Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Att sälja mobilitet

21 aug 2017

En cykelbana och en gångbana, separerade från varandra. Över 30 år sedan cykelbanan byggdes. Den ligger i ett mindre bostadsområde i Arnhem Nederländerna. Cykelbanan ingår inte i något huvudnät utan är en lokal liten cykelbana i bostadsområdet. Med en standard och utformning som vi väldigt sällan finner i vårt land, inte ens vid nybyggnationer år 2017. Jag gör bedömningen att mindre än 1 procent av landets cykelvägnät håller denna standard vad gäller separation och bredd.

I Sverige bygger vi mest så kallade gemensamma gång- och cykelbanor. Ofta med en undermålig bredd, en bredd som är som cykelbanan i bilden ovan. Vilket är för smalt för funktionella och trygga möten. Allt detta med en hälsning från kommuner och stat att det är bra om ni börjar cykla och gå - jättebra.

På dessa smala gemensamma gång- och cykelbanor upplever vi då detta:

Permobiler, barnvagnar, hundar, gående, dramaten, rullskidåkare, rullatorer och så vidare. Allt i en salig röra. En självsäljande miljö för trygga, attraktiva, effektiva och hållbara transporter? Tror inte det…

Det är ju inte bara gemensamma gång- och cykelbanor. Lägg även dit busshållplatser så blir det ju verkligen tipptop!

Eller så har vi denna så kallade cykelbana. Dubbelriktad, men självklart för smal för att vara det. Beläggningen har inte upplevt en underhållsinsats sedan cykelbanan byggdes. Och självklart har vi den ständigt närvarande stolpen – i cykelbanan. Körbanorna bredvid cykelbanan ser däremot fina ut. Breda för enkla och säkra möten. Några stolpar hittar vi inte heller i körbanan. Fin och jämn beläggning är det också – för det finns ju ett underhållsprogram för beläggningen på körbanor.


Foto: Annika Bengtsson

I utformningen av våra gång- och cykelytor tar vi sällan hänsyn till att gående och cyklister inte vill blandas, att de vill ha sina egna ytor för sin färd. Det är som att det är underordnat vad ”kunden” efterfrågar och vill ha – det verkar sakna betydelse i utformningen av våra transportytor. Det brukar förklaras med att det kostar för mycket. Och att det inte finns plats. För det har beslutsfattare och planerare bestämt.

Se sedan gatan – bred, rak och fin – inga stolpar, permobiler, barnvagnar eller gående där inte. Inte heller en massa bussresenärer som kliver av rätt ut i gatan och orsakar hinder och konflikter. Vi vet vad ”kunden” vill ha och vi tillmötesgår det. Då finns det både plats och pengar.

Lägg sedan till att drift och underhåll av dessa gator är så mycket bättre än på gång- och cykelbanorna.

Om du var säljare av mobilitet, vilken produkt är enklast att sälja in?

För det är exakt det som våra kommuner och Trafikverk är - genom att vara ansvariga för utformningen av transportsystemet är de  ”säljare” av mobilitet. Och när den ena produkten är så mycket bättre än den andra så påminns vi ju varje dag om vad utfallet blir - många väljer bilen. Få väljer cykeln.

För systemet för biltrafik är funktionellt, det är attraktivt, det är väl utbyggt, det hänger ihop, det övervakas, det underhålls väl. Det är helt enkelt en bra och till stora delar en självsäljande produkt – en produkt som ständigt förbättras och byggs ut – för miljarder kronor varje år.

Så om vi inte bygger ett attraktivt och funktionellt system för cykeltrafiken så kommer ju inte heller fler att cykla. Vi har ju redan facit på detta. I vårt land och vad som händer om man istället gör som i Nederländerna.

Det är jobbigt och inte särskilt framgångsrikt att sälja en dålig produkt – det har man sedan länge fattat i Nederländerna.

 

Relaterade inlägg:

Strategi eller stålar

26 sep 2016

För mycket ord och för liten handling - det är slutsatsen när Svensk cykling efterlyser den Nationella cykelstrategin i Dagens samhälle den 22 september.

I artikeln ifrågasätter de tidigare styrdokument och strategier - något som alltså ännu en strategi ska lösa. Det ska alltså vara nya och finare ord som ska leda vägen framåt. Denna gång ska strategin fungera, så låt oss skriva en till.

Tillåt mig tvivla.

Det finns en sak som fungerar för ökat och säkert cyklande, och för att få ut mer och bättre asfalt att cykla på: pengar. Det har det gjort för biltrafiken i årtionden - vi ser inte särskilt många bilstrategier där inte.

Se bara vilken fart det tagit i Stockholm. Där arbetar man för fullt med att sätta sprätt på cykelmiljarden. Och se vad lite som händer i exempelvis Solna - de har en miljon i cykelbudget. Jag upprepar: en miljon.

Istället för att lägga tid och pengar på att ta fram fina strategier borde man gå ut och åtgärda de problem som redan är kända. Det behövs ingen strategi för det. Det behövs pengar - i nationell plan, i de regionala planerna och i kommunernas budgetar. Detta har Krister Spolander visat med all tydlighet i bland annat rapporten: Det statliga sveket mot cyklisterna. Planer utan pengar är bara papper mellan pärmar, 2013.

Av samma anledning skrotade Trafikverket snabbcykelvägen - det saknas pengar. Ingen strategi kan lösa detta. Trafikverkets egen genomgång, Ökad och säker cykling – Redovisning av regeringsuppdrag 2011, visar tydligt varför den förra nationella cykelstrategin havererade - det avsattes inte tillräckligt med medel, varken personella eller ekonomiska. Det har vi ju svart på vitt, mindre än en procent av medlen i nationell plan avsätts till cykelinvesteringar, och det räckte som sagt var inte ens till en snabbcykelväg.

Det var också en av de viktigaste slutsatserna som kom fram i den annars undermåliga Cyklingsutredningen: cykelskulden i vårt land är stor. Och det fixar inga ord, det fixar bara stålar.


Relaterade inlägg:


Den svenska cykelförhandlingen

23 mar 2016

Vill vi få fart på cyklandet i landet? Vill vi få mer och bättre cykelinfrastruktur på statlig, regional och kommunal nivå? Vad sägs om åtgärder, investeringar, prestationer och motprestationer för cykelns tillväxt, samlade i ett och samma paket? Tillsammans med en klar och tydlig plan över vem som gör vad samt en tidsplan för alltihop.

Vill vi det? I så fall har jag svaret hur vi ska göra:

Den svenska cykelförhandlingen

Regeringen och infrastrukturministern tillsätter helt enkelt Den svenska cykelförhandlingen. Det här är ett djupt rotat och traditionellt arbetssätt när det gäller Sveriges viktigaste transportinfrastruktur. Vi har Dennispaketet, Stockholmsförsöket och trängselskatterna, Bromma flygplats och Sverigeförhandlingen. En Sverigeförhandling som faktiskt har ett litet cykeluppdrag - detta efter råd från mig till infrastrukturministern.

Så arbetssättet är inget nytt. Det jag föreslår är en modell som har använts om och om igen – låt oss nu bara göra samma sak med cykel denna gång.

Då blir det tydligt vilka åtgärder och investeringar som krävs på nationell, regional och lokal nivå. Det blir också tydligt vilket ansvar de olika parterna har - vad staten ska göra, vad regionerna ska göra och vad kommunerna ska göra – för cykelns tillväxt. Glasklara prestationer och motprestationer.  

Vi behöver få detta på papper: orden och de så viktiga strecken på cykelvägarna på kartan. Till detta kopplas sedan prioriteringar och tidplaner: det här ska göras, vem som ska göra det och när det ska vara klart. Helt enkelt grundläggande villkor och förutsättningar för att lyckas. Förhandlingen bör även bestämma standarden för cykelinvesteringarna, såsom dimensionering, framkomlighet, separation och så vidare. Sist men inte minst måste finansieringen fastslås, samt vilka samhällsnyttor som kommer av dessa investeringar.

För att ro detta iland behöver vi en mycket erfaren förhandlare. Någon med hög trovärdighet, politiska kanaler och erfarenhet från tuffa och svåra förhandlingar. Någon i stil med en tuff och elak före detta statssekreterare, eller en före detta näringsminister och fruktad näringslivstopp – så som man gör i andra viktiga infrastrukturfrågor som samhället måste lösa.  

Så Anna Johansson, nu har du chansen att bli unik. Att bli den infrastrukturminister som sätter Sverige på den internationella cykelkartan. Som ser till att cykeltrafik får en framskjuten och betydande roll i det svenska transportsystemet. På såväl statlig, regional som kommunal nivå.

Ta chansen är mitt råd.

 

Relaterade inlägg:



Följ oss

Få vårt nyhetsbrev!