Ingrid Kjellström | Bicycling.se
Annons

Ingrid Kjellström

#gourmetbiking is the new black

Det är NU det gäller - den där cyklingen som jag vet att alla tränat inför hela året. Fikacyklingen! När man säger att "ahmen nu är ju Vättern och Ironman över så nu kan vi skita i siffror och statistik och cykla och pratar med varandra utan att vara andfådda och så hinner vi sitta så länge och fika och ta påtår på kaffet flera gånger". Men icke! Fikacyklingen kan vara lömsk för det är givetvis någon som trissar upp tempot från start och man hänger på och försöker se oberörd ut mellan flåsandet och tänker i smyg "jo men han är väl i bra form nu, han har ju cyklat mycket i år, jag vågar inte be om att vi ska sänka tempot..det är fika snart ändå!". Så tänker alla i sällskapet samma sak men ingen har stake nog att be om att slippa ligga på maxpuls.

Det var inget undantag när jag skulle cykla runt Vaxholm med brorsan förra veckan. Tur att han lider av samma konstanta Vargahunger som jag, dvs han är inte den som säger nej till att fika fler än EN gånger under ett pass. Och så hinner jag vila benen när han fyller på med burgare!

Stämningen blev inte direkt hellre mindre hetsk av att snorungen satt på en fixie och jag på en Ironman-kittad fjäderlätt cykel. Tur att man kan skylla på att en ironman har minst några veckors återhämtningsperiod!

Med oss i truppen hade vi även Min Hjälpryttare, det vill säga Fransmannen som kånkat på mig runt i Europa under senaste året. Vi har bland annat klättrat upp för Alp d´Huez, slagits mot motvinden i Holland, varit de första turisterna som cyklat på busstråket ut till ön Venedig i Italien...

Jag är så himla lycklig som upptäckt en stor del av Europa från hojen med gediget sällskap. Nu var det min tur att agera Hjälpryttare och visa upp de vägar som fått och motiverat mig till att börja cykla. Och jag kan berätta att det inte var särskilt svårt. Jag är minst lika lycklig över att lärt mig cykla i Sverige och att dessutom kunna kunna visa upp skärgården, fin och böljande asfalt och typ Hembyggsgården i Vaxholms kakbuffé för mitt sällskap. Att cykla utanför landet har vidgat mina vyer men dessutom fått mig att inse att vi sitter på en Cykelskatt här hemma!

#gourmetbiking, det är min nya favorithashtag. Och då snackar vi inte om konsten i att fika tills det sprutar grädde ur öronen, utan istället att plocka russinen ur kakan. Då tänker jag på allt från vilken rulle man lägger sig på (sällskapet), till vilka vägar man kör och vad man väljer att få ut från sitt pass. Man behöver till exempel inte köra sina intervaller inne på trainern - på Lidingö utanför Stockholm finns ypperliga backar om man söker mjöksyrstunga ben! På köpet får man även frisk luft och bra utsikt.

Jag är ännu så tacksam varje gång jag cyklar och nu när jag inte har en Ironman i bakhuvudet hela tiden uppskattar jag Sverige och dess omgivningar mer. Som inflyttad i Stockholm har hojen lärt mig att hitta runt och bortom rusningstrafiken. Och även fått mig att inse att jag inte behöver åka till Schweiz för att ha kul på cykeln!

Typiskt gourmetbiking är även CK08 Damelits träningstävlingar för tjejer. Där ingår såväl bra sällskap som mjölksyra och fika! Sista omgången för säsongen går 20 september! Några andra fincyklister är Team Sky Blue, en tjejgrupp uppstartad av Susanne Ljungskog. Jag och CK08 Ride of Hope har varit med och lett några gruppcyklingar med dem - trevligare klunga får man leta efter! Bra tips till er tjejer i alla åldrar och cykelkunskaper som letar efter sällskap på vägarna.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-09-08 19:17


Cykla för världens viktigaste orsak!

I helgen börjar årets viktigaste lopp i Sverige - Ride of Hope. Cyklister från hela landet samlas för att cykla tillsammans för att stödja barncancerforskningen. Sträckorna är Lund - Stockholm och Umeå - Stockholm och går i etapper som passar cyklister på alla nivåer. Sammanlagt cyklas 225 mil under veckan och avslutas utanför Karolinska Universitetssjukhuset i Stockholm nästa söndag.

Startavgiften på 400 kr per etapp/dag går oavkortat till barncancerfonden och man kan cykla allt från en etapp och dag till till en hel sträcka. Läs mer om loppet här.


Tjejerna ur CK08 ROH har under hela säsongen cyklat för att bidra till Ride of Hopes insamling. Nu finns möjligheten att hjälpa både cykellaget och insamlingen genom att sätta in startavgiften till veckans lopp på CK08 ROH:s insamling. Märk din betalning med ditt namn följt av "ROH + etapp" så meddelas din anmälan till Ride of Hope!

Passa på att stötta både barncancerforskningen och CK08 ROH! Mer om insamlingen till damlaget här.


Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-08-03 12:37


När man vilat tillräckligt

Jag har vilat i typ tio dagar sedan min multisporttävling och det är inte roligt längre. Det var ett nöje de första dagarna – att ta tidernas sovmorgon och sova ut ”bakfyllan”, äta glass flera gånger om dagen ”för det går ändå på ett ut” och få frågor om varför man linkade fram i skolan ”I just did 8500 meters of elevation running and biking last week. No big deal, just a bit stiff”. Men nu, när tävlingen börjar bli en gammal merit, när jag ätit igen alla kalorier som jag sprang bort i bergen och när jag inte kan skylla på stelhet längre – då är det inte okej längre. Skönt att jag inte är ensam:

Jag är äldst (och segast, men definitivt inte snabbast) i min schweizisk/franska träningskrets och brukar därför vara vis nog att tala om för alla att ”det är när man vilar som man blir stark. Musklerna kan inte gro om man rör på sig hela tiden”. Det är fin och logisk matematik för skallen men inte för kroppen. Jag kan inte riktigt hantera mig själv när kroppen bestämt sig för att det inte är kul att plugga 12 timmar om dagen, läsa alla bra bloggar och kolla på serier.

Mer seriöst talat. Det är mina ben som är haken. Det började med en stel höft, som hellre gillar att cykla än att springa, som gnällde under tävlingen. Även vänster vad stod inte riktigt pall och jag sträckte den och fick kramp i den samtidigt under en av tävlingens kallaste dagar.  Försökte quick-fixa detta med kompressionstrumpor, vilket resulterade i att fötterna och anklarna svullnade upp. Och så har det fortsatt – så fort en del av benen börjar kännas bra så börjar det göra ont på något annat ställe. När jag trodde att jag kunde cykla igen igår fick jag igen genom att insida knäskål gör skitont på båda sidorna (hann i alla fall plåta lite kor när jag stannade och stretchade. Bild ovan). Är det någon som känner till det? Ömma insida knän alltså. Kan någon ge mig några tips för rehab i såndana fall? Jag vore evigt tacksam.

Jag vet att jag får skylla mig själv eftersom jag utsatte min kropp för typ ett krig när jag ställde upp i multisport. Jag loggar dock upplevelsen som en av de häftigaste möjligheterna jag fått som ”turist” i Schweiz och jag ångrar det inte. Och jag vet att tio dagars vila inte är någonting i jämförelse med till exempel hur min norska polare hade det när han bröt ryggen under en skidtur i vintras. Jag ska inte klaga! Men jag gnäller lite, mina ben vill ju helst upp på fincykeln igen…

Föresten - om ni inte tillhör kategorin människor "bitter och avis på Facebook" (den kategorin jag tillhör just nu) så borde ni spana in vad tjejerna i CK08 ROH gör den här veckan. De är i Spanien och cyklar! Har kul i bergen, tränar på att köra ihop sig och har det säkert alldeles alldeles fantastiskt.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-05-13 18:15


Jag är hjälpryttaren på Sa Calobra!

Solen skiner starkt och min cykel rullar fortsatt bra på Mallorca! Efter att ha iaktagit mitt Facebookflöde under förra veckan (påsken) har jag insett att det finns några Must-do on Mallorca. Det är att fika i Petra, köra bergstur käka apelsinklyftor och dricka Cola, besöka velodromen, jubla över det angenäma (cykel)-sällskapet, klaga över trötta ben och ta en svettig selfie efter att ha klättrat Sa Calobria. Har jag missat något? Jag är trots allt en Mallis-rookie. En av killarna jag är här med, Andreas, är på ön för fjärde gången. Han känner sig så hemma här att han struntar i allt vad ”Camp-Mallorca med guide” eller ens ”karta i fickan” heter.

Andreas självsäkerhet kan ha olika resultat, men idag gick det bra. Vi körde inte vilse, ingen bånkade och vi samlade ihop cirka 4000 höjdmeter till klätterbenskontot. Det vill säga, vi körde en bergstur och jag fick nå såväl öns högsta punkt (Puig Major) som ta den där selfien vid serporna på Sa Calobra.

Åsa har skrivit en episk redgörelse om Mallis mest kända klättring. Läs den om ni vill ha de tekniska detaljerna. Min starkaste känsla när jag rullade ner och sedan klättrade uppför de cirka 700 höjdmetrarna idag var: hatten av för alla cyklister som vågar sig ner för backen! Har man tagit sig ner måste man ta sig upp igen, ett koncept jag egentligen avskyr. Jag njuter helst av nedförslöpan efter att ha klarat klättringen. Men hur som helst kan jag inte gnälla över mjölksyra när jag satt på en kolfiberpärla upp för backen. Andra cyklister cyklade i gympadojor och på cyklar som väger dubbelt så mycket som min. Vissa såg dessutom direkt lidande ut, både på vägen upp och ner. Hoppas att alla som var nära gråten idag avnjuter en stadig måltid och känner sig riktigt nöjda just nu.

Själv kan jag inte sticka under stol med att jag är lite präktigt nöjd över att inte blivit passerad av en enda cyklist förutom hetspellarna i mitt team (Team Sky Bånk) upp för backen. Istället agerade jag hjälpryttare åt diverse cyklister, bild ovan (egentligen gillar jag inte att köra om folk heller, blir så hemskt nervös för att de ska ta revanch över mig på backkrönet senare. En grej till: att cykla utan hjälm som den tyska herren bakom mig är det fånigaste som finns. Han förtjänar att känna sig piskad av en blond tjej. Hoppas att han fattar att man blir snabbare om man har hjälm som jag har!).

Jag har föresten flyttat från Alcudia på norra delen av Mallis till Bunyola längre söderut. Här väcks vi inte av hojtande tyskar som kör i gigantiska klungor, utan istället av bjällrorna från får och åsnor som bräker. Dessutom har vi nära till bergen! Och min brorsa, lillkillen som kan reta gallfeber på mej så att jag cyklar snabbare än någonsin (behövs för bra träning), har joinat mig. Fantastiskt!

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2014-04-23 21:51


Det händer på Mallis (!?)

Jag ligger steget efter, både när det handlar om att fatta Mallis är Grejen när det kommer till vårcykling och att åka till Mallis. När jag var med i Hofvet för ett par år sedan fattade jag inte varför alla vallfärdade till Mallis över påsk när man kunde cykla på sopade vägar hemma i Sverige. När jag firade påsk i snötäckta berg i Chamonix förra veckan fattade jag inte heller varför alla satt och solade sig i bibs och drack Cola på torget i Petra.

Jag är på Mallis den här veckan, veckan efter stora Svenne-bommen. Och efter en dag på ön fattar jag grejen! Vilket cykelmeka! Vilka fina böljande vägar med snälla bilister, vilka sköna raksträckor, vilka vackra berg. Det bästa av typ allt. Och så känner man sig lite som en sektmedlem (av en god sort) när man cyklar med (eller cyklar om?!) klungorna av cyklister på väg till nästa fikastopp. Jag har flinat mig runt dagens "hello-Mallorca pass" och får sätta koppel på mina lyckliga ben. Har inte riktigt råd att bränna krutet redan i början av veckan.

Jag är här med en samling snubbar och med mej i klungan kan vi kalla oss "Team Sky Bånk". Ja, det är jag som brukar bånka men det är inte på eget bevåg. Det är på grund av att killarna tillhör kategorin "hets-tuppar", speciellt i varandras sällskap. Alltså de måste typ hävda sig liksom tuppar upp för varandra backkrön för att hävda sig. Och så är de inte heller bra på planering. De glömmer lätt att 15 mil cykling i berg inte tar typ fem timmar som hemma i Sverige. Hets och dålig planering väggar jag lätt av. Men jag älskar ändå att cykla med dem. Idag hamnade vi till exempel på en gedigen grusväg på östra delen av Mallis, hur många av er har varit där? Jag måste bara se till att fylla fickorna med snacks i veckan så ska jag inte behöva bånka i något dike!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-04-21 20:53


Tävlingspremiär i Sverige

Jag har i helgen intagit samma position som jag tror att min mamma ibland har när jag typ inte svara på hennes sms härifrån Schweiz. Det vill säga sjukt hispig och med darriga fingrar som uppdaterar Facebook cirka fem gånger i minuten. Tävlingssäsongen har precis dragit igång hemma i Sverige med Jönköpings Varvlopp och Östgötaloppet i helgen. Det är spännande!

Vad som gör mig riktigt glad (och lugnar mina nerver) är att se att damklungan verkar ha vuxit mycket från förra säsongen. Jag hejar på alla er tjejer som vågar er till startlinjen! Ni är supercoola och starka allihop och för er som tappat klungan, kraschat (hände tyvärr under helgen) och är besvikna av andra anledningar - krya på er och kom ihåg att säsongen precis dragit igång! Jag är ingen vis gammal räv som kan säga detta, men jag minns själv hur ömklig jag kände mig efter Östgötaloppet förra året (min första tävling). Det blev bara bättre därifrån!

Givetvis jublar jag även framför datorn när jag fick se att min lagkamrat Sara Penton kom tvåa under gårdagens Östgötalopp. Sara tävlar bara sin andra säsong och går från klarhet till klarhet med sin styrka och framgång. Imponerande! Ännu finare är det att vissa personer bestämt sig för att skänka pengar till vår insamling hos Barncancerfonden varje gång en CK08 brud hamnar på pallen i år. Hela mitt hjärta blir varmt av en sådan givmildhet!

Det går att fråga sig hur det går med min egen cykling. Mina hjul är inne på fix och så länge njuter jag av skog och lera från min nya kompis Mountainbajken. Om två veckor är det dags för multisporttävling. Men innan dess kommer den uppmärksamme att kunna skymta ryggtavlan ovan på Mallorca. Hoppas vi ses där!

Också - vad glad jag blir över responsen från mitt senaste inlägg! Vad roligt att ni gillar och håller med om det jag skriver. Värmer hela vägen från Sverige till Schweiz!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-04-14 22:22


Heja träningstävling för tjejer!

April månad betyder sopade vägar, cykling i kortkort och fika i solen. Eller hur? Låter som fin musik i mina öron och faktum är att jag NÄSTAN längtar hem till Sverige när jag läste att mina goda lagkamrater i CK08 Ride of Hope ska hålla årets första träningstävling för tjejer den 21 april. HÄR finns Facebookeventet. Det är under påsken i Vallentuna och vad kan då vara roligare än att få cykla och träna på att tävla med andra brudar?!

"Men alltså jag är ju inte så snabb och alla andra kommer säkert cykla ifrån mig och jag har ju inte tävlat förut..." kanske ni sitter och tänker nu. NEJ, fel! Alla tjejer som vet hur man styr och bromsar på en racer kan vara med. Förra året dök såväl nybörjare som elitcyklister upp. Såväl damer som var dubbelt så gamla som mig som brudar som bara cyklat något år. Jag tror att alla hade lika roligt och dessutom var det ingen som blev avhängd eller lämnad ensam. Dessutom har man en MC som visar vägen och efteråt bjuds det på fika. Detta nöje kostar bara 50 kronor och pengarna går till vår insamling hos Barncancerfonden.

Hoppas ni är många tjejer som samlas och kör tillsammans! Jag kommer hålla tummarna för er alla härifrån Schweiz och sedan ses vi i sommar på någon träningstävling!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-04-03 14:29


Bättre alternativ till Alpe d`Huez

Jag är hemma från Alpe d´Huez igen och det är mina ben glada över. Vi körde nämligen upp för den där lilla trevliga backen tre gånger under helgen. Eftersom grabbarna i Touren körde den två gånger samma dag kan jag ju inte vara så mycket sämre, eller?

Jag ska ge er ett tips och förklara varför jag körde flera gånger. Jag hittade nämligen en alternativ väg upp till Alpe d´Huez. Samma stigning och ungefär samma längd. Inte lika anrik och känd som den vanliga klättringen givetvis, men med en tiondel så mycket trafik och med en bättre utsikt. Den här vägen börjar från Allemont, norr om Le Bourg-d´Oisans. Efter ca tio kilometer kommer man fram till Vilard-Reculas och därifrån följer vägen berget fram till Alpe d´Huez. Den sträckan är otroligt vacker, tänk en väg som den Musse kör med husvagn (på Kalles jul) med med ett säkerhetsstaket och med en fantastisk utsikt. 

Jag hittade den fina vägen på lördagen efter att ha laddat upp med crepes och starkt kaffe nere i Allemont. Perfekt klätterkrubb för övrigt! Anledningen till att jag körde den även i söndags var för att min franska kompanjon införskaffde en hastighetsmätare till sin cykel. Han kände sig mycket snabbare på grund av det och ville slå lördagens tid. Jag erbjöd mig givetvis att ställa upp som hjälpryttare. Efter typ tre minuters rullande insåg vi båda att benen inte var på rekord-humör. Därför blev sista rundan mer av en pleasure-ride - för en gångs skull stirrade jag inte bara på backen framför mig utan även över axeln på den fina utsiken.

Tre gånger uppför Alpe d´Huez på en helg alltså! Jag utser mig själv som en vinnare mot mina bens mjölksyra på grund av det. Faktum är att jag, liksom ett proffs, hade en följebil när jag körde klättringen första gången. Mannen som jag bodde hos trodde inte att en sådan "blond oskyldig tjej" skulle klara av att komma upp för backen - han satte sig i bilen och skuggade mig utan att jag visste om det. Men vet ni vad? Jag hann upp till toppen snabbare än han trodde! Så han hann tyvärr aldrig ikapp mig för att langa mej sportdryck etc.

Alpe d´Huez gott folk! Åk dit om ni kan. I mars kan man åka skidor och cykla under samma dag, hur fantastiskt är inte det? Jag längtar tillbaka. Jag vill andas bergsluft och slå min egen tid upp för backarna!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-03-31 21:54


Rekordförsök på Alpe d`Huez

Jag har turen att få tillbringa helgen på den vackraste plats jag hittills besökt med min cykel, Alpe d´Huez. Från mitt sovrumsfönster har jag den här utsikten:

Jag bor hemma hos en fransman som är uppvuxen i en av de sista krökarna av den berömda Tour de France klättringarna till Alpe d´Huez. Det är 21 serpentinkrökar på den ca 14 kilometer och 1100 höjdmeter långa klättringen upp till byn. Christian, som min värd heter, har alltså sett nästan alla omgångar av Touren från sitt hem. Man kan tro att han festar till det som de många åskådare som kommer hit för att heja på cyklisterna i Touren, men faktum är att han avskyr juli månad eftersom det innebär en stor fara för hans hus. Folk försöker klättra upp på hans tak och tälta i hans trädgård. Lösningen han funnit på detta är att leja några tyskar som ser skrämmande ut och som ockuperar hans gargeuppfart.

Nu vet jag att ni undrar hur snabbt jag körde den berömda klättringen från Le Bourg d-Oisians upp till byn?!

Eftersom vi bor uppe i Alpe d´Huez fick vi börja cykelturen med att rulla ner för klättringen, jag och min franska guide och hjälpryttare Pierre. Något som alltså gav utrymme för att planlägga hur man skulle ta kurvorna på vägen upp för att köra så snabbt som möjligt. Det är ett coolt område att cykla i - hela dalen luktar cykel, trots att det är mars och skidsäsong. Efter en warm-up nere i dalen satte vi fart uppför. Givetvis var jag lite nervös när stigningen började, man vet aldrig vilket humör klättrarbenen behagar vara på.

Det fina med klättringen är att varje serpetinkurva är numrerad. 21 kurvor ska tas och det är ett jämnt mellanrum mellan dem. Bra för pannbenet - varje avklarad kurva är en bedrift i sig. Dessutom är den brantaste delen (maxlutning på 14%) precis i början, den den värsta delen är snabbt avklarad. Överhuvudtaget är klättringen faktiskt snäll - den är jämn och dessutom är utsikten över bergen så vacker att man inte riktigt hinner lyssna på sina ben när de gnäller.

Nu får jag det att låta som att jag klämde 1000 höjdmeter i ett andetag - så var det inte alls. Min puls lade sig stadigt precis på gränsen till rött och emellanåt var det riktigt jobbigt. Speciellt eftersom det var fredag eftermiddag och jag fick dela vägen med franska semesterfirare som ville upp till sina chalets och sätta på fondue-grytan och korka upp vinet till helgen. Jag tror att grabbarna i Touren har en bättre hejarklack än så.

Min franska hjälpryttare kom ner och mötte mig när jag hade ett par kilometer kvar. "Ca va?! Tu aimes?" frågade han och jag flåsade fram att "Jo det är en trevlig klättring eftersom man hinner hämta andan och ta det lugnt i krökarna". Då stirrade han oförstående på mig och sa att krökarna är till för att lägga i en extra växel, hur kunde jag tro något annat? Pierre var 12 minuter snabbare än mig (och hann således hämta andan på toppen, bild ovan), det kanske förklaras av våra teorier om kurvtagning?

Ahmen hur snabb var du då Ingrid?! En timme och tolv minuter flås och mjölksyra! Behöver bara träna lite till så kan jag ligga på rulle på snubbarna i Touren nästa år, eller vad tror ni?

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-03-29 19:04


Att cykla runt Lac Léman på fin svennerulle

Nu hörrni, nu rullar det! Under helgen har jag cyklat 30 mil i tre olika länder. Både mina ben och mitt sinne är privilgerade och på bra humör! I torsdags började äventyret då jag mötte min lagkamrat Ulrika Emegård med make Niklas. Vi styrde kosan österut, mot Genéve, för att cykla runt Genévesjön/Lac Léman.

Vädret var fint och jag njöt av att få ligga på fin "svennerulle". Ni ska veta att det inte är cyklister från alla nationaliteter som blir skolade i att visa tecken för rondeller, inte brassa iväg efter rödljus och att göra mjuka byten när man cyklar tillsammans med andra. Jag har vant mig vid den "franska hetsrullen", det vill säga - ser en fransk cyklist typ en backe som ser rolig ut så sprätter de. Jag försöker alltså säga att Niklas och Ulrika körde motsatt till detta idiotiska beteende och det är bra.

Efter fika vid den berömda fontänen i Géneve fortsatte vi på andra sidan av sjön, österut in i Frankrike. Nu blir det mycket smutskastade av Frankrike och dess invånare, men vägarna på andra sidan landsgränsen var faktiskt sämre OCH det blåste motvind (sorry alla fransmän, ni vet att jag gillar er massor egentligen!). Synd att behöva veja för hål och ojämnheter när vi för övrigt började få ett riktigt bra lagtempo på G!

Vi rullade genom Thonon och Evián och valde inte turistvägen nere vid kusten eftersom vi ville cykla lite snabbare. Har man tid och hellre beundrar utsikt än andra cyklisters hjul så kan jag dock rekommendera turen längs sjön. Riktigt fin och pitoresk!

Vi fick ändå vår dos av vackra Génevesjön som matchar perfekt med de snötäkta bergstopparna i fjärran. Efter Eviàn går vägen precis nere vid vattnet. Då finns verkligen ingen orsak till att klaga, även om mina ben började tappa krut efter sisådär tolv mil och Ulrika fick en dubbelpunka (franska vägar alltså...).

Vid fransk schweisiska gränsen hade de andra rundat sjön och tog bilen tillbaka hem till Chamonix. Då hade jag endast tre mil kvar och det är "ju ingenting på en 18-mila runda". Nåväl, när det mörknar snabbt och energin börjar tryta är man/jag inte särskilt kaxig längre. Det kliade i fingrarna efter att svänga in på närmaste Mc Donalds och ringa mamma som kunde komma och hämta mig efter det att jag halsat en liter Cola.

Tyvärr bor min mamma inte i samma land och jag skulle ALDRIG kunna ringa fransmännen jag bor med och be om hjälp. Då skulle jag bli kallad "une faible fille suédoise" för alltid och det tål jag inte. Jag bet ihop och landade nöjd på soffan efter ungefär 6,5 timmar och 17,5 mil på FINCYKELN (bild ovan). Dagen efter for jag till Holland för att prova på cykelvägarna där, mer om det senare!

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2014-03-24 19:29


MerIngrid Kjellström

Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med och är team-manager för Stockholm CK:s damlag. - @stockholmcykelklubb
Tävlar i cyclocross för Sveriges gladaste CX-klubb CK Barriär - @ckbarriar
Finns också på Instagram under @ingridkjell

Arkiv

  1. > Maj 2017
  2. > April 2017
  3. > Mars 2017
  4. > Februari 2017
  5. > Januari 2017
  6. > December 2016
  7. > November 2016
  8. > Oktober 2016
  9. > September 2016
  10. > Augusti 2016
  11. > Juli 2016
  12. > Juni 2016
  13. > Maj 2016
  14. > April 2016
  15. > Mars 2016
  16. > Februari 2016
  17. > Januari 2016
  18. > November 2015
  19. > Oktober 2015
  20. > September 2015
  21. > Augusti 2015
  22. > Juli 2015
  23. > April 2015
  24. > Mars 2015
  25. > Januari 2015
  26. > December 2014
  27. > November 2014
  28. > Oktober 2014
  29. > September 2014
  30. > Augusti 2014
  31. > Juli 2014
  32. > Juni 2014
  33. > Maj 2014
  34. > April 2014
  35. > Mars 2014
  36. > Februari 2014
  37. > Januari 2014
  38. > December 2013
  39. > November 2013
  40. > September 2013
  41. > Augusti 2013

Mest lästa

  1. RR Lidingöloppet MTB
  2. Försöker ta Rissveds rulle i Uppsala i helgen!
  3. Äntligen vår och kul på hjul!
  4. RR Pearl Izumi MTB – Skandisloppet
  5. Alla drömmar som blir sanna och alla starka tjejer
  6. Kul med race - Djurholms GP osv
  7. RR - mitt lyckliga Långa Lugnet

Kategorier

  1. > Cyclocross
  2. > Cykelkultur
  3. > Cykelvasan
  4. > Freeride
  5. > Giro d´Italia
  6. > Kost och näringslära
  7. > Landsväg
  8. > MTB
  9. > Pendlar - Vinterhojj
  10. > Profiler
  11. > Tour de France
  12. > Träning
  13. > Träningslära
  14. > Tävlingar
  15. > Tävlingar
  16. > Vätternrundan

Etiketter

  1. > Bianchi
  2. > CK08
  3. > Cykelcross
  4. > Cykelklubb
  5. > Giro d'Italia
  6. > Humor
  7. > Kost
  8. > Långa Lugnet
  9. > Långloppscupen
  10. > Mallorca
  11. > Mountainbike
  12. > Resa
  13. > Spanien
  14. > Spinning
  15. > Strava
  16. > Tempolopp
  17. > Tour de France
  18. > Triathlon
  19. > Träning
  20. > Träningsläger
  21. > Tävling
  22. > Vinterträning
  23. > Västgötaloppet
  24. > Vätternrundan

Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser