng men stanna efter någon mil och fika ett par timmar om man har lust.

- Cykla och bli avhängd men strunta i att kriga för att komma ifatt. De som cyklar får snabbt får stå och vänta (i kylan) så länge som man själv kan ägna sig åt att beundra naturen. (Hände mej i lördags, bild ovan, Foto: Martin Söderlund).

- Avinstallera Strava och Instagram från telefonen och datorn. I just did it (haha - jag vet att några inte tror mej när jag säger det) och det är skönt! Palla orka hänga med i det paralella nät-livet hela tiden.

- Baka! Julbaka till exempel! Och inte baka tex "bars som är så smidiga att få ner i fickan".

- Sovmorgon! Sömn är doping! Spinning kl 7, morningspins, distans kl 8 på lördagar - I love it all - men det är underskattat att inte hetsa i sig frukost eller att inte behöva leta efter vantar i mörker (pga solen har inte gått upp).

- Köra CX i Malmö nästa helg! Det kommer bli fest! CK Barriär bjuder in, Katja kommer vara speaker. Och fatta hur kul det är att det anordnas rejs i Sverige i december! Går inte att klaga över att svenska säsongen är så förbaskat kort längre.

Hur ska jag någonsin kunna tävla i något annat än CX? Frågan har väckts i mitt huvud flera gånger under förra veckan. Att tävla i landsväg ute i någon glesbygd där knappt den lokala befolkningen är publik känns inte särskilt lockande längre. Jag tror dock att jag kommer att ha glömt bort detta till våren och stå övertaggad i ödemarken i minusgraderna i metropolen Borenberg i april (Östgötaloppet). Jag har en rolig nyhet som handlar om landsvägscykling på lut som jag längtar efter att kunna skriva om - hur avlägsen än säsongen verkar vara just nu. Stay tuned! (Foto ovan: Jonas Wiking)

Mötet med världsstjärnor på SM i CX

15 nov 2016

I helgen var det SM och SWE-cup i cykelcross i Eksjö. Flera av Sveriges (och världens) bästa cyklister samlades för att göra upp på en utmanande bana. Yrande snö, stänkande lera och minusgrader - förutsättningarna var perfekta för tuffa tävlingar. Några snabba teasers: 1 - Jenny Rissveds sopade banan i damklassen. David Eriksson vann herrarnas elitklass. 2 - CK Barriär röjde som cheerleaders. 3 - Jag kom 9a och kommer leva på det länge! Jag vågade även äntligen ta en bild med Emma Johansson!

Damernas start under SM. Foto: Stefan Kollberg

SM lördag 12 november:

Pre-Race:

EKSJÖ! Vilken CX-arena! Varierande bana, glad speaker, öltält och värmade brasor för att nämna några fördelar. MEN jag hade ju kommit dit för att cykla, inte för att dricka öl och äta burgare i första hand... :)

Upptäckte snabbt att snön och isen satte en final-touch på banan. Jag ville byta till dubbdäck i en buske utan att nån såg? (det är förbjudet). Bara att gilla läget och bita ihop. Frågade alla snabbingar i CK Barriär om sista-minuten-tips. Värmde sedan upp genom att heja på dem och skrika sönder min röst. Perfekt uppladdning tills jag sedan råkade komma igång för sent med min egna fysiska uppvärmning.

Plötsligt ropade speakern "fem minuter kvar tills damerna startar!". Då var jag ute på banan och fick kasta mej över en åker till startfållan. Där stod redan alla andra damer på led och såg fokuserade ut. Dagens världsstjärnor Jenny Rissveds och Emma Johansson var INTE sena. De stod i första led och såg ut som galopphästar som skulle kasta sig iväg! DAMN - hur kunde jag faila? Jag fick snällt ställa mej längst bak och hann knappt få av mej mina fyra lager varma kläder.

The Race:

Startskottet gick och jag fick försöka armbåga mej fram. Det var svårt - vi var många tjejer! 25-30 stycken i elit och senior tillsammans. Roligt! Även roligt i banan var så publikvänlig och att många jag kände var där och hejade. Vi hoppade över barriärer, sprang i två trappor och halkade över skråiga partier. Ett varv försvann så snabbt att jag knappt hann tänka. Kände bara blodsmaken i munnen och fokuserade på att INTE HALKA. 

Ute på banans snabbare partier i skogen. Foto: Jonas Wiking.

Trodde att vi skulle köra fyra eller fem varv. Hör då att speakern ropar sex varv. Vilken rolig överraskning! NOT.

Snälla snälla Emma och Jenny, måste ni cykla så snabbt i fronten? Tänker jag.


En av de två trapporna på banan. Foto: Michael Strömgren.

Cyklade om några tjejer på första varvet och fick några på min rulle. Körde järnet på de snabba partierna som jag vet är till min fördel och försökte inte göra det svårt för mej på de mer tekniska delarna.


Ute på hal is/på skrå. Foto: Jonas Wiking.

Banan blev mer uppkörd för varje varv och jag tappar kraft och även min syn. Tunnelseende och matta ben - betyder att jag har tagit i för kung av fosterland. Precis som det ska vara :). Har speciellt bekymmer med att köra på skrå i leran. Tänker att : 1 - man kör bara SM en gång om året! Njut! 2 - ännu inte varvad, ännu inte varvad... 

SM - mästare i cheerleading? Foto: Olle Claesson

När jag kommer in på varvning får jag varje gång massa energi av publiken. CK Barriär som gick bananas med bjällrorna. Mamma som ropar att jag är stark. Några snälla kids som berömmer mina glasögon. Allt som jag kan lyssna på som inte är mina egna trötta tankar ger massor! Tack alla som stod ute på banan!


Jenny i ensam majestät i ledning .Foto: Michael Strömgren.

Plötsligt börjar kamerorna smattra mer frekvent omkring mig. Har jag gått upp i ledning?! (skoja bara!). Som jag misstänker hör jag även "Heja Jenny!" ropas och i min ögonvrå ser jag hur någon snabbt och smidigt kommer upp bredvid mig. Jenny Rissveds kör om mej OCH HON HEJAR PÅ MEJ! Även det gav massa energi. Tack Jenny - hade jag haft krafter hade jag kastat slängkyssar efter dej!

The afterparty:

Jag fick köra fem varv istället för sex då Jenny passerade mej på mitt sista varv. Ändå passerade hon mållinjen ett par minuter före mej och kammade hem loppet framför Emma Johansson och Ida Erngren. You do the math - Jenny is a superstar och själv är jag en wannabe-cross-star som kom på nionde plats! Här finns alla resultat.

Jag är mycket glad eftersom:

- Jag hade inte kunnat cykla bättre. Jag drömde om att komma i topp-10. Mission completed. Kommer njuta av detta länge.
- Det var så himla roligt! Banan, arrangemanget, publiken. Tack Eksjö Cykelklubb för en fantastisk helg. Kanske låter det som en pina när jag beskriver mina rejs - men jag lovar - jag ler inombords trots the sufferface.
- CK Barriär visade under helgen vart skåpet ska stå som publik. Flera har hört av sig och tackat över den glädje och support som klubben sprider. Fantastiskt. Hoppas fler klubbar inspireras av oss!
- CK Barriär levde även rövare i Eksjö city under kvällen. På bowlingbanan och på stadshotellet. Ett SM ska firas!
- Jag vågade äntligen ta en bild med Emma Johansson!! PGA high on the race?! Tack Emma för pratstunden! Nästa år tar jag din rulle! MVH Starstrucked.
- Nu ska jag ta lite off-season innan det är dags för Malmöcrossen! (längtar redan! Det är som en drog, detta crossande).
- KUL att Therese (my hero från Rapha12hills), Katja och Elna med flera körde mot mej! Ni rockar tjejer!


Foto:
Jonas Wiking.


Nya benvärmartrenden ?! Foto: Michael Strömgren.

Jag har även fått många frågor gällande benvärmare. Jag hade nämlligen en benvärmare som hamnade på sniskan under SM. Den uppmärksamma läsare kan härleda det till min dåligt planerade uppvärmning.

För att svara på frågor jag fått: 1 - nej det är inte modernt att ha en benvärmare på sne, men nu kanske jag har satt en ny trend? 2 - nej jag led inte - frös inte alls under loppet! 3 - jo jag känner till att det finns säkerhetsnålar!

Toppning inför mötet med världsstjärnor

8 nov 2016

I helgen sker årets mest spännande cykeltävling i Sverige - SM i Cykelcross i Eksjö. Det är något man inte vill missa eftersom: 1 - Jenny Rissveds och Emma Johansson ska battla mot varandra. 2 - Cykelcross är den mest publikvänliga formen av cykeltävling och ingen lämnar en tävling oberöd, vare sig åkare eller publik. 3 - Det kan även komma bli en tävlan i SNOWcross, med tanke på den tidiga vintern som verkar vara här för att stanna ett tag.

På skrå under SméCrossen, Foto Jonas Wiking, här finns massa fina bilder!

Undertecknad har under helgen gjort ett sista tappert försök att toppa formen genom att åka på turné på CX-pokalens gedigna utbud av tävlingar. SméCrossen i Eskilstuna i Lördags och CXGaloppen i Täby i söndags. Om man tidigare under säsongen gnällt över att vädret varit för vänligt mot oss crossåkare kan man hålla tyst nu. Inför båda tävlingarna har jag suttit i bilen innan och tänkt "vad håller jag på med?! Varför utsätter jag mej för detta?!". Termometern har visat minusgrader, leran har skvätt och snön öst ner. Ändå har jag frusit kanske sammanlagt tre minuter under helgen. Och haft kul under 2*40 min.

SméCrossen bjöd på en lerig bana med flera tekniska moment - sand och skråbackar uppför en skidbacke bland annat. Vi var ett tiotal tjejer som startade tillsammans och jag kom iväg väl i starten för att sedan tappa över barriäerna (som såg skyhöga ut). Kunde braaapa förbi ett par tjejer på de senare lättåkta partierna. Kom fram till sanden och kände mej så härligt belgiskt crossig när jag fick kasta upp cykeln på ryggen och kuta. Sladdade vidare och hade vittring på de tre topptjejerna i början men förlorade dem sedan i de branta backarna där jag inte kunde sitta kvar på cykeln (fegis, ville inte volta bakåt).

Fortsatte köra runt i något slags vakuum där jag inte kom ikapp toppen men lyckades även hålla resten av startfältet bakom mej. Hade ont i magen varje gång jag skulle upp för backarna. Visade publiken X antal gånger hur man INTE ska hoppa på en cykel i farten. Hann tänka "satan vad långt ett varv är" många gånger. Rullade in i mål som fyra (bakom 1 - Ida Erngren , 2 - Louise Rundqvist, 3 - Clara Lundmark) och var high-on-life resten av eftermiddagen. Cross = endorfinkick 2.0.

Snöbollskrig i Täby, Foto: Robin Hedström

CX-galoppen i söndags tog oss cirka 200 mil norrupp i Sverige?! Ingen hade kunnat ana att snön skulle bli tävlingens största hinder. Oskar Ekman - världens bästa speaker (och nu även banläggare? Tillsammans med Ola Warrén) ville se cyklister kuta i sanden. Han fick istället se oss slira runt i snön. Det kändes lite som ett snöbollskrig från högstadiet).

Tyvärr var jag inte lika offensiv, som en tonåring under ett snöbollskrig bör vara, i starten av tävlingen. Jag cyklade som en påse nötter. Hade liksom tankarna uppe bland (snö)molnen och blev sen förbannad när jag var 5 sekunder för sent ute med att trycka på gasen och hamnade bakom typ fem tjejer som inte gick att cykla om på den hala och spåriga banan. Framför mej försvann de andra elitdamerna och de fick ännu mer försprång när jag blev påkörd vid barriärerna och trillade och tappade benvärmare samt nästan ett hjul.

Vid såna tillfällen, när tåget går, och man själv ligger i en snödriva och nästan tappat brallan (nåväl - benvärmaren - bild ovan) -  då vill man typ hoppa av banan och ringa hem till mamma och lipa "DOM ANDRA TJEJERNA CYKLADE IFRÅN MEJ!".

Foto: Johanna Warrén

Jag ringde aldrig hem. Jag blev istället förbannad på Oskar Ekman i ca 2 sekunder när han sa något i stil med "Ingrid i elit ligger nu bakom ett gäng seniordamer...". Sedan sa han "men det spelar inte så stor roll, för alla är här för att köra hårt och bli trötta" - och då insåg jag hur fånig jag var som tjurade över att ha klantat till det i starten. Började skratta åt mej själv istället (och var inte heller arg på Oskar längre - han är ju en hjälte som står ute i snön och kommenterar åt oss galningar som samlats för att halka runt i snön). 

40 min CX är skitjobbigt och det är en tävling men jag gör det för att jag tycker det är så himla roligt. För att jag får sitta i bilen på vägen hem och berätta krigshistorier för mina kompisar och sen lägga mej på soffan hemma och vara jättenöjd. Den där poletten trillade åter igen ner i min skalle och jag bestämde mej för att HTFU och kötta in i mål.

Lyckades cykla om en del seniordamer men hade inte en chans att komma ikapp Ida och Louise som stormade fram i toppen. Banan blev slirigare och halare varv efter varv och det var faktiskt riktigt roligt. Så länge man är varm är det kul att köra på snö!

Och vet ni vad - jag kom på pallen för första gången i elitklass. Jag kom trea!

Det kan ses som en parantes eftersom vi bara var tre som startade i damelit. Det kan också ses som ett STORT STEG för en liten slitvarv som mej som kört en hel del tävlingar i år men aldrig kommit på pallen i nationella tävlingar (som CX-pokalen ändå är).

Jag väljer det sistnämnda. Jag är glad över att ha hittat till denna sporten och jag ska suga på karamellen in i helgen när det verkligen gäller. Jag kommer möta ungefär världens tuffaste motstånd. Men jag kommer ha världens bästa hejarklack på plats! I form av CK Barriär och delar av min familj. Det är svårslaget och jag längtar SÅ mycket till helgen!

Don´t try this at home

3 nov 2016

Ingen har kunnat undgå att undvika att den svenska hösten har påmint oss om att den är här. Torra vägar och kortkort är ett minne blott för cyklister för säsongen. Jag får dagligen frågor på jobbet i stil med om jag "verkligen pendlar hela året? När det regnar med?! Har du dubb när det är kallt då eller?". Svaren brukar lyda ja, ja, ja.

Därför var det upp till bevis i början av veckan. Måste helt enkelt dyka upp framför kaffebryggaren på jobbet på morgonen med rosiga kinder och se lite härjad ut och visa att - nej inte ens snöblandat underfryst regn can bring me down.

Jag har pendlat hela veckan. Jag har även lyckats med följande bedrifter under loppet av ca 24 h.

- Punkterat på pendlarhoj i spöregn efter ett spinningpass. Dvs när jag ännu eftersvettades samt givetvis inte hade någon extra slang eller lust till att fixa punka med mej. Fick därför snällt promenera ett par kilometer med tung cykel och tunga ben...

- Kommit till jobbet med blöta underkläder... Jag bar full Gore-Tex mundering samt fodrade vintercykelskor genom snömodd. Pansarsäkert! Jo - om det inte vore för att jag hade ett stort hål bak i rumpan på brallorna. Även ett litet hål kan skapa mycket blöta smärta på cirka 30 min cykel trots att resten av kläderna håller...

- Kommit till jobbet med stelfrusna fingrar... trots att jag tömt GripGrabs lager på deras "Arctic"-sortiment på handskar och skoskydd. (Fantastiska grejer - jag bara älskar att GripGrab gör bra produkter som gör att man typ VILL att det ska vara dåligt väder så att man får använda dem). Kruxet var ju bara att jag hade jackans ärm på insidan av handskarna = snömodd kunde leta sig in till mitt bara skinn på det viset...

- Raderade mitt pass som jag ÄNTLIGEN kunde kalla "Rule #9" på strava från min Garmin. Även pga stelfrusna fingrar. BITTERT (MVH Control&Strava-freak).

Jag är lite som tunnelbanetrafiken i Stockholm. Den failar också alltid och glömmer bort hur miserabel svensk höst kan vara år efter år.

Det är trots allt så himla värt att pendla. Till exempel för att hjärtat mår bättre. Och för att man bygger en stark grund för att tävla i CX (bild ovan, tack Jeppman), vilket jag tycker är det roligaste som finns (jag vet att jag upprepar detta påstående men kan inte låta bli. Ni vet väl att det är rejs på Täby Galopp i helgen?).  

Jag ska bara hem och lära av mina misstag. Laga och packa med mej extra utrustning och använda denna rätt. Sen kommer hösten inte bli så farlig ändå. Och jag kan komma rödrosig och glad till jobbet varje morgon.



Följ oss

Få vårt nyhetsbrev!