Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson

Cykelvägen - aldrig så ren som nu

Nu, i denna stund, är den sopsaltade cykelvägen som renast. Absolut inget grus, inga stenar, inget glas, inga löv, inga grenar. Sen kommer cykelvägen bara att bli skräpigare. Tills sopsaltningen börjar igen någon gång i november/december. Det beror på att sopningen av cykelvägen sommarhalvåret sker med en helt annat, och lägre, frekvens än sopsaltningen.

Så passa på och njut av den rena och fina cykelvägen. Den kommer åter till vintern!


Foto: Luca Mara

ny
Foto: Jon Jogensjö 

 

Relaterade inlägg:

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2017-04-03 07:11


Det går ju om man vill

”Nio av tio cykelolyckor som vid vägarbeten har inträffat i tätort och de vanligaste orsakerna är: att cyklisten cyklat omkull på kablar, slangar, rör etc. på cykelvägen”

Detta kan vi läsa i Väg- och transportforskningsinstitutets (VTI) rapport 838 Vägarbeten på cykelvägar.

Och det ser ofta ut så här på landets gång- och cykelvägar:


Foto: Jon Jogensjö

I ett mer eller mindre förtvivlat försök eller i ren okunskap används ibland ett form av kabel-/överkörningsskydd. Ett skydd utvecklat främst för biltrafik. Ett skydd som bara gör det värre för trafikanter på en gång- och cykelbana.

Foto: Jon Jogensjö

Fundera gärna ett tag hur detta ska fungera. Dygnet runt, året runt. För gående, för cyklister. För synskadade, för människor i rullstol, med rullator. Det gör det självklart inte. Och det syns tydligt i olycksstatistiken och i studier från VTI och Trafikverket.

Därför blir jag så glad när jag får se lösningar som denna:


Foto: Jon Jogensjö 


Foto: Kristian Nyquist 

Någon/några har tänkt till. Insett problemen för de som trafikerar denna gång- och cykelväg. Sedan har de tagit fram en lösning som gör att sträckan kan trafikeras som vanligt, utan att trafikanterna påverkas eller utsätts för problem eller fara. Så enkelt. Om man bryr sig och tänker till. Ett litet önskemål bara. Placeringen av betongfundamentet kunde vara lite längre från gång- och cykelvägen. Går inte det så placera ut ett antal reflexskärmar på var sida om fundamenten.

Mer sådant tack!

Relaterade inlägg:  

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (5)

2017-03-29 13:00


Trafikverket briljerar!

Nu är det slut på eländet!
Trafikverket har samlat all sin expertis och kommit på en lösning. Cyklandet, eller ska vi kanske säga pulsandet, i massor av snömodd längs Roslagsvägen/E18 är över. Trafikverket har funnit en lösning som gör att detta elände snart är ett minne blott.


Foto: Pär Bygdesson

Lösningen: de ska ploga långsammare!

I massor av år har cyklister felanmält detta elände. När Trafikverket plogar körbanorna på E18/Roslagsvägen vräks snömassorna upp på cykelbanan bredvid. Cykelbanan blir därmed ofarbar, ibland under en längre period. Och så blir det mer eller mindre efter varje snöfall och röjning. Cykelbanan är alltså förvaringsplats för körbanornas snömassor.

Hela poängen med röjning av dessa trafikleder med fler körfält är flera fordon som kör tillsammans med en viss hastighet för att kunna trycka bort snö. Och för att inte hindra övrig trafik allt för mycket. Och för att blir klara någon gång. Kan ju inte drälla omkring hur länge som helst. Fundera över hur detta ska kommuniceras ut till alla dessa olika förare. Att just utmed detta avsnitt, en kort sträcka på Roslagsvägen, är det hastighet X som gäller. Svevia och andra utförare har en mängd underentreprenörer, olika fordon och förare år från år – och detta är alltså Trafikverkets tillförlitliga och hållbara lösning: långsamplogning!

Minst sagt häpnadsväckande att efter år av elände och felanmälningar lyckas ansvariga på Trafikverket kläcka ur sig detta. Tror de ens en gång själva på detta? Men så klart, det är ju billigare än att sätta upp skärmar mellan körbanan och cykelbanan. Så som det finns skärmar på andra utsatta sträckor. Med tanke på att Trafikverket skrotade snabbcykelvägen utmed denna sträcka kanske jag inte ska vara så förvånad över denna briljans från verket. Verket har ju även en uttalad motvilja att börja sopsalta cykelvägarna, trots de väldokumenterade effekterna. Vi ser ett Trafikverk som uppenbarligen saknar grundläggande cykelkompetens. Hur ska Trafikverket då kunna förverkliga regeringens uppdrag ökad och säker cykling?

Misstänker att jag får anledning att återkomma i frågan nästa vinter…


Relaterade inlägg:

Skriv ut Permalink Kommentarer (4)

2017-03-21 07:29


Snöröjning, var god dröj

I Stockholm röjs bara gångbanan på ena sidan av gatan i det som kallas ytterstaden, till skillnad från innerstaden där bägge gångbanorna röjs. Det som avgör vilken sida av gatans gångbana som ska röjas i ytterstaden är – biltrafiken. Man utgår helt enkelt från de parkeringsregler som gäller på gatan. Inte eventuella analyser av gångströmmar, anslutande gång- och cykelvägar, eller var fastigheter ligger och så vidare. Vilken gångbana som röjs avgörs av biltrafikens parkeringsreglering. Detta får många gånger helt absurda konsekvenser för de som går, och ibland för de som cyklar. 

Se detta exemplet.

Fastigheter på en sida av gatan med ett antal portar (start- och målpunkter). Vidare så ansluter en gång- och cykelväg till gångbanan. Men det är andra sidans gångbana som snö- och halkbekämpas, alltså den som saknar fastigheter, start- och målpunkter, och anslutande gång- och cykelvägar.


När det är så kallad städdag på gatan (onsdagar 8-16) då röjs körbanan fri från snö och is. Men gångbanan röjs inte, på gångbanan läggs skiten från körbanan upp...

En gång- och cykelväg ansluter till den oröjda och isiga gångbanan

Alla som ska till eller från fastigheterna och gång- och cykelvägen ska alltså över på andra sidan, till den röjda gångbanan. Hur det ska gå till är inte lika självklart, eftersom du tvingas forcera både snö- och isvallar samt parkerade bilar på sträckan.

Och detta kan många gånger vara svårt för människor att göra. Till exempel de med barnvagn, de med lastcykel, de med rullator, de med rullstol, barn och så vidare. Istället tvingas de att försöka ta sig fram på en flod av is.


En flod av is. Full av spår från människor som gått här. Men staden menar att du ska gå på andra sidan. Oklart dock hur du ska ta dig dit och därifrån.

Staden slår sig för bröstet. Att man nu bygger bostäder i en aldrig tidigare omfattning; man förtätar och bygger innerstad utåt. Stockholm ska bli en ”promenadstad”. Dessa ord klingar tomma när man överallt i ytterstaden tvingas uppleva detta – en snöröjning för gående på biltrafikens villkor. Är det verkligen 2017?

Menar staden verkligen allvar med sin framkomlighetsstrategi som säger sig prioritera gående och cyklister högst och sitt ”promenadstadssnack” så måste ju gångbanorna på bägge sidor röjas. Om det går att göra i innerstaden går det självklart att göra även i ytterstaden. Det handlar bara om vilja och prioritering. Och att man inte utgår från biltrafiken när man ska snöröja för gångtrafiken.


Skriv ut Permalink Kommentarer (4)

2017-02-24 11:42


En liten solskenshistoria

Kanske är det detta som det handlar om? Att söka dialog och samtal, att informera och upplysa. Att förklara och förtydliga. Att få svar och besked. Att få ja eller nej. Och förklaringar. Kanske är det så enkelt (och tidskrävande).

Jag har ju en del dåliga erfarenheter av att felanmäla problem och farligheter på cykelvägarna. Att lägga ner en hel del tid på att felanmäla saker som jag aldrig får återkoppling på och som aldrig blir åtgärdade är så att säga inte särskilt motiverande, så jag har mer eller mindre slutat felanmäla.

Det jag börjat göra istället, och som tar ännu mer av min tid, är att försöka få fatt i ansvariga och söka en direktdialog med dem. Till exempel gatu-/parkingenjörerna i de olika stadsdelarna. Och initialt verkar detta tillvägagångssätt vara helt överlägset felanmälningar.

Se detta exempel. En sträcka jag tidigare felanmält upprepade gånger under flera år. Det är en av Stockholms brantaste backar och en cykelväg som det på hösten faller massor av löv på:

Då det är brant och en feldoserad kurva så är det många gånger en rejäl utmaning och svårt att så väl ta sig upp som ner. Det blir det halt, mycket halt när löven blir liggande. Man slirar uppför och sladdar nedför.

Så inför denna säsong fick jag fatt i ansvarig på stadsdelen och förklarade problemen och visade bilder från tidigare år. Jag fick nästan omgående svar:

Hej Krister.
Jag har bett vår entreprenör hålla ett extra öga på gång/cykelvägen där nu i höst.
Återkoppla gärna så jag vet att det funkar som det ska.

Med vänliga hälsningar
XXXX

Skillnaden är nu som natt och dag på denna sträcka – det ligger endast lite löv då och då på cykelvägen. Jag cyklar har fem dagar i veckan, ofta två gånger om dagen och jag har aldrig tidigare upplevt dessa förhållanden.

En morgon var det en tendens till lövsamling på del av sträckan, jag mejlade då ansvarig och på eftermiddagens hemfärd var löven bortsopade – imponerande!

Men ett känsligt och tidskrävande arbetssätt är detta. Vad händer till exempel om personen på stadsdelen slutar? Om ny entreprenör handlas upp? Om kunskapen försvinner? På kort sikt är ju denna dialog bra, på lite längre sikt måste naturligtvis ett mer kvalitetssäkrat system på plats.

Men tills dess är jag glad för att en del av min väg till och från arbetet har blivit lite enklare och säkrare att cykla! Stort tack till XXXX för lyhördhet och snabbt agerande!

Och även vinterväghållningen på denna sträcka har fungerat bra i år. 

Relaterade inlägg:



Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2017-01-23 06:50


Cykelbanan – stadens soptipp

Vi som cyklar upplever till och från att cykelbanorna används till lite att möjligt. Det är bilister som olovligt kör och parkerar på dem. Byggfirmor placerar sina bigbags på cykelbanorna lite hur som helt. Kort sagt, du hittar lite vad som helst på cykelbanorna.

Kanske är det som så att alla de som nu anser att cykelbanan kan användas till vad de anser bäst och lämpligast i allra högsta grad är inspirerade av ingen annan än staden och hur ansvariga på staden hanterar cykelbanan.

För kommunen och deras entreprenör anser ju själva att cykelbanan kan användas på detta sätt. Trots upprepade felanmälningar. I flera dagar. Utan rekordnederbörd. Eller storstrejk. Eller andra mer eller mindre usla ursäkter och undanflykter.


Sankt Eriksgatan, ett så kallat prioriterat pendlingsstråk för cykeltrafiken. Snödumpningsplats. I flera dagar. Foto: Björn Hasselblad 

Och det är precis detta som vi som cyklar upplever, dagligen. Cykelbanorna är uppenbarligen till för allt möjligt skit. Skit som staden själv placerar ut på cykelbanan. Och inte tar bort.

Något stinker...

Skriv ut Permalink Kommentarer (5)

2017-01-12 11:03


Sopsaltaren sveper fram över landets cykelvägar

När jag började skriva om sopsaltaren för snart fyra år sedan på bloggen var det två kommuner i landet som sopsaltade delar av sitt cykelvägnät – Linköping och Norrköping. Sedan dess har fler och fler kommuner upptäckt de stora fördelarna med sopsaltning och i dag är det 26 stycken kommuner som sopsaltar – från Malmö i söder till Umeå i norr sveper sopsaltaren fram och gör vintercyklingen säkrare och mer framkomlig.


Sopsaltaren i aktion! Foto: Stockholms stad

Denna utveckling kunde jag inte riktigt ana när jag började skriva om sopsaltning. Riktigt roligt och glädjande att så många upptäckt och använder sig av metoden. Och jag är övertygad om att ännu fler kommer börja sopsalta. För så här säger resultaten:

Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI):

”Sopsaltade stråken ger högre standard än osaltade cykelvägar”

”Väglagsobservationer visar tydligt att sopsaltningen resulterat i ett bättre väglag än traditionell plogning och sandning. Det har i princip alltid varit barmarksförhållanden på de sopsaltade stråken, även då det varit snö och is på cykelstråk som inte saltats. VTI:s mätningar visar också att friktionen i genomsnitt varit betydligt högre på de sopsaltade stråken jämfört med de stråk som inte saltats.”

”Förutom att de objektiva mätningarna visar att sopsaltningen ger en högre standard vintertid, har allmänhetens respons varit mycket positiv.”

”Som helhet kan sägas att försöken med sopsaltning av utvalda cykelstråk i Stockholm hittills varit mycket lyckosamma och att det finns goda anledningar till att fortsätta med metoden även kommande vintrar.” 

Utvärdering av 10-års sopsaltning i Odense Danmark:

 “Ten years experience of operational and experimental spreading of NaCI brine on bicycle lanes in the Odense City Council areas has shown that this is environmentally the best method of combating icy surfaces on bicycle lanes. In more or less all the commonly occurring winter situations it has been possible to maintain a high level of service on the bicycle lanes by sweeping off any snow and spreading brine. It is however quite essential to a satisfactory result that the brine is spread as a preventive measure - for example on the basis of an automatic ice warning system. Environmentally the method has meant a reduction in the amount of salt spread by about 70% compared with the spreading of dry salt, without any increase in the transportation work and without any other negative environmental impact. In financial terms the method is comparable to the spreading of dry salt, while compared with graveling it costs less than 66%.”

Anna Niskas (VTI) doktorsavhandling Vinterväghållning och cykelvägar  2002:

“Metoden med borste för snöröjning och saltlösning, eller befuktad salt, för halkbekämpning ger en högre standard än traditionell plogning och halkbekämpning med krossgrus. Metoden innebär att man slipper isiga spår och löst grus på bara ytor, vilket är de väglag som cyklister skyr mest. De skärpta standardkraven, med bl.a. ett startkriterium för snöröjningen på 1 cm snödjup, var en bidragande orsak till den förhöjda standarden.”

Resultat från Stockholm:

      • 40 procent färre singelolyckor med cyklister på de sopsaltade stråken
      • Antalet fallolyckor med gående på de sopsaltade stråken har mer än halverats
      • 30 procent fler cyklister på de sopsaltade stråken


Sopsaltning, säkrare och framkomligare för cyklister. Och gående! Foto: Jon Jogensjö 

En annan viktig erfarenhet som detta visar är vikten av en stor och central aktörs agerande. Linköping började med sopsaltning för snart 15 år sedan. Men metoden fick ingen större spridning i landet förens Stockholm började testa metoden under 2012. Tänk då vilken effekt det skulle få om en nationell aktör som Trafikverket tog taktpinnen vad gäller att utveckla och förbättra inom cykelområdet - ett Trafikverk 2.0.

 

Relaterade inlägg:

Skriv ut Permalink Kommentarer (8)

2016-12-05 07:52


Cykeltrafik - något Trafikverket fullständigt skiter i


Vi hör det om och om igen från näringsministern – cykeltrafik är ett kommunalt ansvar. Och vi får svart på vitt veta vad detta får för konsekvenser – en statlig myndighet som fullständigt skiter i cykeltrafiken. År efter år ser vi samma usla förhållanden på cykelvägen utmed E18/Roslagsvägen i Stockholm. En cykelväg som Trafikverket ansvarar för. Cykelvägen snöröjs sporadiskt medans körbanorna på E18 har en hög standard vad gäller vinterväghållning. Standarden på körbanorna upprätthålls genom att snön vräks över på cykelvägen – och där blir snön liggande. Så ser det ut varje år, och det behöver inte komma 40 centimeter med snö för att detta ska uppstå. Och varje år felanmäler massor av cyklister dessa förhållanden men vi ser aldrig någon förändring eller förbättring.

Cykelvägen 2015. Foto. Björn Stenberg

Cykelvägen 2016. Foto: Berit Olofsson

Cykelvägen 2015. Foto: Björn Stenberg

Cykelvägen 2016. Foto: Erik Bratthall

En förbättring som ju skulle vara mycket enkel att åstadkomma. Till exempel genom samordning. Varje gång man röjer körbanorna så kommer en maskin strax efteråt och röjer cykelvägen – men icke sa nicke. Ett annat sätt att förbättra är att montera upp skärmar mellan den högra körbanan och cykelvägen, som gör att snön från körbanorna inte kan värkas över på cykelvägen – men icke sa nicke. Det absolut enklaste och billigaste är att vräka över det på cykelvägen, och låta det ligga där.

Vad värre är så finns det en regional cykelplan, en plan som Trafikverket själva tagit fram. Denna cykelväg utmed E18/Roslagsvägen ingår i denna cykelplan. Hela planen har som mål att få fler att cykla och kunna cykla säkert. Det finns ett särskilt avsnitt om just vinterväghållning (s 27):

Rutiner för drift och underhåll
De regionala cykelstråken bör skötas med bästa möjliga rutiner för drift och underhåll. Målet är att stråken ska hålla samma höga driftstandard som de största transportlederna för motortrafik. Motivet till detta är tydligt – drygt 40 procent av cyklisternas singelolyckor beror på bristande drift, och singelolyckorna utgör mer än 70 procent av alla cykelolyckor. Välskötta cykelvägar stimulerar dessutom till ett ökat cyklande.

Vintertid är halkbekämpning viktig för cyklisternas säkerhet, samtidigt som cyklisternas framkomlighet mest påverkas av kvaliteten på snöröjningen. Redan vid 3 cm snödjup börjar det bli svårt för cyklisterna att ta sig fram. Studier om vintercykling i Stockholmsområdet visar att restiden under vintermånaderna ökar med så mycket som 40–60 procent på grund av stora brister i vinterväghållningen.”

Jaha, någon som tycker att Trafikverket lever upp till detta på sin egen cykelväg? Vi kan ju även fråga oss varför de skulle göra det, när deras högsta politiska ledning ju säger att cykel är ett kommunalt ansvar.

Under tiden får cyklisterna kliva av och leda sina cyklar. I sanningen ett arbete för ökat och säkert cyklande i nollvisionens Sverige.

Foto: Erik Bratthall


Foto: Joakim Hugmark

När cyklister felanmäler denna sträcka till Trafikverket blir svaret: ta tåget!


Uppdaterad 2016-11-11

Nås av uppgifterna under eftermiddagen att Trafikverket nu arbetar med att ta bort snömassorna från cykelvägen. Och på trafiken.nu kan vi se det på kamerabilden. Undrens tid är inte förbi! Då får vi hoppas att det blir lite högre standard resten av vintern och att detta inte var en engångsföreteelse.

Uppdaterad 2016-11-12

Se så lätt det var och se så bra det blev. Det går uppenbarligen om man vill. Nu får vi väl hoppas att Trafikverket lärt sig något av detta och att liknande situationer kommer att lysa med sin frånvaro. Vi kan ju alltid hoppas...

Foto: Michael

Uppdaterad 2017-03-08

Så då ser vi nu hur visan upprepas gång på gång. Och det krävs ingen rekordnederbörd, bara lite vanligt snöfall, för att eländet ska vara tillbaka. Bra jobbat Trafikverket.


Foto: Pär Bygdesson


Vad skulle då krävas för att dessa usla förhållanden inte ständigt ska återkomma på cykelvägen? Inte särskilt mycket. Något som Trafikverket ständigt använder sig av runt om i hela landet - på vägarna:

Samordning

Se, det är inte svårare än så. Något som ständigt förekommer på Trafikverkets vägar. Men som lyser med sin frånvaro när det gäller deras cykelvägar. Att strax efter att snöröjningsfordonen röjt körbanorna kommer ett fordon som röjer cykelvägen - busenkelt.

Och om nu detta är för svårt för ansvariga på Trafikverket finns ytterligare en lösning:

Skärmar

Sådana skärmar finns runt om på landets vägnät. Här ett exempel från södra delarna av Stockholm där en cykelväg ligger utmed E4/E20. På den cykelvägen blir det inget snömos från körbanorna.

Det går om man vill, och bryr sig... 

 

Relaterade inlägg:



Skriv ut Permalink Kommentarer (16)

2016-11-10 15:23


Trafikverket ger fingret åt cykeltrafiken

Sedan en tid tillbaka pågår ett arbete på Gröndalsbron i Stockholm (del av Essingeleden). Ansvarig för arbetet är Trafikverket. Detta har fått påtagliga och mycket besvärliga konsekvenser för cykeltrafiken på sträckan. Gröndalsbrons cykelbana är utpekat som regionalt cykelstråk i den regionala cykelplanen och som pendlingsstråk i Stockholms cykelplan – vi kan kalla den för cykeltrafikens förbifart. Alltså ett stråk av stor betydelse. Ett stråk som ska vara det bästa av bästa. Där god framkomlighet ska råda och bra standard på drift och underhåll – året runt, dygnet runt.


Kartbild från den regionala cykelplanen - det regionala cykelstråket över Gröndalsbron


Kartbild från Stockholms stads cykelplan - pendlingsstråket över Gröndalsbron 

Idag ser det ut så här:

Trafikverket gör gångbana av regionalt cykelstråk och Stockholms stads pendlingsstråk. Här ska du kliva av och leda cykeln. Hur du ska kunna mötas är av underordnad betydelse... Foton: Mats Danielsson

Så här säger den regionala cykelplanen, som Trafikverket var projektledare för:
Vår vision lyder: Smidigt, smart och säkert – så cyklar vi i Stockholmsregionen!

Det vi ser på bron är knappast i linje med den visionen – tvärtom stick i stäv med visionen. Om vi nu inte har väldigt olika uppfattning vad som är smidigt, smart och säkert. 

Självklart hade Trafikverket kunna valt en annan lösning på utformningen av arbetet. En utformning som påverkat cykeltrafiken mindre. Till exempel flyttat ut betongbarriärerna så att den redan smala cykelbanan hade behållit sin bredd. Särskilt nu när trafiken minskat på Essingeleden till följd av trängselskatten. Men inte.


Så enkelt det varit, flytta ut betongbarriären och bibehåll cykelbanans bredd. Foto: Tobias Olsson

Trafikverket gör som så många gånger förr den dålig, enkla och billiga lösningen. Lösningar som aldrig sätter cykeltrafikens framkomlighet eller säkerhet högt – vilket det nu finns forskning och studier som visar tydligt.

Men hur är det nu vår infrastrukturminister brukar säga: cykeltrafik är främst ett kommunalt ansvar

Och upprepar man det tillräckligt ofta så får man ju självklart sin egen myndighet att agera därefter. En myndighet som fokuserar på att skydda bilister men inte cyklister.

Ännu en gång får vi bekräftat att den statliga cykelpolitiken fullständigt havererat.

Relaterade inlägg:

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (2)

2016-03-15 12:11


Lekstuga på cykelvägen

Här följer en berättelse om vad du kan få uppleva på din färdväg som cyklist – en berättelse som jag tror kommer få en fortsättning - kanske a never ending story. Vi kan kalla det att ansvariga för gång- och cykelvägen har lekstuga med cykelvägen och dess trafikanter – en farlig lekstuga. På en kort liten sträcka av cykelvägen har cyklister under några år fått uppleva förvaltningens kreativitet och lekstuga vad gäller bilhinder på gång- och cykelvägen. Det började med att en ny gång- och cykelförbindelse skulle byggas i södra Stockholm. En ny bro över järnvägsspåren som skulle innebära en avsevärd genväg och förbättring. Dagarna efter att förbindelsen öppnats såg det ut så här vid brons södra landfäste:

Inte så ofta vi möter en grå och mörk betonggris mitt i vägen, på cykelvägar är det en standardlösning...

Sedan följde några, hur ska jag säga, arga samtal till förvaltningen. Betonggrisen plockades till slut bort. Den ersattes med detta:

Två bommar tvärs över hela gång- och cykelvägen. Placerade på sådant sätt att det var helt omöjligt att passera dem cyklandes – du var tvungen att kliva av cykeln och tråckla den genom öppningen. Kom du med lastcykel eller cykelkärra var det bara att försöka ta vägen förbi i diket eller vända om.

Till slut, efter ytterligare samtal till förvaltningen, plockades en av bommarna bort:


Se så bra bom och betong syns i skymningen! Ett under av trafiksäkerhet...

Sedan gick det inte lång tid innan nästa hinder på cykelvägen dök upp. Denna gång en stor sten mitt på cykelvägen vid brons norra landfäste:

Foto: Mattias Bengtsson Byström

Och kort därefter två stora stenar på cykelvägen i nära anslutning till platsen där bommarna placerats ut:


Den som placerade ut dessa stenar hade inte ens det goda omdömmet att placera dem under belysningen - det ska uppenbarligen vara en utmaning och så svårt som möjligt att upptäcka dem. Foto: Mattias Bengtsson Byström

Och här kanske vi tror att denna historia slutar. Icke sa Nicke. Dags för ytterligare lite hinder på vägen. Denna gång i norra änden av cykelvägen. En kombination av stenar och bommar – denna gång färgglada för att hålla humöret uppe!

Självklart gick det inte att cykla förbi dessa hinder. Eller vänta, det gör det ju visst. Titta till höger i bilden nedan, en liten in-/utfart för biltrafiken bredvid cykelvägen. Där bommen oftast stod öppen. Tänkte inte på det! Och det kan jag säga er – det gjorde inte förvaltningen heller!

Och då kan vi ju lätt räkna ut att sagan inte tar slut här heller. De färgglada stenarna plockas bort och ersätts av några rejäla betongblock:


Foto: Mattias Bengtsson Byström

Men sagan fortsätter, den verkar inte ha något slut – a never ending story…

Betongblocken plockas bort och upp åker två nya grindar:


Foto: Mattias Bengtsson Byström


Foto: Mattias Bengtsson Byström

Här en kartbild över cykelvägen (rött streck) och alla platser som det placerats ut hinder på (gröna pilar):

När det gäller lekplatser är förvaltningarna mycket noga med att följa regelverket när dessa byggs. Allt för att det ska vara säkert och ingen skall komma till skada på grund av brister och faror i anläggningen. När det gäller ”regelverket” för cykelvägar skiter samma förvaltningar högaktningsfullt i sitt eget regelverk för cykelvägar. Så här säger stadens egen handbok Cykeln i staden om bilhinder på cykelvägar (s. 29):


Glasklart kan tyckas

Vad blir då resultatet av denna oförmåga och ovilja att följa regelverket? Människor kommer till skada visar studier från Väg- och transportforskningsinstitutet (VTI). Framkomligheten för cyklister försvåras avsevärt och för vissa typer av cyklar blir det till och med omöjligt att passera.

Vad har denna lekstuga kostat undrar jag? Idiotin har verkligen många ansikten när det kommer till cykelvägar.

Och ytterst är detta ett ledningsproblem. Såväl på förvaltningarna som i politiken. Förvaltningsledningarna måste se till att personalen är kunnig och kompetent att lösa sina uppgifter och att följa regelverken. Politiken måste vara tydlig med sina krav och uppföljningar samt verka för att alla förvaltningar arbetar åt samma håll och efter samma regelverk. 

Hur gick det till exempel med det politiska utspelet att nu fick det vara ett slut med alla idiotbyggen och dags att sätta anställda, planerare, projektledare, entreprenörer, konsulter osv. i skolbänken för att lära sig cykeltrafik - det är tydligt att den utbildningen inte börjat ännu, eller så fick flertalet underkänt...

En del har dock kommit lite längre i sin mognad och insikt - se här!

Relaterade länkar:

Skriv ut Permalink Kommentarer (9)

2016-02-22 06:07


MerKrister Isaksson

Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Arkiv

  1. > April 2017
  2. > Mars 2017
  3. > Februari 2017
  4. > Januari 2017
  5. > December 2016
  6. > November 2016
  7. > Oktober 2016
  8. > September 2016
  9. > Augusti 2016
  10. > Juli 2016
  11. > Juni 2016
  12. > Maj 2016
  13. > April 2016
  14. > Mars 2016
  15. > Februari 2016
  16. > Januari 2016
  17. > December 2015
  18. > November 2015
  19. > Oktober 2015
  20. > September 2015
  21. > Augusti 2015
  22. > Juli 2015
  23. > Juni 2015
  24. > Maj 2015
  25. > April 2015
  26. > Mars 2015
  27. > Februari 2015
  28. > Januari 2015
  29. > December 2014
  30. > November 2014
  31. > Oktober 2014
  32. > September 2014
  33. > Augusti 2014
  34. > Juli 2014
  35. > Juni 2014
  36. > Maj 2014
  37. > April 2014
  38. > Mars 2014
  39. > Februari 2014
  40. > Januari 2014
  41. > December 2013
  42. > November 2013
  43. > Oktober 2013
  44. > September 2013
  45. > Augusti 2013
  46. > Juli 2013
  47. > Juni 2013
  48. > Maj 2013
  49. > April 2013
  50. > Mars 2013
  51. > Februari 2013
  52. > Januari 2013
  53. > December 2012
  54. > November 2012
  55. > Oktober 2012
  56. > September 2012
  57. > Augusti 2012
  58. > Juli 2012
  59. > Juni 2012

Mest lästa

  1. Det går ju om man vill
  2. Nya Slussen - cykellösning bra för biltrafiken
  3. Cykelvägen - aldrig så ren som nu
  4. Nya Slussen - favorit i repris
  5. Det började med ett streck på ett papper
  6. Trafiksäkerhetsrådet - ny trafiksäkerhetsorganisation

Kategorier

  1. > Cykelhistoria
  2. > Cykelkultur
  3. > Prylar

Etiketter

  1. > 2+1-väg
  2. > Arkitektur
  3. > Barn
  4. > Bicycling
  5. > Bilhinder
  6. > Broar
  7. > cargobike
  8. > Cykelbloggare
  9. > Cykelbox
  10. > Cykelfrämjandet
  11. > Cykelhjälmslag
  12. > Cykelinfrastruktur
  13. > Cykelparkering
  14. > Cykelpendling
  15. > Cykelpolitik
  16. > Cykelöverfart
  17. > Cykla höger vid rött
  18. > Cykla med barn
  19. > Danmark
  20. > Davos
  21. > Debatt
  22. > Design
  23. > Desire lines
  24. > Drift & underhåll
  25. > Däck
  26. > Elcykel
  27. > Felanmälningssystem
  28. > Framkomlighet
  29. > Gatubantning
  30. > Groningen
  31. > Grus
  32. > Gå på cykelbanan
  33. > Gästbloggare
  34. > Hinder på cykelbanan
  35. > Hinderbana
  36. > Holland
  37. > Humor
  38. > hållbart samhälle
  39. > Kläder
  40. > kollektivtrafik
  41. > Konfliktdesign
  42. > Konst
  43. > Köpenhamn
  44. > Lastcykel
  45. > Lådcyklar
  46. > Lånecyklar
  47. > Lövhalka
  48. > Miljö
  49. > Motormännen
  50. > Nacka
  51. > Nationell cykelstrategi
  52. > Nederländerna
  53. > New York
  54. > Nollvisionen
  55. > Nya Slussen
  56. > Polisen
  57. > Politik
  58. > Popup-cykelbana
  59. > Regional cykelplan
  60. > Regionala cykelstråk
  61. > Rullstolscykel
  62. > Samhälls- och trafikplanering
  63. > Samhällsekonomin
  64. > Skärmar
  65. > Sollentuna
  66. > Solna
  67. > Sopsaltning
  68. > Sportcyklist
  69. > Stella Fare
  70. > Stockholm
  71. > Stockholms Handelskammare
  72. > Stolpar i cykelbanan
  73. > Svensk Cykling
  74. > Svängfest
  75. > Trafiklagstiftning
  76. > Trafikmaktordning
  77. > Trafikplanering
  78. > Trafikrapportör
  79. > Trafikregler
  80. > Trafiksignaler
  81. > Trafiksäkerhet
  82. > Trafikverket
  83. > Täby
  84. > Tävling
  85. > USA
  86. > Vintercykling
  87. > Vinterväghållning
  88. > VTI
  89. > Vägarbeten
  90. > Växtlighet
  91. > Önskelista

Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser