Krister Isaksson | Bicycling.se
Annons

Krister Isaksson

Strategi eller stålar

För mycket ord och för liten handling - det är slutsatsen när Svensk cykling efterlyser den Nationella cykelstrategin i Dagens samhälle den 22 september.

I artikeln ifrågasätter de tidigare styrdokument och strategier - något som alltså ännu en strategi ska lösa. Det ska alltså vara nya och finare ord som ska leda vägen framåt. Denna gång ska strategin fungera, så låt oss skriva en till.

Tillåt mig tvivla.

Det finns en sak som fungerar för ökat och säkert cyklande, och för att få ut mer och bättre asfalt att cykla på: pengar. Det har det gjort för biltrafiken i årtionden - vi ser inte särskilt många bilstrategier där inte.

Se bara vilken fart det tagit i Stockholm. Där arbetar man för fullt med att sätta sprätt på cykelmiljarden. Och se vad lite som händer i exempelvis Solna - de har en miljon i cykelbudget. Jag upprepar: en miljon.

Istället för att lägga tid och pengar på att ta fram fina strategier borde man gå ut och åtgärda de problem som redan är kända. Det behövs ingen strategi för det. Det behövs pengar - i nationell plan, i de regionala planerna och i kommunernas budgetar. Detta har Krister Spolander visat med all tydlighet i bland annat rapporten: Det statliga sveket mot cyklisterna. Planer utan pengar är bara papper mellan pärmar, 2013.

Av samma anledning skrotade Trafikverket snabbcykelvägen - det saknas pengar. Ingen strategi kan lösa detta. Trafikverkets egen genomgång, Ökad och säker cykling – Redovisning av regeringsuppdrag 2011, visar tydligt varför den förra nationella cykelstrategin havererade - det avsattes inte tillräckligt med medel, varken personella eller ekonomiska. Det har vi ju svart på vitt, mindre än en procent av medlen i nationell plan avsätts till cykelinvesteringar, och det räckte som sagt var inte ens till en snabbcykelväg.

Det var också en av de viktigaste slutsatserna som kom fram i den annars undermåliga Cyklingsutredningen: cykelskulden i vårt land är stor. Och det fixar inga ord, det fixar bara stålar.


Relaterade inlägg:


Skriv ut Permalink Kommentarer (3)

2016-09-26 18:24


Stolpskotten i Solna

Nybyggd så kallad cykelbana i Solna, Järvastaden. Vi kan ju även kalla detta finn fem (eller ännu fler) fel. Hur de lyckas med detta är ju häpnadsväckande. Eller är det det? Sett till Solnas historik på cykelområdet är det ju precis detta som man kan förvänta sig. Och vilken tur, som vanligt har de lyckats med ytorna för biltrafiken!


Foto: Bernhard Huber 

Men vi kan vara lugna - allt är frid och fröjd. Solna har ju en ny cykelplan. Och hela 1 miljon i cykelbudget. Hurra!

Bilder & tips: Clara Attermo

Relaterade inlägg:

Skriv ut Permalink Kommentarer (6)

2016-09-25 06:46


Nacka gör det Trafikverket inte klara av

I går kunde vi läsa PM Nilssons ledare i Dagens Industri: Saltsjöbadens cykelsatsning är ett föredöme

Jag upprepar, en ledare i Dagens Industri. Om cykel, om nödvändigheten och det stora värdet av att satsa på cykel. Detta är en milstolpe. Och vad som gör det extra roligt för mig på ett personligt plan är att detta var mitt första uppdrag som konsult. Att hjälpa Nacka Kommun med utredningen och ta fram ett förslag på cykelförbindelse mellan Saltsjöbaden och Värmdövägen. Och det var inte helt enkelt att ”sälja” in denna lösning hos kommunen. Men genom samtal, goda argument, fakta och kunskap så fick vi en samsyn på lösningen. Så nu har första delen av vad som kan bli regionens (landets?) första snabbcykelväg färdigställts – bra jobbat Nacka! Nu ser vi med spänning fram mot resten av sträckan!

Nacka kommun visar också, till skillnad mot Trafikverket, att det är fullt möjligt att skapa gena och funktionella cykelförbindelser. Om man vill och prioriterar det. För det är så enkelt, man måste vilja och ha kunskapen. Då går det. Något för regeringen och Trafikverket att reflektera över.

Skriv ut Permalink Kommentarer (3)

2016-09-22 06:40


Så sänkte Trafikverket snabbcykelvägen

Trafikverket fick i uppdrag av regeringen att bygga en snabbcykelväg - en state of the art cykelväg. Det var bara det att Trafikverket baserade kostnadskalkylen på en helt vanlig gång- och cykelväg, och inte en bred, gen och prioriterad snabbcykelväg. Det är som om verket skulle få i uppdrag att bygga en motorväg, och då presenterar en kostnadskalkyl för en simpel liten landsväg - otänkbart. Detta framgår när vi studerar underlaget och kostnadskalkylen i Nationell plan.

När Trafikverket sedan detaljstuderade sträckan mellan Mörby och Frescati blev det snabbt tydligt vart det hela var på väg. När samma verk började lista vad som skulle krävas för att få till snabbcykelvägen på sträckan, blev det ljusår mellan den ursprungliga kalkylen (baserad på en vanlig simpel gång- och cykelväg) och verkligheten.

Det kan ju vem som helst förstå med lite grundläggande kunskap inom trafikplanering och transportinfrastruktur - det räcker till och med att "åka" sträckan i google maps så förstår vi utmaningarna. Men Trafikverket förstod uppenbarligen inte, utan kalkylerade med en vanlig gång- och cykelväg.

Då kom beskedet från Trafikverket: snabbcykelvägen måste skrotas - den blir för dyr. Självklart inte ett ord om eller ett erkännande att Trafikverket begått ett grovt misstag och baserat den ursprungliga kalkylen på helt felaktiga grunder. Så istället ska man nu sminka grisen, för det är vad pengarna räcker till när man baserat snabbcykelvägen på en totalt undermålig kostnadskalkyl.

Så hela situationen som projektet snabbcykelvägen nu hamnat i beror på en enda sak - ett Trafikverk som kalkylerar och planerar cykelvägar som man alltid gjort: billigast möjligt. Trots att verket haft ett helt annat uppdrag och skulle bygga en cykelväg med en ny och avsevärt högre standard - en snabbcykelväg.

Nu finns endast en räddning för detta projekt - att regeringen sätter ner foten och säger var skåpet ska stå. Har vi en sådan regering undrar jag?

Relaterade inlägg:

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-09-19 06:14


Varför håller ni käft?

I dagarna kom beskedet om att Trafikverket skrotar bygget av en snabbcykelvägen längs E18 i Stockholm. Det blir enligt verket för dyrt. Projektet var unikt. Ett namnsatt objekt i Nationell plan för transportsystemet - för första gången någonsin för ett cykelprojekt. Det skulle bli en cykelinfrastruktur vi aldrig någonsin tidigare skådat i detta land. Det skulle bli det stora steget för Sverige mot att bli ett cykelland och cykeln som transportmedel. Nu skulle vi äntligen få se vad det innebär att prioritera och göra cykeltrafiken konkurrenskraftig.

Av detta blev det alltså ingenting. Vi är tillbaka på ruta noll. I värsta fall tar vi rent av några steg tillbaka, eftersom den tydliga signalen till alla samhälls- och trafikplanerare är att cykelinfrastruktur inte får kosta mer än det brukar.

Det som fascinerar mig är att det är knäpptyst - totalt knäpptyst.

Inte ett ljud från Cykelfrämjandet och inte ett ord från branschkansliet Svensk Cykling. De som ska värna och kämpa för cyklistens bästa i vårt land. Nu skrotas Sveriges genom tiderna mest prestigefyllda cykelprojekt - och det är knäpptyst. Häpnadsväckande tycker jag.

Från cykelmagnaten Grimaldi och hans gäng på Cycleurope hör vi inte en viskning. Andra delar av näringslivet höjer ju gärna och ofta rösten och kräver nya vägsatsningar runt om i landet, och ännu högre blir tonläget när satsningarna hotas eller uteblir. Då är företag, jobb och välfärd i fara. Vem minns inte tonläget kring Förbifarten när den skärskådades efter valet? Då var det brösttoner som heter duga - och nu byggs den för fullt.

Att få till satsningar på cykelinfrastruktur skulle ge betydligt bättre effekt än alla de annonskampanjer dessa företag lägger pengar på idag. För det är ju det som får fler att cykla - bygg så kommer cyklisterna - och det är det som i sin tur leder till ökad försäljning. Bra mycket större försäljning än vad lite reklam och annonser kan åstadkomma. Detta har ju bil- och oljeindustrin fattat sedan länge.

Vad hör vi då från forskare på cykelområdet? Från miljösidan? Från cykelförespråkande politiker? Inte ett ljud.

Kanske arbetar de alla efter den svenska modellen som brukar kallas för tyst diplomati. Sett till vilka som har framgång när det gäller investeringar i transportinfrastruktur är det ju uppenbart att det inte är ett framgångsrikt sätt att arbeta på.

Håller vi käft så får vi vad vi förtjänar.

Relaterade inlägg:

Skriv ut Permalink Kommentarer (10)

2016-09-16 15:20


Hurra! Trafikverket ska sminka grisen!

För några dagar sedan kunde vi läsa i Mitti att det blir ingen snabbcykelväg längs E18 här i Stockholm.

Trafikverket menar att det är för svårt och dyrt:

– Det är otroligt svåra miljöer som vi rör oss i som kräver speciella åtgärder för att få till snabbcykelvägen. Dels ligger det planerade snabbcykelstråket längs motorvägen, vid nationalstadsparken och vid Roslagsbanan, säger Noran Khalfallah och fortsätter:

– Och man passerar mycket vattendrag och ett flertal broar. Då måste man antingen få till nya broar eller bredda nuvarande. Och på många delar av sträckan finns knappt utrymme att göra några åtgärder som vid Naturhistoriska museet till exempel.

Och i en annan intervju i Danderyds Nyheter upprepas detta:

– Vi har utrett möjligheten att anlägga ett snabbcykelstråk och kommit fram till att det inte är ekonomiskt rimligt. Det skulle innebära allt från breddning av broar till att anlägga nya och miljön är komplicerad på sträckan så det blir många kostsamma åtgärder, säger Noran Khalfallah, projektledare på Trafikverket.

Så istället ska man göra andra åtgärder, lite oklart vad:

– Vi tittar på allt möjligt, men någonstans måste det vara värt investeringen också. Det kan gå att bredda vägen lite men hur mycket bättre blir det då? Det är sådana frågor som vi måste väga för- och nackdelar, säger Noran Khalfallah.

”Värt investeringen” – tyvärr så finns ingen samhällsekonomisk analys genomförd av snabbcykelvägen, så vad som är ekonomiskt rimligt eller vilken nytta investeringen har det vet vi inte – inte Trafikverket heller.

Samma verk som nu säger detta har uppenbarligen inga som helst problem att på samma sträcka lösa uppgiften när det gäller biltrafiken. Då passeras vattendrag och andra svåra miljöer genom att det byggs broar, ramper och tunnlar. Till stora kostnader. Och många gånger till liten samhällsnytta. Och när verket stöter på känslig miljö och motstånd vid vägprojekt, då fördyrar man projektet med flera miljarder och lägger vägen i en lång tunnel – förbifarten. Då får det kosta pengar, ofantligt mycket pengar. Så det verk som har byggt södra länken, norra länken, norrortsleden, E18 vid Rinkeby och nu är i full fart med att bygga förbifarten - det verket har otroligt svårt att bygga vettig, säker och funktionell cykelinfrastruktur. Då är det inte rimliga kostnader…

Trafikverket arbetar efter devisen: cykelinfrastruktur får inte kosta, ska vara billig, enkel och av låg kvalitet. Bilinfrastruktur får kosta, ska vara dyr och komplicerad samt av hög kvalitet.

Detta har vi svart på vitt. En inventering av de regionala cykelstråken i Stockholms län visar att endast 1 procent uppfyller grundläggande utformningsprinciper. Trafikverket är väghållare för 30 procent av dessa stråk. Och de 1 procent som uppfyller grundläggande krav tillhör inte Trafikverket.

Så något enstaka tillfälle eller olycksfall i arbetet är inte detta. Vi ser det om och om igen när det gäller Trafikverket och cykel. Verket har låtit inventera 2400 km 2+1-vägar och kommit fram till att det finns cykelpotential längs mer än hälften av dessa 2+1-vägar, alltså längs mer än 1200 km. Men endast 12 procent av de 2400 km har någon form av cykelinfrastruktur – ofta finansierad av kommunerna, inte Trafikverket. Trots att cykelvägen går utmed den statliga vägen.

När Trafikverket då undantagsvis gör något så känner vi igen resonemanget från ovan – det ska vara låg kvalitet och det får inte kosta. Och verket medger helt öppet att de skyddar bilister och inte cyklister – för det är för dyrt:

– På de ställen där det finns räcke är det faktiskt inte för att skydda cyklister mot bilar. Det är för att skydda bilisterna mot till exempel en bergvägg. Att sätta räcke hela vägen för att skydda cyklisterna har ansetts för dyrt.

Denna inställning hos Trafikverket gäller inte bara cykelinvesteringar. Den gäller även drift och underhåll av deras så kallade cykelvägar. Där verket meddelar att vinterväghållningen duger som den är trots årligen återkommande problem och faror för cykeltrafiken. På vissa cykelstråk går det så långt att kommuner griper in då problemen och farorna för cyklisterna är oacceptabla. Som i Nacka:

Och det slutar inte här. När Trafikverket bygger (väg) så utsätts cykeltrafiken för livsfara genom att förhållandena i arbetsområdet är under all kritik. Och projektledaren på Trafikverket vet inte varför och har aldrig varit med om något liknande – när det gäller vägar.


Armeringsjärn utmed regionalt cykelstråk - som gjort för att spetsa cyklister på. Så ser det ut på när Trafikverket utför arbete längs cykelväg. Foto: Jon Jogensjö 

Så vi ser här ett tydligt mönster som återfinns i stora delar av Trafikverkets verksamhet. Cykeltrafik är något som verket inte bryr sig om, de få gånger man "tvingas" göra något är det av usel kvalitet och verket saknar i många fall grundläggande kompetens på området.

Vad värre är, detta är mer eller mindre sanktionerat från högsta ort. Både den tidigare och nuvarande infrastrukturministern upprepar gång på gång att cykeltrafik är en kommunal angelägenhet – nu senast i TV4. Och då får man ju naturligtvis sitt eget verk att arbeta därefter – gör ingenting och det lilla ni måste göra ska vara så billigt (och därmed uselt) som möjligt. Och försök hela tiden att klå kommunerna på pengar, även fast det inte är deras ansvar att lösa uppgiften.

Hela intervjun om den skrotade snabbcykelvägen avslutas sedan helt förutsägbart – helt i linje med grundläggande mediaträning och instruktioner från kommunikatören – försök att alltid avsluta intervjun positivt och visa handlingskraft!

Vi kanske kan bygga en snabbcykelväg utmed E4:an!

Vad hjälper det pendlarna utmed E18 att det eventuellt byggs snabbcykelväg utmed E4:an? Absolut ingenting. Studerar vi sedan Trafikverkets track record på området cykel så är det ju högst sannolikt att det inte blir någon vettig cykelväg där heller – även där finns ju känslig miljö och utmanade sträckor som kräver lite dyrare lösningar än vad Trafikverket brukar lägga på cykelinvesteringar. 

Så det är väl högst sannolikt att vi även där får uppleva en rad sminka grisen åtgärder. En gris är alltid en gris – inget smink i välden kan ändra på detta.

Relaterade inlägg:

Skriv ut Permalink Kommentarer (5)

2016-09-15 09:38


Att vara cykelkonsult

Det är många gånger väldigt roligt att vara cykelkonsult. Jag får arbeta över stora delar av landet, många gånger med människor som verkligen vill utveckla och förbättra förutsättningarna för cykeltrafiken. Tyvärr är arbetet också ibland fyllt av besvikelser. Min yrkesroll innebär ofta att jag kommer in tidigt i olika projekt. Det handlar om att ta fram och utveckla strategier, att ta fram cykel- och handlingsplaner, att utveckla och ta fram utformningsprinciper osv. Det är inte alltid man får vara med från ax till limpa. Och det kan i allra högsta grad vara mycket frustrerande…

Ett exempel

För några år sedan fick jag och kollegorna i uppdrag att utreda ett regionalt cykelstråk i Stockholmsområdet. Utgångsläget var besvärligt, det var befintlig miljö och trångt, det saknades cykelinfrastruktur på vissa avsnitt, det var mängder av in-/utfarter från tomter och mindre tvärgator osv.

Men vi lyckades presentera en utredning som visade att det var fullt möjligt att nå den standard på cykelinfrastrukturen som fastslagits in den regionala cykelplanen, och till en rimlig kostnad.

Sen kommer den del som inte alltid är lika rolig som konsult. När man har levererat utredningen finns ingen som helst garanti att man kommer vara med i det fortsatta arbetet. När det exempelvis ska projekteras och slutligen fastställas i detalj hur det kommer att se ut. Här kommer Lagen om offentlig upphandling in och de flesta beställarna är bara ute efter en enda sak -  lägsta pris. Och underförstått att alla som lämnar ett anbud på arbetet har exakt samma kunskap och kompetens – vilket de ju självklart inte har. Särskilt inte när det gäller cykelkompetens.

Och det är nu det händer. Det är nu avstegen från det som planerades i utredningen sker. Ofta på grund av en kombination av bristande kompetens och snålhet. I utredningen som vi gjorde utformades cykelbanan som genomgående vid varje tvärgata och in-/utfart. Detta för att säkerställa en hög säkerhet och god framkomlighet för cykeltrafiken – de ska ha prioritet i korsningspunkten (samma gäller för gångtrafiken eftersom gångbanan löper parallellt). Så här ser typlösningen ut för en sådan genomgående cykelbana:

Och juridiskt får cyklisterna en stark ställning genom denna utformning:

 Men sen händer något i projekteringen som leder till detta:

Det här är inte en genomgående cykelbana där korsande biltrafik har väjningsplikt mot cykeltrafiken. Foto: Patrik Brasjö

Det vi ser är något som totalt vänder på hela principen att prioritera cykeltrafikens framkomlighet och säkerhet i korsningspunkter. Ingen hastighetssäkring och ingen väjningsplikt för biltrafiken gentemot cykeltrafiken. Utan det är samma gamla lösning vi använt oss av i decennier – cykeln sätts på undantag. Och för att göra det riktigt jävligt viker de in kantstenen över cykelbanan så att passagen för cyklisterna blir smalare och kantstenen blir en fara för passerande cyklister.

Var det detta de som projekterade ville åstadkomma? Var de ens en gång medvetna om vad de skapade. Och varför?

Så här kan det vara att vara cykelkonsult – det blir inte alltid som man planerar. Och man får sällan några vettiga svar, motiv eller anledningar till dessa avvikelser och tillkortakommande. Det sker slentrianmässigt och på rutin.

 

Relaterade inlägg:

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (6)

2016-09-09 08:01


Cykelparkering - läget är A och O

”Det som är avgörande för om cykelställ kommer att användas eller ej är i huvudsak dess placering. Cyklisten ställer krav på att kunna parkera i direkt anslutning till målpunkten och i nära anslutning till cykelvägar och attraktiva gatunät. En felplacering av cykelställen på bara några meter kan ibland vara avgörande för att de inte nyttjas.”

Detta skrev jag och kollegorna i cykelparkeringshandboken ”Cykelparkering i staden”. Detta har sedan upprepats i bland annat Boverkets publikation ”Gör plats för cykeln”, i GCM-handboken och verifierats av CyCitys litteraturstudie ”Parkering i storstad.”

Trots att det finns en god och omfattande kunskap om cykelparkeringar och deras läge ser vi mer eller mindre huvudlösa försök att göra cykelparkeringar på helt olämpliga platser. Det är som att man ber om att misslyckas, som att man inte vill annat än att slänga pengarna i sjön. Varför undrar jag? Varför detta förakt för kunskap?

Det senaste exemplet på detta har vi i Sigtuna. Ett nybyggt och fint cykelgarage. Stöldsäkert, genomsiktligt, ljust, belyst och tryggt. Enkelt att komma in och ut. Med förvaringsmöjligheter och eluttag för laddning av elcyklar – ett state of the art garage.

Om det inte vore för en enda sak. Det ligger på helt fel plats. Det ligger ca 250 meter från biljettentrén till pendeltåget. Vidare ligger garaget fel sett till varifrån de stora cykelströmmarna angör stationsområdet – man måste alltså först cykla förbi stationen för att parkera i garaget och sedan gå tillbaka.


Långt där borta ligger stationsbyggnaden och biljettentrén.

Resultatet av detta?

Garaget används knappt. När jag var där stod tre cyklar i garaget som är gjort för 89 cyklar. Några dagar senare var det fem cyklar. Och så har det sett ut sedan garaget invigdes i början av 2016. Lokalpressen har också uppmärksammat det:

– Anledningen till att jag inte parkerar i det nya cykelgaraget är att det ligger löjligt långt bort från pendeltåget. Slöseri med skattebetalarnas pengar, säger Märstabon Andreas Nordh som berättar att han har sett endast en, två cyklar som står där.

Vid stationens andra cykelparkering ser det ut så här:

  

Det är fullt. Den ligger ca 20 meter från biljettentrén. Jag pratade med representanter på kommunen som menade att det fanns ingen annan plats runt stationen för garaget. Men, bara för att det fanns denna plats bör man ju inte bortse från grundläggande kunskap och fakta om cykelparkeringar. I varje fall om man nu inte vill kasta 900 000 kronor i sjön. Vilket man uppenbart ville göra här. Har vi alltså så mycket pengar att vi kan slösa på detta sätt? Så att vi kan gödsla lite hur som helst med dem.

Sen har vi Trafikverket. Ett verk som delfinansierat detta cykelgarage. Vilken kvalitetssäkring och granskning gör Trafikverket innan de godkänner ett sådant här projekt och betalar ut hälften av dessa pengar? Noll koll på sina egna dokument om cykelparkering uppenbarligen.

I Stockholm har vi det fullständigt misslyckade försöket med en cykelparkering i Järnvägsparken. Där ingen vill eller har behov av att parkera sin cykel. Pengar rätt i sjön. Vilket jag påtalade långt innan parkeringen byggdes.


Järnvägsparken. Där ingen vill eller har behov att parkera sin cykel - där bygger vi en cykelparkering!

Men varför lyssna på kunskap och kompetens? En kunskap som bara är några klick bort på datorn. Visst, man behöver ju inte tro på denna samlade kunskap. Bättre att ha lekstuga och att bränna lite stålar. Varför undrar jag? Det enda detta kommer innebära är att de som är kritiska till cykelinvesteringar nu får vatten på sin kvarn – se där, ett tomt garage och pengarna i sjön!

Snälla, sluta upp med detta kunskapsförakt!

 

Relaterade länkar:

Skriv ut Permalink Kommentarer (3)

2016-08-26 13:06


Cyklister får "autobahn" - så fan heller

”Cykelbanan” beskrivs i artikeln som en autobahn för cyklister för att den är 4,3 meter bred. Och för att något sådant aldrig tidigare har byggts i Täby.


"Autobahn" - så beskriver Täby Nyheter kommunens nya "cykelbana" 

Låt oss göra några saker klara först:

Det är ingen "cykelbana". Det är en Gång- och Cykelbana. Där cykeldelen blir 2,5 meter bred och gångdelen blir 1,8 meter bred när skiljelinjen målats. Detta innebär att två cyklister precis klarar av att mötas på cykeldelen. Och att två gående precis kan gå bredvid varandra på gångdelen. Detta beskrivs alltså som en autobahn för cyklister.

Cykeldelen motsvarar alltså vilken liten villagata som helst i Täby eller runt om i landet där det är självklart att två bilar kan mötas utan större problem. Men för cykeltrafiken är det alltså en ”autobahn” om man kan mötas på en cykelbana. Detta säger en hel del om vilken syn och normer som råder när det gäller cykelinfrastruktur - en syn och normer där något grundläggande och basic blir till något fullständigt extravagant och överdådigt.

Inte ett ord om att kommunen i decennier enbart producerat cykelinfrastruktur av usel kvalitet och med kraftig understandard. Istället hyllas kommunen för att den nu producerar en grundläggande standard. En standard som innebär att det är någorlunda säkert och framkomligt för cykeltrafiken men inte mer. Så mycket för granskande och självständig journalistik.

Jag undrar hur tidningen kommer att beskriva det framtida snabbcykelstråket som planeras utmed E18 i Täby och som är ännu lite bredare - en superduperautobahn för cyklister?

Relaterade länkar:

Skriv ut Permalink Kommentarer (5)

2016-08-15 18:47


Det var här det började

Ett litet café på Kungsholmen i Stockholm. Jag arbetade då på Trafikkontoret i närheten och vid luncherna passerade vi ofta denna lokal. Det var tidigare ett sunkigt ställe som kollegorna på miljöförvaltningen varnade för och som vi aldrig besökte. Så en dag när vi passerade såg vi att det var ny verksamhet och nya ägare. Och framförallt såg vi reklamskylten.

Bakom disken fanns Hanna och Kalle. Det visade sig att Kalle var Kalle Bern, mångårig medarbetar på cykeltidningen Kadens. Detta blev nu stället där jag ständigt tog morgonfika och fika efter lunchen. Mina kollegor, konsultvänner och Kalle fixade tom en överraskningsfika när jag fyllde 40 år!

Så en dag, efter år av cykelsnack, espressos och andra smaskigheter frågade Kalle om jag inte ville skriva en krönika i tidningen. Jag blev smickrad men samtidigt nervös. Jag, en byråkrat som bara skrivit ”byråkrattexter” skulle nu skriva en krönika. Gå från stelbenta och faktaspäckade texter med analys och konsekvens till att skriva mer från hjärtat, mer tyckande och åsikter. Jag sa det till Kalle och jag bad om deras hjälp. Och den hjälpen fick jag. I allra högsta grad.

Och nu sitter jag här. Många år senare. Många krönikor senare. Och väldigt många blogginlägg senare. Och allt började av en ren tillfällighet. Kalle och Hanna öppnade ett fik, ett fik nära mitt jobb. Där jag såg en reklamskylt för Peugeotcyklar. Där jag började fika och snacka cykel med Kalle.

Stort tack Kalle, Stefan, Andreas, Luca och inte minst min redaktör Åsa som gör mina texter så mycket bättre. Mitt liv har blivit rikare tillsammans med er.

Skriv ut Permalink Kommentarer (3)

2016-07-07 07:47


MerKrister Isaksson

Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Arkiv

  1. > September 2016
  2. > Augusti 2016
  3. > Juli 2016
  4. > Juni 2016
  5. > Maj 2016
  6. > April 2016
  7. > Mars 2016
  8. > Februari 2016
  9. > Januari 2016
  10. > December 2015
  11. > November 2015
  12. > Oktober 2015
  13. > September 2015
  14. > Augusti 2015
  15. > Juli 2015
  16. > Juni 2015
  17. > Maj 2015
  18. > April 2015
  19. > Mars 2015
  20. > Februari 2015
  21. > Januari 2015
  22. > December 2014
  23. > November 2014
  24. > Oktober 2014
  25. > September 2014
  26. > Augusti 2014
  27. > Juli 2014
  28. > Juni 2014
  29. > Maj 2014
  30. > April 2014
  31. > Mars 2014
  32. > Februari 2014
  33. > Januari 2014
  34. > December 2013
  35. > November 2013
  36. > Oktober 2013
  37. > September 2013
  38. > Augusti 2013
  39. > Juli 2013
  40. > Juni 2013
  41. > Maj 2013
  42. > April 2013
  43. > Mars 2013
  44. > Februari 2013
  45. > Januari 2013
  46. > December 2012
  47. > November 2012
  48. > Oktober 2012
  49. > September 2012
  50. > Augusti 2012
  51. > Juli 2012
  52. > Juni 2012

Mest lästa

  1. Varför håller ni käft?
  2. Hurra! Trafikverket ska sminka grisen!
  3. Att vara cykelkonsult
  4. Stolpskotten i Solna
  5. Så sänkte Trafikverket snabbcykelvägen
  6. Nacka gör det Trafikverket inte klara av
  7. Strategi eller stålar

Kategorier

  1. > Cykelhistoria
  2. > Cykelkultur
  3. > Prylar

Etiketter

  1. > 2+1-väg
  2. > Arkitektur
  3. > Barn
  4. > Bicycling
  5. > Bilhinder
  6. > Broar
  7. > cargobike
  8. > Cykelfrämjandet
  9. > Cykelhjälmslag
  10. > Cykelinfrastruktur
  11. > Cykelparkering
  12. > Cykelpendling
  13. > Cykelpolitik
  14. > Cykelöverfart
  15. > Cykla med barn
  16. > Danmark
  17. > Davos
  18. > Debatt
  19. > Design
  20. > Desire lines
  21. > Drift & underhåll
  22. > Däck
  23. > Elcykel
  24. > Felanmälningssystem
  25. > Framkomlighet
  26. > Gatubantning
  27. > Gästbloggare
  28. > Hinder på cykelbanan
  29. > Hinderbana
  30. > Holland
  31. > Humor
  32. > Kläder
  33. > kollektivtrafik
  34. > Konfliktdesign
  35. > Konst
  36. > Köpenhamn
  37. > Lastcykel
  38. > Lådcyklar
  39. > Lånecyklar
  40. > Lövhalka
  41. > Miljö
  42. > Motormännen
  43. > Nacka
  44. > Nationell cykelstrategi
  45. > New York
  46. > Nollvisionen
  47. > Nya Slussen
  48. > Polisen
  49. > Politik
  50. > Popup-cykelbana
  51. > Regionala cykelstråk
  52. > Rullstolscykel
  53. > Samhälls- och trafikplanering
  54. > Samhällsekonomin
  55. > Skärmar
  56. > Sollentuna
  57. > Solna
  58. > Sopsaltning
  59. > Sportcyklist
  60. > Stockholm
  61. > Stolpar i cykelbanan
  62. > Svensk Cykling
  63. > Svängfest
  64. > Trafikmaktordning
  65. > Trafikrapportör
  66. > Trafikregler
  67. > Trafiksignaler
  68. > Trafiksäkerhet
  69. > Trafikverket
  70. > Täby
  71. > Tävling
  72. > USA
  73. > Vintercykling
  74. > Vinterväghållning
  75. > VTI
  76. > Vägarbeten
  77. > Växtlighet
  78. > Önskelista

Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser