Krister Isaksson | Bicycling.se
Annons

Krister Isaksson

Hösten – då nollvisionen visar långfingret åt cyklister


11 procent av cyklisternas singelolyckor med personskador i oktober beror på lövhalka. Eftersom singelolyckor bland cyklister är många så är det alltså många som skadas under en kort period av året. Och lite görs åt detta – i nollvisionens Sverige.

Istället får vi från ansvariga höra:

- Det skulle kräva otroliga resurser för att vi skulle kunna hålla cykelbanorna varje dag, säger han.

Det går inte, det är för komplicerat, det krävs ”otroliga resurser” är beskedet. Istället läggs allt ansvar på de som cyklar – ni får anpassa er och ta det lite lugnt (även ni som går, ja för även gående råkar ut för lövhalka om nu någon trodde något annat).

Låt oss bena ut några saker här. Till exempel hur mycket skulle det kosta att höja standarden och ha en bättre bekämpning av lövhalka? Nu sticker jag ut hakan och säger: det behöver inte kosta något mer alls. Det handlar mer om hur man lägger upp arbetet och hur man väljer att prioriterar. Det vill säga: kompetens och vilja.

Lövfällningen och halkan pågår cirka en månad. För att ha ett någorlunda tillförlitligt väglag under den perioden behövs lövsopning 1 – 2 gånger i veckan. Det vill säga 5 – 10 gånger totalt under denna månad. Och det är inte hela cykelvägnätet som behöver lövsopas - långt ifrån. Jag gör bedömningen att det handlar om 10 – 15 procent av en kommuns/Trafikverkets cykelvägnät som lövhalka uppstår på. Det är även förutsägbart var lövhalkan uppstår – man behöver så att säga inte chansa eller gissa – den uppstår där träden finns utmed cykelvägen. Detta tillstånd bör ju en gatu-/parkingenjör ha koll på, ingår så att säga i arbetsuppgiften att kunna sitt vägnät. Då kan dessa driftansvariga enkelt upprätta lövsopningskartor över sträckorna i cykelvägnätet där det finns risk för återkommande lövhalka.

Så då vet vi nu att under en mycket begränsad period, på en liten del av cykelvägnätet, behövs det lite extra insatser för att åstadkomma säkrare förhållanden på cykelvägnäten runt om landet. 

Men svaret är: ”Det skulle kräva otroliga resurser...”

Nej säger jag, det skulle inte alls kräva några otroliga resurser. Det är ju närmast häpnadsväckande att en ansvarig uttrycker sig på det sättet. Istället vore det ju mer smakfullt om ansvariga satte sig in i frågan och tog fram en prislapp på vad utökad lövsopning skulle kosta. Och därefter frågar sig om det går att omfördela i driftbudgeten och prioritera annorlunda (vilket det självklart gör). Eller som Anna Niska på Väg- och transportforskningsinstitutet uttrycker det: ”Då blir det ingen ökad kostnad”. Men det görs inte – istället framställs lövsopning som otroligt komplicerat och dyrt – och cyklisterna hålls helt ansvariga och får lösa uppgiften.

Det är ett intressant förhållningssättet att lägga över allt ansvar på cyklisten: bara att anpassa farten och underordna sig fysikens lagar så går det bra. Om vi överför förhållningssättet till biltrafiken skulle vi inte ha så många 2 + 1 - vägar. För det vet vi ju alla att det går inte så bra att köra om i full fart när du får möte. säger vi inte: sluta köra om vid möte så försvinner olyckorna. Vi skulle inte heller ha sidoräcken eller säkrade sidoområden för det vet vi ju alla att kör du av vägen i full fart så går det inte så bra om du kör in i bergväggen eller trädet. Då säger vi inte: sluta köra av vägen så försvinner olyckorna. I biltrafiken har vi alltså kommit fram till att samhället har ett ansvar – en nollvision - att se till att bilinfrastrukturen är någorlunda säker. För människor är människor, och de gör misstag och fel. Arbetet med nollvisionen är ju också mycket framgångsrikt – för biltrafiken. Och det har lagts ner massor av miljarder på att åstadkomma detta. Eller kanske vi ska uttrycka det som att det lagts ner otroliga resurser på att göra det säkrare – att köra bil.

Så alla dessa lövfyllda cykelvägar är inget annat än politiker och tjänstemän och en nollvision som visar långfingret åt alla som cyklar (och går)

Göteborg. Foto: Chris W S Kristoffersen

Lund. Foto: Daniel Sturesson


Lund. Foto: Nils Calmsund

Stockholm. Foto: Johannes Borgström


Stockhom, samma gata, lite senare. Nu är det lövsmet. Foto: Johannes Borgström

Stockholm. Foto: Jon Jogensjö

Göteborg. Foto: Kajsa Nalin

Gävle. Foto: Tony Nordin

Uppsala. Foto: Torbjörn Albért


Västerås. Även här blir det lövsmet när löven får ligga länge på cykelvägen. Kurva och ett tvärfall som gör kurvan feldoserad... Foto: Niklas Kihlén

Täby. Foto: Björn Stenberg


Täby. Foto: Björn Stenberg


Malmö. Foto: Jennie Fasth 


Örebro. Foto: Monan 


I Göteborg finns denna fina och tjocka lövmatta på cykelbanan. En stad som saknar de "otroliga resurserna" och därför ser det ut så här för de som går och cyklar...
Foto: Ola Kvarnbo 


Ännu en bild från Göteborg. En nästan lövfri cykelbana. Gångbanan ser däremot lite svårttillgänglig ut. Så var går man då? I Göteborg verkar fokus ligga på att köra bil...
Foto: Kalle Eriksson 


Uppdaterad 2016-11-03:
Hurra, pengar finns! Det saknas inte "otroliga resurser". Det är planeringen det hänger på. Löven faller ju som de vill och inte som planeraren vill. Ungefär som snön. Fast till skillnaden mot snön vet vi ju var löven faller. Så planera verksamheten lite bättre så ska ni se att resultatet blir bättre. Och färre cyklister och gående som halkar omkull. 


Relaterade inlägg:

Skriv ut Permalink Kommentarer (9)

2016-10-30 16:04


Sopsaltning, aldrig i livet!

Så sa min dåvarande chef på Gatu- och fastighetskontoret i början av 2000-talet. Vi var några på kontoret som ville testa sopsaltning av cykelvägarna. Vi hade varit på studiebesök i bland annat Odense och Münster. Två städer som sedan länge använt sig av sopsaltning och som kunde visa att metoden var överlägsen traditionell plogning och sandning. Vi hade även följt Anna Niskas forskning och doktorsavhandling om sopsaltning i Linköping. En forskning som även den visade på metodens överlägsenhet. Min chef satt för övrigt i betygsnämnden för Anna Niskas avhandling, så han var på intet sätt okunnig om metoden och resultaten.


Sopsaltaren in action! Foto: Jon Jogensjö

Men i Stockholm var det stopp - "aldrig i livet" - för sopsaltning.

Tills...

Tretton år senare. Efter tydliga politiska direktiv från bland annat Per Ankersjö (C) så var det dags för sopsaltaren att beträda Stockholms cykelbanor. Succén var given - det blev avsevärt bättre förhållanden på de teststräckor som sopsaltades. Det visste ju redan jag och andra. Sedan dess har sopsaltningen utökas i Stockholm till att omfatta alltfler cykelbanor.

Efter att jag börjat skriva om sopsaltning på bloggen drar nu metoden fram som en löpeld över landet. Fler och fler kommuner börjar nu använda sig av sopsaltning. Sist ut kommer väl dessvärre Trafikverket vara. Istället för att ligga i fronten för säkert cyklande och nollvisionen och att använda sig av en metod som ger avsevärt säkrare och bättre framkomlighet för cykeltrafiken så väljer Trafikverket "att följa utvecklingen".
Påminner lite om min tidigare chef (som förövrigt var en mycket bra chef!).


Sopsaltaren får inte bara bort snö och is. Det blir soprent från grus på cykelbanorna också! Vilken annan cykelbana ser ut så här i februari? Foto: Luca Mara

Vill rikta ett stort och uppriktigt tack till Per Ankersjö som såg till att sopsaltning till slut hittade till Stockholms cykelbanor. För mig och tusentals andra som cyklar har det inneburit en säkrare och framkomligare väg. Och bidragit till att vintercyklandet ökat med 30 procent på bara några år.

Det här var en liten beskrivning av hur förändrings- och förbättringsarbete kan gå till. Det är inte alltid särskilt rationellt, det bygger inte alltid på kunskap och fakta, på att ständigt söka förbättring och framsteg. Det är många gånger andra faktorer som spelar in. Det handlar ofta om värderingar, om synsätt, om en ryggmärgsreflex att säga nej - "det fugerar inte här"och "det kostar för mycket". Och slutligen - "ingen cyklar på vintern" eller till och med - "man ska inte cykla på vintern".

Och idag, idag kom så beskedet från Stockholms stad:

  • 40 procent färre singelolyckor med cykel på de sopsaltade stråken
  • Antalet fallolyckor med fotgängare på dessa stråk har mer än halverats

Totalt sett är sopsaltningen en mycket stor framgång. Ett snabbt och kostnadseffektivt sätt att förbättra trafiksäkerheten och få ner antalet olyckor. Och inte bara det, det förbättrar även framkomligheten avsevärt - för både cyklister och gående.

Inte så konstigt att staden nu även beslutat om att utöka antalet stråk som ska sopsaltas!

Relaterade inlägg:

 


Skriv ut Permalink Kommentarer (8)

2015-12-21 19:59


Dödens gång- och cykelbana

Se bilderna nedan. På denna gång- och cykelbana har två personer dött under 2000-talet. Allt talar för att fler kommer göra det om inte förutsättningarna ändras. Bägge olyckorna följde i stort sett samma förlopp, stora mängder gående på en smal gångbana, stora mängder cyklister på en smal cykelbana. Gående kliver ut i cykelbanan för att passera andra gående – kollision med cyklist. Gående faller och skadar huvudet så svårt att de senare avlider. Ingen av cyklisterna åtalas, enligt polisen har inte någon av de inblandade i olyckorna gjort något fel utan olyckorna berodde på utformningen av platsen och trängseln.


Stadsgårdsleden Stockholm. Foto: Daniel Hansson


Stadsgårdsleden Stockholm. Foto: Daniel Hansson

Och de stora bristerna är kvar. På dödens gång- och cykelbana har inget hänt. Det är så här Stockholms stad och Stockholms hamnar tar emot tiotusentals turister varje år. Detta är vad som erbjuds tiotusentals cykelpendlare. Varje dag. År in och år ut.

Hade detta varit en väg hade tongångarna varit annorlunda. Även kraven på åtgärder hade varit helt andra. Och åtgärder på dessa vägar hade genomförts - för miljarder. I nollvisionens land. Det brukar låta så här när det handlar om vägar:


Stadsgårdsleden Stockholm Foto: GoogleMaps

På Stadsgårdsleden däremot, där väntar vi bara på att nästa dödsolycka ska ske. Det saknas utrymme att göra något åt de stora problemen...


Relaterade inlägg:

Skriv ut Permalink Kommentarer (4)

2015-11-18 06:24


Förbättringen blev ett livsfarligt spett

För ett tag sedan skrev jag inlägget:
Så "förbättrar" Trafikkontoret - inte säkrare för cyklister eller skolbarn 

I inlägget visade jag att det som Trafikkontoret byggt och kallade förbättringar för skolbarnen i själva verket var försämringar för de som går och cyklar. Som så många gånger förr hade de inte följt handböcker eller politiskt fattade beslut utan hittat på egna tokigheter. Och den så kallade förbättringen blev en försämring.

Nu kan vi på platsen se några försök till - förbättringar?

De enorma skyltarna som sattes upp och skymde sikten för trafikanterna är sedan en tid borta. Och nu kan vi se varandra - hurra! Det var ju onekligen en förbättring, eller snarare en återgång till hur det såg ut innan den så kallade förbättringen med skyltar genomfördes...


Skyltarna som var en del av "förbättringen" är nu borta, och sikten återställd...

Men...

Se här vad som lämnats kvar i direkt anslutning till cykelbanan:

Ett fint spett, utmärkt att spetsa skolbarnen och övriga på. Här har alltså hen som tog bort skyltarna och entreprenörens arbetsledare, stadens byggledare, stadens anläggningsansvarig och slutligen stadens projektledare alla missat denna lilla sak. Det har sannolikt varit både så kallad slut- och garantibestiktning av arbetet och platsen.

Men hej, ett livsfarligt spett är ju inte helt lätt att upptäcka!

En bit bort ligger förresten "förbättringsskyltarna" och skräpar, och har så gjort i många månader. Väldigt talande tycker jag...

Relaterade inlägg:

Skriv ut Permalink Kommentarer (4)

2015-10-30 07:17


Cykelhjälmslag? JA! NTF och Bråkenhielm (S) har rätt

 

"Det har lagts stor kraft på att förhindra olyckor i biltrafiken. Mitträcken, hastighetsändringar och fartkameror har varit mycket effektiva. På cykelsidan finns inget som motsvarar de insatserna."

För nu är ju allt gjort. Allt är uttömt, inga fler åtgärder och lösningar är möjliga för att förbättra trafiksäkerheten för cykeltrafiken. Vi har nått vägs ände…


Foto: Björn Stenberg


Foto: Björn Stenberg


Foto: Tiina Sarlin

För som vi ser på bilderna har samhällets alla resurser gått åt till att hålla körbanorna för biltrafiken rena och fina. Så då återstår bara att sätta på sig cykelhjälmen för att klara sig. För jag kan då inte för allt i världen komma på något annat vi kan göra...

 

 

 

 

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (4)

2015-10-10 22:05


Felanmälan, var god dröj!

 

Av 100 anmälda faror på cykel­vägnätet till Stockholms trafikkontor åtgärdades knappt hälften på ett år. Vissa av felen utgör verklig fara, de är ännu inte åtgärdade, säger Krister Isaksson, expert på cykelplanering och cykelinfrastruktur.

Så sa jag i en artikel i Dagens Nyheter 4 juni (finns tyvärr inte på nätet). I artikeln tillbakavisade Trafikkontorets presstalesperson kritiken:

–  Vi gör självklart en prioritering. Utgör ett anmält fel en fara för tredje man åtgärdas det direkt. Vi förstår att anmälare kan uppleva att ingenting händer, men är det så, så betyder det att vi gjort en ­annan prioritering. En enskild anmälare kan ju inte se vilka ärenden vi har att prioritera bland, säger Anders Porelius, presstalesperson på trafik­kontoret.

– Men blir vi uppmärksammade på farliga saker kommer vi att titta på det direkt, säger han.

Låt oss titta på en av de 100 felanmälningarna, och se vad som prioriterats bort. Ett fall där staden har en annan uppfattning och har kommit fram till att ingen fara råder för hjulburna trafikanter.

En cykelväg i Stureby i södra Stockholm. Är också av staden utpekat som pendlingsstråk. Ett stråk som ska vara det bästa av bästa, och som ska ha en hög kvalitet i bland annat drift och underhåll. Jag har felanmält detta tre gånger under två års tid. En annan cyklist har felanmält två gånger.

En sträcka på cykelvägen som har flera långa och längsgående sprickor i asfalten. Sprickor som är så stora att till och med ett standardbrett cykeldäck försvinner ner i dem.

Målningen ni ser på bilderna har varken jag eller staden gjort. Istället är det en arrangör av ett rullskidlopp som har gjort markeringen för att uppmärksamma rullskidåkarna för faran…


Så här såg det ut 2014 när ytterligare en cyklist felanmälde sprickorna.

Min kunskap och expertis på området, och även Statens väg- och transportforskningsinstituts (VTI) forskning, säger att den här typen av sprickor i allra högsta grad utgör en stor fara för cyklister (och andra som färdas på hjul). Även för gående finns en uppenbar risk för att snubbla och skada sig. Stockholms stad gör uppenbarligen inte samma bedömning, trots upprepade felanmälningar under en längre tid av denna plats. Vad som ligger till grund för stadens bedömning är för mig svårt att förstå.

Cykelvägen ingår som jag skrev tidigare i stadens pendlingsstråk. Dessa stråk ska patrulleras frekvent av den så kallade Cykeljouren. Så här skriver staden på sin hemsida om Cykeljouren:

Staden har bildat en cykeljour som ska utveckla drift och underhåll på de prioriterade cykelbanorna i söderort och västerort. (…) Även under sommarhalvåret pågår cykeljouren, då sker bland annat underhåll av vägbanan och inventering av belysningen längst dessa stråk.


Cykeljouren ute på patrull

Då får vi nog konstatera att både felanmälningssystemet och cykeljouren i staden har sina brister.

Hur länge tror ni att en felanmäld spricka på en prioriterad gata, stor nog för ett bildäck att försvinna i, skulle förbli utan åtgärd?

Det är skillnad på trafikant och trafikant i nollvisionens Sverige.

 

Relaterade inlägg:

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (7)

2015-09-02 14:07


MerKrister Isaksson

Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Arkiv

  1. > Mars 2017
  2. > Februari 2017
  3. > Januari 2017
  4. > December 2016
  5. > November 2016
  6. > Oktober 2016
  7. > September 2016
  8. > Augusti 2016
  9. > Juli 2016
  10. > Juni 2016
  11. > Maj 2016
  12. > April 2016
  13. > Mars 2016
  14. > Februari 2016
  15. > Januari 2016
  16. > December 2015
  17. > November 2015
  18. > Oktober 2015
  19. > September 2015
  20. > Augusti 2015
  21. > Juli 2015
  22. > Juni 2015
  23. > Maj 2015
  24. > April 2015
  25. > Mars 2015
  26. > Februari 2015
  27. > Januari 2015
  28. > December 2014
  29. > November 2014
  30. > Oktober 2014
  31. > September 2014
  32. > Augusti 2014
  33. > Juli 2014
  34. > Juni 2014
  35. > Maj 2014
  36. > April 2014
  37. > Mars 2014
  38. > Februari 2014
  39. > Januari 2014
  40. > December 2013
  41. > November 2013
  42. > Oktober 2013
  43. > September 2013
  44. > Augusti 2013
  45. > Juli 2013
  46. > Juni 2013
  47. > Maj 2013
  48. > April 2013
  49. > Mars 2013
  50. > Februari 2013
  51. > Januari 2013
  52. > December 2012
  53. > November 2012
  54. > Oktober 2012
  55. > September 2012
  56. > Augusti 2012
  57. > Juli 2012
  58. > Juni 2012

Mest lästa

  1. Vi gör fel - det blir ingen cykelrevolution
  2. HELA systemet måste fungera
  3. Vi vet var du bor!
  4. Det här gör mig ledsen
  5. Att sälja in cykel
  6. Trafikverket briljerar!
  7. 30 procent fler cyklister, 30 procent!
  8. Stolpar – hur svårt ska det vara?

Kategorier

  1. > Cykelhistoria
  2. > Cykelkultur
  3. > Prylar

Etiketter

  1. > 2+1-väg
  2. > Arkitektur
  3. > Barn
  4. > Bicycling
  5. > Bilhinder
  6. > Broar
  7. > cargobike
  8. > Cykelbloggare
  9. > Cykelbox
  10. > Cykelfrämjandet
  11. > Cykelhjälmslag
  12. > Cykelinfrastruktur
  13. > Cykelparkering
  14. > Cykelpendling
  15. > Cykelpolitik
  16. > Cykelöverfart
  17. > Cykla höger vid rött
  18. > Cykla med barn
  19. > Danmark
  20. > Davos
  21. > Debatt
  22. > Design
  23. > Desire lines
  24. > Drift & underhåll
  25. > Däck
  26. > Elcykel
  27. > Felanmälningssystem
  28. > Framkomlighet
  29. > Gatubantning
  30. > Groningen
  31. > Grus
  32. > Gå på cykelbanan
  33. > Gästbloggare
  34. > Hinder på cykelbanan
  35. > Hinderbana
  36. > Holland
  37. > Humor
  38. > hållbart samhälle
  39. > Kläder
  40. > kollektivtrafik
  41. > Konfliktdesign
  42. > Konst
  43. > Köpenhamn
  44. > Lastcykel
  45. > Lådcyklar
  46. > Lånecyklar
  47. > Lövhalka
  48. > Miljö
  49. > Motormännen
  50. > Nacka
  51. > Nationell cykelstrategi
  52. > Nederländerna
  53. > New York
  54. > Nollvisionen
  55. > Nya Slussen
  56. > Polisen
  57. > Politik
  58. > Popup-cykelbana
  59. > Regional cykelplan
  60. > Regionala cykelstråk
  61. > Rullstolscykel
  62. > Samhälls- och trafikplanering
  63. > Samhällsekonomin
  64. > Skärmar
  65. > Sollentuna
  66. > Solna
  67. > Sopsaltning
  68. > Sportcyklist
  69. > Stella Fare
  70. > Stockholm
  71. > Stockholms Handelskammare
  72. > Stolpar i cykelbanan
  73. > Svensk Cykling
  74. > Svängfest
  75. > Trafiklagstiftning
  76. > Trafikmaktordning
  77. > Trafikplanering
  78. > Trafikrapportör
  79. > Trafikregler
  80. > Trafiksignaler
  81. > Trafiksäkerhet
  82. > Trafikverket
  83. > Täby
  84. > Tävling
  85. > USA
  86. > Vintercykling
  87. > Vinterväghållning
  88. > VTI
  89. > Vägarbeten
  90. > Växtlighet
  91. > Önskelista

Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser