Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med och är team-manager för Stockholm CK:s damlag. - @stockholmcykelklubb
Tävlar i cyclocross för Sveriges gladaste CX-klubb CK Barriär - @ckbarriar
Finns också på Instagram under @ingridkjell

RR Lida Loop - PB & #lifegoals

12 jun 2017

Kom till Lida Loop i söndags full av energi, efter en bra upptakt med härliga och peppande Hanna Näslund och Pierre i bilen på väg ner till Lida Friluftsområde. Solen sken och cirkeln var sluten – det var precis ett år sedan jag körde ett Långlopp för första gången. (Alltså Lida Loop förra året). Den här gången var jag betydligt mer lugn och trygg inför tävlingen.

Den första startbacken handlar endast om överlevnad samt att inte känna efter – den är brutal. Väl uppe på toppen fick jag ge allt för att komma ifatt täten. Fick god hjälp av Fanny Kjellqvist med flera och höll nästan på att trilla av cykeln när jag såg att Jennie Stenerhags hjul inte var långt framför mig.

Hade NÄSTAN kunnat hoppa av loppet där och då – att ligga i samma klunga som Jennie är lite av ett #lifegoal (/starstrucked).

Tur att jag då inte visste att hon visst inte vilat, liksom jag, dagen innan. Hon var istället ute och tränade lite... på hela Lida Loop banan!
Se mer om detta i SVT:s inslag om henne inför VM här!

Jag sladdade efter Jennie och co i några kilometer tills vi var ett gäng som fick inse att tempot var något för högt att hålla i 6+ mil. Hamnade i en grupp med klubbkamrat Camilla Backman och Erica Jepsson. Blev ganska snart ikappkörda av Kjellqvist, Jessica Clarén med flera. Höll fin fart tills de tekniska partierna tog vid, efter ca 20 km. Jag kom sent in upp på hällarna på slutet av första loopen och blev tidigt stoppad av någon tjej som hade trubbel uppför.

Jag trillade och fick springa med cykeln ett par gånger. Tappade flow, tappade stabila rullar framför mig. Inte roligt. Lipade inombords –  ville så himla gärna ligga med där framme – men Rom byggdes inte på en dag osv. Milen och misstagen – jag behöver fler av dem på MTB-kontot hur mycket jag än bönar och ber och önskar.

Hukade för alla fotografer som givetvis stod och smattrade med sina kameror där jag undervisade visuellt i konsten ”hur man inte ska hantera en cykel över steniga partier”. Andades sedan ut när KLIPPORNA (märker ni hur hällarna plötsligt växte sig ca 10 ggr större i mina ögon? Över en sträcka på ca 2 km att cykla) i början på andra loopen tog slut. Gasade ikapp några tjejer framför mig, gav mig tusan på att komma in tidigt på nästa tekniska parti. Lyckades och hade finrulle framför mig i form av Maria Frisk.

Foto: Eva Önnemar mtbfoto.se

Jag och Maria känner varandra sedan vi hade ett kul battle tillsammans på Skandisloppet MTB i maj. Kändes tryggt att veta att jag låg bakom en stark och tekniskt duktig tjej. Vi pratade ihop oss och kom överens om att hon fick ta de smala stigarna och jag de mer lättåkta partierna. Fin deal som fungerade bra och vi kunde även susa förbi en del herrar i tävlingsklass (vilka de flesta flyttade snällt på sig när jag kom och skrek ”omkörning!!” i nacken på dem – 1000 tack).

Plötsligt var den andra loopen över och endast en kvarstod. Hurra! Hade Maria och även Camilla Clarkson med mig in på varvning. Efter stigningarna på tredje varvet hamnade vi tyvärr i lite av ett vakuum utan cyklister omkring oss. Det var synd, jag hade gärna sett cyklister framför mig att ta sikte på för att hålla farten uppe. Nu räckte det inte längre med att trycka gels och tänka att jag kanske, kanske skulle komma ifatt tjejerna framför för att hålla motivationen och bra fart uppe.

Istället blev vi ikappkörda av Anna Lundin och Malin Hjalmarsson, de kom som spjut bakifrån. Starkt! Vi var då en klunga på fyra tjejer (Maria fick tyvärr släppa pga kramp tidigare) som höll farten uppe sista milen in i mål. In i sista serpentin-backen uppför hade jag inte många watts kvar att ge, jag kom trea i vår lilla grupp. Sluttid 2,53-ish – plats 9 i elit – plats 10 totalt bland damerna (bakom Jennie S, Åsa Erlandsson, Nellie Larsson med flera) i ett av årets starkaste startfält.

Jag är mycket nöjd med min tävling – satte PB med 15 minuter på min tid från förra året. Och inte minst körde jag även varje droppe av energi ur min kropp samt hade fantastiskt roligt då jag låg och slet med starka tjejer under hela loppet.

Tack Lida Loop för att ni gav oss tjejer en separat start! Upplevde att det blev ett hårdare och mer rättvist race oss emellan genom det. Även tack för ett bra arrangemang – med glada funktionärer – god lättöl och indiskt efter loppet :) och superb underhållning vid start- och målområdet. 

Överst på min önskelista just nu: nya händer. Måste hållit ett för krampaktigt tag i styret under de fyra tävlingar (tre på MTB) som jag kört under de två senaste veckorna?! Jag är paj! Alternativt: får nu lida av att jag knappt tränar på MTB, utan nästan bara tävlar. Jag ska försöka gå på MTB-träning med Hanna, Jesper och Velo-Oxygen imorgon tisdag. Lär bli såväl bra träning som bra häng!

Annars väntar en lugn period med uppladdning inför SM på landsväg under midsommarhelgen för min del framöver. SM går i Burseryd och det verkar finnas goda förutsättningar för en bra midsommar innehållande några av mina favoriter: spurtgrus och SCK:s damlag! Stay tuned!

Fotoctreds: happyride.se

RR - mitt lyckliga Långa Lugnet

29 maj 2017

Körde under helgen Långloppscupen i Falun. Andra delen av cupen, första deltävlingen för egen del. Tävlade i damelit och vill sammanfatta med - alla goda ting börjar på L? Lyckliga Långa Lugnet! 

Kom upp i god tid till Falun i lördags eftermiddag. Var ute i skogen och rekade stigarna med min kompanjon Johan Gustafssonunder flera timmar - men cyklade inte lika många. Istället lekte vi med en GoPro och filmade den fina naturen (ehh oss själva). Sedan började tyvärr problemen komma – de många och vassa stenarna kring Lugnet var anti-rehab för däcken.

Jag punkade för första gången på något år (peppar peppar) och lyckades inte fixa mer än miljöutsläpp (punka-spray som sprutade på stigen) i mitt försök att täppa punkan. Planerade för en mysig promenad hem från toppen av Lugnet hem MEN! Då dök en cyklist upp på stigen och han råkade ha en slang i fickan som jag kunde få köpa av honom. Skänk från ovan!  

Trots punka och halv-bånk ute i skogen konstaterade både jag och Johan på kvällen innan loppet att: det spelar ingen roll hur morgondagens lopp går! Vi har fått se det bästa av både människor och natur i Falun redan. Resten är bara en bonus.

 

Laddade på dagen D upp med att dricka vatten och värma upp på vad jag anade skulle bli dagens utmaningar – att överleva startbacken – ”Mördarbacken” upp för Lugnet – samt inte bonka som en uttorkad ödla i värmen. Tror att jag lyckades med drickandet – sämre med uppvärmningen.

Vi var cirka 40 damer som gasade iväg när starten gick klockan 10 (tack arrangören för den egna damstarten). Trodde att jag skulle trilla av pinn pga prologhosta efter ca halva backen. Men var fast beslutsam vid att ligga högt upp i gruppen uppför backen. Jag lyckades! Och hamnade i en andragrupp på fem ladies på toppen av backen (mästar- och cyklistbloggerskan Hanna Näslund, Sara Öberg, Fanny Kjellqvist, Erika Jeppsson och Erica Z från Hjo). Stenehag och co hade redan pyst iväg (jag är så imponerad. Vilken dominans. Hur blir man så stark?).

Fortsatte med mitt mantra att ligga högt i gruppen hela tiden. Jag får lätt dålig moral när jag hamnar på efterkälken i en klunga och tappar både teknik och jävlar anamma. Idag ville jag prova på att go hard eller go home. Hade hellre bonkat som topp5 efter en timme än att legat och sparat mig till sista loopen. Körde hårt och tycker att vi fick till bra samkörning i gruppen – ingen kom ikapp oss bakifrån! Efter ca 20 km blev jag dock avhängd av Fanny, Öberg och Erica Z i en uppförsbacke. Trodde att jag bränt allt krut, men fick sedan sällskap och pepp av Hanna och Erika och vi höll ihop tills strax innan varvningen. Där körde vi ner för en av de kända ”velodrom”-utförslöporna för första gången. Det är inte min paradgren – men det var däremot Hannas! Hon racade ner som en downhill-star. Det tog mig sedan några kilometer in på den andra loopen att köra ifatt henne.

 

Första delen av andra loopen går upp – upp – upp. Plötsligt såg jag en cyklist framför mig! Sara Öberg! Hurra! Även hon är grym teknisk så jag tänkte ”men vilken chans att se och lära av hennes spårval” snarare än ”gaaahhhh knappt halva loppet har gått och jag har krampkänning”. Jag och Sara hjälptes åt att dra tills in på tredje loopen – med Erika och en Camilla ur D30. Där mötte vi Louise Rundqvist som tyvärr punkterat och vi alla insåg att femteplatsen faktiskt var inom sikte. Önskar att jag kunde säga att jag kunde lägga in en sista växel där och då – men det vore en lögn. Sara däremot kunde gasa på och jag insåg att jag kunde sluta drömma om en femteplats.

 

Den dåliga moralens lilla djävul började attackera med negativa tankar i skallen. Framförallt som de där ”naggande goda uppförsbackarna” som gick på skidspår aldrig tog slut? Fick dock massa energi från Camilla som körde strax bakom mig och peppade och sa att jag var stark! Även en och annan herre som kom och körde om kunde bjuda på ett och annat snällt ord snarare än ett brölande ”KOMMER VÄÄÄNSTER!!!”.

Med cirka fem kilometer kvar ser jag ännu en tjej framför mig. Erica från Hjo tycktes ha det tungt och vi kunde komma förbi henne. Drabbades nästan av panik när jag insåg att jag eventuellt kunde komma femma MEN att jag skulle behöva släppa bromsen i de avslutande kurvorna nerför to make it happen.

Och magiskt nog lyckades jag inte famla till det för mig under de avslutande kilometrarna utan dagens TUR höll i sig. Jag kunde korsa mållinjen som femte dam på en tid av 3,10-ish, bakom 1 - Jennie Stenehag, 2 - Hanna Bergman, 3 - Sara Öberg och 4 - Fanny Kjellqvist. Hade årets bästa dag på cykel mentalt och formmässigt! Är så innerligt glad över alla timmar jag lagt på cykeln pays-back. 

Och jag hade så mycket TUR med mig i spåret, som att:

-  Fick min punka dagen innan loppet, många andra punkade under själva loppet.

-   Ha coachen Marcus Streijffert som hjälpt mej med träningen under ungefär ett halvår. Har hjälpt mig att bygga styrka både fysiskt och mentalt. Oumbärligt.

-  Träffade en fantastisk kvinna som ville langa till mej under loppet. Tack Caroline!

-  Har haft en perfekt vecka med uppladdning. Som började med att min bror gifte sig och jag fick slå klackarna i taket med nära och kära. Och sviten fortsatte med att jag tävlade med tjejerna i SCK i tisdags, fick energi av att cykla med Tjejklungan i onsdags, samt ställde till med en liten grillfest på torsdagen.

-  Upptäckt att kostmässigt laddar jag bäst upp med champagne (bröllopet helgen innan), rödbetsjuice (ca 1 liter utspritt på ett dygn innan loppet) och glass i stora lass dagen innan loppet.

- Fick massa powers av att cykla tillsammans med många starka tjejer! Som Hanna Näslund - bild nedan - som inte var snål med att peppa och hålla stämningen uppe under loppet (fotokudos: Pauli Ärje/8848 Altitude).

Tack Långloppscupen och Långa Lugnet (Falu CK) för ett superbt arrangemang under helgen. Glada och gästvänliga funktionärer, en speaker (Oscar Ekstam) som får alla cyklister att känna sig som heroes (Oskar Ekström) och tydlig kommunikation före och efter race.

Under kommande veckor ser jag fram emot Stockholm 4dagars, Rallarloppet och Lida Loop!

Fotokudos: MTB Foto / Eva Önnemar

Här finns resultat.

RR (och fjärdeplats) Västgötaloppet

25 sep 2016

I helgen gick Västgötaloppet - sista delen av långloppscuppen på MTB i Ulricehamn. Solen sken och det var en ypperlig höstdag att cykla stig på. Banan var ny för i år och ryktena innan loppet var att det skulle bli ett "förhållandevis tekniskt lopp där alla skulle bli trötta på grund av alla backar" - på 78 km och 1000 + höjdmeter.

Jag tror att jag har hittat det perfekta receptet på uppladdning till lopp. Förra veckan var jag på bröllop i Frankrike. Veckan innan har jag kört cirka tre korta men ganska hårda pass på CX och MTB. Försökte förvandla mig själv till skogs-cyklist från landsvägs-råtta på kort tid alltså.

Det började släppa i torsdags morse när jag och Tove Langseth hittade fint flyt på Lidingöloppspåret i gryningen. Den fina känslan försökte jag bevara in i lördagen, vilket fungerade bra tillsammans med ypperlig mark-service hos min kompis Johan Gustafssons (herr-elit, kör för Spårvägen) föräldrar i Ulricehamn innan start.

10,15 i lördags släpptes damerna iväg på tävlingen. OBS - damerna, endast. Tack tävlingsledningen för att vi fick egen start + att herrarna starade först 45 minuter efter oss!

Vi var allså ett 20-tal tjejer som satte av med masterstart uppför Jönköpingsvägen. Nerifrån sjön och upp för en ca 150 höjdmeter klättring mot höjderna kring Ulricehamn. Starten, som gick på asfalt, var perfekt för mej. Och jag var otroligt nöjd när jag satt med elitklungan hela vägen upp för backen. Senast jag tävlade på MTB (Lida Loop) åkte jag av på 5 röda.

QOM big time var såklart Jennie Stenerhag, som kunde attackare och strax sedan vända sig om för att se att... ingen klarade av att hänga på henne. Och den attacken höll hela vägen in i mål. Snacka om en kapacitet över det vanliga - kudos!

Damklungan 2 km in i loppet  - när asfalt övergick till grus. Foto: Henrik Öijer.

Efter backen övergick banan in på grusvägar och sedan även mer tekniska stigar. Jag kunde hänga mej kvar någon mil på en klunga med de fem damer som jagade Jennie. Ju mer tekniskt det blev, desto svårare blev det dock för mej, och jag fick se de andra segla iväg framför mig.

Jag höll ångan uppe av att jag visste att jag hade ett gäng damer som kom jagande bakom mig. Mycket riktigt kom Anna Lundin (tävlar i D30 från CK Punchrullen) snabbt ikapp mig. Hon är riktigt skickligt tekniskt men på de mer lättåkta partier kunde vi hålla ihop under den första loopen. Under de mer knixiga försökte jag hålla hennes linje så gott jag kunde.

Som tidigare nämnt var banan kuperad - inte många partier som var platta. Det var dock torrt och lättåkt på det viset. Efter ca 30 km kom vi ikapp en annan tjej ur damelit (Edit Wilson) som såg lite sliten ut. Då började jag inse att - kanske kunde jag bli topp5 i elit? Hade knappt vågat gå i de tankarna innan, men det gav mig energi till att fortsätta hålla ihop med Anna, trots att jag gått kanske för hårt i början och redan började bli sliten.

In på varvning till andra loopen hamnade jag mellan Anna och Edit. Det var jobbigt att ha noll koll på banan - jag visste att varje meter som var teknisk innebär att jag förlorade tid. Och den stressen gjorde mig givetvis ännu mer fumlig på stigarna.

Ut på andra loopen var jag mycket glad över att mer än halva loppet hade gått. Nu blev stigarna aningen mer tekniska - mindre grus och mer single-track, precis lagom tekniskt för att jag skulle ha roligt.

När jag hade cirka 30 km kvar passerade jag ännu en tjej ur elit, Ivanda, som punkterat. Synd! Och jag fick ännu mer hybris av att veta att ännu fler damer jagade bakom mig.

När jag hade 20 km kvar kom en klunga på fem elitherrar susande förbi mig. Det var toppgruppen och jag trodde att hundratals snubbar skulle komma farande bakom dem. Precis vad jag INTE önskade mig pga tänkte att några tjejer säkert skulle ta hjul på dem och komma farande förbi mig + att det är omysigt att bli passerad av snabba målvittrande herrar på smala stigar. Det visade sig dock att jag hade fel och det dröjde innan fler killar körde om mej - det skedde med cirka 10 km kvar och då såg jag även Anna L på stigen framför mig.

Det kändes hela tiden för bra för att vara sant och jag bara tänkte "idag är det din dag Ingrid, fokus, schabbla inte till det!". De sista kilometrarna in i mål gick i slow-motion - aldrig har typ 3 km verkat så långt...

Pallen i damelit, foto One More Family.

... men det visade sig gå bra hela vägen in i mål! Jag blev fjärde dam i elit, sexa totalt av alla tjejer. Edit W bröt tyvärr och Ivanda måste haft trubbel med punkan för hon kom in en stund efter mig. Jennie Stenerhag vann, Sandra Backman tvåa, Fanny Kjellqvist trea - starka tjejer! Här finns alla resultat.

Västgötaloppet är något av det bästa jag gjort på cykel i år. Allt stämde - banan var buskul med sina höjdmetrar och lagom tekniska nivå, kropp och skalle var på bra humör och jag njöt av att köra i skogen.

Tack Västgötaloppet och Långloppscupen för bra rejs! Tack familjen Gustafsson &co för att jag fick bo hos er och hänga med er! Tack alla som hört av sig efteråt!

Nu blir det till att ladda om och öva mer teknik inför kommande CX-rejs :).

RR Lida Loop - Debut i långloppscuppen!

13 jun 2016

Igår körde jag Lida Loop och gjorde således debut i Långloppscuppen. Detta jippo har jag hört mycket gott om och suktat efter i smyg då motvinden emellanåt blåst snålt under säsongen på landsväg. De snustorra stigarna, vackra vädret och damernas enskilda start var perfekta förhållanden för en MTB-rookie som stod på startlinjen med fjärilar i magen.

Foto: Lina

Starten gick snabbt iväg upp för en skidbacke med sköna 18% i lutning. Hade hoppat och joggat på stället för att vara uppvärmd innan och kunde bita i hela vägen upp till toppen. Har läst många stories om hur viktigt det är att placera sig bra i klungan tidigt i racet. Var därför rätt lyrisk när jag även efter någon mil cyklade bland tjejer som jag tror var andraklungan bland damerna. Många tjejer var riktigt starka och såg ut som långloppsrävar och gjorde mitt bästa för att vara cool och lugn och inte bekänna färg som oteknisk landsvägscyklist.

Foto: Anders Jansson, Happyride

Lyckades med denna vita lögn tills banan vek av från snäll grusväg till lite mer teknisk stig. Det räckte med att jag tvekade framför någon liten klipphäll och plötsligt tappade jag rullen på de andra smidiga tjejerna. Hörde dock någon funktionär ropa "topp 20 tjejer" i skogen och blev boostad av det.

Låg och parkörde en del med Sandra Ådén som är en drottning på tekniska partier ut på andra varvet där det är som knixgast. Tack Sandra - det gav mig mycket glädje och lärdom att försöka följa din linje. På grusvägarna kunde jag dock gå om och tyckte det var rätt trist att ligga och trampa på egen hand.  Önskade 1000 gånger att jag bara kört liiite mer stig i år så att jag kunde hålla ihop med de andra tjejerna.

Sedan hann jag inte tänka så mycket mer för då började de snabbaste herrarna att rejsa om mig. Elitklassens killar gjorde det med stil - var duktiga på att förvarna när de kom. Några var även snälla nog att säga "bra jobbat tjejen" eller liknande. Gentlemän! Kastade mentala slängpussar efter er på stigen.

Andra snubbar var dock sämre att köra om - även om jag hörde dem flåsa i nacken är det svårt att förutspå när och vart de vill passera - och några gånger fick jag nästan bromsa upp i skogen för att veja undan. In på slutet av den andra loopen väntade jag med förväntan på den branta uppförsbacke som jag visste skulle avsluta varvet. Tänkte att jag skulle kunna plocka någon placering där då jag upptäckte att jag kunde ta igen bra uppför.

Tyvärr hamnade jag i ett myller av herrar just i backen och blev stressad av de som skulle hetsa om just då. Tappar balansen i stressen och skriker "nu trillar jag!" precis samtidigt som någon passerar mej på vänster sida. Det brakar till och jag skrapar upp ena knäet. Ingen fara skedd mer än att denna herre fick punka av smällen. FÖRLÅT - skriker jag och fortsätter när jag inser att ingen är skadad. Jag hoppas att stackaren med punka kunde fortsätta loppet. Hemsk ledsen annars!

Jag fortsätter in på andra varning och känner att jag vill gå i mål utan ännu en närkontakt med ännu en svettig cyklist. Tappar gnistan något men får tillbaka energi av en skön dam i D40 (Monica) och snälla kompis Richard som står och langar vid varvningen.

Foto: Anders Jansson, Happyride

På sista varvet försöker jag hänga på klungorna av män som då och då passerar mig. Inser att jag inte kommer kunna plocka någon ytterligare placering bland damerna. Det var 30-40 tjejer till start bland typ 1000 startande. Det är en skrämmande liten mängd?! Tråkigt! Vad jag önskade mig fler tjejer att bli peppad av och att babbla med.

Noterar dock att min tid är på väg att bli betydligt bättre än väntat. Hade gissat på 3,30-4 h. Njuter av att kunna trycka på under de sista lättåkta kilometrarna och klockar in på dryga 3 h 8 minuter. En halvtimme efter vinnaren supersnabba Jennie Stenerhag. Det är ett rekordsnabbt år och jag blev åtta i damer elit, nitton bland alla damer. Är nöjd eftersom jag har mycket kvar att lära för att bli snabb och smidig i skogen!

Den glada smutsgrisen på bilden ovan (tillsammans med min inspirerande vän Johan Gustafsson som persade med en kvart i herrar elit) är idag något stel och trött men hoppas på att få hål i schemat för att köra mer MTB och stig unde säsongen!



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!