Jag är för det mesta ingen superhjälte - Ingrid Kjellström | Bicycling.se

Ingrid Kjellström


Liten cyklist med stora drömmar. Tävlar med och är team-manager för Stockholm CK:s damlag. - @stockholmcykelklubb
Tävlar i cyclocross för Sveriges gladaste CX-klubb CK Barriär - @ckbarriar
Finns också på Instagram under @ingridkjell

Jag är för det mesta ingen superhjälte

17 feb 2017
av: Ingrid Kjellström

Känner ni hur den är på gång? Våren! Små tecken som påminner om att årets mörka månader snart är till ända dyker upp varje dag. Som att det inte krävs en lika stark lampa eller dubbla handskar under morgonpendlingen till jobbet. Jag tackar och tar emot alla sådana små förändringar som får mig att förstå att mörkret haft större inverkan (negativ) på mig än jag tidigare trott. 

Även på cykelfronten börjar saker och ting trappas upp. För tillfället har jag stora kassar med mat hemma hos mig. Dessa ska transporteras ner till Trosa där SCK:s damlag ska ha uppstartshelg. Vi ska smida planer inför säsongen och som sagt laga massa god mat! (OBS - jo vi ska cykla en del med). Det känns super att samla laget, jag tror mycket på att det vi gör tillsammans som grupp nu kan komma att återspegla sig i form av fina resultat när tävlingarna sedan drar igång.

Mer om det kommer!

För sen rullar det vidare. På måndag åker jag ner till Mallorca för att ägna mig åt det som man bör göra på Mallis - jobba på cykelbrännan till kommande säsong och äta apelsiner skivade på fat mm. 

Jag vill alltså varna den känsliga för att följa mig i sociala medier den kommande veckan. Det kommer bli mycket cykel och sol på bild! Och just det vill jag skriva om.

I början av januari var jag själv nämligen en känslig person som blev smått allergisk mot sociala medier. Jag tyckte mig se mest detta i mina flöden: trainers som surrade okristligt tidigt på morgonen (och på dessa trainers satt fitta personer som ännu inte ätit frukost men ändå levererade SKY-höga wattsiffror), kokta ägg framhävdade som en kulinarisk upplevelse och folk som cyklade 20 mil på dubbdäck utan att frysa eller tycka det var jobbigt.

Just då kunde jag tex knappt cykla en liten stund på mina dubbdäck utan att snitta lägre 20 km/h. Jag loggade ut ur vissa sociala medier pga pallade inte trycket. Jag pallade inte att alla var så starka och vältränade och utsövda hela tiden.

Sedan stack jag till Gran Canaria och loggade givetvis in på Instagram igen. Tog 1000 selfies av mig själv med ett lyriskt leende på läpparna som jag langade ut på nätet. Sörplade upp de likes jag fick likt en törstig katt.

En bild på mej där jag hade mitt superhjälte-highlight 2016- - och kom trea i Malmöcrossen. Men för att nå dit krävdes ett X antal försök som misslyckades. Foto: Jonas Wiking.

Och då började jag tänka att jag var en ganska jobbig människa. Framförallt för de som, liksom jag varit tidigare, kanske var inne i en känslig period. Detta har ju omdiskuterats en hel del i media på sistone - att det vi ser på nätet av andra människor bara är sekunder av människors vardag - ofta inplastade i förskönande filter. Jag älskar de diskussionerna. Men ändå är inte grott-människan i mig alltid logisk nog att inse kontentan av dem. Jag suger upp det jag ser i mitt flöde och får under mina känsligare stunder dåligt samvete och känner att jag går miste om saker och ting - för att nämna några av de negativa känslor som slår rot i mig.

Därför har jag på sistone försökt nyansera bilden av mig själv en del. Jag är tex aktiv på Instagram-stories då och då och senast imorse la jag till exempel upp ett filmklipp där jag råkade slå sönder koppen med mitt ack så viktiga morgonkaffe. En annan gång la jag upp en film där jag försökte mig på en magövning på boll a la en av mina förebilder - Tove Langseth - men där jag misslyckades och trillade av bollen.

För även om jag ler och lever livet på cyklar på de flesta bilder som cirkulerar på mig är jag ingen superhjälte. Det händer att jag sätter mig i bilen och kör till jobbet trots att jag predikar cykel-pendling minst en gång om dagen. Det händer att jag gräver i frysen efter glass istället för att koka tre ägg och STIMULERA DEN HELIGA PROTEINSYNTESEN efter ett träningspass. Det händer att jag hoppar över planerade träningspass och åker hem och lägger mig på soffan trots att disken står i drivor på köksbänken. Det händer, ganska ofta faktiskt, att jag har en dålig dag på cykeln och att de jag cyklar med får vänta på mig pga att jag är långsam (det värsta då är när dessa personer får FRYSA pga mej. Förlåt!). 

Ja jag har mina stunder som inte är gjorda för Instagram egentligen, men jag tänker att dessa stunder behövs för att jag just ska kunna samla krafter för att vara en superhjälte emellanåt.

Och jag försöker som sagt vara lite duktigare på att dela med mig av dem. Jag ser gärna att fler tacklar den bollen! Finns inget som får mig att le som när jag ser ett riktigt ÄRLIGT inlägg i sociala medier.

Sådär - en liten fredagstanke från mig. Hoppas ni alla får en trevlig helg! 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet arton med siffror i fältet här


Kommentarer


2017-03-26 21:51   Sanna

Det här inlägget behövde jag verkligen läsa idag! Bra skrivet Ingrid!

 

2017-02-17 18:57   jonas l

Kent - Vinternoll2!

Glass istället för ägg låter för mig väldigt logiskt, all tillfällen är bra att fira med glass :) Och att cykla är bara de värt att fira.

 

2017-02-17 15:58   David Schwieler

Älskar den här sidan hos dig Ingrid!!! Keep it coming!

 

2017-02-17 14:28   Klas

Jag vill se tusen bilder från Mallis nästa vecka, basta!

 


Följ oss

Få vårt nyhetsbrev!