Johan Mölleborn | Bicycling.se
Annons

Johan Mölleborn

20 mil Vätternsparris med Stockholm CK och vänner.

I söndags gick Roslagsvåren. Men jag var mer sugen på att cykla lite längre. Inte så jättelångt, men 20 mil skulle vara lagom. Jag slängde ut en tråd på Facebook och vips var det 15 pers som hade nappat. Planen var att köra samma runda som vi kör på Barkarbys 20-mils brevet. På söndagsmorgonen lyckades jag bli sen pga familjegrejer. Fixa frukostar, leta efter en borttappad nalle och liknande saker. 3 minuter över utsatt tid sladdade jag in. Det var ett starkt gäng som stod och väntade och för att ge dagen lite extra stjärnglans hade Lisa Nordén och Calle Friberg letat sig ut till Barkarby också. 

Vi rullade iväg i lugnt tempo. Vi hade härlig medvind så det kändes som att det lugna tempot fortsatte hela vägen till Uppsala trots att vi låg i 35 och pulsen knappt kom upp över vilopuls. Strax innan Uppsala vände Calle F och Lisa tillbaka. Vi andra snackade vidare i klungan och susade fram mot Järlåsa där jag hade lovat en finfika på torget. Jag tror hela gruppen blev hänförda av stämningen och charmen i Järlåsa. Man kan verkligen känna vibbarna av en liten by i Toscana. Efter vår helcharmiga fika vände vi tillbaka mot Örsundsbro och Skokloster. Nu fick vi vinden i ansiktet istället men tempot och flytet i gruppen höll i sig. 

I Dalkarlsbacken gick Jensa upp och höjde tempot lite. Det tog Danne och Edward och några till som ett försök till attack så de gjorde ett ryck. Vi andra hamnade några hundra meter bakom och började efter ett tag jaga ikapp. Då hade redan gruppen framför bestämt sig för att hålla fullt till Barkarby och jakten var igång. Vår grupp hade lite oflyt och fastnade i tre rödlysen på raken. Annars hade ju jag vunnit spurten och varit först tillbaks och varit bäst och starkast. Det vet ni ju. Typisk otur bara. 

Tack alla för en riktigt härlig dag. Det blev precis som jag tänkt mig. 35 i snitt och ett kort besök i zon 2 som avslutning. 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-05-23 09:56


Till Öregrund och tillbaks.

För att få riktigt ont i hälsenorna så behöver man ibland cykla lite längre. Helst i blåst och kyla. Det gjorde jag igår. Det har varit sommar och varmt hela veckan. Jag har suttit på jobbet och gnällt över att det var för varmt. När det väl var dags för Barkarbys 30-milare slog vädret om från strålande sommar till ledsen höst över en natt. Istället för solsken och ljudet av skrattande barn som man vant sig med så var det höststorm och kyla som gällde. Regnet hängde i luften. Det var bara en hårsmån från att det släptes lös för att maxa misären. 

Barkarbys breveter brukar vara populära med många startande. Den här gången var det bara åtta vilsna själar som möttes på Welcome Hotell i Barkarby. Det beror antagligen på att Täbys 30-milare redan har gått och att det samma dag var Skandislopppet och Fleche Nordique. Men åtta är bättre än noll. Vi rullade iväg och jag såg på en gång att Nypan var riktigt osugen på att cykla. Han såg rejält less ut redan efter några kilometer. Vår lilla grupp delades ganska snart upp. Johan F släppte tidigt och bröt sedan på grund av pollen. Nypan släppte och bröt efter 5-6 mil. Vi andra gnetade på i motvinden. Det blåste satan hela vägen till Öregrund. Jag och Stefan tog på oss papparollen och tog den större delen av förningarna. Efter tio mil hade Bosse, Johan G och Martin släppt och kvar var bara jag, Stefan och Sebastian. Stefan drog hela Gimorakan. 

I Öregrund stämplade vi på Ica som vanligt. Tanken med rundan är att det ska vara solsken och mysigt när vi kommer dit så vi kan sitta på nån hamnkrog och äta finlunch. Men än så länge har det alltid varit kallt och regnigt. Och precis så var det i lördags. Inget riktigt regn, bara sånt där blomspruteregn som man blir kall och irriterad av. En skojig grej hände när vi stod utanför och åt baguetter och bananer. Då kom en fotograf fram och ville ta en bild på oss för hans tidning. Nån branchtidning av nåt slag. Jag lyssnade väl så där halvnoga. I alla fall, när vi har ställt upp oss enlgit hans anvisningar för en gruppbild så säger han högt; "Tryck in bananerna i munnen, tryck in dom bara!" "Och du med baguetten, tryck in den också!" Vi höll på att garva ihjäl oss. Då knäppte han av bilden. Det skulle vara riktigt kul att se hur resultatet blev, och framför allt, vad det var för tidning vi hamnade i. 

Efter fotosessionen rullade vi vidare. Johan och Martin som hade kommit ifatt oss precis innan fotografen kom valde att stanna kvar för att äta nåt riktigt. Jag, Stefan och Sebastian cyklade lite lugnt genom Öregrund och Östhammar innan vi sträckte ut på stora vägen, nu med vinden i ryggen. Jag tog en lång förning. Jag och Stefan hade tagit förningar på 1 mil i taget i motvinden så det fortsatte vi med på hemvägen. När jag slog av och släppte förbi Stefan sa han "Det är du och jag Emil." Sebastian hade släppt nånstans efter Östhammar. På hemvägen drog Stefan hela Gimorakan igen och sen susade vi fram och delade på jobbet tills vi var tillbaka i Barkarby. Det där gjorde vi bra Stefan. Tack för en riktigt härlig dag i både mot och medvind. 

Dagens rygg.

Här är det jättefarligt att ställa cykeln!

Så här glad blir man när Stefan drar på Gimorakan.

Målfoto på Welcome hotell. 

Det var alltså så det gick till när jag fick ont i hälsenorna. Varken mer eller mindre. 

/Johan 

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2016-05-15 17:47


Fixa hälsenorna!

Nu när distanspassen och loppen har kommit igång ordentligt brukar hälsenorna (i alla fall mina) uppmärksamma detta genom att gå sönder och göra ont. Jag körde sönder mina hälsenor på London-Edinburg-London för några år sedan. De blev överansträngda och till slut inflamerade. De sista 60 milen var fruktansvärda. Jag grät i backarna av smärta men jag tog mig i mål ändå. Sen dess kommer hälseneinflamationen som ett brev på posten varje sommar. Med de här enkla tipsen så hade jag kunde jag ha slippa det.

Jag har tidigare ätit voltaren, eftersom det var det jag fick från vårdcentralen, och trott att det skulle lösa problemet. Visst, det löstes tillfälligt men det kom lika snabbt tillbaka. För två år sedan gick jag till en kiropraktor som visade hur jag kunde tejpa hälsenorna med kinesiotejp för att ge avlastning och på så sätt kunna läka. Det har funkat jättebra för mig. Hoppas det funkar lika bra för er. 

1. Köp Kinesiotejp av bra kvalitet. De billigare kan spricka när de sträcks. Kinesiotejp finns i välsorterade sportbutiker och kostar mellan 50 och 200 kr för en rulle. OBS det är inte samma som sporttejp. Kinesiotejp är gjord för att kunna sträckas och ge svikt för att få olika effekt. Det finns många färger att välja mellan. Idag stod valet mellan Magenta (Deutsche Telecom) och turkos (Team Sky). Jag valde magenta för att vara lite classic.

2. Klipp två lika långa bitar. 30-40 centimeter beroende på hur långa vadben ni har. 

3. Klipp ett 10 cm långt snitt i ena änden. På båda bitarna.

4. Runda hörnen för att slippa att tejpen fastnar i byxorna och rullas upp. 

5. Ta fram foten som ska bli tejpad och dela på tejpen. 

6. Fäst 3-4 cm tejp under hälen. Se till att det sitter bra. 

7. Sträck tejpen till 100% över den smala delen av hälsenan. Gnugga med fingrarna på tejpen så den fäster ordentligt. Tejpen reagerar på värme så den fäster bättre om du gnuggar. Här är det viktigt att foten är i samma vinkel som när ni står upp. Tårna ska inte peka upp eller ner. Utgångsläget ska vara neutralt. 

8. Sträck tejpen till 70% över den bredare biten (Gastrocnemius-senan som ligger över soleus) mellan den smala hälsenan och de stora vadmusklerna (gastrocnemius). Fortsätt att gnugga för att få den att fästa.  

9. Fäst de två flärparna över vadmusklerna. Tejpen behöver inte spännas. Den ska bara ge fäste så inte hela tejpen lossnar eller rullar ner.  

10. Så där nånting ska det se ut. När tejpningen är klar brukar jag sätta på mig kompressionsstrumpor eller långa strumpor för att det ska fästa ordentligt. 

Lycka till. 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-05-15 09:48


Lite bilder från Mallorca.

Här kommer lite spridda bilder från min vecka på Mallorca. Som vanligt är fokus på mig. Mig, mig och bara mig. Några andra. Men mest mig. De första bilderna är från loppet Mallorca 312. Sedan några bilder som jag tog när vi körde en bergsdag. Jag lyckades tyvärr knäcka växelörat i en fånig vurpa så jag fick åka följebil resten av den dagen. Vi hade en riktigt bra vecka. David Schwieler agerade reseledare för 50 pers från Stockholm CK. Och det gjorde han med bravur. 

Trots lite otur med vädret, några cyklar som inte kom med planet och en riktigt allvarlig olycka (Jonas Bohr) så var det en lyckad vecka. Nu gäller det bara att göra det bästa av resten av sommaren. Nu på lördag ska vi ut på en längre tur med Vätterngänget. Sedan kommer lopp och resor avlösa varandra tills det är dags för Monarksäsongen igen.  

Foto: Sportograf.com

Foto: Sportograf.com

Foto: Sportograf.com

Foto: Sportograf.com

Jag och tysken som jag skrev om tidigare. Foto: Sportograf.com

Vilken jävla spurtfantom! Foto: Sportograf.com

Afterbike i Port Pollenca

På toppen av Sollerpasset får man inte pissa.

Sacalobra!

Calle sätter pers!

Danne Godman jagar.

Erik cyklar och David fotar.

Fika i Sacalobra-rondellen.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-05-06 12:10


Mallorca 312. Inte riktigt som planerat.

Jahopp. Då har man kört Mallorca 312 igen. Det här var den fjärde gången jag stod på startlinjen. Första gången slutade med att jag cyklade in i en bergvägg. Mallorca 312 2014 och Mallorca 312 2015 gick mycket bättre. Som jag skrev tidigare så har de ändrat banan lite så man kan välja mellan tre olika längder. Det fiffiga är att man anmäler sig till loppet och väljer själv vilken distans man vill köra under tiden man cyklar. Det första valet sker i Valdemossa där man svänger vänster för den kortaste distansen, 167 km, och till höger för de två längre. Om man har kört den längre rundan så kan vid målet välja om man vill gå i mål eller fortsätta ut på den längsta rundan som är 312 km. Loppet går alltså inte runt Mallorca som tidigare. Det tycker jag själv var det roligaste men rent logistiskt så är det nya upplägget mycket bättre. Nu fick vi till och med njuta av helt avstängda vägar. Värsta proffsloppet alltså! Från Stockholm CK var vi ca 20 pers som ställde upp. 

Dagen började tidigt. Väckarklockan ringde redan 04:30 och starten gick 07:00. Jag och brorsan hade lite flyt och lyckades tjata in oss i teambussen så vi slapp cykla till starten. Cissi var en sann hjältinna som gick upp mitt i natten för att köra oss dit. Jag hoppas jag kan bjuda tillbaka nån dag. Väderutsikterna för dagen var som en vanlig vårdag i Stockholm. Regn hela dagen och runt tio grader varm. I Pollenca regnade det när vi stack men i Alcudia, där starten är, var det uppehåll och inte helt jättekallt. Vi kom dit i god tid och lyckades ta en bra startplats. I år var det 4400 anmälda till loppet så det var extra viktigt att få en bra plats i fållan. 

Starten gick och vägen genom Alcudia fylldes av förväntansfulla cyklister. När vi närmade oss Pollenca cyklade vi in i regnet. Vi fick i alla fall en mil utan regn. i år låg jag längre fram i klungan när vi kom till första stigningen i Col de Femenia. Tyvärr kändes inte benen lika som år förra året då de var som sprattlande illrar. I år var de mer som överkörda grävlingar fyllda med bajs. "Det här blir en tung dag" var min första tanke. Hjärta och lungor kändes bra men benen ville inte alls vara med.

-Vi har fått nog med ditt skit nu. Vi vill vara hemma och titta på Ex on the beach och dricka vin! Skrek de. "Håll käften benjävlar och gör som jag säger tänkte jag. -I helvte heller svarade benen. Så höll det på ända tills jag jämkade med mig själv och gick med på att vika av åt vänster i Valdemossa åt den korta rundan. Men innan dess skulle jag hinna frysa arslet av mig ner för Puig Major och se Jonas Bohr stå i vägkanten med ett brutet nyckelben och nio (!) knäckta revben. Jag stannade till för att se om det fanns nåt jag kunde göra men Sebastian hade redan läget under kontroll. En spanjor ringde ambulans och Jonas var på fötterna. Märkbart chockad men ändå kontaktbar så jag rullade vidare.

Jonas hade kommit in för snabbt i en kurva och gått omkull stenhårt. På en sekund var hans uppladdning för VM över. Han hade ett riktigt motigt år förra året med ett nyckelbensbrott på just det här loppet och när han väl hade återhämtat sig och kommit tillbaka så bröt han lårbenet. Under vintern har han kämpat med rehabilitering och lyckats komma tillbaka till toppform, vilket han visade här på mallis genom att göra sönder varenda kotte i bergen. När han vurpade på loppet låg han i förstaklungan och kände sig stark. Målsättningen för VM var solklar. Vinst, bara vinst. Jag hoppas verkligen att han kommer igång snabbt och att det här inte förstör för mycket. VM går i september så det finns tid. 

När jag väl hade tagit beslutet att vika av på korta rundan så svarade benen genom att piggna till. Nu hade jag bara 6 mil plattkörning kvar och jag hamnade i en grupp som körde bra. Det var jag, en tysk, en engelsman, en spanjor och några som jag inte hann bestämma ursprungsland innan vi hängde av dem. Vi tryckte på ordentligt och efter ett tag var vi bara fyra. Efter en lång utförskörning gick en av killarna komkull. Ironiskt nog i samma kurva som Jonas hade vurpat och knäckt nyckelbenet i förra året. "Min" tyska kille klarade sig bättre så vi kunde fräsa vidare efter en snabb body check. Strax efter hängde vi av den fjärde så vi var nu bara tre. I den sista vätskekontrollen fyra mil innan mål tackade tyskjäveln för att vi hade väntat när han vurpade genom att försöka sticka själv. Men lillebror Mölleborn var kvick på fötterna och greppade en halv banan och jagade efter. Kvar stod engelsmannen och såg förvånad ut. 

Tysken och jag körde vidare. Nu var han riktigt harig i nerförsbackarna och det utnyttjade jag såklart genom att trycka på nerför så han fick jaga ikapp på platten. Nu skulle han få lida för att han hade försökt sticka. Ganska precis en mil innan mål blev vi ikappkörda av en grupp på sex till synes riktigt starka gubbar. Mitt mål var att hänga med så länge jag orkade. Efter ett tag märkte jag det bara var en av dem som hade nåt att komma med. Det var en lång kille i MTN Qhubeka-dress med matchande cykel. Det kan ha varit en från laget som körde nån välgörenhetsgrej. Jag såg en kille från Giant Alpecin som garanterat var proffs, men han verkade ta loppet som ett distanspass. De andra i gruppen var helt färdiga och orkade inte ens täcka luckor. Nu hade jag piggnat till och kände mig riktigt pepp. Målgången är lite festlig. Man gör en 180-gradare i en rondell två hundra meter innan mål så det gällde att hålla sig långt fram där. Jag kom in som tredje man och direkt efter rondellen spurtade jag för kung och fosterland. Det höll och jag lyckades spurta till mig en 52:a plats. Faktiskt rätt nöjd med det. 

Kall som en nyfiskad nordhavsräka satt jag ensam i pastapartytältet och fyllde ansiktet med en tallrik pasta innan jag rullade hem till Pollenca. Rätt nöjd ändå. Det är faktiskt rätt kul att cykla i berg och spurta och hålla på. Men det är inte alltid kroppen vill göra det som huvudet vill. 

Brorsan däremot hade en riktigt bra dag. Han körde 23-milaren och kom in på en strålande 8:e plats. Riktigt bra jobbat. Afterbiken blev lyckad och på kvällen satt hela gänget i baren och delade krigshistorier. Idag har vi haft vilodag och imorgon blir det en bergsrunda med Sacalobra. Får se om jag skriver nåt om det. Mors! Will I do it again? You bet!

Foto: Sportograf.

Skriv ut Permalink Kommentarer (3)

2016-05-01 18:10


Mallorca 312. Dags för race!

Idag (lördag, jag skriver det här på sent på fredagkvällen.) är det äntligen dags för Mallorca 312. Jag kommer köra mellanvarianten på 23 mil. Starten går 07:00 från Alcudia så väckarklockan är ställd på 04:30. Idag (fredag) har vi haft en strålande dag i bergen. Vi körde Mallorca 167-banan baklänges. Via småvägarna bort till Valdemossa där vi åt lunch på torget. Sen fräste vi ner förbi Deija och Soller innan vi tog oss an Puig Major. Vi avslutade med en efterlängtad öl på strandpromenaden Port Pollenca. 

Benen känns rätt bra så jag hoppas att de är på humör under loppet. Jag har väl inga större förväntningar eftersom jag både är långsam, tjock och hopplöst dålig på att åka utför. Det är ungefär som att tävla i triatlon och inte kunna simma. Men jag ska ge det ett ärligt försök. Vi får se hur det går. Här är lite bilder från fredagen. Håll tummarna för nu kör vi!

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2016-04-29 22:36


Mallorca dag 1.

Jaha, så nu är vi på Mallorca. Jag flög ner med 50 glada laxar från Stockholm i tisdags för en veckas cykling. SAS skojade till det och lämnade 12 av våra cyklar på Arlanda men David löste det galant. Redan på morgonen efter levererades 12 hyrcyklar så vi kunde sticka iväg. Gårdagens runda blev en platt historia ner till Petra och tillbaks utmed kustvägen till Alcudia. På vägen dit bestämde vi att ta en sväng ut till Cap Formentor för att klappa getterna. Vi lyckades spränga både ben och lungor på flera ställen. Jonas Bohr tog dagsbästa KOM på första stigningen till Cap Formentor och jag lyckade knipa femte bästa tid. Ute vid fyren träffade vi en helstökig liten get som sprang omkring och snodde mackor och kakor från folk. Idag regnar det så just nu sitter vi på rummet och planerar alternativa rundor. Det lutar åt att vi kör söderut och tar en sväng upp till San Salvador. Men det hänger på regnet. Mors!  

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-04-28 08:21


En liten sommarkatt. Canyon Aeroad. Första Veckan.

Ibland ska man väl ha lite tur också. I sommar har jag fått förmånen att gränsla en Canyon Aeroad 9.0. Det är Canyons halvnya aero-spjut som kom i en uppdaterad design förra året. Den har tagit otaliga segrar i proffsklungan. Den modellen jag har är utrustad med Dura Ace Di2-växlar och Mavic Cosmic pro carbon-hjul. Resten är Canyons egna topnotch-prylar i kolfiber där till exempel styre och styrstam är ett enda stycke. 

Den första rundan på cykeln var klubbträning med Stockholm CK. Jag hann precis skruva på flaskställ, pedaler och ställa in sadeln innan jag cyklade ut till Ekerö. Väl där sorterades jag in i snabbsnabb-gruppen som skulle köra intervaller på FRA-slingan. Gruppen bestod av idel snabbcyklare. Bland annat Daniel Godman, Sebastien, Per Kumlin Robert Barkensjö och Jensa Rencratz (som har blivit svinstark under vintern) och en annan snabbing som jag bara såg ryggen på men jag tror det var Sebastian Grip. Jag blev avhängd på tre av fyra varv innan jag gav upp och cyklade hem. 

Andra rundan var på Fredrikshofs torsdagsträning från Brostugan. Jag hängde med snabbgruppen som skulle köra en sväng till Bergshamra med några temposträckor. Gruppen bestod till större delen av Stockholm CK-cyklister, bland annat Cissi och Camilla från vårt elitlag och Amir på sin nya jättesnabba cykel. Nu kändes Aeroaden lite bättre. Jag kände mig mer bekväm med reglagen och geometrin som skiljer sig en hel del från min gamla cykel. Den här är kortare och lägre. Om den skulle kännas för kort så är det lätt att förlänga med en längre styrstam. Rundan gick i alla fall riktigt bra. Jag vill passa på att tacka Hovet för riktigt bra uppstyrning på grupperna och träningen. Jag känner fortfarande av pollen i halsen. Så fort jag gasar på så tjocknar det i halsen. Det brukar oftast lösa sig framåt juni. Fram till dess är det bara att bita ihop och gnälla på bloggen.

Igår var det dags för en lite längre tur med brorsan. På schemat stod 5 timmar distans med 3 stycken 20-minuters intervaller. Vi fick även med oss Stefan Jonsson från Bålsta/Canyon/CK08. Vi rullade iväg mot Enköping och fräste om kring på vägarna runt Grillby innan vi cyklade genom Enköping och kom ut på vägen mot Hummelsta, som nästan är bilfri nu sedan nya motorvägen öppnade. Här var det var dags för den första intervallen. Vi körde igång ett lagtempo och pulsen steg sakta upp mot 90% av max. En timme senare var det dags för nästa. Pulsen upp till 90% och benen brann. Efter 4 timmar släppte vi av Stefan i Kungsängen. Nu hade det börjat regna, trots att SMHI hade lovat uppehåll hela dan. Tempraturen låg inte inte heller på utlovade 12 utan på snordroppande 4. Fördelen med kyla och regn är att man slipper ha så mycket kläder i ryggfickorna eftersom man har tagit på sig allt man hade med sig. Nackdelen är att man blir skitig och fryser som en hund.

Den sista intervallen tog vi på vägen genom I1. Det blev ganska precis 20 minuter från start till slut. När intervallen var slut var också benen slut. Helt slut. Morsning good bye. Den sista biten till Bålsta rullade vi av och kände oss nöjda med dagens runda. Nu har jag kört strax över 30 mil sedan jag fick cykeln i tisdags. De första intrycken är riktigt bra. Jag åker till Mallorca om en vecka. Efter det lär jag ha en hel del intryck att dela med mig av, både om Mallorca, cykeln och proffslivet i stort.

Som ni ser så har jag bytt den medföljande Fizik Arione-sadeln till min Gilles Berthoud i läder. Originalsadeln funkade inte alls för mig. Den känns som en dåligt uförd rektoskopi efter bara nån timme. Men så är jag lite petig och gnällig också. 

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-04-17 11:23


Randopremiär för herr Mölleborn.

I lördags var det dags för Barkarbys 20-mils brevet. Vi körde den här rundan första gången förra året och redan då slog vi deltagarrekord med 68 startande. I år hade vi 80 anmälda innan anmälan stängdes. Nu har jag inte hämtat startkorten i målet än så jag vet inte exakt hur många som körde. Men det bör vara några fler än sist. 

Klungan rullade iväg genom förorterna och vips var vi i Sigtuna där första kontrollen var. Vi stämplade snabbt och väntade tills alla i gruppen var klara innan vi stack vidare. Efter Sigtuna kom vi ut på de fina vägarna förbi Uppsala och tog sikte mot nästa kontroll i Järlåsa. Här delades gruppen av och nu var vi ett ett gäng på tio gubbar som rullade på i en fin kedja. Hälften Randonneur Stockholm och hälften Stockholm CK. 

Jag kände mig pigg i benen och kroppen och milen flög förbi. Jag är van att cykla ensam så jag blir alltid lika överraskad hur lätt det går i en bra klunga. Någon timme senare var vi redan framme i Skokloster där dagens näst sista kontroll var. Där tog vi bara ett snabbt stopp, jag hann i alla fall dricka en Cola och fota den gamla macken som nu är ett café. 

Nu var det bara 4 mil kvar. Benen var fortfarande pigga och gruppen körde lugnt och fint ihop. Vi hade en tjock Australiensare med ett tag men han tappade taget efter Skokloster. Inte ens mina uppmuntrande ord " come on fatty fatty" hjälpte.  

Spurten för Barkarbyskylten blev lite knas när en bil stökade i sista rondellen. Niklas den räven slank förbi och knep skylten. Om inte bilen hade kommit så hade jag självklart tagit spurten, men det visste ni ju sen tidigare. Efter 6:26 kastade vi in korten i baren och och beställde varsin öl. På Lilla Barkarby blev det livat värre när ölen fortsatte att dansa in på borden. Jag lämnade efter någon timme när jag hade druckit mig mätt. När jag kom ut möttes jag av ett totalt kaos bland cyklarna. Vi hade lyckats klämma in 30-40 cyklar på uteserveringen, som var stängd som tur var. Nöjd som en brax vinglade jag hem på cykeln. 

Tack för en strålande dag!

Skriv ut Permalink Kommentarer (3)

2016-04-11 14:02


Stockholm CK gör Båstad.

Jahopp, då har jag varit på min första resa med Stockholm CK. Jag har ju kört lite spinning och cykelrundor med dem under vintern/våren men nu var det dags för en riktig träningshelg i Båstad. Vi var ca 30 gubbar som åkte ner tillsammans med vårt dam-elitlag i en buss. Damerna skulle träna ihop laget inför säsongen. Jag och brorsan hade inga speciella förväntingar utan var beredda på att det kunde bli vad som helst. 

Vi lämnade Stockholm klockan 06 på fredag morgon så jag fick gå upp 03:40. Men det fanns gott om tid till att sova på bussen. När vi kom till Hotell Riviera Strand i Båstad lastade vi snabbt ut cyklarna, slängde in väskorna på rummen och dressade om till cykelkläder för att hinna klämma 7,5 mil snabbcykling innan middagen. Redan från början tog Emil från CK Sumo täten. Det skulle visa sig att han var så där overkligt monsterstark jävel som kan slita sönder en klunga från täten. Brorsan hade också bra klipp i benen. Jag gjorde allt jag kunde för att hänga med. Ibland gick det bra men lika ofta slutade det med att jag såg dem segla vidare när jag själv dränktes av mjölksyra. 

Hotellet vi bodde på var ett nyrenoverat spa-hotell. Riktigt fräscht med bra mat och en bra spa-avdelning där vi låg och flöt efter cyklingen. På lördagen var det dags för en längre runda på 14 mil. Även då hamnade jag i snabbgruppen. Vi fick till en riktigt härlig snabbrunda där folk droppade en efter en. Efter några timmars hård kördning på fantastiska vägar var vi bara tre kvar innan Emil och Daniel från vårt elitlag parkerade mig i den sista backen. Även denna dagen avslutades med en kall öl och ett varmt bad. I badet började några hetsa att vi skulle ta ett dopp i havet. Helt plötsligt var jag själv indragen i det där och någon minut senare sprang vi alla ut i havet och doppade oss. 

På söndagen lyckades vi klämma in en sjumila backrunda i på Hallandsåsen. Mitt mål var att köra slut mig fullständigt inför bussresan så det var fullt ställ i varje backe som gällde. Det där snacket om att skåne är ju helt galet. Här bjuds det på härligt långa backar som verkligen suger musten ur benen. Att man sedan har ett gäng ryggar att jaga och att ett annat gäng jagade mig själv gjorde att både pulsen och hastigheten trissades upp för varje backe. Efter rundan lastade vi snabbt in cyklarna i släpet bakom bussen och gick till rummen och duschade och bytte om. Sen var det dags att åka hem. 

I bussen hem hann vi lyssna på när Emma Johansson tog andraplatsen på Flandern runt samtidigt som folk laddade upp bilder på face book som lajkades friskt. Vilken helg! Nu är cykelpeppen på topp och jag är verkligen glad att jag gick med i den här klubben i vintras. Här finns så mycket glädje och energi att det räcker för att pigga upp även den suraste randonneurbloggargubben i Hässelby! Om tre veckor åker vi till Mallorca. Men innan dess ska det köras randonné. Redan nu på lördag kör vi Barkarbys 20-milare. Pepp pepp!

Lastning i svinottan. 

Foto: Jonas Brögger

Foto: Neil Davey

Foto: Jonas Brögger

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-04-05 20:05


MerJohan Mölleborn

I den här bloggen skriver jag om långcykling och randonnée. Det blir lite blandat med lopp som jag kör själv, lopp som andra har kört och lopp som verkar mulliga runtom i världen. Jag är även en av initiativtagarna till långcyklarklubben Randonneur Stockholm: www.http://stockholm.randonneurs.se/

Följ mitt trams på twitter: @bigmollo

Arkiv

  1. > Maj 2016
  2. > April 2016
  3. > Mars 2016
  4. > Februari 2016
  5. > Januari 2016
  6. > December 2015
  7. > November 2015
  8. > Augusti 2015
  9. > Juli 2015
  10. > Juni 2015
  11. > Maj 2015
  12. > April 2015
  13. > Mars 2015
  14. > Februari 2015
  15. > Januari 2015
  16. > December 2014
  17. > November 2014
  18. > Oktober 2014
  19. > September 2014
  20. > Augusti 2014
  21. > Juli 2014
  22. > Juni 2014
  23. > Maj 2014
  24. > April 2014
  25. > Mars 2014
  26. > Februari 2014
  27. > Januari 2014
  28. > December 2013
  29. > November 2013
  30. > Oktober 2013
  31. > September 2013
  32. > Augusti 2013
  33. > Juli 2013
  34. > Juni 2013
  35. > Maj 2013
  36. > April 2013
  37. > Mars 2013
  38. > Februari 2013
  39. > Januari 2013
  40. > December 2012
  41. > November 2012
  42. > Oktober 2012
  43. > September 2012
  44. > Augusti 2012
  45. > Juli 2012
  46. > Juni 2012

Mest lästa

  1. Mallorca 312. Inte riktigt som planerat.
  2. Mallorca dag 1.
  3. Mallorca 312. Dags för race!
  4. Lite bilder från Mallorca.
  5. Fixa hälsenorna!
  6. Till Öregrund och tillbaks.
  7. 20 mil Vätternsparris med Stockholm CK och vänner.

Etiketter

  1. > 1001 Miglia Italia
  2. > Alpentraum
  3. > BMC
  4. > Endura
  5. > Fredrik Kessiakoff
  6. > Gran Fondo Stockholm
  7. > Happymtb
  8. > Jotunheimen runt
  9. > KBCK
  10. > Kompiskampen
  11. > Lilla Barkarby
  12. > London-Edinburgh-London
  13. > Mallorca
  14. > Mallorca 312
  15. > Monark
  16. > Motivation
  17. > Mälaren runt
  18. > Paris-Brest-Paris
  19. > RAAM
  20. > Randonné
  21. > Randonneur Stockholm
  22. > Sverigetempot
  23. > Tips
  24. > Tour de Mont Blanc
  25. > Tour de Ötzi
  26. > Vandring
  27. > Vätternrundan

Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser