Krister Isaksson | Bicycling.se
Annons

Krister Isaksson

Solna - där cykeln är satt på undantag

Så var det dags för ännu en gästbloggare, nämligen Mikael Ström. Och ännu en gång handlar ett gästinlägg om cykelförutsättningarna i Solna. Det målas upp en bild som med all tydlighet visar att cykeltrafiken är fullständigt satt på undantag i Solna.

Om Mikael:
Bor i Solna och cykelpendlar året runt till Täby. Använder cykeln främst i vardagen och tar mig i Solna ofta fram på cykel med framflak, barn och cykelvagn. Uppväxt i Linköping där cykeln var det naturliga färdsättet för nästan alla under skolgången. Har sedan dess fortsatt på den inslagna vägen. Inser numera vilken stor frihet cykeln gav som ung att kunna ta sig fram på egen hand. Önskar att fler får uppleva den friheten, gammal som ung. Finns på twitter under @M_F_Strom

 

Solna - där cykeln är satt på undantag

När Arenastaden i Solna är färdigbyggd kommer den förutom Friends Arena även innehålla norra Europas största shoppingcenter, Mall of Scandinavia, 30 000 arbetsplatser och 1500 bostäder. Ett område många människor kommer röra sig till och från dagligen. För att möta behovet av transporter presenterade Solna Arenastadens trafiklösningar. Här inkluderades bland annat tvärbanans Solnagren, en ny entré för pendeltåget och inte minst en hel del utbyggnader för vägtrafiken. Till vägtrafikens utbyggnader får vi även räkna lösningar för cykeltrafiken, då cykel inte presenterats som ett separat trafikslag i några lösningar. Tvärbanans utbyggnad till Solna Station har tidigare resulterat i ett inlägg med rubriken ”Solna - kommunen där cykelplaneringen havererat”.

Hur gick det då för cykeltrafiken vid utbyggnaden av vägar till Arenastaden?


Arenastaden är mån om att framstå som cykelvänlig i marknadsföringen, men hur ser möjligheten att cykla till stadsdelen egentligen ut? Bild från Arenastadens blogg.

Den viktigaste vägen till Arenastaden går via den i sommar invigda Signalbron som gör det möjligt att passera från Kolonnvägen över järnvägsspåren direkt till stadsdelen. För att ta sig till Signalbron har två trafikplatser byggts, en norr om bron och en söder om bron. Genom dem passerar inte bara de som ska till och från Arenastaden, utan även många som cyklar till, från och genom Solna. Längs samma väg löper nämligen det regionala Märstastråket som ”utgör ett av länets viktigaste stråk för arbetspendling” enligt den regionala cykelplanen.


Solna Stads bild över trafiklösningar i Arenastaden. Den nya huvudentrén till Arenastaden utgörs av Signalbron (5). För att ta sig till Signalbron har två trafikplatser byggts ut, från norr Enköpingsvägen/Kolonnvägen (6) och från söder Frösundaleden/Kolonnvägen (4).

Vi börjar med den södra trafiklösningen vid Kolonnvägen/Frösundaleden. Här har en cirkulationsplats ersatts av en korsning och i samband med det har fler körfält tillkommit för motortrafiken. För att cykla förbi den tidigare cirkulationsplatsen var man tvungen att passera genom fyra stycken 90-graderskurvor. En ombyggnad av platsen gav en bra möjlighet att förbättra det regionala cykelstråket. Solna stads cykelplan fastslår att ”De regionala cykelstråken ska ha en god framkomlighet med en geometrisk standard som medger färd i relativt hög hastighet och få stopp.” Istället blev alla de tidigare svängarna kvar och fler tillkommer nu när cykelvägen får en ny sträckning. En dålig passage på det för regionen viktiga Märstatråket blir ännu sämre.


När Kolonnvägen breddades med fler körfält försvann den cykelväg som gick utmed (röd linje). Istället byggs nu en omväg genom ett bostadsområde och en parkeringsplats...


Märstastråket får nu nya och fler kurvor när en ny sträckning anläggs!

På Frösundaleden breddades körfälten och cykelvägen blev kvar i sitt nedsänkta läge där den går i tunnel under vägen. Cykelvägen blev något smalare och för att stödja Frösundaledens nya körfält har höga stödmurar gjutits ända inpå cykelvägen. Platsen hade redan tidigare nedsatt sikt, men nu är den usel, en naturlig följd av att cykelvägen går ända in till sista millimetern på tunnelmynningen. Visst går det fortfarande att ta sig fram med cykel runt denna trafikplats men bygger vi någonsin med dessa siktförhållanden för bil på en huvudgata? Framkomlighet och geometrisk standard i verkligheten stämmer dåligt överens med målen i cykelplanen. När det blev förbättringar för motortrafiken fick cykeltrafiken försämringar.


Tittut, vem gömmer sig bakom muren? Ett barn på sparkcykel kanske? En äldre herre med rollator?

Hur blev då den norra anslutningen till Signalbron mellan Kolonnvägen/Enköpingsvägen? I stadsdelen Ritorp finns nu en cirkulär ramplösning för motortrafiken med 6 filers bredd vid Enköpingsvägen. En stor trafikplats. Med denna lösning är passagen inte längre planskild. Det är visserligen fortsatt planskilt i den gamla passagen under Enköpingsvägen, men den nybyggda trafikplatsen har korsning i plan. Där passerar cykelvägen nu rakt igenom en cirkulär lösning med 4 filer vid övergången. Solnas cykelplan säger; ”Den mest trafiksäkra utformning av korsningar i plan, mellan biltrafik och cykeltrafik, är där biltrafikens hastighet är reducerad till högst 30 km/tim. Detta kan åstadkommas med hjälp av fysiska åtgärder”. I nybyggda trafikplats Ritorp har vi 50 km/tim utan någon hastighetsreducering vid en passage som ligger mitt i en 180-gradig sväng utan väjningsplikt för trafiken. Varför har man inte uppfyllt några av kraven på en säker passage i en nybyggd trafiklösning?

Att ta sig rakt fram är dock ett mindre problem jämfört med att ta sig från Ritorp ner till Kolonnvägen. Då jag frågar Solna hur man tänkt när gång- och cykeldelen endast blivit knappt 1,5 meter bred får jag svaret att det inte alls är meningen att man ska cykla eller gå där. Den nylagda asfalten ska tas bort, ersättas med grus och bli en vägren. Istället hänvisas gående och cyklister en omväg genom rampen och att passera vägbanorna 2 gånger, sammanlagt 10 filer helt i onödan! Detta trots att man alltså inte vill över vägen överhuvudtaget egentligen. Sträckningen är inget huvudstråk för cykel, men ska ens lokala cykelmöjligheter utformas så här? Någon i Solna som tänkt på barnens möjlighet att ta sig fram i staden med cykel eller för den delen till fots? I cykelplanen läser jag: ”Ett resultat av projektet är den Regionala cykelplanen. I planen finns en målsättning om att resorna med cykel ska utgöra minst 20 % av alla resor år 2030. För att nå detta mål krävs förbättringar av de regionala cykelförbindelserna men även de lokala cykelnäten”. Även i trafikplats Ritorp har cykel fått försämringar när det byggts ut rejält för biltrafiken.

Cykelvägen passerar rakt igenom 180-graderskurvam med 50 kilometer i timmen utan hastighetssäkring. Är det en säker obevakad cykelpassage med högersvängande fordon i två filer? Önskar du gå eller cykla mellan de två gröna punkterna får du ta en rejäl omväg (röd linje). Den gröna sträckningen blir vägren.


En mycket stor trafikplats, men endast plats för en vägren! Cyklister och gående får vänta och ta omvägar. Hinder spärrar av i väntan på att den nylagda asfalten ska tas bort.

Nu vill man kanske inte ha någon cykeltrafik i trafikplats Ritorp egentligen. Tittar man i Solnas cykelplan väljer man där att lägga Märstatråket i en båge genom Ritorp. En omväg som i dagsläget innehåller ett antal 90-graderssvängar. Utritat regionalt cykelstråk är dessutom huvudsaklig gång och cykelväg för Frösundas barn till Solnas nya grundskola. Ulriksdalsskolan, med 900 elever. En omväg på ett regionalt cykelstråk för att låta det dela plats med en skolväg. Hur låter det? När man ändå byggde en väglösning mellan Kolonnvägen och Enköpingsvägen hade man ju kunnat göra en bra cykellösning där. Man hade då sluppit kombinera skolväg med pendlingsstråk för cykel och dessutom fått en rakare och snabbare sträckning på det regionala cykelstråket.


Märstatråkets sträckning i en båge in genom Ritorp enligt Solnas cykelplan. Signalbron inritad i rött.

Men vid Signalbron då, hur blev det där? Ja, här blir det ännu värre. Signalbrons fäste på Kolonnvägen är en rejäl pjäs, men cykellösningen av det mer minimalistiska slaget (trafikplatsen är så stor att jag inte lyckats ta en rimlig översiktsbild). Märstastråket rundar trafikplatsen på baksidan av betongkonstruktionen i en gemensam gång- och cykelväg. Jag förstår tanken att undvika att cykelstråket korsar biltrafiken på framsidan, men varför så extremt snålt tilltagna dimensioner för cykeltrafiken? Cykelstråket går även här ända in till sista millimetern på betongen i kurvan för minimal sikt. Bredden på gång- och cykelvägen är i minsta laget för att klara såväl regionalt cykelstråk som gående i denna knutpunkt för trafik till Arenastaden. Det är långt ifrån de standarder för cykelstråk som målas upp i cykelplanen. ”Ska cykeln vara ett attraktivt färdmedel, i konkurrensen med bilen, måste huvudcykelstråken för cykel och de regionala cykelstråken ha en god kvalitet och erbjuda bra framkomlighet.”

Solna beslutade nyligen mycket glädjande att Märstastråket är ett av de cykelstråk som ska sopsaltas. Jag tvivlar på att sopsaltaren alls kommer kunna ta sig fram i denna lösning. Här får nog kommunen handsopa som det ska bli sopat! Staden skriver i sin cykelplan; ” I den regionala cykelplanen, har det tagits fram utformningsprinciper för regionala cykelstråk”. Låt mig gissa att dessa inte stämmer överens med hur man utformat Märstastråket i verkligheten!


Välkommen cyklist på Märstastråket. Vare sig du ska till Arenastaden eller bara passera på det regionala stråket ovan hoppas Solna Stad på att bjuda på en spännande färd full av överraskningar. Vad gömmer sig runt hörnet?

Uppfyller denna lösning de riktlinjer som finns i regionala cykelplanen om hur cykelstråk ska utformas?


Äntligen förbi betongkonstruktionen. Inga fysiska begränsningar i sidled finns vid byggande av denna dubbelriktade cykelpassage på Gustav III Boulevard. Cirka 0,5 meters bredd är väl lagom för norr- och södergående cyklister att dela på?

Nog om brofästet på Kolonnvägen, själva bron då? Den är inget regionalt cykelstråk, men väl huvudentré till Friends Arena, Mall of Scandinavia och snart 30 000 arbetsplatser Med detta hade jag nog förväntat mig ett en nybyggd bro har separata gång- och cykelbanor. Det har t.ex Frösundaledens brokonstruktion från 70-talet. Men Signalbron fick en icke separerad dubbelriktad gång- och cykelväg av ordinär karaktär på ena sidan av bron, så som de ser ut i de flesta mindre bostadsområden i Solna. 4 filer för biltrafiken har fått plats. Det är en tydlig prioritering av vilket trafikslag som ska fram till Arenastaden. Det är inte ”Cykel i centrum när Arenastaden växer” så som Arenastaden själva påstår i sina blogginlägg. I cykelplanen skriver Solna att ”Cykeln har idag en relativt begränsad roll i Solnas trafiksystem”. Ambitionerna att ändra på detta verkar vara små.


Solna uppmuntrar skriftligen till att ställa bilen och välja kollektivtrafik, gång eller cykel till Arenastaden vid evenemang. Men i dimensioneringen av infrastruktur är det bilen som gäller! Gemensama gång- och cykelvägen till höger i bild, resten körfält för motortrafiken. Vem kan följa uppmaningen och välja cykel med familjen till ett evenemang när infrastrukturen ser ut så här?


Är detta en lösning som leder mot målet om ökad andel cykelresor i kommunen?

Väl framme vid Arenastaden möts man av en cirkulationsplats. Biltrafiken leds vidare på två ramper in i Arenastaden men ingen av dem har några cykelfält. Hur man ska ta sig vidare in i Arenastaden är för mig en gåta. Cykelvägen fortsätter i cirkulationsplatsen rakt fram in på en parkeringsplats. Här tar det stopp, det finns ingen fortsättning på cykelvägen. Man kommer till Arenastaden men inte vidare in i den som cyklist!


Södergående ramp för att ta sig in i Arenastaden. Inte för cyklister!


Norrgående ramp in i Arenastaden, inte heller den för cyklister. Gång och cykelvägen slutar i ett räcke. Här får man istället ta cykelpassagen och fortsätta in i Arenastaden den vägen. Men vänta nu…


Nej, cykelpassagen leder rakt in i en parkeringsplats. Väl över nya Signalbron tar det tvärstopp. Hit men inte längre!

Solna har som många kommuner ett arv där cykeln traditionellt haft lägre prioritet. Det tar givetvis tid att rätta till, men när nya stora infrastrukturprojekt som vi ska leva med länge håller minst lika låg kvalité är det oroväckande. Även andra rena cykelåtgärder som gjorts har varit av tvivelaktig kvalité, som när t.ex Cyklistbloggens nyligen rapporterade om att Solna drar cykelfält i slalom över vägarna. Solna har helt klart gjort ett ambitiöst program för att mata biltrafiken till Arenastaden, men cykelvägar har det uppenbart inte funnits någon genomtänkt plan för. Inräknat tvärbanan har trafikutbyggnaderna till Arenastaden istället inneburit avsevärda försämringar för cykeltrafiken. Arenastadens trafiklösningar ger intrycket av att cykel inte räknas till trafik i Solna. Istället för lösningar och förbättringar har det skapats nya problem på viktiga pendlingsstråk.

Det kommer gå hjälpligt att cykla på dessa lösningar till och förbi Arenastaden, men de kommer knappast stimulera till ökad och säker cykling och de har inte alls den standard som förväntas av cykelstråk av större lokal och regional betydelse. All denna nya infrastrukturbyggnad hade varit ett gyllene tillfälle att arbeta mot det uttalade målet att öka andelen cykelresor i kommunen. Varför utnyttjades det inte?

 

Not:
Solna beslutade 2012 att ta fram en cykelplan. Denna är ännu inte färdigställd, men 2014 var vad ,am kallade del 1 ute på remiss. Denna del är en nulägesbeskrivning samt allmänna riktlinjer för cykeltrafikens utveckling i Solna. Något konkret åtgärdsprogram finns dock ännu inte kopplat till Solnas cykelplan. Del 1 av planen som varit på remiss finns offentligt tillgänglig på stadens hemsida under namnet cykelplan. Den är alltså inte antagen, men offentligt utlagd. Jag har därför här valt att referera till den som Solnas cykelplan såsom kommunen själv gör.

 

 

Andra gästbloggar:

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (13)

2015-08-10 06:14


Gästbloggare Maria 10 år

 

Jag är så glad över att Maria vill skriva ett litet inlägg på min blogg. Jag är övertygad om att om vi lyssnade mer på barnen och förverkligade deras önskemål i större utsträckning så skulle vi få en bättre trafikmiljö och bättre städer. Här följer Marias berättelse efter en cykeltur med mamma Ulrika, turen gick mellan Mälarhöjden och Liljeholmen i södra Stockholm.

Jag heter Maria.💁 Jag är 10 år och bor i Mälarhöjden. Jag har varit på cykeltur med mamma. 🚲Vi cyklade till Liljeholmen häromdagen för att handla. Det var väldigt roligt men stolparna var väldigt nära den smala cykelbanan. Jag höll på att slå i stolpen med styret flera gånger. 🙍På vägen tillbaka blev jag prejad in mot kanten av en bil i rondellen.🚘 Men det var ändå väldigt kul att cykla med mamma.😊

Som vi ser är Marias önskemål inte särskilt annorlunda än många andra som cyklar. Det ska vara säkert och tryggt. Det ska vara väl dimensionerat och säkra avstånd till fasta föremål. Och vi ska visa varandra hänsyn. Inte särskilt svårt nåt av detta kan jag tycka. Ändå är vi långt från detta tillstånd…


Trygg och välkomnande cykelmiljö för barn? För någon?

Stort tack Maria för att du ville skriva på min blogg och fortsätt alltid att cykla!

 

Relaterade inlägg:

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2015-07-05 11:20


Täbys hinderbanor

Så var det då dags för ännu en gästbloggare, Björn Stenberg, nummer fyra i ordningen.

Björn Stenberg bor i Täby Kyrkby och cykelpendlar med elcykel året runt till arbetet i Stockholms innerstad. Han slits mellan hopp på grund av Täbys fina cykelplan och förtvivlan på grund av kommunens ointresse för att genomföra den. Björn nås på twitter under namnet

 

Täbys hinderbanor

Täby kommun har i dagarna skickat ut en glättig broschyr till alla hushåll, “Miljöstaden Täby”, där man slår sig för bröstet om hur miljövänlig kommunen är och hur man satsar på en massa kloka saker. En de saker man stoltserar med är Täbys ambitiösa cykelplan, som bland annat säger att man vill att andelen cykelresor ska dubbleras mellan 2014 och 2024. Då Täby enligt artikeln idag har en cykelandel på 12% betyder det alltså att kommunens uttalade mål är att inte mindre än var fjärde resa i Täby skall ske med cykel år 2024.

Täby har dock ett enormt problem med laglösa bilister. Eller i alla fall skulle man kunna tro det, att döma av det stora antal bilspärrar som sätts upp på kommunens gång- och cykelvägar.

Syftet med en bilspärr är att hindra bilister från att köra på vägar där de inte får köra, samtidigt som den ska släppa igenom de gående och cyklister som vägarna är avsedda för. Det finns många fantasifulla sätt att försöka stoppa bilister, med varierande grad av intresse för att lösa den sekundära uppgiften att släppa igenom gående och cyklande. Täby använder sig av en rik flora av spärrar. Här är ett axplock:

Fasta stålgrindar:

Bild: Björn Stenberg

Gråsuggor:

Bild: Björn Stenberg

Lösa stenblock:

Foto:
@AndersMemil

Stållabyrinter (denna stilfullt placerad på ett regionalt huvudcykelstråk):

Bild: Google Streetview

Fjädrande grindar:
Bild: Björn Stenberg

Låt oss stanna vid den sista varianten, de fjädrande stålgrindarna. De är en favorit på kommunkontoret. Det dyker ständigt upp nya på cykelvägarna, trots att Täbys egen cykelplan säger:

Trafikverket slår fast samma sak i sin GCM-handbok:

Och forskningsinstitutet VTI har konstaterat att hinder som dessa i hög grad ger upphov till olyckor bland cyklister och därför är direkt olämpliga.

Men tvärtemot sina egna beslut sätter alltså Täby kommun upp nya spärrar, fler och fler. Lokaltidningen Täby Nyheter frågade den högste ansvarige, Johan Algernon, ordförande i stadsbyggnadsnämnden, varför:

Han förutsätter alltså att det finns bra skäl att rutinmässigt ignorera både kommunens egen cykelplan och Trafikverkets instruktioner. Varför skulle kommunen följa sina beslut, liksom?

“Men spärrarna ju till för att hindra att bilister kör på cykelvägarna!”

Är de? Om vi tittar på fotot ovan på de fjädrande grindarna kan vi se ett antal detaljer:

Det första uppenbara är att grindarna sluter tätt ihop. Det närmaste paret har satt sig lite och har därför ett par centimeters glipa, men paret på andra sidan vägen överlappar. Ingen kan köra sin bil rakt igenom denna spärr, men ingen kan heller gå rakt igenom den, än mindre cykla, köra barnvagn eller rullstol. Har man lastcykel eller cykelkärra är det knappt man alls kommer förbi.

Måste det se ut såhär? Hade det kunnat räcka med ena grinden, så att bilister hindras men gående och cyklande kan passera utan så mycket besvär? Så som syftet med en bilspärr är. Så som spärrtillverkaren själv rekommenderar:


En annan detalj är att grindarna står väldigt tätt även i längsled, avsevärt tätare än en cykel är lång. Det gör att man inte kan cykla igenom dem som en chikan, med långa mjuka svängar, utan man måste passera sakta med tvära svängar, balanserandes under stor koncentration. Detta omöjliggör naturligtvis alla former av möten eller passager, för både gående såväl som cyklister.

En tredje detalj är att det är stora stenbumlingar och stålstaket placerade utanför grindstolparna. Dessa försvårar för gående och cyklister att passera bredvid bilspärren, men tillför ingenting för funktionen att hindra bilister. Det förefaller alltså vara väldigt viktigt att gående och cyklister ska passera igenom bilspärren och inte gå bredvid den. Varför är det viktigt?

En fjärde detalj är var dessa svårforcerade grindar företrädesvis placeras: Nämligen där cykelbanor korsar större bilvägar. Samma cykelbanors anslutning till mindre vägar saknar ofta bilspärr. Är det så att laglösa bilister oftare kör in på cykelvägar ifrån bilvägar med mycket trafik, än ifrån mindre villagator med mindre trafik?

När man lägger samman alla pusselbitarna träder en tydlig bild fram. Bilden av att dessa bilhinder inte alls är uppsatta för att hindra bilister. De sitter där för att hindra cyklister.

Om man verkligen bara ville hindra bilister, finns det såklart bättre sätt att göra det. Sätt som Täby kommun mycket väl känner till, då deras egen cykelplan föreskriver att bilhinder skall byggas med eftergivliga pollare istället för hårda stålkonstruktioner. Cykelåtgärdsplanen beräknar priset för varje sådan installation till ca 2000 kr. I kontrast kostar de dubbla stålgrindarna över 15000 kronor bara för materialet, sedan tillkommer flera timmars extra arbete med att såga upp asfalt och gräva ner betongfundament. Lösningen med grindar är alltså minst åtta gånger dyrare än den beslutade cykelvänliga lösningen.

“Tänk på barnen!”

Varför i hela friden vill då kommunen hindra cyklister? Kommunalrådet vet inte, som sagt. Han antar bara att det finns bra skäl. En förklaring jag hört antydas är att man vill blockera cykelvägar för att förhindra att “barn cyklar rätt ut i vägen”.

Ett sådant påstående ger upphov till ett antal frågor:

1: Är detta ett problem som faktiskt existerar?

Var är skadestatistiken som visar att dessa olyckor är så vanliga att hela vägnätet behöver anpassas efter dem? Om det inte sker skador, hur många incidenter utan skador sker? Finns det någon data alls bakom dessa beslut, eller grundas det bara på abstrakta rädslor som “tänk om ett barn cyklade rakt ut i vägen”?

2: Blir det säkrare med en svårare korsning?

Om barn nu skulle ha svårt att se sig för när de närmar sig en korsning, på vilket sätt blir det bättre av att de nu måste navigera komplexa hinder samtidigt som de ska se sig för i korsningen? Var det inte svårt nog innan?

3: Var är spärrarna på bilvägarna?

Hur kommer det sig att det här bara ett problem på cykelvägar och inte på “bilvägar”? Eftersom cykelvägar bara finns på korta sträckor i kommunen, måste barnen den mesta tiden cykla på bilvägar. Men märkligt nog har inga bilvägar några vägspärrar, trots att precis likadana korsningar återfinns i ett oändligt mycket större antal på bilvägarna än på cykelvägarna.

4: Ges trafikanterna möjlighet till samspel?

Titta till höger i exempelbilden. Ett två meter högt plank är byggt, ända ut i hörnet av korsningen. Det är omöjligt för en bilist från höger och en cyklist från kamerans håll att se varandra förrän cyklisten står med framhjulet nästan ute i vägen. Tro sjutton att vissa bilister tycker att cyklister “dyker upp från ingenstans”! När man närmar sig denna korsning som cyklist vill man alltså bromsa in och sakta rulla framåt tills man ser ifall vägen är fri eller inte. Men nu kan man inte det, för någon har byggt en hinderbana man måste navigera först! När man väl balanserat sig igenom hindret är det plötsligt väldigt bråttom att hinna se sig sig om efter trafik, och om man då snabbt måste stanna ställs stora krav på ens balans. Jag har sett många cyklister, både barn och vuxna, tappa kontrollen över sin cykel just efter att ha passerat ett komplext hinder och sedan tvingas stanna.

Så här skymmande bebyggelse eller växtlighet är, naturligtvis, inte tillåten. Kommunens regler säger att häckar och plank får vara max 80cm höga inom tio meter från korsningen (och ja, detta gäller även gång- och cykelvägar):


Bild: Klipp häcken! Täby kommun

Men hey, den skymda sikten drabbar ju inte bilisterna så hur viktigt kan det vara? Låt gubben ha sitt plank! (Och grannen över gatan sin häck.)

5: Är detta bästa lösningen?

Om nu finns ett problem i samspelet mellan bilister och cyklister i dessa korsningar, är blockering av cyklister verkligen den bästa möjliga lösningen? Är det den lösning som ger bäst trafiksäkerhet? Är det den lösning som bäst lockar till ökad cykling, när man nu vill dubblera cyklingen? Har kanske kommunen till och med redan funderat på de här frågorna när man upprättade sin cykelplan? Jamen titta, det har man!

 

Kommunens redan diskuterade och beslutade lösning på problemet med korsningar mellan bilväg och cykelväg är alltså att prioritera cyklisterna och hastighetssäkra biltrafiken till max 30km/t. Har man då gjort det? Såklart inte. Vägen som cykelbanan korsar har hastighetsgräns 50 km/t och att cyklisters framkomlighet prioriterats långt under fordonstrafikens är extremt tydligt.

Täby kommun väljer regelmässigt att ignorera sin cykelplan och istället konsekvent prioritera bilisters bekvämlighet framför cyklisters säkerhet och framkomlighet.

Den här texten fokuserar mycket på korsningen vid Jarlabankes väg, men precis samma situation återfinns på många ställen. Överallt där cyklister vill korsa en bilväg sätts dessa hinder upp för att bilisterna, “de riktiga trafikanterna”, inte ska behöva sakta ner, vara uppmärksamma och visa hänsyn.

Dessa cykelhinder finns naturligtvis inte med i Täby cykelplans åtgärdsplan. Åtgärdsplanen är fylld av kloka projekt för ökad och mer attraktiv cykling, såsom anläggande av nya cykelvägar, hastighetssäkring av korsningar, förbättrad belysning och cykelanpassning av bilhinder. Projekten har alla det gemensamt att inte ett enda av dem har genomförts. Istället för att verkställa den beslutade åtgärdsplanen för ökad cykling investerar kommunen alltså hundratusentals kronor på att ytterligare hindra cyklisters framkomlighet.

Välkommen till miljöstaden Täby!

 

 

Andra gästbloggare:

Skriv ut Permalink Kommentarer (24)

2015-06-30 06:50


En malmöbo på cykel i Stockholm

 

Så var det dags för gästbloggare nr. 3!  Inte vem som helst utan en cykelplanerare från landets bästa cykelstad, Malmö. Jag är mycket glad över att Olle Evenäs vill skriva om sina erfarenheter att cykla i Stockholm här på bloggen. Även om jag har hela landet som arbetsfält och cyklat på många orter i landet och på många platser i Europa så är det lätt att bli lite hemmablind. Därför är det extra kul att få staden där jag lever och arbetar granskad av någon som har ett liknande arbete som jag själv. Här följer Olles berättelse:

Olle heter jag, jag arbetar med cykelplanering i Malmö. Jag har fått äran att skriva här. Jag är inflyttad Malmöbo och småbarnsfar. Till vardags växlar jag i regel mellan vanlig cykel och Christiania lådcykel med plats för fyra barn eller totalt 100 kg last. Att använda något annat färdmedel än cykel till jobb, förskola eller affär, känns oftast bara bökigt.


Textförfattaren med den lånade hybridcykeln

Jag vet inte hur många gånger jag besökt Stockholm. Det bör vara vid åtminstone 20, förmodligen fler. Vid nästan varje besök har jag gått runt till fots i innerstaden och tagit tunnelbana till och från den plats där jag sovit vid tillfället. Det är ett ganska dåligt sätt att lära känna en stad på. Vid två tillfällen, en gång i somras och en gång nu i höstas jag haft möjligt att på egen hand att cykla runt i Stockholm. Ena gången var mitt på dagen med en lättcyklad hybrid som ses på fotot ovan och andra gången ett par timmar i rusningstrafik med en hopfällbar Brompton. Jag tänkte nu dela med mig av mina reflektioner och intryck.

Hybridcykeln kändes ganska genomsnittlig i Stockholm. Jag kände mig också väldigt, väldigt genomsnittlig som cyklist i Stockholms innerstad. Jag inledde första turen med att ta en frukost med Krister Isaksson och frågade var jag skulle cykla för att se intressant och bra infrastruktur. – Bra? Frågade han...


Jag kom på Katarinavägen i hög fart och cykelfältet fick plötsligt oväntat besök

I somras cyklade på längs Kungsholmens norra sida och vidare över till Bromma och sen tillbaka till Lindhagens strand för lunch. Efter lunch hann jag med Kungsholmen, delar av Östermalm, hela Djurgården, Gamla Stan och en sväng över Slussen och tillbaka till Erstagatan. Det huvudsakliga syftet var att studera infrastrukturlösningar men sedan var det väldigt intressant att få mer känsla av hur Stockholm hänger ihop. Andra gången var nu i slutet av oktober då jag cyklade längs pilotplats Götgatan, till Hammarby sjöstad, Hammarbyhöjden och på Hornsgatan m.m. På det stora hela fick jag nog en ganska bra helhetsbild av Stockholm då jag cyklade i vitt skilda delar av staden. På cykeln insåg jag ganska snabbt att tunnelbanestationerna som jag passerat tiotals gånger, Skärmabrink, Hammarbyhöjden m.fl. ju faktiskt ligger relativt centralt. Med tunnelbanenätet som enda karta blir man lätt fördummad och förstår inte alls hur staden hänger ihop. Cykla ut till Bromma tog ju inte heller särskilt lång tid!


Trångt men vackra omgivningar, så när som på vägarna

Först och främst: Stockholmscyklister – sträck på er! Jag tycker alla stockholmare ska lyfta fram det positiva med att det faktiskt är så oerhört många som cyklar nu jämfört med för några år sen! För en utomstående besökare är det nämligen mycket påtagligt. När jag knäppte kameran på Götgatan när ljuset i en trafiksignal skiftade från rött till grönt kom en så stor klunga cyklister att man med den ögonblicksbilden kunnat tro att bilden var tagen i Köpenhamn.


Köpenhamn? Nej, Götgatan!

Tempot på cyklisterna i Stockholm är högt, oerhört högt jämfört med Malmö. Kanske har det att göra med att den genomsnittliga resan är betydligt längre, ca 9 km jämfört med 3 km i Malmö? Eller beror det på att de som cyklar är de som är fysiskt starka och orädda? Lägg därtill höjdskillnaderna som gör det möjligt att komma upp i höga farter. Skillnaden i cykelkultur mellan Stockholm och Malmö är stor. Så många lycradräkter jag ser i Stockholm på en dag har jag inte sett i Malmö på - 10 år! Jag förstår också varför det ser ut så med tanke på avstånden och topografi som gör det en aning svettigare i Stockholm. Jag vill dock tillägga att jag också såg en betydande andel ”vanliga cyklister” och jag tycker dem är viktiga att lyfta fram när man pratar om cyklister i Stockholm.

I sociala medier och när man pratar med stockholmare upplever jag som utomstående att det verkar finns en schism mellan de som identifierar sig som bilister och de som identifierar som cyklister. Det finns en polarisering som vi inte har på samma sätt i Skåne. Jag tror Stockholm hade mått väldigt bra av att komma bort från det. För att komma dit är det viktigt att skapa en cykelinfrastruktur som såväl unga som gamla vågar använda. En infrastruktur som naturligt eliminerar risken att bli blockerad av motorfordon. Lär sig till exempel barn cykla i tidigt ålder lär de sig ta ansvar i trafiken och kan fortsätta med sina goda vana även som vuxna. När cykling blir likställt med att borsta tänderna då har Stockholm lyckats.


Här är jag väl inte i vägen, eller?

För att åstadkomma en bra cykelinfrastruktur räcker det inte enbart med att cykelbanorna är breda, säkra och fina. Cyklisterna måste få en ärlig chans att hitta också. Tänk om cyklister i Stockholm, eller någon annanstans i Sverige för den delen, kunde få lika bra vägvisningssystem som bilister. Dessvärre lämnade vägvisningen i Stockholm ganska mycket övrigt att önska. Tillfällena då jag fick stanna för att titta i cykelkartan var många.

 


Jag cyklar i 30 km/h. Vilken väg leder till Bromma? Inte många sekunder att reagera på här

Cykelhjälmsanvändandet är en annan kulturskillnad. I Malmö använder ungefär 15 % hjälm medan jag tror att siffran i Stockholm ligger runt 75 %. Är skåningar och stockholmare så olika eller beror skillnaden på något annat? Min uppfattning är att det dels på kultur bakåt i tiden men även dels på hur infrastrukturen är uppbyggd. I Malmö har det ”alltid” cyklats, cykling har inte kommit som en trend på senare tid – en tid då hjälmen blivit mer allmängods. I Malmö färdas cyklisterna i regel på cykelbanor och cykelvägar som är helt separerade från snabba motorfordon. Jag tror det bidrar till att skapa en trygghet som bidrar till att hjälmanvändningen är så låg hos oss, man upplever inte samma risker som i exempelvis Stockholm. I Malmö finns dock andra utmaningar och det är framförallt att i större grad separera cyklister från gående. Är hög användning av hjälm förresten enbart av godo eller kan det signalera att cykling är något farligt? Det tål att funderas på.

Hade jag behållit mina vanor vid en flytt till Stockholm hade jag fått det jobbigt. Med vår Christianiacykel hade jag känt mig som en traktor på en 2+1-väg. Cykelbanorna är på många ställen så smala att jag inte hade vetat var jag skulle ta vägen. Snäva radier på vissa ställen skulle gjort att jag fått gå ner till nästan stillastående för att komma runt. På Götgatan har man i pilotplatsprojektet tagit extra yta för att testa hur trafiken på hela gatan påverkas av bredare cykelbanor. Den bredd som finns där känns verkligen lagom för de flesta stråken i staden men just för Götgatan kunde bredden nog varit ytterligare minst en meter till på varje sida. Även om ena riktningen är i princip öde beroende på om det är morgon eller eftermiddag...

I Malmö har vi dubbelriktade cykelbanor, vilket är en planeringssynd som har sin historia nästan 40 år tillbaka i tiden. Det gör att vi har en väldigt stor utmaning när vi bygger infrastruktur idag eftersom det finns stora risker för konflikter. En fördel är dock är att alla vi, skulle gissa att det är ett par tusen, med stora och breda trehjulingar i alla fall lätt kan ta oss fram överallt då alla cykelbanor är minst 2,5 meter bred, men dubbelriktade som sagt. En sak jag tar med mig i mitt framtida arbete är förekomsten av både enkelriktade och dubbelriktade cykelbanor som jag tycker är logiskt planerad. I princip varje dubbelriktad cykelbana hade en tydlig mittlinje och när man sedan skulle ledas in till det enkelriktade systemet igen var det sällan några tveksamheter hur man skulle cykla.


Ingen bilist skulle acceptera den här linjeföringen


Tydlig dubbelriktad cykelbana på Kungsholmen

En stor skillnad mellan städerna är hur många cykelställ som finns. I Malmö har vi inventerat ställen och räknat in mer än 50 000 allmänt tillgängliga (om än några framför bostäder som är privata) cykelställsplatser. Till dem har det byggts tre stora så kallade bike & ride-anläggningar med totalt tusentals platser vid de tre största tågstationerna. Se mer här. I Stockholm får man leta med ljus och lykta efter cykelställ. Det är positivt med den nya Stockholmshagen som provas på Götgatan, för på denna front måste staden agera långt mycket mer om cyklingen ska fortsätta öka i färdmedelsfördelningen.


Ingen långsiktigt hållbar parkeringssituation

Hade Stockholms stad tagit mer ytor längs de stora gatorna tror jag man kunnat ett så pass bra system sätt att man attraherat en helt ny typ av cyklister. Jag känner många som bott i Stockholm i flera år och fortfarande säger att de inte vågar cykla för att de känner att det skulle kännas för farligt. Än så länge är staden mest anpassad för de starka och modiga. Kapacitet i trafiken bör räknas i antal människor som kan förflytta sig, inte i antal bilar. En överflyttning från bilförare till cyklister skulle frigöra massa yta i staden! I visionen om promenadstaden (se översiktsplanen) bör man väl också fundera på om det ska skära sex filer bred motorväg genom flera hundra år gammal, mycket vacker stad? Vore det då inte bättre att bygga säkra, trygga och breda cykelbanor och därmed få en överflyttning av trafikanter så att gatorna och bilvägarna successivt kan bantas?


Här vid ombyggnationen av Slussen kan man konstatera vilka trafikanter som har det alldeles för trångt


En sexåring sex kilometer från hemmet på cykel - det vill jag se även i Stockholm!

 

 

 

Andra gästbloggare:

 

 

   

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (6)

2014-10-30 07:11


Cykelslangen i Köpenhamn

 

Så var det dags, för första gången i bloggens historia har jag äran att presentera en gästbloggare: Jennie Fasth

Jennie är bosatt i Malmö och är vice ordförande i Cykelfrämjandets riksstyrelse. Festivalgeneral för Malmö Cykelfestival 2014 och projektledare för Ride of light. Har varit året runt-cyklist sedan drygt 3 år tillbaka, lade då om livsstil helt och sålde bilen.
Cyklar: Brompton, Nihola och Electra cruiser.
Du kan följa Jennie på twitter: @JennieVictoria

Här är hennes berättelse och reflektioner efter att ha cyklat på Köpenhamns senaste stora cykelinvestering:

Cykelslangen (på svenska blir det Cykelormen)

Den 28 juni invigdes Danmarks kanske mest innovativa cykelsatsning: Cykelslangen. Den 230 meter långa och 4 meter breda bron löper som en stor orm mellan byggnaderna och sammanlänkar Havneholmen med Kalvebod brygge. Sjöarna har tidigare inneburit flera hål i det viktiga pendlingsstråket, Söruten. Under en dag passerar det över 8000 personer på denna sträcka, något som förespås öka dramatiskt nu när framkomligheten blivit så mycket smidigare.


Som en orm slingrar sig bron fram mellan befintliga byggnader samt över vatten och kajer

Tidigare lösning innebar att många cyklister tvingades bära sina cyklar upp och ner för en närliggande trappa eller som alternativ, cykla en rejäl omväg. Lastcyklister å andra sidan hade inget annat val än att cykla runt kvarteret för att nå Dybbølsbro. Tack vare Cykelslangen kan man nu även sammanlänka Söruten med ytterligare två viktiga pendlingsstråk Universitetsruten och Havneruten.

Trappan som cyklisterna nu slipper använda

Den nybyggda Cykelslangen är en renodlad cykelbana vilket innebär att gående snällt få hålla sig till sidorna om de ska nyttja bron. I Danmark håller cyklisterna på sin rätt och trots höga skarvar på bron så kom många med en skaplig hastighet. Jag kunde dock inte se några tecken på konflikter. De gående höll sig in mot sidorna och cyklisterna hade inga problem att komma fram.  

En renodlad cykelbro

Den äldre Brygge broen som kopplar ihop sista biten mellan Havneholmen och Islands Brygge har däremot en separat gångbana. Tyvärr slutar allt tvärt då man lämnar bron och mynnar ut i gatusten utan minsta antydan till vare sig gång- eller cykelbana. Här hade man kunnat önska sig en fortsatt tydlighet och bättre skyltning. Detsamma gäller uppe vid Cykelslangens början vid Fisketorvet som ligger vid en mindre rondell. Trots tydlig väjningsplikt så blir påfarten från detta håll något rörig och den lilla rondellen är hårt trafikerad av främst taxibilar.  

Cykelslangens beläggning påminner om sandpapper och ytan ger bra grepp, även för cyklar med släta däck. Jag cyklade på en Brompton och kunde känna en viss ojämnhet i ytan men detta beror med största sannolikhet på mina små 16” hjul. Ytan ser slät och fin ut minus de onödigt höga skarvarna som jag inte riktigt förstått vad de ska vara bra för? Att en bro av denna typ har skarvar är ett måste då konstruktionen rör på sig, men här pratar vi skarvar som är så höga att personer med t.ex. hjälpmedelscyklar får det svårt att ta sig över. Ett minus i ett annars väl utförd arbete.

Höga och obehagliga skarvar att färdas över

Hur detta sandpappersliknande underlag kommer att te sig i vinterkyla är svårt att säga. Jag kan inte hitta någon information om att det skulle finnas inlagda värmeslingor och bron ligger högt över vattnet och kommer likt övriga broar att kylas ner snabbt underifrån.  

Danmark må ha breda och fina cykelbanor men beläggningen är kraftigt eftersatt. Det märker man tydligt då man cyklar de tio minuterna det tar att ta sig från Hovedbanegården till Fisketorvet. Kan bara hoppas på att nya satsningar som Cykelslangen efterhålls bättre.

Trots att Cykelslangen sticker ut med sin knall orange färg så passar den ändå in i omgivningen. Den något sterila miljön med grå betong och de många glashus får sig ett rejält lyft av både färgen och formen. Man kan helt enkelt inte låta bli att bli glad när man på cykel följer dess form mellan husen. Lagom nedförsbacke från Fisketorvet och en nätt uppförsbacke från Havneholmen, även lutningen känns väl genomtänkt.

En väl anpassad och genomtänkt lutning på bron ger en lagom nedförsbacke och en nätt uppförsbacke

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (5)

2014-07-27 20:08


MerKrister Isaksson

Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Arkiv

  1. > Juni 2017
  2. > Maj 2017
  3. > April 2017
  4. > Mars 2017
  5. > Februari 2017
  6. > Januari 2017
  7. > December 2016
  8. > November 2016
  9. > Oktober 2016
  10. > September 2016
  11. > Augusti 2016
  12. > Juli 2016
  13. > Juni 2016
  14. > Maj 2016
  15. > April 2016
  16. > Mars 2016
  17. > Februari 2016
  18. > Januari 2016
  19. > December 2015
  20. > November 2015
  21. > Oktober 2015
  22. > September 2015
  23. > Augusti 2015
  24. > Juli 2015
  25. > Juni 2015
  26. > Maj 2015
  27. > April 2015
  28. > Mars 2015
  29. > Februari 2015
  30. > Januari 2015
  31. > December 2014
  32. > November 2014
  33. > Oktober 2014
  34. > September 2014
  35. > Augusti 2014
  36. > Juli 2014
  37. > Juni 2014
  38. > Maj 2014
  39. > April 2014
  40. > Mars 2014
  41. > Februari 2014
  42. > Januari 2014
  43. > December 2013
  44. > November 2013
  45. > Oktober 2013
  46. > September 2013
  47. > Augusti 2013
  48. > Juli 2013
  49. > Juni 2013
  50. > Maj 2013
  51. > April 2013
  52. > Mars 2013
  53. > Februari 2013
  54. > Januari 2013
  55. > December 2012
  56. > November 2012
  57. > Oktober 2012
  58. > September 2012
  59. > Augusti 2012
  60. > Juli 2012
  61. > Juni 2012

Mest lästa

  1. Jag är aldrig ensam

Kategorier

  1. > Cykelhistoria
  2. > Cykelkultur
  3. > Prylar

Etiketter

  1. > 2+1-väg
  2. > Arkitektur
  3. > Barn
  4. > Bicycling
  5. > Bilhinder
  6. > Broar
  7. > cargobike
  8. > Cykelbloggare
  9. > Cykelbox
  10. > Cykelfrämjandet
  11. > Cykelhjälmslag
  12. > Cykelinfrastruktur
  13. > Cykelparkering
  14. > Cykelpendling
  15. > Cykelpolitik
  16. > Cykelöverfart
  17. > Cykla höger vid rött
  18. > Cykla med barn
  19. > Danmark
  20. > Davos
  21. > Debatt
  22. > Design
  23. > Desire lines
  24. > Drift & underhåll
  25. > Däck
  26. > Elcykel
  27. > Felanmälningssystem
  28. > Framkomlighet
  29. > Gatubantning
  30. > Groningen
  31. > Grus
  32. > Gå på cykelbanan
  33. > Gästbloggare
  34. > Hinder på cykelbanan
  35. > Hinderbana
  36. > Holland
  37. > Humor
  38. > hållbart samhälle
  39. > Kläder
  40. > kollektivtrafik
  41. > Konfliktdesign
  42. > Konst
  43. > Köpenhamn
  44. > Lastcykel
  45. > Lådcyklar
  46. > Lånecyklar
  47. > Lövhalka
  48. > Miljö
  49. > Motormännen
  50. > Nacka
  51. > Nationell cykelstrategi
  52. > Nederländerna
  53. > New York
  54. > Nollvisionen
  55. > Nya Slussen
  56. > Polisen
  57. > Politik
  58. > Popup-cykelbana
  59. > Regional cykelplan
  60. > Regionala cykelstråk
  61. > Rullstolscykel
  62. > Samhälls- och trafikplanering
  63. > Samhällsekonomin
  64. > Skärmar
  65. > Sollentuna
  66. > Solna
  67. > Sopsaltning
  68. > Sportcyklist
  69. > Stella Fare
  70. > Stockholm
  71. > Stockholms Handelskammare
  72. > Stolpar i cykelbanan
  73. > Svensk Cykling
  74. > Svängfest
  75. > Trafiklagstiftning
  76. > Trafikmaktordning
  77. > Trafikplanering
  78. > Trafikrapportör
  79. > Trafikregler
  80. > Trafiksignaler
  81. > Trafiksäkerhet
  82. > Trafikverket
  83. > Täby
  84. > Tävling
  85. > USA
  86. > Vintercykling
  87. > Vinterväghållning
  88. > VTI
  89. > Vägarbeten
  90. > Växtlighet
  91. > Önskelista

Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser