Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson

Trafikslag på undantag

 

Äntligen är den här! En fantastisk avhandling och ett fantastiskt arbete av Martin  Emanuel. En berättelse om cykeltrafikens förändrade villkor och förutsättningar i Stockholm under perioden 1930-1980.

Han visar att trafikingenjörer och stadsplanerare skapade sämre villkor att cykla i Stockholm. Vidare att hantering och planering av stadstrafik i högsta grad är en ideologisk verksamhet som till stora delar bygger på föreställningar om olika trafikslag, den moderna staden och att den infrastruktur som skapas utifrån dessa föreställningar utgör frusen ideologi. De aktörer som formar stadstrafikens villkor, inte minst trafik- och stadsplanerare, kommunaltekniker, trafikpoliser och politiker, utövar en betydande makt över stadens trafikanter.

Berättelsen avslutas med en epilog om cykelns renässans. Där finns ett avsnitt som jag allt för väl känner igen: "Dagens cykelplanerare kämpar ännu med ett arv från 1950- och 1960-talen. Trots den uppvärdering cykeln fått i policydokument, möter den som vill skapa bättre förhållanden för cykeltrafiken stora svårigheter. Svenska cykelplanerare ondgör sig över låg medelstilldelning, dåligt utvecklade planeringsverktyg och cykelplaneringens svaga position inom den övergripande planeringen."

Avhandlingen är en underbar och samtidigt skrämmande läsning som jag starkt rekommenderar.

 

Martin, stort tack för boken och lycka till på disputationen!

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2012-12-04 07:09


Visst får cykeln plats!

 

Jag har ju tidigare skrivit några rader om hur Stockholms handelskammare menar att cykeln tar för stor plats, att alliansen vill placera en cykelparkering i "Järnvägsöknen" där ingen vill vara eller parkera cykeln samt att det i vissa städer i Holland börjar bli en mycket stor utmaning att hantera stora volymer av parkerade cyklar. Hur gjorde vi då förr i tiden? När cykeln var all time high i Stockholm. Här är några exempel från huvudstaden från 40- och 50-talet, bilderna kommer från Stockholmskällan, fotograf: Lennart af Petersens.

Korsningen Kungsgatan/Sveavägen

Korsningen Kungsgatan/Sveavägen, en stor cykelparkering placerad mitt i korsningen!

Långa rader med cyklar utmed Kungsgatan, se även hur man utnyttjar pedalen mot kantstenen. Det vill jag se mer av i min stad!

En stor cykelparkering på Brunkebergstorg

Här ser vi en rad exempel på att cykeln visst får plats. Det handlar mer om att prioritera, fatta beslut och ändra på "trafikmaktordningen". Det går utmärkt att omfördela ytorna i staden. Det har uppenbarligen gjorts tidigare och kan göras igen. Så här pedagogiskt visar Malmö upp det:

Ett tydligt exempel på hur man kan använda gatan mer effektivt och lösa fler människors parkeringsbehov. Samt undvika konfliktdesign!

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2012-11-21 07:00


Cykelinfrastruktur i världsklass! Del 2

 

Vi fortsätter serien och stannar kvar i Holland och Groningen. De förhållanden som råder i Groningen beror ju inte på en slump eller tillfällighet, det är medvetna beslut tagna av människor, genomförda av människor och man har varit uthålliga då det har tagit tid att uppnå den situation som råder i staden. Som jag nämnde i den första delen har staden haft en konsekvent stads- och trafikplanering sedan 70-talet. Målsättningen har varit en kompakt stad, en bilfri och mer levande stadskärna samt ett mer hållbart transportsystem. Ett viktigt verktygen för att åstadkomma detta är en mycket hög standard på cykelinfrastrukturen. 

Men först en liten tillbakablick. Så här såg en av huvudgatorna (Gedempte Zuiderdiep) ut i början av 70-talet, en del av en slags ringled runt stadskärnan och med ett tydligt fokus på biltrafik, inte så olik många av dagens huvudgator i svenska städer:

  Bild: Cor van der Klaauw

Efter åtgärd så blev det så här:

  Bild: Google

En helt annan gata och rum att leva, vistas och förflytta sig i. Starka restriktioner råder för biltrafiken. Körfälten i mitten är i stort sett bara till för busstrafik och varutransporter. De mindre lokalgatorna som löper parallellt är mer av karaktären cykelfartsgator och där cyklisterna dominerar.

Här ett annat exempel på stadsomvandling. Det är Vismarkt, marknadstorget mitt i centrum av Groningen. Ytorna dominerades helt av motorfordon i början av 70-talet.  Bild: Cor van der Klaauw

Så här valde man att göra:

  Bild: Cycling in the Netherlands

En bilfri stadskärna endast upplåtet för cykel- och gångtrafik. Självklart möjligt för varutransporter att färdas under vissa tider. Och inte dör handeln och stadslivet ut, den exploderar i form av människor, butiker, caféer, restauranger, torghandel!

Här en rolig liten detalj, det stora antalet cyklister leder ofta till många parkerade cyklar. För att man inte ska parkera och hindra gående och sig själv lägger man ut röda mattor på "kritiska" avsnitt för att säkerställa goda förhållanden för gående:

  Bild: hembrow.eu/blog

 Kartbild över den bilfria stadskärnan:

  Bild: Fietsberaad Publication 7

En kartbild över cykelvägnätet i Groningen, sammanhängande och finmaskigt. Många gånger prioritet för cyklister i korsningar med biltrafiken för att skapa god framkomlighet och säkerhet:

  Bild: Cor van der Klaauw

Nedan. Några andra lösningar som används frekvent i staden (och även i andra Holländska städer) är möjligheten att cykla mot infartsförbud och enkelriktning som här vid den stora målpunkten Universitetssjukhuset. Vidare finns en sofistikerad lösning vad gäller trafiksignalen. Korsningen är signalreglerad för motorfordon men cyklister längs med huvudgatan omfattas inte av signalen. Observera att innan bilister korsar den röda cykelöverfarten så är det väjningsmålning. Så trots att de har grönt i signalen måste de sedan väja för korsande cykeltrafik:

Cykeltrafiken leds utanför signalen för bättre framkomlighet:

    Bild: Google

Här brukar invändningen dyka upp att detta är livsfarligt, skulle aldrig fungera i Sverige, är inte "tillåtet" osv. Då kan vi ju konstatera att Holland är också ett land som är mycket framgångsrika vad gäller trafiksäkerhetsarbetet, i klass med Sverige, och är det något som man kan i detta land så är det just cykeltrafik och cykelsäkerhet. Sen är det ju självklart så att holländska bilister är mycket mer vana vid cykeltrafik då de ju ofta själva cyklar eller kommer i kontakt med cyklister. Här har vi en lång väg att vandra i Sverige och de reaktioner och åsikter som dominerar landet just nu är ju snarast att det är cyklisterna som ska anpassa sig, lära sig, rätta in sig i ledet osv. Sällan påtalas det vad bilister behöver göra, eller tom är skyldiga att göra, för att det hela ska fungera lite bättre...

En annan detalj som används är att vid cirkulationsplatser så placerar man en refug mellan körfältet och cykelbanan för att på så sätt eliminera situationer där cyklister blir trängda av bilister, lastbils- och bussförare:

När cykelbanan är placerad en bit ifrån cirkulationsplatsen har bilister väjningsplikt mot cyklister både när de kör in i cirkulationen och när de kör ut ur cirkulationen, anges både med vägmärke och vägmarkering:

  Bild: Cor van der Klaauw

Här ni bilder, tips mm ang. cykelinfrastruktur i världsklass så sänd gärna ett mail till mig: krister.isaksson@kadens.se

Här hittar ni del 1 i serien.

EDIT 131022: Här kan ni se Streetfilms film om Groningen

Skriv ut Permalink Kommentarer (5)

2012-11-14 06:07


1894 - Tillbaka till framtiden

 

Så här i efterdyningarna till Cyklingsutredningen kan vi konstatera att reglerna för cykeltrafik i Stockholm blev ett debattämne redan år 1894. Överståthållareämbetet förordade den 21 april det året att alla cyklar i staden skulle ha ett väl synligt registreringsnummer. Orsaken var ”svårigheten för fotgängare att kunna upphinna och anhålla den velocipedåkare, som efter begången förseelse emot gällande trafikföreskrifter vill undkomma”. Dessutom vill ämbetet förbjuda cykling på vissa hårt trafikerade platser (något Stockholms Handelskammare fortfarande jobbar för!). För att få stöd för sitt beslut i Stadsfullmäktige skickade man in en serie handlingar till beredningsutskottet. Överståthållareämbetet hävdar här bland annat att åtgärderna beror på de faror och olägenheter som de senaste årens ökade cykeltrafik fört med sig, samt den ökade mängd klagomål från allmänheten som inkommit. Bland handlingarna finns även en PM med redogörelser för hur cykelreglerna var utformade i andra stora städer som Paris och Berlin.

Stockholms allmänna velocipedklubb var dock inte nöjd med förslagen på de nya reglerna. I Stadsfullmäktiges utlåtande om de föreslagna cykelföreskrifterna finns en skrivelse från velocipedklubbens styrelse infogad. Velocipedklubben fann sig i cykelregistreringen men var mycket missbelåten med förbudet att cykla på vissa platser. Detta grundade sig enligt dem på missuppfattningen att det var förenat med praktiska svårigheter att kontrollera en föreskriven maximihastighet. Velocipedklubben menade att det tvärtom var fullt möjligt att reglera farten på ungefär samma vis som lagen begränsade vagnars och droskors hastighet: ” Vanliga åkande äro nu inskränkta endast genom det i allmänna lagen förekommande förbudet att ej fara öfverdådigt fram, hvilket förbud å mera trafikerade platser här i staden tillämpas så, att de åkande endast få färdas i `sakta traf`. Det är klart, att begreppet `sakta traf`är ganska obestämdt, och att det i många fall är mycket svårt att bedöma, hurvida den åkande iakttagit denna bestämmelse eller icke. I fråga om velocipedåkning skulle man nu kunna bestämma, att denna å de mera trafikerade platserna, som förbudet omfattar, endast skulle ega rum i `långsam fart`, samt tillika fastslå, att med `långsam fart`skulle förstås en hastighet, som ej vore större, än att en fullväxt mansperson, som går med rask gång, kan följa med velocipeden.”

Beredningsutskottet tog viss hänsyn till velocipedklubbens förslag. Deras förslag på beslut kan du läsa sist i utlåtandet.

1894. Jag upprepar: 1894. Det är 118 år sedan men det känns ibland som i dag när man läser handlingarna och utlåtandet. Känns inte som Cyklingsutredningen tagit alltför många tramptag sedan 1894…

Tack till Dan och Björn!

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2012-11-12 07:38


Värt ett toalettbesök!

 

Vilken början, vilket välkomnande! Det första man ser när man landat på Schipohl är härliga cykelmotiv på toalettdörrarna! Har varit i Holland ett antal gånger och kommer alltid hem upprymd och glad (och nej, det beror inte på några svampar!). När man cyklat runt i detta land förstår man varför detta är cykellandet nr 1! Jag kommer inom kort ta upp mer om det enastående cykellandet Holland i min nya bloggserie: Cykelinfrastruktur i världsklass!

Någon som ser vem bilden föreställer?

Skriv ut Permalink Kommentarer (5)

2012-10-18 02:24


Vill du parkera här?

 

Sitter och läser Stockholms stads förslag till budget för 2013. Många varma ord om cykeln och dess betydelse i stadens trafiksystem, kul och lovande!

När jag sen går in i detalj i budgeten så läser jag att en större cykelparkering ska anläggas i Järnvägsparken. Vet inte om ni vet var Järnvägsparken ligger i Stockholm, vet någon det? Och uppfattar någon den som en park kan man fråga sig? Den ligger i varje fall ca 150 meter söder om huvudentrén till Centralstationen, isolerad och omgiven av ett antal större gator och trafikleder. En plats som staden glömde…

Järnvägsparken Bild: stinsenforum.se

Här vill alltså alliansen anlägga en större cykelparkering. Är det bra? Behovet av bra och funktionella cykelparkeringar med kapacitet är stort vid Centralstationen och det har varit en följetång under flera decennier att förverkliga detta. Den enda målpunkten för en parkering i Järnvägsparken är rimligen Centralstationen och om vi då studerar några grundläggande kriterier för denna typ av cykelparkering så visar studier att den absolut viktigaste faktorn för en framgångsrik och väl använd cykelparkering är dess lokalisering, dvs. nära till målpunkten och dess entréer. En annan faktor av betydelse är lokalisering i förhållande till huvudsaklig angöringsriktning, dvs. ligger den på din färdväg eller måste du cykla och gå en omväg för att komma dit och därifrån. Och inte minst viktigt, särskilt på denna plats, upplevd trygghet när det är mörkt (rädsla för överfall). Detta finns sammanställt i en litteraturstudie genomförd av Cycity/WSP, Parkering i storstad, Litteraturstudie om cykelparkering 2011.

Trafikkontoret har inför byggandet av Citybanan genomfört en rad studier vad gäller cykelparkeringar i anslutning till Citybanans stationer, bl a studien ”Behov av cykelgarage –En studie bland cyklister som parkerar i cykelställen utanför pendeltågsstationerna Centralen, Karlberg och Södra Station 2007”. Resultaten av dessa studier visar även dem på vikten av lokalisering. Vidare visade studierna att vid Centralstation var det 60 procent som dagparkerar och 33 procent som nattparkerar. Och sedan börjar det bli ännu mer intressant, varifrån kommer cyklisterna som åker från stationen och var ska cyklister som kommer till stationen? Här dominerar stadsdelarna Vasastan, Kungsholmen, Östermalm och fjärrmålet Uppsala. Vad får detta för innebörd? Jo majoriteten av cyklisterna angör samt åker från Centralstationens norra delar (Vasaplan, Kungsbron samt även Centralplan), dvs. minst 350 meter från Järnvägsparken.

Centralplan, var är min cykel?

Centralplan

Vasaplan

Jag tycker det är bra att Per Ankersjö tar strid för cykeltrafiken i staden, att en politiker står upp för och påtalar cykelns betydelse för stadens trafiksystem. Och han gör det många gånger på ett klokt och förnuftigt sätt. Men är det klokt och väl använda pengar att göra en cykelparkering i Järnvägsparken? Det är ju tydligt att ingen annan vill vara där, varför då placera en cykelparkering där som uppenbarligen ligger helt fel sett ur cyklisters perspektiv. Stadens målar ju upp en bild att vara på väg mot en cykelstad i världsklass och att på sikt konkurrera med Köpenhamn och Amsterdam. Där lägger man inga cykelparkeringar på platser där ingen vill parkera eller ens uppehålla sig på. Läs även Lars Epsteins krönika från 2010 om Järnvägsparken.  

Vad kan man då göra istället? Det finns flera tänkbara lösningar som är bättre ur ett brukarperspektiv. Arkitektbyrån Ahlqvist&Almqvist Arkitekter AB har tagit fram ett förslag på cykelgarage i två plan som placeras på en del av Centralplan med entré från såväl Vasagatan som Klarabergsviadukten

Man kan även ”hänga” en cykelparkering under Klarabergsviadukten, ovanför Centralplan. På Vasaplan kan cykelparkeringen utökas och föses med tvåvåningsställ. På Kungsbron kan en bryggkonstruktion skapas som hänger ut över spårområdet, en sådan finns redan vid Karlbergs station. En liknande lösning skulle kunna göras vid Klarabergsviadukten med angöring från Nils Ericsons plan och med direkt anslutning till pendeltågsterminalen. Dessa är platser som man parkerar på idag, efterfrågan är stor, större än antalet platser. Varför då hitta på en ny plats, långt från målpunkten, där ingen vill vara idag. Vill man riktigt spänna bågen så finns det ett stort och uttjänt skyddsrum under Centralplan som skulle kunna göras om till ett modernt och attraktivt cykelgarage med flera entréer. Vad som krävs för att nå framgång på några av dessa platser är att Jernhusen tar ett större ansvar eller att regeringen via regleringsbrev styr upp vad Jernhusen bör göra för att underlätta hela resan. Detta löser säkert regeringens pågående cykelutredning!

Jernhusen kan om de bara vill!

En gång i tiden så tog SJ ansvar för just hela resan på detta sätt:

Inte bara fanns det parkeringsmöjligheter ända in på plattformen, man fick också hjälp att hänga upp cykeln!

Foto: Lennart af Petersens, Stockholmskällan

Det vi klarade av att lösa 1946 har blivit väldigt svårt 2012! Utveckling och framsteg kallas det visst...

 

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2012-10-12 09:19


Oj så många dom var!

Hittade några underbara bilder på cyklister i bilddatabasen Stockholmskällan som är tagna strax efter andra världskriget i Stockholm. Antalet cyklister är imponerande, det är stora klungor av cyklister och man cyklar 5-6 stycken i bredd och upptar en stor del av gatuutrymmet. Det råder cykelkaos!

 

Kornhamnstorg och Slussplan Foto: Lennart af Petersens, Stockholmskällan

Även före andra världskriget var antalet cyklister på gatorna stort och cykeln stod för 30 procent av alla resor. Under kriget och kort därefter dominerade dom fullständigt gatubilden och stod för över 70 procent av alla resor. Sedan följer en mycket kraftig nedgång och på några decenier försvinner cyklisterna nästan helt från trafiksystemet, under 70-talet är cykelandelen under 1 procent. Man undrar vad det var som hände? Forskaren Martin Emanuel på KTH har studerat detta o inom kort kommer hans avhandling, till dess får vi nöja oss med en kort artikel från honom. 

En kort sammanfattning som jag tar mig friheten att göra visar att synen på cykeln som transportmedel ändrades efter kriget och dess betydelse som transportfordon förringades. Cykeln och cyklisten sågs även som ett stort trafiksäkerhetsproblem (något som finns kvar än idag!). Cykeln ansågs också vara ett påtagligt störningsmoment för den växande biltrafiken där den viktigaste kvaliteten i dåtidens trafikplanering var att maximera biltrafikens flöden (något som också lever kvar!). I olika planer skrevs det om att det behövdes skapas särskild infrastruktur för cykeltrafiken men i stort sett inget av detta förvekligades.

Sedan ett antal år tillbaka upplever vi en kraftig renässans för cykeln i Stockholm (och andra städer), det cyklas som aldrig förr, det talas om att konkurrera med cykelstäder som Köpenhamn och Amsterdam, det ska finnas en miljard för cykelinvesteringar osv. Det är självklart inte alla som är positiva till denna utveckling och det är med viss fascination som jag läser Stockholms Handelskammares nya förslag till "Trafiklösningar för ett växande Stockholm". I avsnittet om cykel skriver de: "Ökat utrymme för cyklar i trafikmiljön innebär att det ändå måste finnas plats för cyklisterna när de väljer andra transportslag. En cykel tar mindre plats än en bil men mer plats än en kollektivresenär, inte minst genom att cykeltrafiken också genererar behov av uppställningsplatser för cyklar. Därför är det tveksamt om utbyggnad av cykelbanor och cykelparkeringar innebär ett maximalt utnyttjande av trafikytorna. Eftersom efterfrågan finns och trängseln tidvis är stor på vissa cykelbanor torde det ändå vara en rimlig prioritering att bygga ut cykelbanenätet. Däremot bör det göras noggranna överväganden vilka ytor som ska användas till detta.

Handelskammaren är uppenbarligen fortfarande kvar i efterkrigstidens planeringsideal och ger här sken av att vara positiv till cykeltrafik men bara detta inte stör bil- och kollektivtrafik. Detta blir ännu tydligare när man läser Handelskammerns remissvar på Stockholms nya cykelplan: "Handelskammaren har i många år drivit att cykeltrafiken i större utsträckning borde styras till andra stråk än huvudgatorna. Det skulle inte bara underlätta för övrig trafik utan också bidra till en betydligt bättre och säkrare trafikmiljö för cyklisterna. Eftersom cykeltrafiken varken bullrar eller smutsar ner kan den med fördel gå i de många gator i innerstaden som har mycket begränsad trafik till följd av 1970- och 80-talens trafiksaneringar. Det finns också goda möjligheter att utnyttja parker och kajer. Karlavägens mittremsa skulle tex lämpa sig utmärkt väl för en cykelbana".

Självklart använder Handelskammaren också trafiksäkerhetsargumentet: "Redan när cykelbanan på Sveavägen byggdes för ett drygt decennium sedan varnade Handelskammaren för de olycksrisker som var förknippade med en sådan lösning på en hårt trafikerad gata. Vi varnade särskilt för risken med högersvängande lastbilar som får cyklarna i sin döda vinkel. Det är precis den typen av olyckor som krävt flera cyklisters liv under senare tid". Vad Handelskammaren missar att berätta är att över hälften av dessa dödsolyckor har skett på lokalgator och in-/utfarter samt på huvudgator som saknar cykelbanor...

Jag undrar när verkligheten ska hinna ikapp Handelskammaren?

Skriv ut Permalink Kommentarer (6)

2012-06-13 09:06


Upp i sadeln!

Så var det dags, bloggpremiär! Efter ett antal decennier och mil i sadeln på träning, tävling, motionslopp och pendling ska det nu bloggas om det. Till saken hör också att jag sedan 15 år tillbaka arbetar som trafikplanerare med fokus på cykel.

I mitt yrke slås jag av är hur cykeltrafik behandlas vid planering och beslutsfattande. Ingen annan trafikantgrupp får utstå samma vedermödor och elände som cyklister. Nyligen var det en ledarkrönika i Expressen som menade att cyklister behandlas som ”leksakstrafikanter”. Detta är väldigt tydligt i gårdagens och dagens samhälls- och trafikplanering i Sverige. Hierarkin och förutsättningarna är fastslagna redan i utgångsläget, bilen är nr 1 och sedan följer kollektivtrafik, gång och sist (om alls!) cykel. Se bara hur vi historiskt och fortfarande använder begreppet ”gång- och cykeltrafik” och utformar infrastrukturen därefter. Cykeln är alltså inget eget trafikslag med sina egna förutsättningar, villkor och krav utan fordonet och färdsättet kan gärna slås ihop med gående!

Ett av mina största ”hatobjekt” när det gäller detta synsätt och urusel planering är Kista i norra Stockholm. Området är ett av norra Europas största arbetsplatsområden. Till detta område finns det ett stort antal biltrafikleder med många, många körfält. Det finns enorma parkeringsplatser och stora parkeringsgarage. Det finns tunnelbana, pendeltåg samt ett stort antal busslinjer. Nu pågår utbyggnad och kapacitetshöjning på E 18 för 100-tals miljoner. Inom kort kommer en tvärbana till området och om ett antal år kommer Sveriges genom tiderna största infrastrukturprojekt Förbifart Stockholm att landa i de norra delarna av området, för den nätta lilla summan av 28 miljarder kronor! (det blir ju självklart dyrare, det blir det ju alltid i denna typ av projekt) Försöka att cykelpendla till och från detta område! Du är hänvisad till urusla cykelförbindelser som inte hänger ihop, det är omvägar och kostigar som i bästa fall är torra och hårda sommartid och under vintern ett rent helvete. Hur många bilister och kollektivresenärer skulle acceptera motsvarande förhållanden? Att trafikleden tar slut, att delar av E4 är grusväg, att vägen inte snöröjs, att tunnelbanan stannar mitt i ingenstans och du får sedan gå ett antal kilometer till ditt mål. Att bli behandlade som ”leksakstrafikanter”…

Det kanske är så enkelt att majoriteten av oss inte cyklar, få av oss har några erfarenheter och referensramar hur det är att använda cykeln som transportmedel. Vi har det i stor utsträckning som gående, som bilist och som kollektivresenär. Har man då inte fantasin, förmågan, viljan och mognaden att leva sig in i en annan trafikantgrupps behov och förutsättningar när man ska planera och fatta beslut blir det enklare att marginalisera denna grupp, inte se potentialen, tom komma med fördomar så som ”de bryter mot alla trafikregler”. Det blir en form av trafikrasism…

Finns det då hopp om framtiden? Det har väl aldrig pratas så mycket och väl om cykeln som det gör nu. Dock är det ett omfattande arv vi måste göra upp med, en stor mental utmaning kan man säga och vi står även inför omfattande åtgärder vad gäller cykelinfrastrukturen. Är vi redo och mogna för det, kan vi se bortom ”leksakstrafikanter”?

Så här illa kanske det inte alltid är!

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (9)

2012-06-04 07:03


MerKrister Isaksson

Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Arkiv

  1. > April 2017
  2. > Mars 2017
  3. > Februari 2017
  4. > Januari 2017
  5. > December 2016
  6. > November 2016
  7. > Oktober 2016
  8. > September 2016
  9. > Augusti 2016
  10. > Juli 2016
  11. > Juni 2016
  12. > Maj 2016
  13. > April 2016
  14. > Mars 2016
  15. > Februari 2016
  16. > Januari 2016
  17. > December 2015
  18. > November 2015
  19. > Oktober 2015
  20. > September 2015
  21. > Augusti 2015
  22. > Juli 2015
  23. > Juni 2015
  24. > Maj 2015
  25. > April 2015
  26. > Mars 2015
  27. > Februari 2015
  28. > Januari 2015
  29. > December 2014
  30. > November 2014
  31. > Oktober 2014
  32. > September 2014
  33. > Augusti 2014
  34. > Juli 2014
  35. > Juni 2014
  36. > Maj 2014
  37. > April 2014
  38. > Mars 2014
  39. > Februari 2014
  40. > Januari 2014
  41. > December 2013
  42. > November 2013
  43. > Oktober 2013
  44. > September 2013
  45. > Augusti 2013
  46. > Juli 2013
  47. > Juni 2013
  48. > Maj 2013
  49. > April 2013
  50. > Mars 2013
  51. > Februari 2013
  52. > Januari 2013
  53. > December 2012
  54. > November 2012
  55. > Oktober 2012
  56. > September 2012
  57. > Augusti 2012
  58. > Juli 2012
  59. > Juni 2012

Mest lästa

  1. Det går ju om man vill
  2. Nya Slussen - cykellösning bra för biltrafiken
  3. Cykelvägen - aldrig så ren som nu
  4. Nya Slussen - favorit i repris

Kategorier

  1. > Cykelhistoria
  2. > Cykelkultur
  3. > Prylar

Etiketter

  1. > 2+1-väg
  2. > Arkitektur
  3. > Barn
  4. > Bicycling
  5. > Bilhinder
  6. > Broar
  7. > cargobike
  8. > Cykelbloggare
  9. > Cykelbox
  10. > Cykelfrämjandet
  11. > Cykelhjälmslag
  12. > Cykelinfrastruktur
  13. > Cykelparkering
  14. > Cykelpendling
  15. > Cykelpolitik
  16. > Cykelöverfart
  17. > Cykla höger vid rött
  18. > Cykla med barn
  19. > Danmark
  20. > Davos
  21. > Debatt
  22. > Design
  23. > Desire lines
  24. > Drift & underhåll
  25. > Däck
  26. > Elcykel
  27. > Felanmälningssystem
  28. > Framkomlighet
  29. > Gatubantning
  30. > Groningen
  31. > Grus
  32. > Gå på cykelbanan
  33. > Gästbloggare
  34. > Hinder på cykelbanan
  35. > Hinderbana
  36. > Holland
  37. > Humor
  38. > hållbart samhälle
  39. > Kläder
  40. > kollektivtrafik
  41. > Konfliktdesign
  42. > Konst
  43. > Köpenhamn
  44. > Lastcykel
  45. > Lådcyklar
  46. > Lånecyklar
  47. > Lövhalka
  48. > Miljö
  49. > Motormännen
  50. > Nacka
  51. > Nationell cykelstrategi
  52. > Nederländerna
  53. > New York
  54. > Nollvisionen
  55. > Nya Slussen
  56. > Polisen
  57. > Politik
  58. > Popup-cykelbana
  59. > Regional cykelplan
  60. > Regionala cykelstråk
  61. > Rullstolscykel
  62. > Samhälls- och trafikplanering
  63. > Samhällsekonomin
  64. > Skärmar
  65. > Sollentuna
  66. > Solna
  67. > Sopsaltning
  68. > Sportcyklist
  69. > Stella Fare
  70. > Stockholm
  71. > Stockholms Handelskammare
  72. > Stolpar i cykelbanan
  73. > Svensk Cykling
  74. > Svängfest
  75. > Trafiklagstiftning
  76. > Trafikmaktordning
  77. > Trafikplanering
  78. > Trafikrapportör
  79. > Trafikregler
  80. > Trafiksignaler
  81. > Trafiksäkerhet
  82. > Trafikverket
  83. > Täby
  84. > Tävling
  85. > USA
  86. > Vintercykling
  87. > Vinterväghållning
  88. > VTI
  89. > Vägarbeten
  90. > Växtlighet
  91. > Önskelista

Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser