Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Kommer vi komma fram i vinter? Del 3

29 okt 2012

 

NyTeknik och Cykelsmart tar upp några idéer angående vinterväghållning. Det handlar om att lagra solvärme och att utnyttja geotermisk energi. Genom att utnyttja värmelagring och slingor i marken skulle risken för blixt- och frosthalka minska. Liknande system används på Arlanda flygplats och på Riksväg 40 vid Jönköping där restvärme från värmevärket leds ut i slingor under vägen. Om jag inte minns fel har Västerås en del cykelbanor som värms upp av fjärrvärmeledningar. Har svårt att se att dessa system kommer att kunna tas i drift i stor skala inom en snar framtid men det är så här det bör gå till, nya försök, ny kunskap och ett hopp om att alla studier och resurser inte läggs på vägtrafiken...

Grafik: Jonas Askergren, NyTeknik

Kommer vi komma fram i vinter del 1, del 2

Springtime

26 okt 2012

 

Så var denna säsongs första cykeltur i ishalka avklarad, fler kommer det säkert bli. Några ögonblick lät jag koncentrationen sväva iväg under cykelfärden och drömde mig bort, bort till våren och sommaren och underbara cykelutflykter.

 Och tänk då att ha en sådan här utrustning:

Bilder och mer info på Bloondesign

Tack Martin för tipset!

Kommer vi komma fram i vinter? Del 2

25 okt 2012

 

Fick några intressanta bilder från Hans Lindberg, tidigare cykelansvarig i Linköping, ang. min tidigare blogg om snöröjning av cykelbanor. Bilderna visar Linköpings vinterväghållning av cykelbanor genom borstning och spridning av saltlösning.

Här är en sträcka som snöröjs på traditionellt sätt, dvs. med en mindre maskin/traktor försedd med plog. I och med att man ju självklart går och cyklar på sträckan innan snöröjningen påbörjas samt att det är en mindre maskin som utför röjningen blir det ofta snömodd kvar på cykelbanan. Detta är för oss som vintercyklar en alltför vanlig syn...

Och så här ser det ut på andra sidan gatan! Samma dag, samma klockslag. Där använder man metoden med borstning och saltlösning. Jag vet ju vilken sida jag föredrar och skulle välja...

Så här ser maskinen ut som åstadkommer detta resultat.

Här finner ni en kartbild över de cykelvägar som Linköping använder sig av borstning och spridning av saltlösning. Det är ca 9 mil. Självklart har denna metod sina brister också. Vid kraftig nederbörd kan det vara nödvändigt att först ploga för att få bort stora mängder snö för att sedan kunna borsta, precis den metod som man använder på flygplatser. Sedan finns det alltid invändningen mot att använda salt. Här handlar det om saltlösning, dvs. en utspädd lösning med salt och där det går åt ca 10 procent salt jämfört med motsvarande kvadratmeter som går åt på körbanor. Använder man sedan dysor vid spridningen av saltlösningen så för man en jämnare spridning över ytan, bättre effekt och ännu lägre saltförbrukning. Så är det minskad saltförbrukning man vill ha är det ju användningen på våra gator man ska fokusera på, det är ju där volymen finns... 

Vill man åstadkomma ökad och säker vintercykling är det absolut nödvändigt att utveckla vinterväghållningen av cykelvägar och cykelbanor. Bland gående och cyklister är just halkolyckor vintertid stora till antalet och det finns stora vinster att göra både vad gäller trafiksäkerhet, framkomlighet och samhällsekonomi. Linköping har tagit ett stort ansvar, utvecklat en metod och funnit en väg framåt. 

Så här skriver regeringen om vinterväghållning av cykelvägar i förslaget till ny infrastrukturproposition Investeringar för ett starkt och hållbart transportsystem: "En utmaning när det gäller cykling är därför att öka säkerheten för cyklisterna och deras medtrafikanter. En ökad fokusering på oskyddade trafikanter behövs för att minska dödade och skadade i trafiken. Singelolyckorna utgör en stor andel av cykelolyckorna och behöver därför särskilt uppmärksammas. Ytterligare kunskap bl.a. när det gäller underhåll och vinterväghållning behövs för att kunna vidta effektiva åtgärder för att förbättra säkerheten."

Här skulle man önska att Trafikverket tog ett nationellt ansvar för frågan och lever upp till regeringens skrivning i propositionen genom att exempelvis ge VTI med Anna Niska i spetsen ett omfattande forskningsuppdrag för att utveckla kriterier, utbildning, metod och teknik för modern och effektiv vinterväghållning av cykelvägar, cykelbanor och cykelfält.

Tänk om det fanns 9 mil borstade och saltade cykelbanor i min stad, det skulle vara en julklapp som heter duga! I min stad är det mer vanligt att det ser ut så här:

Här är det stora antalet cyklister som själva fixar en farbar liten ränna att cykla i. Gäller att hålla sig i den och inte få möte! Och detta är stadens mest trafikerade cykelstråk, i en stad som säger sig vara i världsklass och på väg att konkurrera med Köpenhamn och Amsterdam. Det är en lång, mycket lång och slirig väg dit... Här kan ni se hur man hanterar snöröjning av cykelbanor i Köpenhamn

Sen brukar ju invändningen komma att det inte är rimligt att göra omfattande satsningar på vinterväghållning för cyklister för att det är så få som cyklar. Ja det tror fan att det är färre som cyklar när det många gånger ser ut som det gör på dessa bilder. Tänk er liknande förhållande på gator och vägar, skulle inte det leda till att färre tog bilen? Och dom som kommer med dessa invändningar verkar ju inte ägna en sekunds tanke åt att det också finns gående och att de många gånger delar ytan med cyklister, men vi kanske inte ska gå heller... Och återigen, antalet skadade gående och cyklister pga. halkolyckor, är mångfalt fler än bland bilister. Så vad bör ett effektivt och målinriktat trafiksäkerhetsarbete fokusera på? Vad bör vi fokusera på om vi vill ha ett mer hållbart transportsystem i våra städer?

Cykelinfrastruktur i världsklass! Del 1

23 okt 2012

 

Då är det dags att dra igång denna bloggserie och jag hoppas ni är lika engagerade som i den förra serien och sänder in bilder till mig på vad ni tycker är cykelinfrastruktur i världsklass, stort som smått! krister.isaksson@kadens.se

Om man ska ta upp världsklass när det gäller cykel och trafik- och samhällsplanering är det lika bra att börja med landet nr 1, Holland. Är man som jag en aning passionerad och hängiven i att skapa goda förutsättningar för cykeltrafik är detta landet att bege sig till. Här har man arbetat i decennier, över stora delar av landet, med att skapa goda förutsättningar för cykeltrafik. Det handlar om allt från extraordinär infrastruktur till omsorg för detaljer.

Den stad som kanske har kommit längst i Holland, ja i hela världen, är nog Groningen. Staden ligger i norra delen av Holland, har närmare 200 000 invånare och är en stor studentstad. Här har man sedan början av 70-talet arbetat långsiktigt med att skapa goda förutsättningar för cykeltrafik, detta bl.a. genom en kompakt stadsplanering, begränsningar av biltrafiken i centrala delarna av staden samt en helt bilfri stadskärna och självklart en väl utvecklad och utbyggd cykelinfrastruktur. Närmare 40 procent av alla resor i staden sker med cykel. Tänkte börja med några bilder som jag tycker med all tydlighet visar hur högt man prioritera cykeltrafik och vilka investeringar man är beredd att göra. Det handlar om Gerrit Krol bron, eller man kanske ska säga broarna för det är tre stycken. Det är Groningen mest cykeltrafikerade bro med över 14 000 cyklister per dygn. Ursprungligen fanns en bro som delades av cyklister och bilister. Bron går över en hårt trafikerad kanal och varje gång en pråm passerar krävs broöppning vilket ledde till stora cykelköer och fördröjningar för cyklister. Så ställd inför detta problem beslutades det om att bygga två nya broar för cyklister (och gående) på var sida om den befintliga bron och i varje färdriktning och med segelfri höjd. Tyvärr fanns det vissa begränsningar vad gäller åtkomst av mark och befintliga fastigheter så ramperna är inte cyklingsbara utan man får leda cykeln. Som om detta inte var nog, på den ursprungliga bron som ju utgör huvudförbindelsen har bilister väjningsplikt för cyklister innan överfart kan ske. Detta visar med all tydlighet viken trafikhierarki som råder i staden. Nu innebär ju inte en eller två broar hit eller dit att det är en bra cykelstad och att det cyklas mycket utan grunden för cyklandet i Groningen utgörs av ett mycket väl utbyggt och väl fungerande cykelinfrastruktur.

Här är de tre broarna. Den ursprungliga i mitten och vill du inte bli stående vid broöppning kan du välja broarna på sidan, en i varje färdriktning. Observera också att bilister har väjningsplikt mot cyklister som kommer från cykelbanan och ska cykla över någon av broarna.

Dubbla skenor att leda cykeln i för att åstadkomma bra kapacitet.

Här ser man alltså cykelköer och brister i cyklisters framkomlighet som ett problem och att det måste lösas. Och man är beredd att göra omfattande investeringar för att åstadkomma detta. När kommer vi se liknande lösningar i Sverige?

Jag återkommer med fler exempel från Groningen i kommande delar av serien.

Jag är oduglig!

19 okt 2012

 

Kommer ni ihåg blogginlägget Gräsrotsrevolt? Det handlade ju om hur någon skrivit kantjävel på en av alla dessa kantstenar som dräller omkring på landets cykelbanor.

Innan åtgärd

Nu verkar det som om inlägget eller någon annas initiativ haft effekt. Någon, troligtvis kommunen, har jämnat ut kanten genom en liten så kallad asfaltslimpa! Imponerande snabbt! Det hjälper att agera, hurra! Men...

Jag har uppenbarligen inte varit tydlig nog, gett tillräckliga och detaljerade instruktioner, för kanten på andra sidan överfarten har inte fått en asfaltslimpa. Jag är oduglig...

Efter åtgärd

Inget skump i rumpan eller smäll i framhjulet här inte!

På andra sidan blev det ingen asfaltslimpa så här är det fortfarande skump i rumpan och smäll i framhjulet!

Erik, tack för bilderna, håll i styret och skaffa heldämpat!

Ladda fler


Följ oss

Få vårt nyhetsbrev!