Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med och är team-manager för Stockholm CK:s damlag. - @stockholmcykelklubb
Tävlar i cyclocross för Sveriges gladaste CX-klubb CK Barriär - @ckbarriar
Finns också på Instagram under @ingridkjell

Snö och klättringar i Italien

8 nov 2013

Hej, jag har hört rykten om att det råder lövhalka och andra otrevligheter som ställer till det på vägarna för er cyklister där hemma i Sverige. Därför tänker jag inte lägga upp några nytagna bilder på det faktum att jag ännu cyklar i kortkort här i Schweiz - jag vill inte att ni ska bli för advunsjuka. Istället bjuder jag på en bild som faktiskt är tre veckor gammal och tagen på en höjd av ungefär 1000 möh.

Det var inte planerat att vi skulle cykla i ett winter-wonderland, utan det var en överraskning på vår väg till dagens topp. Klättringen var 16 kilometer lång, jag fick vända efter ungefär 15 km. Vackra vinterlandskap i all ära - men 23 mm däck på is och stelfrusna fingrar är ingen hit.

Förutom överraskningar på snö rullar det på bra här nere. Jag har skaffat mig ett "team" bestående av ett par fransmän och holländare som jag kör någon klättring i veckan med. Vi kallar oss för "Sky Team Rolex" eftersom vårt universitet, EPFL, är sponsrade av just Rolex. Om det skulle skita sig med våra ingenjörsstudier hoppas vi på att Rolex tror på oss som cykelförmågor istället.

Gällande klättringarna börjar jag äntligen uppleva något slags framsteg. Det vill säga - jag drabbas inte alltid av känslan att cykeln ska välta varje gång det går uppför och jag har på något galet vis börjat njuta av att pressa mig själv genom mjölksyran.

Därför tänkte jag tipsa om en bra backtur som jag cyklade när jag var i Italien för några veckor sedan. Turen på kartan nedan är från norra Italien, Lugano ligger precis nordost om området.

Föregående dag hade jag och mina tre cykelpolare haft en lång dag på cykel, vi kom hem klockan 23 på kvällen, och därför var vi alla beslutsamma om att vi inte ville cykla vilse i Italien ännu en dag. Vi valde ut en rutt med "kvalitét" - tre ordentliga klättringar.

Dessa tre heter San Michele da Mesenzana, San Antonio - Monte Nudo och Ganna-Boarezzo. Den första av dem var lömsk - slingrade sig runt och upp för ett berg där toppen hela tiden anades bakom trädtopparna. Men icke - varje sväng följdes av en ökning av hur brant det var. Att cykla utan att veta hur lång sträcka som återstår är typ det värsta jag vet. Jag förlorar liksom hoppet - jag är oerhört beroende av att veta hur tufft jag vågar puscha mig själv eller om jag ska spara på energin.

Men visst kom toppen så småningom och då visade det sig att samtliga i gruppen stannat och hämtat andan under klättringen utom jag..! Fjäder i hatten/hjälmen (och en cola) till mej! Vi cyklade ner genom ett vackert naturreservat och fortsatte till nästa klättring.

Håkan - taggad som få på att jaga höjdmeter med sin nya hoj.

San Antonio - Monte Nudo, som tydligen funnits med som en etapp i Girot. Värt en gruppbild!

Andreas strechar ur all mjölksyra ur benen.

Brorsan Claes har precis upptäckt att han är en riktig bergsget.

Efter en lunch i Cittligo cyklade vi med riktning hemåt vid kanten av nationalparken Campo dei Fiori. Det är en riktigt fin väg - slingrande och böljande vägar genom en lummig skog. Precis lagom innan dagens sista klättring hem till hotellet : Ganna-Boarezzo. Om någon någong gång cyklar den klättringen kan jag varna för att det finns vissa partier där vägen är i dåligt skick. Watch it och håll hela tiden efter skyltarna mot Marzio.

Efter dagens bestigna 2700 höjdmeter var vi väl värda en "after-bike" - en öl med utsikt av solnedgången över de Italienska Alperna.



Följ oss

Få vårt nyhetsbrev!