Ingrid Kjellström | Bicycling.se
Annons

Ingrid Kjellström

Dagarna är viktigare än kalorierna

Schweiz ligger efter Sverige i flera avseenden. Det var nyss som jag uppmärksammade taggen #tjejkropp och blottade kvinnokroppar och blogginlägg med topplistor med varför rumpan är bättre än magen osv. Med eftertanke kom jag dock på att, nej Schweiz ligger inte efter. Den där kroppsboomen kommer inte att komma hit. Det finns inte här - magrutor som exponeras på instagram, rosa shakers och putande läppar eller foton på joggingskor som rastats innan frukost. I Schweiz går man upp och joddlar på morgonen och käkar sin ost och choklad och det är bra så.

Nej, det var ett skämt. Den schweisiska dieten är bredare än så och de flesta kan inte joddla. Men de flesta ställer inte heller klockan svintidigt för att bränna av morgoncadio eller känner till 5:2 dieten heller. Missförstå mig rätt nu - jag tycker det är ascoolt att en del av den svenska befolkningen bygger sig stark och jag är för en hälsosam livsstil om någon.

Men jag märker att jag fått en ny inställning till min kropp och min styrka sedan jag kom hit. När man cyklar, springer och åker skidor i bergen spelar det liksom ingen roll hur många rutor man har på magen, hur snabbt man kan sprunga en mil eller vilken storlek man drar i jeans. Det som spelar roll är att man är att man känner sin kropp och att man är kompis med den. Varje muskel och varje positiv tanke man kan skänka sig själv är guld värd när man försöker kravla upp till en topp på 3000 meter över havet med en tung ryggsäck på ryggen.

Min kropp är fantastisk som har tagit mig upp för alla toppar jag viljat bestiga. Den har långsamt blivit starkare och segare och envisare. Och dessutom är den mycket klokare än min skalle. När jag drar det för långt, till exempel cyklar upp för Alpe dHuez tre gånger på raken och varvar ner med löpintervaller säger den ifrån. Då slutar det såhär:

En vecka på peniciliin / schweiskt rävgift. Kroppen drar i nödbromsen och ger mig en smäll på käften. Däremot när jag ger kroppen vad den vill ha, vilket egentligen inte är särskilt mycket mer än sömn, bra mat och träning i lagom mängd är belöningen desto större. Och det är häftigt. Jag känner ut i varje muskelfiber att jag är starkare och gladare nu än hemma i Sverige.

Om det är på grund av att jag blivit äldre och visare, för att hela Schweiz luktar av en kärlek till bergen snarare än proteinpulver eller för att jag inte exponeras för kropphetsen i lika stor mängd vet jag inte. Men jag kan bara inte låta bli att tänka att det inte kan finnas någon kropp som mår bra av att man tummar på sömn och vettig mat för att typ gå upp tidigt i ottan för att hinna träna. Om man sedan stirrar sig själv i spegeln och har i bakhuvudet hela dagen att man de där magrutorna är sena till sommaren - då tror jag inte att man bygger en kropp som är stark, glad och hållbar i längden.

Emelie Forsberg är en av Sveriges bästa löparstjärnor och hon har dessutom en otroligt sund inställning till sin kropp. I Maraton Petras podd snackar hon om att det är många som ödslar så mycket tid på att oroa sig över sina kroppar när det finns så många andra problem att lösa.

Tänk till exempel på de som är upptagna med att räkna hur många dagar de har kvar att leva. Vad är då kaloriräkning i jämförelse? Det är därför det är så fint att CK08 Ride of Hope cyklar till förmån av Barncancerfonden, något som verkligen gör skillnad!

Skriv ut Permalink Kommentarer (7)

2014-04-08 21:28


Quick-fix till sommarformen?

Jag har sett att det är många i Sverige som gjort landsvägspremiär för året i helgen. Gratulerar! Detta är dock synonymt med att man inte längre kan skylla på tung vintercykel, winter-shape och andra parametrar som gör att Garmin inte visar fina siffror i medelhastighet. Jag provade ett quick-fix för att snabbt skala av de där vinterkilona som inte gör sig så väl i bibs och tight tävlingströja.

Köpte nämligen en ost av en schwesisk bonde uppe i bergen förra helgen när jag åkte skidor. Osten förvarades i en källare som inte alls skulle vara godkänd enligt några svenska hygienregler. Men den var riktigt god, speciellt efter fem timmar på skidor. Precis som jag och mina polare skämtade om blev jag dock givetvis rejält magsjuk lagom till helgen. Förvisad till sängen under ett par dygn, men kom ut på andra sidan cirka tre kilo lättare och med ett rejält cykelsug i benen (eftersom våren gjorde sin ankomst även i Lausanne den här helgen). Rackarns så det ska gå i backarna nu när jag kommer snitta högre watt per kilo kroppsvikt av mig själv! Snacka om att det var värt att ligga i fosterställning ett par dagar!

Det komiska med den här historien är att de fransmän jag bor med inte blev magsjuka. Och så är det den svenska tjejen i kollektivet som är fröken nyttig och predikar om vikten av att äta stabil frukost, protein till varje måltid och ehhh.. kanske inte vin till maten på vardagar? Fransmännen tycker jag är galen som ödslar två minuter på att värma frukostgröten i micron varje morgon. Varför göra en sådan uppoffring när man kan hälla upp "Nougat pillows" i en skål på tre sekunder? Att man käkat gröt och tagit sina vitamintabletter till frukost i flera år är inte så mycket värt när magen inte pallar inhemsk ost...

Nej, jag rekommenderar ingen att komma i form genom maginfluensa. Vart jag vill komma med detta är att mina franska roommates är några av de mest friska och energifyllda personer jag känner. De är bevislingen friskare än mig, springer snabbare än mig och bestiger högre toppar än mig. Ändå har de aldrig hört talas om LCHF, 5:2-fasta eller raw food. De käkar vad som faller de i smaken tills de är mätta och belåtna och det är bra så. Det är riktigt givande och roligt att bo och träna med dem. Jag tror vi kan mötas någonstans i en komprimiss mellan gröten och vinet.

Personligen har jag lidit av "hälsodjävulen" i mycket värre form än vad jag gör just nu och bettet mig vansinnigt. Bara druckit proteinshake efter fem timmar distanspass (måste ju bygga upp kroppen!), undvikit frukt (för mycket socker!) och tackat nej till all alkohol (inte bra för återhämtningen!). Gått runt med en konstant knorrande mage, för låga energinivåer och ångest. Kallat det "bra för formen" när vi alla egentligen vet vad det handlar om: all extra vikt är av ondo!

Lisa Ström skrev ett riktigt bra blogginlägg om raw food och "ren" kost som jag tycker att alla ska läsa och reflektera över. Petra Månström skrev också om ett liknande ämne, nämligen det där med formnojan. Kloka kvinnor!

Själv insåg jag att det är mycket roligare att cykla och faktiskt att leva när man käkar och dricker lagom mycket av det där som man gillar och som ger energi. Det tog mig dock några smällar rakt in i kaklet innan poletten trillade ner, finns mer att läsa om här. Jag tror att ett glatt humör och livsglädje ger bra mycket mer för både fart och form i slutändan än om jag väger några kilo mindre eller levt typ "rent och glutenfritt".

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-03-10 18:14


Like a pr0!

Snart är mina två veckor på Gran Canaria slut. Jag vet att ni där hemma sitter och tänker att jag är en lyxlirare som kan spendera två veckor i solen iförd bibs i februari. Det är korrekt, jag har haft det för bra. Ungefär som jag tror att cykelproffs har det till vardags. Käkar sen och bastant frukost, smälter maten på balkongen i solen, rakar benen, smörjer in sig med babyolja, cyklar lite, åker hem och käkar pasta och kollar Facebook, cyklar lite mer, dricker Cola i solnedgången, glider runt i snygga kompressionstights och svarar på alla fanmails på kvällen.

Nej förlåt det var ett skämt. Jag får inte några fanmails och jag tror inte att livet som proffs är någon dans på rosor. Dessutom tror jag att jag i lördags uppvisade extremt oprofessionellt beteende när jag vände hem som en räv med svansen mellan benen när jag möttes av en regnstorm i Soriadalen. Jag blev för chockad, trodde att regnmolnen cirkulerade runt den här ön och aldrig kom hit. Ett proffs cyklar nog inte hem i ett sådant skede utan stirrar på sin Garmin, suckar och konstaterar "okej, jag är 4,5 timmar från dagens schemalagda fem, bara att bita ihop".

Jag åkte hem och drack skumpa och åt choklad på balkongen istället. Då sken solen givetvis och jag tänkte att det var okej att jag bara cyklade halva av dagens schemalagda pass eftersom jag redan klämt in 85 mil på tolv dagar. En mindre bedrift. Och vila är underskattat (den där taggen #aldrigvila kan ju gå och dö!). Bestämde jag där och då. Kanske är det just det valet som kommer göra att jag blur avhängd på alla tävlingar i sommar. Vi får se. God choklad fick jag äta i alla fall!

Idag bär det tillbaka hem till Schweiz och tre saker kommer bli hemskt jobbiga. Det första är att mina ben kommer sakna cyklingen något extremt. Jag kommer att vara den där jobbiga studenten som sitter och trummar med benen under föreläsningarna.

Det andra kommer vara att vänja mig av med vargaätandet och sockerberoendet. Inget mer "men jag tar väl en extra nutellamacka till frukost så jag inte blir hungrig om en timme" eller hetsdrickande av Cola efter fem timmar distans eller tassande till kylskåpet mitt i natten (vet någon vad man kan äta till middag för att slippa vakna upp hungrig? Händer mig jämt. Dumma knorrande mage som inte låter mig sova!).

Det tredje är att använda hjärnan till annat än viktiga cykelrelaterade beslut som om hurvida jag ska ta med mig armvärmare ut eller ej och vilken puls jag ska försöka ligga på när jag cyklar uppför backarna. Imorgon är det back to school and reality och livet som en nörd på EPFL.

Nåväl, det reder sig. Jag vet inget bättre sätt jag hade kunnat ladda upp energi- och glädjeförrådet på än på en cykel.

Vi hörs igen när mina ben har återhämtat sig och jag pumpat däcken på Pärlan (min 7 kg kolfiberkärlek som står och längtar efter att komma ut och rastas hemma i Schweiz)!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-02-17 10:27


Vilodag och deffning på läger!

Efter några dagars malande i bergen var det igår dags för en lugnare runda. Det passade mig utmärkt eftersom jag redan från första tramptaget kände mej som en snigel som slemmade ner vägen bakom mej - så fruktansvärt seg! Vi styrde kosan mot Maspalomas för deras genuina glassbar (utmärkt mål på en återhämtningsdag). Skönt att "man inte kan cykla för långsamt" på lugna dagar, annars hade jag blivit avhängd i första stigningen.

Jag älskar att vara på Gran Canaria på träningsläger, men om man ska tjura över något är det faktumet att det inte finns många kilometer av ön som saknar lutning. Att köra ett lugnare pass är svårt eftersom man måste tugga backe i stort sett varje riktning. Efter att ha sett snubbar som kör damcykel med 10 kg packning och sandaler på fötterna har dock "krypfart" fått en ny innebörd för mej.

Efter 80 minuters fincyklande var vi framme i Maspalomas och jag var då vargahungrig sen typ en timme tillbaka. Även om jag några timmar tidigare var proppmätt från en gigantisk frukost. De fem timmarna i bergen från föregående dag måste ha planterat en mask i magen på mej.

Förra året när jag var här tänkte jag deffa på lägret. Liten och lätt ska man vara när man cyklade i berg hade jag hört. Första dagen skulle jag vara lika hård som elitkillarna vi hade sällskap med och drack bara en svart kaffe och åt en isglass efter en klättringarna. Efter cykelpassen åt jag äggmacka och drack proteinshake när mina polare åt nutellamackor och vingummi. Jag var väl lite hungrig hela tiden men tyckte ändå att jag käkade lite mer än vanligtvis hemma, det borde väl räcka? Man blir ju tjock av kolhydrater...

Tji fick jag för att "försöka vara duktig". Cirka fem dagar in i lägret gick det åt pipsvängen och jag cyklade in i väggen rejält. Efter en hård stigning, ökända "Dödens dal" på mitten av ön (bild ovan), kunde varken mina ben eller mitt huvud bära mig längre. Jag kunde inte cykla snabbare än kanske 3 km i timmen och tårarna slutade inte rinna. Jag ville bara dö eller ta en buss hem (men det gick inga bussar för vi var ute i öknen...). Vore det inte för min goda lagkamrat Sara Penton som stoppade en bil med några locals och tiggde åt sig bananer som hon kunde mata mig med skulle jag antagligen ännu legat kvar uppe i bergen!

Sen den smällen, blodsmak i munnen och en kropp som hatade mig har jag skärpt till mig. Jag har lagt på mig några kilon under det här året - både på grund av den schwesiska studentdieten (ost och öl) men även för att jag slutat bryta ner min kropp och gett den energi så att den kan bygga muskler istället. Man kan räkna på watt och sånt och rent matematiskt är det givetvis en fördel att vara liten och lätt i bergen, men om man inte har energi i kroppen är det inte kul. Därför har jag roligare när jag cyklar berg i år - att vara mätt och ha starka ben äger!

På ett träningsläger är det i princip omöjligt att täcka sitt energibehov - bergen suger energi och att öka träningsmängden plötsligt sätter fart på kroppens förbränning. Då är det viktigt att vara snäll mot kroppen och tacka den för att den hänger med och ge den energi. Socker och kolhydrater är kroppens kompis - bränsle! Proteinpulver kan man käka när man "bara gymmar" hemma i Sveruge. Sedan ska jag inte sticka under stol med att det är gott att kunna svulla i sig allt man blir sugen på för en gångs skull. Nom nom!

Summa summarum: inte deffa på träningsläger! Det är ännu vinter och hemma i Schweiz håller vi fast vid att då ska man vara i "wintershape". Liten, lätt och snabb hör sommaren och tävlingssäsongen till! Därför fikade jag så mycket under den lugna dagen igår att mina vänner nästan fick putta mig upp för backarna på vägen hem.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-02-08 13:28


MerIngrid Kjellström

Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med och är team-manager för Stockholm CK:s damlag. - @stockholmcykelklubb
Tävlar i cyclocross för Sveriges gladaste CX-klubb CK Barriär - @ckbarriar
Finns också på Instagram under @ingridkjell

Arkiv

  1. > Maj 2017
  2. > April 2017
  3. > Mars 2017
  4. > Februari 2017
  5. > Januari 2017
  6. > December 2016
  7. > November 2016
  8. > Oktober 2016
  9. > September 2016
  10. > Augusti 2016
  11. > Juli 2016
  12. > Juni 2016
  13. > Maj 2016
  14. > April 2016
  15. > Mars 2016
  16. > Februari 2016
  17. > Januari 2016
  18. > November 2015
  19. > Oktober 2015
  20. > September 2015
  21. > Augusti 2015
  22. > Juli 2015
  23. > April 2015
  24. > Mars 2015
  25. > Januari 2015
  26. > December 2014
  27. > November 2014
  28. > Oktober 2014
  29. > September 2014
  30. > Augusti 2014
  31. > Juli 2014
  32. > Juni 2014
  33. > Maj 2014
  34. > April 2014
  35. > Mars 2014
  36. > Februari 2014
  37. > Januari 2014
  38. > December 2013
  39. > November 2013
  40. > September 2013
  41. > Augusti 2013

Mest lästa

  1. RR Lidingöloppet MTB
  2. Försöker ta Rissveds rulle i Uppsala i helgen!
  3. Äntligen vår och kul på hjul!
  4. RR Pearl Izumi MTB – Skandisloppet
  5. Alla drömmar som blir sanna och alla starka tjejer
  6. Kul med race - Djurholms GP osv
  7. RR - mitt lyckliga Långa Lugnet

Kategorier

  1. > Cyclocross
  2. > Cykelkultur
  3. > Cykelvasan
  4. > Freeride
  5. > Giro d´Italia
  6. > Kost och näringslära
  7. > Landsväg
  8. > MTB
  9. > Pendlar - Vinterhojj
  10. > Profiler
  11. > Tour de France
  12. > Träning
  13. > Träningslära
  14. > Tävlingar
  15. > Tävlingar
  16. > Vätternrundan

Etiketter

  1. > Bianchi
  2. > CK08
  3. > Cykelcross
  4. > Cykelklubb
  5. > Giro d'Italia
  6. > Humor
  7. > Kost
  8. > Långa Lugnet
  9. > Långloppscupen
  10. > Mallorca
  11. > Mountainbike
  12. > Resa
  13. > Spanien
  14. > Spinning
  15. > Strava
  16. > Tempolopp
  17. > Tour de France
  18. > Triathlon
  19. > Träning
  20. > Träningsläger
  21. > Tävling
  22. > Vinterträning
  23. > Västgötaloppet
  24. > Vätternrundan

Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser