Johan Mölleborn | Bicycling.se
Annons

Johan Mölleborn

Ny toalett och ömmande skinkor efter midsommar.

Dagen efter midsommarafton. Jag vaknar upp och har jätteont i häcken. Oh no, not again. Men vänta nu, det var varken ryska sjömän eller internetrektoskopi utan en helt oskyldig träningsvärk. Jag släpade ju runt den där toaletten tidigare i veckan. Ja det är faktiskt så. Vi har bytt toa. Den gamla gick sönder så vi var tvungna att köpa en ny. Som gammalt Onkel Kånkel-fan valde jag självklart IFÖ. Den här veckan har jag alltså baxat runt två toaletter i huset. In i förrådet, ut från förrådet. Bort med den gamla och in med den nya. Hela tiden måste någon av toaletterna lyftas eller flyttas på. Det är ju inte varje dag man lyfter en toalett. Men de är förvånansvärt tunga och otympliga. Och jag är förvånansvärt svag på just sådana lyft. Resultatet av veckans toalyft är två riktigt ömma skinkor.

Nog om det. Idag stack jag, Patrik och Jocke ut på en sväng för att få bort de sista vin och nubbe-ångorna hur kroppen. Det här måste vara årets hittills varmaste dag. Jag premiärkörde min vita superlightweight-tröja som festligt nog är lite tightare än min blåa med gul rand som ska vara samma storlek, med resultatet att jag ser ut som en stoppad korv. En prinskorv då. En läcker liten prinskorv. Typiskt engelsmän liksom. Först slarvar de med storlekarna på cykeltröjor sen går de ur EU. Men färgmatchningen till Rejlersbyxorna är 100% klart fresh. Patrik körde likadan tröja men en annan färgcombo. Jocke var bara blå. Vi fräste i alla fall ut till Smidö och tillbaks. Strålande sol och flämtande värme. Inte ens motvinden gjorde nåt större motstånd.

Kolla prinskorven! Håll dig på cykelbanan förresten! 

Smaka på den färgcombon då! 

Om en vecka är det dags för Jotunheimen runt. Det ska bli riktigt kul. På Vättern fick jag en positiv formcheck. Det känns bra och jag tror att det kommer gå bra trots att jag inte har cyklat riktigt så mycket som jag hade planerat. Men cykling handlar ju om så mycket mer än att träna. Det hänger mest på att se snabb ut och ha ådriga vader. Och ha en ny toalett, och där kan ingen slå mig på fingrarna. Här har ni killen med den nyaste toaletten i Hässelby! 

Jag fotar Patrik som fotar sin cykel i en allé. 

Nu ska jag grilla lite. Hej på er!

/Johan

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2016-06-25 18:52


Kan ni gissa vad jag gjorde i helgen?

Jo jag cyklade runt Vättern, tillsammans med 28000 andra. Känner mig så unik. Men nu ska jag inte låta negativ. Det var riktigt kul. Jag vill börja hela inlägget med att tacka Stockholm CK för ett fantastiskt lagarbete. Både mina medcyklister och David och Micke som servade oss på depåerna. Davids energi lös som en vår egna lilla sol i regnet. Lagkänslan i klungan var otroligt stark. Den kändes genom motvind, kantvind, regn, medvind, sol, kramp och spykänslor. Och inte minst efter målgång.

Alla bilder är tagna av Jenny Grip. 

Min uppladdning har varit allt annat än optimal. Jag har haft den värsta pollenvåren någonsin. Efter Mallorca var det så illa att jag fick inflammerade bihålor och kunde knappt cykla till jobbet. Det var som att andas genom ändtarmen på en näbbmus som jag skrev på Facebook. Klart obra om man har tänkt att tävla i cykling. I vanliga fall brukar jag lösa det hela med mycket randonnécykling men i år har det bara blivit några spridda 20-milare och endast en 30-milare. Men det har blivit desto mer besök på Bauhaus och olika fotbollsplaner runtom i Stockholmsområdet. Men jag ska inte skylla ifrån mig för mycket. Om man vill och är motiverad så går det oftast att hitta tid för träning. På kvällar och tidigt på morgonen. Jag har helt enkelt varit slö.

Vättern då. Vi samlades i Crescents tält där Micke Nord, Gunnar, Danne och David gick igenom dagens övning. Vi skulle ha två depåer. En efter 10 mil och en efter 20 mil. David och Micke Jansson skulle assistera oss där. Vi hade förberett varsin hink med fyllda flaskor, gel, bars och eventuella förstärkningskläder. Jag packade mitt i en låda. Samma låda som jag har tänkt använda på Jotunheimen om två veckor. Vi startade 12:24 och enligt Dannes order så rullade vi i tvåpar i sansat tempo för att värma upp tills vi var förbi de första rondellerna. Sedan började vi rotera. Efter några varv ökade vi farten. Det blåste sida-mot men vi var många i rotationen så milen tickade på smärtfritt. Vi körde om några andra snabbgrupper och försökte göra det så snyggt som möjligt. Enligt väderleksrapporten skulle det regna i Ödeshög. Och jösses vad det regnade. Det sved på läpparna när de träffades av regndropparna. En stund senare var vi i Jönköping. Där sken solen. En stund senare regnade det igen. Lyckligtvis var det varmt så varken regnet eller vattnet som sprutade upp från vägen kylde ner oss. Om det hade varit kallare så hade misärmätaren slagit i taket.

Första depån flöt på fint. David räknade ner från två minuter. Vi som var klara rullade sakta iväg på den smala vägen tills vi var återsamlade. När vi kom ut på 195:an igen ökade vi farten. Nu hade vi helt plötsligt vinden i ryggen och vi susade fram i 50-60 km/h. Känslan att ligga i en klunga i de farterna är svårslagen. Suset från vinden, dånet från kolfiberhjulen och bara känslan av att äntligen få betalt för de milen man har kämpat i motvind. Det gör ganska mycket för moralen i gruppen att få blåsa på så där också. Energin och glädjen kommer tillbaks. En annan som också kom tillbaks var regnet. Precis som väderleksrapporten hade sagt.

Mitt i regnet var det dags för andra depån. Jag hade fortfarande ganska mycket dricka kvar. Jag hade knappt druckt en halv flaska vatten sedan förra depå tio mil innan. Våra hinkar var prydligt uppställda utmed vägen och locket på min låda var redan uppknäppt för att göra det enklare för mig. En sån liten detalj som bara en människa som verkligen bryr sig om andra skulle tänka på att göra. Snyggt. Det gav mig extra energi och värme. Benen kändes fortfarande bra. Jag hade gott om energi kvar i kroppen. Det här gick bra.

Gruppen som var framme och roterade var hyfsat stor. Vi var runt 15 pers som delade på jobbet. Vid varje växling när man kom från långsamma ledet sa framförvarande till att det var dags. Då och då ropades det något peppande eller något annat för att höja motivationen. Laget, vår grupp. Alla kämpade tillsammans. Danne sa i våras när vi var på Mallorca ”det är ett bra gäng, det är gubbar med pulver”. Jag kan hålla med om att det stämmer. Det dundrades på ordentligt i gruppen. Snitthastigheten låg precis enligt plan för att nå målet på 7:30. Nu måste det bara hålla hela vägen in. De sista 4-5 milen är lite stökigare med många svängar och små backar så där gäller det att hålla trycket uppe. Vi var tvungna att hålla 40 km/h i snitt hela vägen in.

Fram till 25 mil kände jag mig stark och pigg. Men ganska snabbt därefter började jag få problem. Det började med kramp i vänsterbenet. Sedan fick jag kramp i högerbenet. Jag svarade tillbaka genom att ge mig en hård örfil på högerkinden tätt följt av en lika hård på vänsterkinden. Ingen större respons. Det blev lite varmt men benen gjorde fortfarande ont så då satte jag en knytnäve i källan till problemet, låren. Det gav inte heller något utan gjorde bara jävligt ont. Några rotationer senare packade jag ihop totalt. Jag fick problem att gå om och skifta över längst fram. Jag började köra ryckigt och hörde Danne ropa bakifrån -TA ETT BESLUT! Sen föll jag bakåt och la mig bakom Micke Nord som var grindvakt. Helt kokt. Verkligen helt jävla sönderkokt. Jag hade inte sparat på något. Jag hade inte stått över en enda förning och hade inte en meter kvar i benen. Bakom grindvakten gick pulsen snabbt ner till 60% igen. Ansträngningen är så mycket lägre där bak. En mil senare, vid backen i Medevi tänkte jag göra ett nytt försök. Jag gick upp i rotationen och kunde nätt och jämnt hålla krampen borta.

Då började det ropas i gruppen om att målet var nära och att vi måste öka tempot. Jag halkade bak och fick kämpa för att inte släppa. Då gjorde min kropp revolt igen genom att utöka krampen från benen till magen. Nu blev jag tvungen att släppa. Det gick verkligen inte att hålla hänga med så gruppen rullade vidare. Jag hittade ett tempo som jag kunde leva med. Precis under spygränsen. Nu var det ändå bara 8 kilometer kvar så jag skulle inte förlora så mycket om jag bara trampade på. När jag rullade över mållinjen 2 minuter senare stod redan killarna där och kramade om varandra. De hade klarat målet med 7 sekunder. Ökningen på slutet gjorde skillnaden. Helt sjukt vilka små marginaler det är ibland. 

Om jag kommer köra Vättern med SCK nästa år? Hjo det kan ni haja!

/Nöjdingen

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-06-20 22:38


Fantastisk chans till regncykling i helgen!

Det ser ut att bli strålande regnväder i Motala till helgen. Det är lätt att man deppar ihop när man inser att man inte kommer kunna ligga på gräset och dricka boxvin tills man somnar efter Vätternrundan. Men vädret kan förstås ändra sig. De kommande dagarna lär SMHIs servrar gå för högtryck (svinrolig ordvits). Om ni vill ha bättre koll på vädret runt sjön så kan jag tipsa om en bra väder-app som jag skrev om på min gamla blogg för ett tag sedan. Jag hade helst cyklat runt i 20 grader och sol men man kan också vända det till något positivt. Nu kommer jag få chansen att prova min regntäta och flossade kortärmade Rejlers-tröja.

Den har jag faktiskt köpt bara för Jotunheimen runt som jag ska köra senare i sommar. Där har man ca 99% chans att få regn på sig. Den här tröjan kommer förhoppningsvis kunna hålla värmen på de höga fjällen och ändå inte bli för varm nere i dalarna. Förra året var de 2+ när vi susade ner för Valdresflya i 80 km/h. I dalarna var det 20-25 grader. Med en vindväst som garnering så borde jag kunna ta mig runt utan att behöva släpa runt på en långärmad tröja eller jacka. Armvärnarna är gjorda i samma material.

Nu längtar jag duktigt efter äventyret i Norge. Vättern blir som den blir. Vi har som mål att komma in under 7,5 timmar. Jag har ingen aning om vi klarar det men jag ska göra mitt bästa för att hjälpa till. Jag blir nöjd även om vi inte klarar det. Jag ser det mest som ett riktigt bra snabbpass inför Jotunheimen. Lycka till alla som kör!

/Rainman

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-06-15 11:10


Helgens fråga. Vilka hjul är fortast?

Nu behöver jag er hjälp. Jag tvättade cykeln idag och började härja runt bland olika hjulpar och kassetter. Om tre veckor kör jag Jotunheimen och två veckor efter det Tour de Mont Blanc. Där kommer jag behöva stor kassett och lätta hjul. Det hjulvalet var enkelt och redan gjort. Det jag däremot behöver hjälp med är vilka hul jag ska köra med på Vättern. Det är ju pannkaksplatt och där behövs riktigt snabba hjul. Jag har filat ner startfältet till två hjulpar som det står mellan. Så nu är min fråga; vilka hjul är fortast?

De här? 35 mm U-formade kolfiberfälgar från Light bicycles med Novatecnav och Conti GP 4000 S2 25 mm. 

Eller de här: Reynolds Assault/Strike 45/65 mm med Conti GP 4000 S2 23 mm. Det här hjulparet körde jag PBP på så ni behöver inte tänka på bekvämligheten med högprofil på långrundor eller skillnaden i komfort med 23 mm kontra 25 mm.

Jag kommer testa Reynoldshulen imorgon för att jämföra mot kinahjulen. Vi kan väl kora som på Melodifestivalen. Ni ger er röst, folkets röst, sen ger jag min röst, Christer Björkmans röst, och sen slår vi ihop allt och låter Christer Björkman (jag) bestämma. 

Så, vilka hjul ser fortast ut? Vilka hjul ska jag köra Vättern på? Rösta, gör er medborgerliga plikt och se till att rätt hjul vinner!

Resultatet presenteras nån gång senare. 

/Big

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (7)

2016-06-11 21:35


Spurtfest i skogen. (Obs, inte sprutfest)

Vad gör man en torsdagskväll när benen är fulla med pannkakor? Jo man kan tacka ja till ett cykelpass med brorsan. Han hade ett härligt upplägg med spurtar som han tyckte att vi skulle testa. Calle, Stefan och jag möttes mellan Bålsta och Kungsängen. Sen letade vi upp en otrafikerad väg som vi kunde vingla omkring på. Upplägget var som följer; 15 sekunder maxspurt, 15 sekunder vila, 15 sekunder max, 15 sekunder vila och till sist 1 minut på max. Vila 5 minuter. Upprepa 5 gånger. För att få intervallerna rätt ställde vi ut vattenflaskor vid start och mål på varje intervall. Det hade varit omöjligt att hålla reda på det annars. Efter viss tvekan körde vi igång.

Efter första varvet var benen helt sprängda och bröstkorgen var fläkt ut och in. Jag tänkte att det skulle vara helt omöjligt att göra fyra vändor till. Efter andra varvet gjorde benen ännu ondare. I mitt huvud -hjälp! Tre vändor kvar alltså. Efter det tredje varvet vet jag inte ens hur det kändes. Allt var bara huller om buller i kroppen. 

Till slut var det dags för sista varvet. Första spurten gick bra, andra gick också bra och på den sista 1-minutaren började det bra. Jag stog upp och hade hyfsat tryck. Men när jag satte mig fick jag inte ut kraften och fick se brorsan glida iväg. När jag väl ställde mig upp i sista backen hände det inte så mycket. Benen skrek men jag ökade inte farten. Efteråt blev jag lite irriterad på mig själv. Här skulle jag ha skitit i vad benen sa och bara kört på som om att det inte fanns någon morgondag. När det var över satt brorsan längst upp på krönet och flinade medan jag hostade som ett tuberkulossjukt centrumfyllo. Men jösses vad kul vi hade. 

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2016-06-10 10:35


Ingen 40-milare men rätt trevligt ändå.

Jag hade ju tänkt köra Barkarbys 40-milare i fredags men när jag kom hem efter borsans dotters skolavslutning så var jag helt färdig. Jag lyckades vila en halvtimme men kände mig bara ännu tröttare efter det. Men jag tog mig iväg till starten ändå och släppte iväg de andra förväntansfulla cyklisterna. Vädret såg ut att bli riktigt bra så de skulle få en bra runda. 

Dagen efter stack jag ut mot Sigtuna och vidare mot Uppsala för att med lite tur kunna hitta gänget när de var på väg tillbaks till Barkarby. Jag stod en halvtimme och väntade men ledsnade till slut och begav mig mot Lilla Barkarby där målet var. Jag kom dit en halvtimme innan öppning men lyckades ändå få en iskall Belpils. Efter en Belpils till kom det första gänget i mål, på pricken 14:00. Sen rasade det in ett gäng till. Alla verkade ha haft en lyckad runda. Efter någon timmes afterbikande rullade jag hemåt igen. Rätt nöjd ändå. Om ni vill läsa mer om rundan så har Ingvar W bloggat lite om det. Annars finns allt surr på Happyride som vanligt. 

På lördagen cyklade jag ingenting. Däremot köpte vi en ny grill så dagen var inte helt bortkastad ändå. En högrevsburgare med tryffelmajonäs och ett par stadiga glas rödvin blev dagens skörd. 

I måndags gick det sista loppet i Stockholms 4-dagars. Det var Stockholm CK som anordnade gp-lopp på Tuvängens gocartbana. Jag och Amir cyklade ut dit och hann se dam-elit och H-30 innan vi var tvungna att cykla hem igen. Jag hade gärna varit kvar längre och ännu hellre varit med och tävlat lite. Men med min kassa kurvteknik så hade jag nog blivit varvad innan första kurvan. 

Nu är det bara två veckor kvar till Vättern så i helgen som kommer så lär det bli något halvlångt och halvsnabbt. Jag ska försöka komma ut på kvällarna och sprätta på lite extra i backarna fram till Vättern. Sen är det bara att hålla tummarna att det blir fint väder så vi får en fin cykelhelg.

/J

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-06-07 15:40


Anmäld till Tour de Mont Blanc!

Ja men då var jag väl anmäld till Tour de Mont Blanc då. Det var som att ta bort ett plåster, ingen idé att dra ut på lidandet utan det är bara att rycka det direkt. Nu är anmälan gjord och det finns ingen chans att backa nu. 32 mil och 8000 höjdmeter. Smaka på den!

Annars har det inte hänt så mycket sen sist. Jag har äntligen tagit en spruta mot min pollenallergi. Jag har dragit ut på det så länge som möjligt eftersom det kan finnas biverkningar med det. Vårens pollenchock har varit förjävlig. Jag har ställt in flera lopp och träningar för att jag har varit så sänkt av allergin. Jag har nätt och jämnt kunnat sitta på en kontorsstol och det har känts som att jag är bakfull varje morgon. Läkaren sa att jag borde märka effekt redan morgonen efter men på kvällen firade jag och Linda vår bröloppsdag så jag kände tyvärr ingen skillnad. 

Sen åkte jag och Linda till Lindau i södra tyskland där jag köpte hennes förlovningsring för några år sedan. Jag råkade hamna där för några år sen när jag skulle ner till Milano och köra 1001 Miglia Italia. Motorn skar precis på gränsen till Österrike och vi lyckades få en hyrbil så vi kunde fortsätta resan och köra loppet. Efter loppet kom vi tillbaka till Lindau och fick stanna ett dygn i väntan på att bilen skulle få ny motor. Då upptäckte vi den fantastiskt mysiga ön Lindau Insell. Dit åkte vi alltså förra helgen. Riktigt mulligt. 

I helgen ska jag köra Barkarbys 40-milare. Vi startar klockan 23 från Lilla Barkarby och siktar på att gå i mål strax efter 14 på lördag. Puben öppnar 14:00 så varje minut över 14 är förlorad dricktid. Det lär väl dyka upp lite bilder och osammanhängande text här. Trevlig helg!

Den här höjdprofilen gör mig nervös. Backen upp till lilla St Bernard ser rätt mastig ut. 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-06-03 10:34


20 mil Vätternsparris med Stockholm CK och vänner.

I söndags gick Roslagsvåren. Men jag var mer sugen på att cykla lite längre. Inte så jättelångt, men 20 mil skulle vara lagom. Jag slängde ut en tråd på Facebook och vips var det 15 pers som hade nappat. Planen var att köra samma runda som vi kör på Barkarbys 20-mils brevet. På söndagsmorgonen lyckades jag bli sen pga familjegrejer. Fixa frukostar, leta efter en borttappad nalle och liknande saker. 3 minuter över utsatt tid sladdade jag in. Det var ett starkt gäng som stod och väntade och för att ge dagen lite extra stjärnglans hade Lisa Nordén och Calle Friberg letat sig ut till Barkarby också. 

Vi rullade iväg i lugnt tempo. Vi hade härlig medvind så det kändes som att det lugna tempot fortsatte hela vägen till Uppsala trots att vi låg i 35 och pulsen knappt kom upp över vilopuls. Strax innan Uppsala vände Calle F och Lisa tillbaka. Vi andra snackade vidare i klungan och susade fram mot Järlåsa där jag hade lovat en finfika på torget. Jag tror hela gruppen blev hänförda av stämningen och charmen i Järlåsa. Man kan verkligen känna vibbarna av en liten by i Toscana. Efter vår helcharmiga fika vände vi tillbaka mot Örsundsbro och Skokloster. Nu fick vi vinden i ansiktet istället men tempot och flytet i gruppen höll i sig. 

I Dalkarlsbacken gick Jensa upp och höjde tempot lite. Det tog Danne och Edward och några till som ett försök till attack så de gjorde ett ryck. Vi andra hamnade några hundra meter bakom och började efter ett tag jaga ikapp. Då hade redan gruppen framför bestämt sig för att hålla fullt till Barkarby och jakten var igång. Vår grupp hade lite oflyt och fastnade i tre rödlysen på raken. Annars hade ju jag vunnit spurten och varit först tillbaks och varit bäst och starkast. Det vet ni ju. Typisk otur bara. 

Tack alla för en riktigt härlig dag. Det blev precis som jag tänkt mig. 35 i snitt och ett kort besök i zon 2 som avslutning. 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-05-23 09:56


Till Öregrund och tillbaks.

För att få riktigt ont i hälsenorna så behöver man ibland cykla lite längre. Helst i blåst och kyla. Det gjorde jag igår. Det har varit sommar och varmt hela veckan. Jag har suttit på jobbet och gnällt över att det var för varmt. När det väl var dags för Barkarbys 30-milare slog vädret om från strålande sommar till ledsen höst över en natt. Istället för solsken och ljudet av skrattande barn som man vant sig med så var det höststorm och kyla som gällde. Regnet hängde i luften. Det var bara en hårsmån från att det släptes lös för att maxa misären. 

Barkarbys breveter brukar vara populära med många startande. Den här gången var det bara åtta vilsna själar som möttes på Welcome Hotell i Barkarby. Det beror antagligen på att Täbys 30-milare redan har gått och att det samma dag var Skandislopppet och Fleche Nordique. Men åtta är bättre än noll. Vi rullade iväg och jag såg på en gång att Nypan var riktigt osugen på att cykla. Han såg rejält less ut redan efter några kilometer. Vår lilla grupp delades ganska snart upp. Johan F släppte tidigt och bröt sedan på grund av pollen. Nypan släppte och bröt efter 5-6 mil. Vi andra gnetade på i motvinden. Det blåste satan hela vägen till Öregrund. Jag och Stefan tog på oss papparollen och tog den större delen av förningarna. Efter tio mil hade Bosse, Johan G och Martin släppt och kvar var bara jag, Stefan och Sebastian. Stefan drog hela Gimorakan. 

I Öregrund stämplade vi på Ica som vanligt. Tanken med rundan är att det ska vara solsken och mysigt när vi kommer dit så vi kan sitta på nån hamnkrog och äta finlunch. Men än så länge har det alltid varit kallt och regnigt. Och precis så var det i lördags. Inget riktigt regn, bara sånt där blomspruteregn som man blir kall och irriterad av. En skojig grej hände när vi stod utanför och åt baguetter och bananer. Då kom en fotograf fram och ville ta en bild på oss för hans tidning. Nån branchtidning av nåt slag. Jag lyssnade väl så där halvnoga. I alla fall, när vi har ställt upp oss enlgit hans anvisningar för en gruppbild så säger han högt; "Tryck in bananerna i munnen, tryck in dom bara!" "Och du med baguetten, tryck in den också!" Vi höll på att garva ihjäl oss. Då knäppte han av bilden. Det skulle vara riktigt kul att se hur resultatet blev, och framför allt, vad det var för tidning vi hamnade i. 

Efter fotosessionen rullade vi vidare. Johan och Martin som hade kommit ifatt oss precis innan fotografen kom valde att stanna kvar för att äta nåt riktigt. Jag, Stefan och Sebastian cyklade lite lugnt genom Öregrund och Östhammar innan vi sträckte ut på stora vägen, nu med vinden i ryggen. Jag tog en lång förning. Jag och Stefan hade tagit förningar på 1 mil i taget i motvinden så det fortsatte vi med på hemvägen. När jag slog av och släppte förbi Stefan sa han "Det är du och jag Emil." Sebastian hade släppt nånstans efter Östhammar. På hemvägen drog Stefan hela Gimorakan igen och sen susade vi fram och delade på jobbet tills vi var tillbaka i Barkarby. Det där gjorde vi bra Stefan. Tack för en riktigt härlig dag i både mot och medvind. 

Dagens rygg.

Här är det jättefarligt att ställa cykeln!

Så här glad blir man när Stefan drar på Gimorakan.

Målfoto på Welcome hotell. 

Det var alltså så det gick till när jag fick ont i hälsenorna. Varken mer eller mindre. 

/Johan 

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2016-05-15 17:47


Fixa hälsenorna!

Nu när distanspassen och loppen har kommit igång ordentligt brukar hälsenorna (i alla fall mina) uppmärksamma detta genom att gå sönder och göra ont. Jag körde sönder mina hälsenor på London-Edinburg-London för några år sedan. De blev överansträngda och till slut inflamerade. De sista 60 milen var fruktansvärda. Jag grät i backarna av smärta men jag tog mig i mål ändå. Sen dess kommer hälseneinflamationen som ett brev på posten varje sommar. Med de här enkla tipsen så hade jag kunde jag ha slippa det.

Jag har tidigare ätit voltaren, eftersom det var det jag fick från vårdcentralen, och trott att det skulle lösa problemet. Visst, det löstes tillfälligt men det kom lika snabbt tillbaka. För två år sedan gick jag till en kiropraktor som visade hur jag kunde tejpa hälsenorna med kinesiotejp för att ge avlastning och på så sätt kunna läka. Det har funkat jättebra för mig. Hoppas det funkar lika bra för er. 

1. Köp Kinesiotejp av bra kvalitet. De billigare kan spricka när de sträcks. Kinesiotejp finns i välsorterade sportbutiker och kostar mellan 50 och 200 kr för en rulle. OBS det är inte samma som sporttejp. Kinesiotejp är gjord för att kunna sträckas och ge svikt för att få olika effekt. Det finns många färger att välja mellan. Idag stod valet mellan Magenta (Deutsche Telecom) och turkos (Team Sky). Jag valde magenta för att vara lite classic.

2. Klipp två lika långa bitar. 30-40 centimeter beroende på hur långa vadben ni har. 

3. Klipp ett 10 cm långt snitt i ena änden. På båda bitarna.

4. Runda hörnen för att slippa att tejpen fastnar i byxorna och rullas upp. 

5. Ta fram foten som ska bli tejpad och dela på tejpen. 

6. Fäst 3-4 cm tejp under hälen. Se till att det sitter bra. 

7. Sträck tejpen till 100% över den smala delen av hälsenan. Gnugga med fingrarna på tejpen så den fäster ordentligt. Tejpen reagerar på värme så den fäster bättre om du gnuggar. Här är det viktigt att foten är i samma vinkel som när ni står upp. Tårna ska inte peka upp eller ner. Utgångsläget ska vara neutralt. 

8. Sträck tejpen till 70% över den bredare biten (Gastrocnemius-senan som ligger över soleus) mellan den smala hälsenan och de stora vadmusklerna (gastrocnemius). Fortsätt att gnugga för att få den att fästa.  

9. Fäst de två flärparna över vadmusklerna. Tejpen behöver inte spännas. Den ska bara ge fäste så inte hela tejpen lossnar eller rullar ner.  

10. Så där nånting ska det se ut. När tejpningen är klar brukar jag sätta på mig kompressionsstrumpor eller långa strumpor för att det ska fästa ordentligt. 

Lycka till. 

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-05-15 09:48


MerJohan Mölleborn

I den här bloggen skriver jag om långcykling och randonnée. Det blir lite blandat med lopp som jag kör själv, lopp som andra har kört och lopp som verkar mulliga runtom i världen. Jag är även en av initiativtagarna till långcyklarklubben Randonneur Stockholm: www.http://stockholm.randonneurs.se/

Följ mitt trams på twitter: @bigmollo

Arkiv

  1. > Juni 2016
  2. > Maj 2016
  3. > April 2016
  4. > Mars 2016
  5. > Februari 2016
  6. > Januari 2016
  7. > December 2015
  8. > November 2015
  9. > Augusti 2015
  10. > Juli 2015
  11. > Juni 2015
  12. > Maj 2015
  13. > April 2015
  14. > Mars 2015
  15. > Februari 2015
  16. > Januari 2015
  17. > December 2014
  18. > November 2014
  19. > Oktober 2014
  20. > September 2014
  21. > Augusti 2014
  22. > Juli 2014
  23. > Juni 2014
  24. > Maj 2014
  25. > April 2014
  26. > Mars 2014
  27. > Februari 2014
  28. > Januari 2014
  29. > December 2013
  30. > November 2013
  31. > Oktober 2013
  32. > September 2013
  33. > Augusti 2013
  34. > Juli 2013
  35. > Juni 2013
  36. > Maj 2013
  37. > April 2013
  38. > Mars 2013
  39. > Februari 2013
  40. > Januari 2013
  41. > December 2012
  42. > November 2012
  43. > Oktober 2012
  44. > September 2012
  45. > Augusti 2012
  46. > Juli 2012
  47. > Juni 2012

Mest lästa

  1. Anmäld till Tour de Mont Blanc!
  2. Ingen 40-milare men rätt trevligt ändå.
  3. Helgens fråga. Vilka hjul är fortast?
  4. Spurtfest i skogen. (Obs, inte sprutfest)
  5. Fantastisk chans till regncykling i helgen!
  6. Kan ni gissa vad jag gjorde i helgen?
  7. Ny toalett och ömmande skinkor efter midsommar.

Etiketter

  1. > 1001 Miglia Italia
  2. > Alpentraum
  3. > BMC
  4. > Endura
  5. > Fredrik Kessiakoff
  6. > Gran Fondo Stockholm
  7. > Happymtb
  8. > Jotunheimen runt
  9. > KBCK
  10. > Kompiskampen
  11. > Lilla Barkarby
  12. > London-Edinburgh-London
  13. > Mallorca
  14. > Mallorca 312
  15. > Monark
  16. > Motivation
  17. > Mälaren runt
  18. > Paris-Brest-Paris
  19. > RAAM
  20. > Randonné
  21. > Randonneur Stockholm
  22. > Sverigetempot
  23. > Tips
  24. > Tour de Mont Blanc
  25. > Tour de Ötzi
  26. > Vandring
  27. > Vätternrundan

Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser