Krister Isaksson | Bicycling.se
Annons

Krister Isaksson

Bensinstationen – platsen för cykelvård

 

Då har OKQ8 snappat upp att de som cyklar har behov av att serva sina cyklar samt att de är en ny och köpstark kundgrupp de kan få in på stationen. Jag skrev ju ett inlägg 2012 om att Statoil i Köpenhamn erbjuder serviceplatser vid några av sina stationer. Samtidigt tipsade jag OKQ8, Statoil m.fl. här i Sverige om att börja med detta vid sina stationer. Nu har då OKQ8 plockat upp idén. Bra tycker jag för det är inte alltid så lätt att sköta om sin cykel om man inte har tillgång till vettig utrustning. Nu är det bara att hoppas på att andra följer efter!

I Uppsala på Årstagatan 5-7 finns en nu serviceplats. Inom kort även en i Västerås på Kopparbergsvägen 47 och sedan en i Stockholm på Katarinavägen. Här kan du tvätta och serva din cykeln.


Serviceplats för cykel på OKQ8, Årstagatan i Uppsala. Foto: OKQ8

Kostnaden för att serva din cykel på dessa platser är - ingenting!

Det blir greenwashing i både bokstavlig och bildlig mening! Vi får också hoppas på att kommunerna möter upp med vettig cykelinfrastruktur till och från dessa stationer, är ju inte alltid så cykelvänlig miljö där de ligger...

 

Relaterade inlägg:

 

 

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (3)

2014-10-31 09:04


En malmöbo på cykel i Stockholm

 

Så var det dags för gästbloggare nr. 3!  Inte vem som helst utan en cykelplanerare från landets bästa cykelstad, Malmö. Jag är mycket glad över att Olle Evenäs vill skriva om sina erfarenheter att cykla i Stockholm här på bloggen. Även om jag har hela landet som arbetsfält och cyklat på många orter i landet och på många platser i Europa så är det lätt att bli lite hemmablind. Därför är det extra kul att få staden där jag lever och arbetar granskad av någon som har ett liknande arbete som jag själv. Här följer Olles berättelse:

Olle heter jag, jag arbetar med cykelplanering i Malmö. Jag har fått äran att skriva här. Jag är inflyttad Malmöbo och småbarnsfar. Till vardags växlar jag i regel mellan vanlig cykel och Christiania lådcykel med plats för fyra barn eller totalt 100 kg last. Att använda något annat färdmedel än cykel till jobb, förskola eller affär, känns oftast bara bökigt.


Textförfattaren med den lånade hybridcykeln

Jag vet inte hur många gånger jag besökt Stockholm. Det bör vara vid åtminstone 20, förmodligen fler. Vid nästan varje besök har jag gått runt till fots i innerstaden och tagit tunnelbana till och från den plats där jag sovit vid tillfället. Det är ett ganska dåligt sätt att lära känna en stad på. Vid två tillfällen, en gång i somras och en gång nu i höstas jag haft möjligt att på egen hand att cykla runt i Stockholm. Ena gången var mitt på dagen med en lättcyklad hybrid som ses på fotot ovan och andra gången ett par timmar i rusningstrafik med en hopfällbar Brompton. Jag tänkte nu dela med mig av mina reflektioner och intryck.

Hybridcykeln kändes ganska genomsnittlig i Stockholm. Jag kände mig också väldigt, väldigt genomsnittlig som cyklist i Stockholms innerstad. Jag inledde första turen med att ta en frukost med Krister Isaksson och frågade var jag skulle cykla för att se intressant och bra infrastruktur. – Bra? Frågade han...


Jag kom på Katarinavägen i hög fart och cykelfältet fick plötsligt oväntat besök

I somras cyklade på längs Kungsholmens norra sida och vidare över till Bromma och sen tillbaka till Lindhagens strand för lunch. Efter lunch hann jag med Kungsholmen, delar av Östermalm, hela Djurgården, Gamla Stan och en sväng över Slussen och tillbaka till Erstagatan. Det huvudsakliga syftet var att studera infrastrukturlösningar men sedan var det väldigt intressant att få mer känsla av hur Stockholm hänger ihop. Andra gången var nu i slutet av oktober då jag cyklade längs pilotplats Götgatan, till Hammarby sjöstad, Hammarbyhöjden och på Hornsgatan m.m. På det stora hela fick jag nog en ganska bra helhetsbild av Stockholm då jag cyklade i vitt skilda delar av staden. På cykeln insåg jag ganska snabbt att tunnelbanestationerna som jag passerat tiotals gånger, Skärmabrink, Hammarbyhöjden m.fl. ju faktiskt ligger relativt centralt. Med tunnelbanenätet som enda karta blir man lätt fördummad och förstår inte alls hur staden hänger ihop. Cykla ut till Bromma tog ju inte heller särskilt lång tid!


Trångt men vackra omgivningar, så när som på vägarna

Först och främst: Stockholmscyklister – sträck på er! Jag tycker alla stockholmare ska lyfta fram det positiva med att det faktiskt är så oerhört många som cyklar nu jämfört med för några år sen! För en utomstående besökare är det nämligen mycket påtagligt. När jag knäppte kameran på Götgatan när ljuset i en trafiksignal skiftade från rött till grönt kom en så stor klunga cyklister att man med den ögonblicksbilden kunnat tro att bilden var tagen i Köpenhamn.


Köpenhamn? Nej, Götgatan!

Tempot på cyklisterna i Stockholm är högt, oerhört högt jämfört med Malmö. Kanske har det att göra med att den genomsnittliga resan är betydligt längre, ca 9 km jämfört med 3 km i Malmö? Eller beror det på att de som cyklar är de som är fysiskt starka och orädda? Lägg därtill höjdskillnaderna som gör det möjligt att komma upp i höga farter. Skillnaden i cykelkultur mellan Stockholm och Malmö är stor. Så många lycradräkter jag ser i Stockholm på en dag har jag inte sett i Malmö på - 10 år! Jag förstår också varför det ser ut så med tanke på avstånden och topografi som gör det en aning svettigare i Stockholm. Jag vill dock tillägga att jag också såg en betydande andel ”vanliga cyklister” och jag tycker dem är viktiga att lyfta fram när man pratar om cyklister i Stockholm.

I sociala medier och när man pratar med stockholmare upplever jag som utomstående att det verkar finns en schism mellan de som identifierar sig som bilister och de som identifierar som cyklister. Det finns en polarisering som vi inte har på samma sätt i Skåne. Jag tror Stockholm hade mått väldigt bra av att komma bort från det. För att komma dit är det viktigt att skapa en cykelinfrastruktur som såväl unga som gamla vågar använda. En infrastruktur som naturligt eliminerar risken att bli blockerad av motorfordon. Lär sig till exempel barn cykla i tidigt ålder lär de sig ta ansvar i trafiken och kan fortsätta med sina goda vana även som vuxna. När cykling blir likställt med att borsta tänderna då har Stockholm lyckats.


Här är jag väl inte i vägen, eller?

För att åstadkomma en bra cykelinfrastruktur räcker det inte enbart med att cykelbanorna är breda, säkra och fina. Cyklisterna måste få en ärlig chans att hitta också. Tänk om cyklister i Stockholm, eller någon annanstans i Sverige för den delen, kunde få lika bra vägvisningssystem som bilister. Dessvärre lämnade vägvisningen i Stockholm ganska mycket övrigt att önska. Tillfällena då jag fick stanna för att titta i cykelkartan var många.

 


Jag cyklar i 30 km/h. Vilken väg leder till Bromma? Inte många sekunder att reagera på här

Cykelhjälmsanvändandet är en annan kulturskillnad. I Malmö använder ungefär 15 % hjälm medan jag tror att siffran i Stockholm ligger runt 75 %. Är skåningar och stockholmare så olika eller beror skillnaden på något annat? Min uppfattning är att det dels på kultur bakåt i tiden men även dels på hur infrastrukturen är uppbyggd. I Malmö har det ”alltid” cyklats, cykling har inte kommit som en trend på senare tid – en tid då hjälmen blivit mer allmängods. I Malmö färdas cyklisterna i regel på cykelbanor och cykelvägar som är helt separerade från snabba motorfordon. Jag tror det bidrar till att skapa en trygghet som bidrar till att hjälmanvändningen är så låg hos oss, man upplever inte samma risker som i exempelvis Stockholm. I Malmö finns dock andra utmaningar och det är framförallt att i större grad separera cyklister från gående. Är hög användning av hjälm förresten enbart av godo eller kan det signalera att cykling är något farligt? Det tål att funderas på.

Hade jag behållit mina vanor vid en flytt till Stockholm hade jag fått det jobbigt. Med vår Christianiacykel hade jag känt mig som en traktor på en 2+1-väg. Cykelbanorna är på många ställen så smala att jag inte hade vetat var jag skulle ta vägen. Snäva radier på vissa ställen skulle gjort att jag fått gå ner till nästan stillastående för att komma runt. På Götgatan har man i pilotplatsprojektet tagit extra yta för att testa hur trafiken på hela gatan påverkas av bredare cykelbanor. Den bredd som finns där känns verkligen lagom för de flesta stråken i staden men just för Götgatan kunde bredden nog varit ytterligare minst en meter till på varje sida. Även om ena riktningen är i princip öde beroende på om det är morgon eller eftermiddag...

I Malmö har vi dubbelriktade cykelbanor, vilket är en planeringssynd som har sin historia nästan 40 år tillbaka i tiden. Det gör att vi har en väldigt stor utmaning när vi bygger infrastruktur idag eftersom det finns stora risker för konflikter. En fördel är dock är att alla vi, skulle gissa att det är ett par tusen, med stora och breda trehjulingar i alla fall lätt kan ta oss fram överallt då alla cykelbanor är minst 2,5 meter bred, men dubbelriktade som sagt. En sak jag tar med mig i mitt framtida arbete är förekomsten av både enkelriktade och dubbelriktade cykelbanor som jag tycker är logiskt planerad. I princip varje dubbelriktad cykelbana hade en tydlig mittlinje och när man sedan skulle ledas in till det enkelriktade systemet igen var det sällan några tveksamheter hur man skulle cykla.


Ingen bilist skulle acceptera den här linjeföringen


Tydlig dubbelriktad cykelbana på Kungsholmen

En stor skillnad mellan städerna är hur många cykelställ som finns. I Malmö har vi inventerat ställen och räknat in mer än 50 000 allmänt tillgängliga (om än några framför bostäder som är privata) cykelställsplatser. Till dem har det byggts tre stora så kallade bike & ride-anläggningar med totalt tusentals platser vid de tre största tågstationerna. Se mer här. I Stockholm får man leta med ljus och lykta efter cykelställ. Det är positivt med den nya Stockholmshagen som provas på Götgatan, för på denna front måste staden agera långt mycket mer om cyklingen ska fortsätta öka i färdmedelsfördelningen.


Ingen långsiktigt hållbar parkeringssituation

Hade Stockholms stad tagit mer ytor längs de stora gatorna tror jag man kunnat ett så pass bra system sätt att man attraherat en helt ny typ av cyklister. Jag känner många som bott i Stockholm i flera år och fortfarande säger att de inte vågar cykla för att de känner att det skulle kännas för farligt. Än så länge är staden mest anpassad för de starka och modiga. Kapacitet i trafiken bör räknas i antal människor som kan förflytta sig, inte i antal bilar. En överflyttning från bilförare till cyklister skulle frigöra massa yta i staden! I visionen om promenadstaden (se översiktsplanen) bör man väl också fundera på om det ska skära sex filer bred motorväg genom flera hundra år gammal, mycket vacker stad? Vore det då inte bättre att bygga säkra, trygga och breda cykelbanor och därmed få en överflyttning av trafikanter så att gatorna och bilvägarna successivt kan bantas?


Här vid ombyggnationen av Slussen kan man konstatera vilka trafikanter som har det alldeles för trångt


En sexåring sex kilometer från hemmet på cykel - det vill jag se även i Stockholm!

 

 

 

Andra gästbloggare:

 

 

   

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (6)

2014-10-30 07:11


Statens havererade cykelpolitik

 

Den statliga satsningen på cykel handlar om 32 kronor per invånare och år. Det kan jämföras med cykelsatsningarna i Danmark och Holland som är fem till sex gånger större. Med nuvarande takt kommer det att ta minst ett halvt århundrade innan cykelinfrastrukturen är utbyggd till acceptabel omfattning och standard.

År 2000 fattade dåvarande Vägverket beslut om en nationell strategi för ökad och säker cykling. Strategin har sedan följts av ett antal propositioner och regeringsuppdrag som alla hyllar och påtalar vikten av ett ökat cyklande. 2010 tillsatte dåvarande regering en särskild cyklingsutredning – den första av statens offentliga utredningar (SOU) som handlar om cykel – och uppdraget var att hitta åtgärder för ett ökat och säkert cyklande.

Resultatet av utredningen var tämligen dystert, utan ett enda förslag som annat än på marginalen kommer att leda till ökat och säkert cyklande.
Dock fanns det en viktig slutsats som cyklingsutredningen kom fram till: cykelskulden i landet är stor. Alltså att förutsättningarna och infrastukturen för cykling är eländig, och omfattande investeringar är nödvändiga för att komma tillrätta med detta, på såväl statlig, regional som kommunal nivå. Så då borde ju kontentan av denna slutsats vara att staten nu kraftsamlar för att komma till rätta med cykelskulden. Om staten nu vill öka cyklandet alltså.

I nationell plan för transportinfrastrukturen 2014-2025 tänker staten satsa 522 miljarder. Av dessa miljarder kommer drygt 3,7 miljarder att gå till cykel, det vill säga mindre än en procent, eller 0,3 miljarder kronor per år. Pengarna ska användas på såväl det statliga vägnätet som det kommunala, i det senare fallet i form av statlig medfinansiering. Av alla resor i landet är andelen cykelresor cirka tio procent. Så i ett läge när staten och kommunerna lovsjunger cykeln – för individen och för samhället – och vill att cyklandet ska öka och bli säkrare, så är anslaget för att öka cyklingen mindre än en procent…

Det kommer också fler och fler rapporter om att cyklister nu är den trafikantgrupp som är störst till antalet när det kommer till att skada sig i trafikolyckor. Där stor del av olyckorna beror på stora brister i cykelinfrastrukturen samt drift och underhåll av densamma. Så i Nollvisionens Sverige borde ju detta rimligtvis leda till omfattande satsningar för att förbättra säkerheten för cyklister och minska antalet olyckor där cyklister skadas – så som stora satsningar har gjorts för biltrafiken sedan 1997. Men anslaget är som sagt mindre än en procent…

Sedan beslutar den tidigare regering under sommaren, utan beredning och finansiering, om nya trafikregler för cykelöverfarter och cykelpassager. En förändring som, om den ska genomföras och få genomslag i landet, kommer att kosta närmare 3 miljarder. Men anslaget är som sagt mindre än en procent…

Hur denna ekvation ska gå ihop förstår jag inte. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att vad den tidigare regeringen sysslade med var potemkinkulisser. De målade gärna upp en positiv och cykelvänlig bild, men när det kom till kritan var verkligheten helt annorlunda.

En verklighet där cykeltrafiken prioriteras ner och får nöja sig med smulor från bordet.

Investeringarna i nationell plan är långt ifrån de verkliga behoven. 2007 genomförde dåvarande Vägverket en nationellt täckande behovsinventering för det statliga vägnätet. Uppräknat till dagens schablonkostnad för cykelväg skulle det handla om 15 miljarder kronor för att åstadkomma sammanhängande, funktionella och säkra cykelvägar mellan närliggande tätorter. Observera att då ingår inte investeringsbehoven i kommuner och tätorter. Inte heller ingår åtgärder för de alarmerande siffrorna om trafiksäkerhetsutvecklingen för cyklister eller kostnaderna för reformen med cykelöverfarter.

Så hur kommer vår nya regering ta sig an denna uppgift? Är de för ett ökat och säkert cyklande? Om så är fallet inser de att omfattande satsningar, på såväl statlig, regional som kommunal nivå, är nödvändiga? Och kommer det i så fall att ske?

Kan vi få ett besked av infrastrukturminister Anna Johansson?

 


Statens cykelpolitik, kommer vi få se kraftfulla satsningar framöver?

 

Relaterade inlägg:

 

 

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (5)

2014-10-27 07:44


Så här går det utan cykelparkeringsnorm

 

Nybyggt kvarter på Ringvägen i Stockholm. Självklart en parkeringsnorm för bil vilket innebar ett garage i/under fastigheten. Även gatuparkering för bil på lokalgatan. 

Och cykelparkering då? Ingen norm för det, inget inskrivet i detaljplanen eller exploateringsavtalet. Och vad blir då resultatet av detta? De som cyklar löser det själva.

Det är skillnad på trafikant och trafikant...

 

Relaterade inlägg:

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2014-10-22 10:47


Svängfest

 

Bland det roligaste jag vet är att cykla i kurvor. Att ge mig ut på landsvägen, att bedöma farten in i kurvan, att lägga ner cykeln, se igenom kurvan, hur den svänger, känna däcken greppa asfalten och svischa igenom kurvan. Jag har mina rundor där jag mer eller mindre vet vilken fart jag kan ha in i kurvan och hur jag ska ta kurvan. Det är en sådan underbar njutning och lockar ofta fram ett leende på läpparna.

Sen har vi en annan sida med kurvan, eller kurvorna ska jag kanske säga. Ett tillstånd när svängfesten går i moll. Det är de kurvor som jag tvingas cykla i min vardag eller när jag transporterar mig till och från rundorna på landsvägen. Det är när jag kommer in på cykelbanorna som allt förändras. De kurvor som på landsvägen var en njutning är nu många gånger ett elände. Det är tvära kurvor, smala kurvor, feldoserade kurvor som är mer standard än undantag. Och alla dessa kurvor delas oftast med gående. Under vintern och våren förstärks alla dessa brister genom snö, is och grus. Cykelbanan tar ofta en rundtur runt träd, runt busskurer, runt parkeringsplatser och korsningar.

Så låt oss titta på ett litet axplock där svängfesten går i moll för cykeltrafik:


Foto: Luca Mara

Vår kärlek till träd är många gånger en anledning till att det blir svängfest på cykelvägen. Det är väldigt sällan vi ser samma kärlek till träd när det kommer till gator och vägar. Det är så att säga skillnad på trafikant och trafikant...

Tunnlar är också en företeelse som ofta innebär svängfest i moll för cyklister, många gånger en farlig sådan svängfest då sikten ofta är obefintlig.

Bilden ovan är på en tämligen nybyggd tunnel som i stort sett har alla fel en gång- och cykeltunnel kan ha. Branta tillfarter och tillfarter som ligger mycket nära tunnelmynningen, tvära kurvor, mycket dålig sikt och smal tunnel. Det har skett ett flertal olyckor sen den öppnade, fler olyckor än det gjorde under en 15-års period innan tunneln byggdes, då passage skedde i plan, över 4 körfält. Byggandet av tunneln motiverades med att förbättra trafiksäkerheten! Så i ett försök att komma tillrätta med alla dessa inbyggda fel och faror sminkar väghållaren grisen:

Lite linjer, symboler och röd färg fixar biffen, eller...

Ett annat exempel på högst märklig svängfest är detta:

Här ska du genomföra fyra stycken 90-graders svängar för att ta dig över en liten tvärgata. Det är väldigt smalt på den dubbelriktade gång- och cykelbanan, du ska manövrera och balansera din cykel i låg fart, du ska ha uppsikt på omgivningen och du ska interagera med andra trafikanter - inte helt lätt att göra det på en och samma gång. En säkrare, enklare och kan tyckas självklar lösning hade ju varit att dra gång- och cykelbanan rakt fram över tvärgatan. Det ansågs inte motiverat att bryta upp stenläggning och ta bort granitpollarna...

En annan typ av svängfest är denna och som påminner om ovanstående, inte helt lätt att ha koll på bilen som svänger in då man har ryggen vänd mot den:

Väghållarnas starka kärlek till bommar och andra hinder på cykelvägarna leder också till ständig svängfest på våra cykelvägar. Inte helt enkelt att passera dessa cyklande och har du cykelkärra eller lastcykel är det många gånger helt omöjligt:

Här är en favorit, kurvan och den dåliga sikten har gjort att kommunen har skyltat att cykel ska ledas genom kurvan! Rent häppnadsväckande måste jag säga. Kommunen gör inte åtgärder som till exempel förbättra sikten och dra om cykelvägen. Nej kommunen sätter upp en skylt att cykelväg blir gångväg och att du ska kliva av och leda cykeln istället! Går det ens att tänka sig något motsvarande för biltrafiken? Sorry, kliv ur bilen och putta den genom kurvan, du förstår det är lite dålig sikt här.

Sen har vi nybyggda Älvsjö resecentrum i södra Stockholm. En plats som är fullständigt gödslad med svängfest för cyklister, svängfesternas svängfest så att säga:

En lätt och nätt 90-graders kurva runt husknuten, som gjord för hastiga och spontana möten. Observera att det ska föreställa en gångbana utanför den dubbelriktade cykelbanan, inte särskilt bred så var tror ni man går?

Från andra hållet ser det ut så här, vi ser husknuten i bakgrunden. I förgrunden ser vi en 180-graders sväng, försök att klara av den och samtidigt få möten! Är ju mycket ovanligt att vi utformar våra gator och vägar på sådant sätt att det inte går att köra på dem så som det är tänkt att man ska köra. Men med cykeltrafik kan vi leka lite hur som helst, det svänger ju!

Sen har vi ju den senaste av mina favoriter, svängfesten i Solna! Här är det som att cykla mini Alpe d'Huez. Undra om de kommer att numrera och namnge varje serpentinsväng i Solna också? Jag skulle vilja se de som varit inblandade i detta projekt cykla upp och nedför denna så kallade gång- och cykelbana. Samtidigt som de får möte med andra cyklister och ska passera eller möta gående. Det går ju självklart inte men ändå byggs detta, år 2014:


Foto: BigMollo

Alla dessa bristfälligt utformade kurvor gör att jag ofta får en ofrivillig form av intervallträning med ständiga inbromsningar och accelerationer. Det blir inte ett bekvämt flyt i cyklingen där jag enkelt kan trampa på och mer eller mindre behålla den fart jag trampat upp. Och värst av allt, många gånger är det rent av en farlig trafikmiljö, ständigt fylld med konflikter.

Varför blir det så här då?

Tittar vi i handböckerna som finns för utformning av cykelinfrastruktur, GCM-Handboken och Vägar och gators utformning (VGU), så kan vi läsa bland annat detta:

”Gång- och cykelbanor längs bilväg bör följa bilvägens linjeföring…”

”Kurvradien är viktig för cyklisternas framkomlighet på cykelbanan. Skarpa svängar tvingar cyklisterna att dämpa hastigheten. Den minsta radie som bör accepteras är 5 meter. Vid denna radie minskar cyklistens hastighet till under 12 km/tim och cyklisten börjar tappa balansen av lutningen. Vintertid ökar risken att köra omkull.”

”I innerkurvor på friliggande gång- och cykelbanor bör stolpar och skyltar undvikas och annars placeras 2 meter från cykelvägens kant. Minsta avståndet till träd bör vara 2 meter.”

I VGU nämns att på huvudstråk för cykeltrafik där den dimensionerande hastigheten ska vara 30 km/tim bör radien på kurvan vara 40 meter.

Hur ofta upplever vi att det är på detta sätt när vi cyklar på landets cykelbanor? Sällan är min erfarenhet. Väldigt lite hänsyn tas till detta när cykelvägar och cykelbanor utformas. Inte så mycket på grund av att utrymme för att göra större radier och cykelvänligare kurvor saknas utan mer på grund av att lite hänsyn tas till betydelsen av denna detaljutformning – ett annat sätt att uttrycka det på är att det råder stor kunskapsbrist bland de som är satta att syssla med cykelinfrastruktur. Det är också tydligt att det råder helt olika värdegrunder bland de som planerar och utformar trafikmiljöer beroende på om du åker bil eller cyklar. För det ena trafikslaget är man noga och följer handböcker och utformningsmanualer, för det andra trafikslaget blir det som det blir, och det blir ofta lekstuga. Resultatet ser vi klart och tydligt, det blir sämre framkomlighet och sämre trafiksäkerhet.

Jag drömmer om härliga och njutningsfyllda svängfester på framtidens cykelbanor, kanske lite så här:

 

 

Relaterade inlägg:

 

 

 

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (12)

2014-10-20 07:48


Intervjuad i P4 Stockholm om sopsaltaren

 

"Det är i stort sett barmarksförhållande stora delar av vintern. Den har helt och hållet revolutionerat vintercyklandet"

Så sa jag när jag blev intervjuad av P4 Stockholm ang. sopsaltning av cykelvägar. Varför säger jag då så? För att det under stora delar av vintern sett ut så här på cykelvägarna:

Vid traditionell plogning och sandning ser det ut så här:

När det sen närmar sig vår så ser en sopsaltad cykelväg ut så här:

En traditionellt plogad och sandad cykelväg ser ut så här under en stor del av våren:

Så visst är det så att denna metod revolutionerar vintercyklandet. Den förbättrar såväl framkomligheten som trafiksäkerheten för cyklister.

Klicka här så kan ni lyssna på och läsa hela intervjuen.

 

Relaterade inlägg:

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (3)

2014-10-19 12:46


Trafikverket - vill ni döda cyklister?

 

Se på bilderna. För att stoppa stenar och jord från att rasa ner på cykelbanan har man satt dit armeringsjärn och plywoodskivor. Armeringsjärn vars ändar sticker ut i cykelbanan, i innerkurva.


Foton: Jon Jogensjö/Cykelpendla Hässelby

Detta är ett av Stockholms största cykelstråk - ett så kallat pendlingsstråk där god framkomlighet och hög säkerhet ska råda. En stor del av västerorts cyklister använder denna sträcka, det är tusentals cyklister som passerar denna plats varje dag. Så i innerkurva, efter tunnel med dålig sikt, sticker alltså armeringsjärn ut i cykelbanan.

På byggarbetsplatser ska ändar på armeringsjärn förses med ändskydd, utstickande armeringsjärn är en vanlig typ av arbetsplatsolycka på byggarbetsplatser. Utmed en allmän cykelbana kan däremot vilket skit som helst placeras ut. Det kan vara så att det är Trafikverket som utför arbete på vägen ovanför slänten. Och som vanligt kommer ingen hållas ansvarig för dessa uppenbara och grova fel och faror.

Inte konstigt att den dominerade olyckstypen bland cyklister är singelolyckor och där en hel del av dessa olyckor kan härledas till uselt drift och underhåll. Inte bara det, studier av Trafikverket visar att på det kommunala vägnätet dominerar gående och cyklister när det gäller vilka trafikantgrupper som skadas vid vägarbeten.

Det är en lång och uppenbarligen mycket farlig väg till cykelstad i världsklass.

 

 

Uppdaterad 2014-10-20:

Så här ser det nu ut på platsen, enligt uppgift ska det ha åtgärdats sent på fredagen:

En viss skillnad mot tidigare dödsspjut på platsen. Men, det krävs alltså ett antal påstridiga och ihärdiga cyklister för att förbättring ska ske. Som lägger ner sin privata tid och kraft för att det ska bli acceptabla och säkra förhållanden utmed cykelvägen. Väghållaren har uppenbarligen inte den insikten, förmågan, kompetensen eller kontrollsystemet utan det får skötas av brukarna. Motsvarande situation hade självklart aldrig uppstått om det vore en väg, men där cykeltrafiken färdas är detta vardagsmat.

Det är skillnad på trafikant och trafikant...

 

 

Uppdaterad 2014-10-20 Kl 19.00:

Har idag haft ett samtal med Trafikverkets projektledare xxxx som ansvarar för detta arbetet. Det var… intressant. Och samtidigt mycket oroväckande.

För att sammanfatta samtalet så hade han noll koll. Han kunde inte svara på varför det såg ut som det gjorde på platsen. Inte heller kände han till att det under arbetets gång rasat ut stenar och massor i gång- och cykelvägen. Inte heller att Trafikkontoret stoppat arbetet pga. av faran och olägenheter som uppstått för trafikanterna på gång- och cykelvägen. Om trafikanordningsplan (TA-plan) fanns och dess ev. innehåll visste han inget. Just Ta-planer är något Trafikverket är mycket noga med när det gäller arbete på deras egna vägar. Det är en rigorös procedur och det sker ofta en fortlöpande kontroll att entreprenören följer dessa till punkt och pricka. Utdömande av böter för avvikelser från TA-planer är inte ovanliga – på Trafikverkets egna vägar.

Han höll självklart med om att användandet av armeringsjärnen var mycket olämpligt men som sagt kunde inte svara på hur det då kom sig att armeringsjärnen kom upp om de nu är ytterst olämpliga. Han hade ingen vetskap om hur länge arbetet på platsen ska pågå. På frågan om varför det inte fanns några skyltar som upplyser om vem som arbetar på platsen och ev. kontaktuppgifter var svaret att det är ju ett sånt litet arbete att de inte satt upp några informationsskyltar. Jag frågade då hur stort arbetet behövde vara för att denna service ska finnas för trafikanterna. Det visste han inte. Jag frågade då hur man dels ska få information om arbetet om man så önskar dels ska kunna uppmärksamma de som utför arbetet, d.v.s. Trafikverket, att det råder stora brister och faror på platsen. Han hade inget svar annat än att man får väl kontakta Stockholms stad.

Frågade vidare om Trafikverket inte gjorde någon riskanalys när de ska schackta i en slänt med trafik nedanför. Så har inte gjorts i detta fall meddelade projektledaren. Görs det om arbetet hade utförs vid en väg var min nästa fråga. Svaret var ja. Används spett/armeringsjärn vid arbeten utmed vägar? Här var svaret från projektledaren nej, det har han aldrig varit med om.

Ni som under alla dessa år har cyklat i anslutning till Trafikverkets arbete med Norra Länken här i Stockholm kan säkert bekräfta att det många gånger i bästa fall är usla förhållanden och många gånger rent ut sagt farliga förhållanden att cykla i vägarbetsområden där Trafikverket bygger.

Det är uppenbart att Trafikverket gör skillnad på trafikant och trafikant och att Nollvisionen är en främmande företeelse för dem när det kommer till cykeltrafik.

 

Relaterade inlägg:

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (14)

2014-10-17 10:38


Saker jag vill cykla på. Del 2

 

Vi fortsätter resan i cykelinfrastrukturens underbara värld. Vi är kvar i Holland och cyklar över ännu en storslagen bro – Europas längsta cykelbro!

Nescio bron, Holland – Amsterdam

Bron är 780 meter lång, har en segelfri höjd på 10 meter och sträcker sig över Amsterdam-Rijn kanalen. Bron ligger öster om Amsterdam och innebär en viktig länk och genväg till/från förorten IJburg och de centrala delarna av Amsterdam. Bron invigdes 2006. De långa anslutningarna på var sida om bron innebär en behaglig stigning att cykla på. Cykeltrafik och gående är separerade på bron och för att gående inte ska få långa omvägar vid anslutningarna delas bron i två delar där gångdelen övergår i trappor. Bron är namngiven efter den holländske författaren Nescio och har fått smeknamnet 'Ålen'.


780 meter lång. Europas längsta cykelbro


Långa anslutningar på var sida om bron ger en behaglig stigning att cykla på


En frekvent sjöfart göra att den segelfria höjden måste vara 10 meter


Här ser man tydligt var smeknamnet 'Ålen' kommer från!


Separation mellan gående och cyklister med linje


Bron delar sig i två på var sida och gående får en genväg via trappor


Gångdelen som leder till trappor. I bakgrunden cykelrampen


Självklart kan man leda cykeln i trapporna om man vill!

 

Foton: Wilkinson Eyre, Arup, Fietsberaad

 

Relaterade inlägg:

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (4)

2014-10-16 08:52


Facit finns nu – sopsaltade cykelvägar är bättre

 

Så har då facit kommit från försöket med sopsaltning i Stockholm. Jag har ju skrivit ett antal inlägg om denna metod för vinterväghållning av cykelvägar och där hyllat den. Så jag visste ju vad resultatet skulle bli, finns ju forskning och praktisk erfarenhet från andra delar av världen om denna metod och där den visat sig överlägen traditionell plogning och sandning. Och Stockholm är inte mer unik än någon annan plats så svaret var ju givet. Men nu finns det som sagt även ett facit för Stockholm.


Sopsaltaren in action! Foto: Jon Jogensjö/Cykelpendla Hässelby

Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI) har följt försöket och kommer nu med en första PM:

 

”Sopsaltade stråken ger högre standard än osaltade cykelvägar”

”Väglagsobservationer visar tydligt att sopsaltningen resulterat i ett bättre väglag än traditionell plogning och sandning. Det har i princip alltid varit barmarksförhållanden på de sopsaltade stråken, även då det varit snö och is på cykelstråk som inte saltats. VTI:s mätningar visar också att friktionen i genomsnitt varit betydligt högre på de sopsaltade stråken jämfört med de stråk som inte saltats.”

”Förutom att de objektiva mätningarna visar att sopsaltningen ger en högre standard vintertid, har allmänhetens respons varit mycket positiv.”

”Som helhet kan sägas att försöken med sopsaltning av utvalda cykelstråk i Stockholm hittills varit mycket lyckosamma och att det finns goda anledningar till att fortsätta med metoden även kommande vintrar.” 

Så då får vi hoppas att Stockholm både fortsätter och utökar sopsaltningen av cykelvägar. Samt att andra kommuner följer efter och ser till att vinterväghållningen av cykelvägar blir bättre. Se skillnaden på dessa bilder, vad föredrar du?


Sopsaltade cykelväg vs plogad och sandad cykelväg

 
Sopsaltning vs plogning. Plogning innebär en cykelväg full av grus

 

Relaterade inlägg:

 

 

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (8)

2014-10-14 11:09


Saker jag vill cykla på

 

Tänkte börja en ny serie och där visa bilder på saker som jag har eller drömmer om att få cykla på. Ofta saker som innebär en påtaglig förbättring för cykeltrafiken. Även att det många gånger är en spektakulär design och formgivning. Det är vi inte så bortskämda med här i Sverige när det gäller cykelinfrastruktur. Så följ med på en resa i cykelinfrastrukturens underbara värld!

Waaijerbrug Zoetermeer, Holland

En ny cykelbro som stod klar i juni 2014. Bron är byggd i stål och 280 meter lång. Den innebär en genare förbindelse för cykeltrafiken över spår och väg.

Bron har en minst sagt spektakulär formgivning och även belysning

 

Foton: Bastiaan Luijk, Syb van Breda & Co

 

Relaterade inlägg:

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2014-10-10 07:41


Nu blir det väl ändå kvarsittning och hemläxa!

 

Felplacerad cykelparkering gör cykelbanan ännu sämre.

Se på bilderna. Det är breda och ibland flera körfält, det är parkeringsrader för bilar och breda gångbanor och rader av trädplanteringar.

Samtidigt - det är smala cykelbanor och som om de inte var tillräckligt smala så väljer staden att placera ut cykelställ på ett sådant sätt att parkerade cyklar hamnar i den redan smala cykelbanan. Inte så vanligt att vi ser motsvarande underdimensionerade lösningar för biltrafiken, tänk att parkeringsraden för biltrafiken som vi ser på bilderna stack ut och upptog halva körfältet - otänkbart!


Lindhagensgatan. Felplacerade cykelställ gör att parkerade cyklar hamnar i cykelbanan


Årstadal


Årstadal


Årstadal. Felplacerade cykelställ gör att parkerade cyklar hamnar långt in i cykelbanan


Solnabron. Felplacerade cykelställ gör att parkerade cyklar hamnar i cykelbanan. Foto: Sven-Åke Andersson

Inte en gång, inte två gånger utan tre gånger. Samtliga platser är tämligen nybyggda, det har funnits goda förutsättningar att skapa bra och funktionella lösningar. Man har så att säga haft blanka papper att utgå från. Hur kan det då bli så här, att staden om och om igen producerar undermålig cykelinfrastruktur?

Det infinner sig en oro att tjänstemän, konsulter, arkitekter mfl faktiskt inte är läskunniga. För det är med all tydlighet så att de har inte läst stadens egen handbok: Cykelparkering i staden. En handbok som staden har investerat tid och pengar för att ta fram. För att säkerställa grundläggande funktioner på cykelparkeringar och se till att staden får valuta för pengarna man investerar.


Cykelparkering i staden. Stockholms stads handbok för cykelparkeringar

Nu handlar det ju inte om att alla inblandade personer inte är läskunniga utan om en djupt rotad värdegrund. Det är inte lika viktigt och angeläget att skapa funktionell och säker cykelinfrastruktur. Det är viktigare att göra det för biltrafiken, för gångtrafiken, gestaltningen av platsen är viktigare, träden är viktigare. I stort sett allt annat är viktigare än att uppnå grundläggande funktioner på cykelinfrastrukturen.

Kan inte låta bli att tänka på att cykelinfrastrukturen skulle ha varit så mycket bättre i Stockholm om man valt att följa sina egen handböcker i större utsträckning. Handböckerna är på intet sätt perfekta, de innehåller många kompromisser, det kommer ny kunskap och de behöver uppdateras med jämna mellanrum. Men handböckerna sätter en grundläggande standard vad gäller funktion och säkerhet. En standard som är avsevärt bättre än den usla cykelinfrastruktur som gång på gång produceras. Staden hade då hushållit bättre med skattemedel istället för som nu då man ständigt måste korrigera alla fel och brister. Det går ju till och med så långt att staden måste skrota nybyggda cykelbanor!

Ett märkligt faktum är att sällan (aldrig?) ser vi avsteg från handböckerna som går åt andra hållet, dvs. att staden producerar en bättre standard än vad som anges i handböckerna. Undra varför detta inte sker?

Istället blir det så här, se allt elände som staden spottar ut gång på gång:

Så vad händer med "Cykelutbildningen" av tjänstemän, konsulter, arkitekter mfl som det tidigare Cykelborgarrådet Per Ankersjö lovade var på gång? Alla dessa fall av nyproducerad och usel cykelinfrastruktur borde ju omgående resultera i såväl kvarsittning som hemläxa!

Det nya styret i staden har en stor utmaning framför sig - den att få inblandade förvaltningar att ta ansvar och säkerställa att den cykelinfrastruktur som de producerar uppnår grundläggande funktioner. Är detta något ledningen för dessa förvaltningar är redo för och har en vilja att göra? Jag är mycket tveksam till att de har viljan och förmågan till detta då jag gång på gång ser alla dessa avsteg och fel. Stadens förvaltningar är fortfarande fångade i den frusna ideologin som dominerat Stockholms trafikplanering så många decennier.

Tänk att det ska vara så svårt för yrkesmän/kvinnor att producera grundläggande funktioner. Yrkesmän/kvinnor som får betalt för sin kompetens...

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (5)

2014-10-08 08:56


MerKrister Isaksson

Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Arkiv

  1. > Mars 2017
  2. > Februari 2017
  3. > Januari 2017
  4. > December 2016
  5. > November 2016
  6. > Oktober 2016
  7. > September 2016
  8. > Augusti 2016
  9. > Juli 2016
  10. > Juni 2016
  11. > Maj 2016
  12. > April 2016
  13. > Mars 2016
  14. > Februari 2016
  15. > Januari 2016
  16. > December 2015
  17. > November 2015
  18. > Oktober 2015
  19. > September 2015
  20. > Augusti 2015
  21. > Juli 2015
  22. > Juni 2015
  23. > Maj 2015
  24. > April 2015
  25. > Mars 2015
  26. > Februari 2015
  27. > Januari 2015
  28. > December 2014
  29. > November 2014
  30. > Oktober 2014
  31. > September 2014
  32. > Augusti 2014
  33. > Juli 2014
  34. > Juni 2014
  35. > Maj 2014
  36. > April 2014
  37. > Mars 2014
  38. > Februari 2014
  39. > Januari 2014
  40. > December 2013
  41. > November 2013
  42. > Oktober 2013
  43. > September 2013
  44. > Augusti 2013
  45. > Juli 2013
  46. > Juni 2013
  47. > Maj 2013
  48. > April 2013
  49. > Mars 2013
  50. > Februari 2013
  51. > Januari 2013
  52. > December 2012
  53. > November 2012
  54. > Oktober 2012
  55. > September 2012
  56. > Augusti 2012
  57. > Juli 2012
  58. > Juni 2012

Mest lästa

  1. Vi gör fel - det blir ingen cykelrevolution
  2. HELA systemet måste fungera
  3. Vi vet var du bor!
  4. Det här gör mig ledsen
  5. Att sälja in cykel
  6. Trafikverket briljerar!
  7. 30 procent fler cyklister, 30 procent!
  8. Stolpar – hur svårt ska det vara?

Kategorier

  1. > Cykelhistoria
  2. > Cykelkultur
  3. > Prylar

Etiketter

  1. > 2+1-väg
  2. > Arkitektur
  3. > Barn
  4. > Bicycling
  5. > Bilhinder
  6. > Broar
  7. > cargobike
  8. > Cykelbloggare
  9. > Cykelbox
  10. > Cykelfrämjandet
  11. > Cykelhjälmslag
  12. > Cykelinfrastruktur
  13. > Cykelparkering
  14. > Cykelpendling
  15. > Cykelpolitik
  16. > Cykelöverfart
  17. > Cykla höger vid rött
  18. > Cykla med barn
  19. > Danmark
  20. > Davos
  21. > Debatt
  22. > Design
  23. > Desire lines
  24. > Drift & underhåll
  25. > Däck
  26. > Elcykel
  27. > Felanmälningssystem
  28. > Framkomlighet
  29. > Gatubantning
  30. > Groningen
  31. > Gå på cykelbanan
  32. > Gästbloggare
  33. > Hinder på cykelbanan
  34. > Hinderbana
  35. > Holland
  36. > Humor
  37. > hållbart samhälle
  38. > Kläder
  39. > kollektivtrafik
  40. > Konfliktdesign
  41. > Konst
  42. > Köpenhamn
  43. > Lastcykel
  44. > Lådcyklar
  45. > Lånecyklar
  46. > Lövhalka
  47. > Miljö
  48. > Motormännen
  49. > Nacka
  50. > Nationell cykelstrategi
  51. > Nederländerna
  52. > New York
  53. > Nollvisionen
  54. > Nya Slussen
  55. > Polisen
  56. > Politik
  57. > Popup-cykelbana
  58. > Regional cykelplan
  59. > Regionala cykelstråk
  60. > Rullstolscykel
  61. > Samhälls- och trafikplanering
  62. > Samhällsekonomin
  63. > Skärmar
  64. > Sollentuna
  65. > Solna
  66. > Sopsaltning
  67. > Sportcyklist
  68. > Stella Fare
  69. > Stockholm
  70. > Stockholms Handelskammare
  71. > Stolpar i cykelbanan
  72. > Svensk Cykling
  73. > Svängfest
  74. > Trafiklagstiftning
  75. > Trafikmaktordning
  76. > Trafikplanering
  77. > Trafikrapportör
  78. > Trafikregler
  79. > Trafiksignaler
  80. > Trafiksäkerhet
  81. > Trafikverket
  82. > Täby
  83. > Tävling
  84. > USA
  85. > Vintercykling
  86. > Vinterväghållning
  87. > VTI
  88. > Vägarbeten
  89. > Växtlighet
  90. > Önskelista

Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser