Krister Isaksson | Bicycling.se

Krister Isaksson


Trafikplanerare, cykelexpert, storfiskare. Här skriver jag om cykel i stort och smått. Och givetvis lite annat!

Följ Krister på twitter: @KristerIsaksson

Är det verkligen detta vi behöver 2017?

18 sep 2017

”Tjänsten som projektledare innebär att du ska leda utvecklingsinsatsen, som handlar om att främja ett ökat och säkert cyklande. I ditt uppdrag ingår att samla, lyfta och sprida goda exempel på beteendepåverkande insatser som genomförts i kommuner och som bidragit till ett ökat och säkert cyklande. På sikt tror SKL att det bidrar till att fler kommuner på ett effektivt sätt kan utveckla sitt eget arbete med att främja ökad och säker cykling.” 

Detta är alltså en del av den Nationella Cykelstrategin. Fler sammanställningar om cyklandets alla fördelar och hur vi ska prata ut människor på något som inte riktigt finns. Vet vi inte det 100 gånger om redan? Är vi helt historielösa och har så liten omvärldskoll att vi inte vet vad andra länder som är framgångsrika har gjort?

Ska vi nu ta få fram bättre och ännu fler ord som gör att vi kan cykla på 2+1-vägar? Roligare och färggladare affischer så att alla singelolyckor plötsligt upphör. Kanske ytterligare en hjälmkampanj som gör att massorna väller ut på de obefintliga cykelbanorna.


15 års lovord till cykeln. Behöver vi fler? Foto: Krister Spolander

Vi vet ju att vi måste göra detta om vi vill få fler att cykla:

  • Att separera cyklister och fotgängare
  • Att separera cyklister och bilister
  • Att bygga för flow, det ska flyta när man cyklar
  • Att bygga breda och framkomliga cykelbanor
  • Att bygga gena cykelbanor
  • Att cykelanpassa alla dessa trafiksignaler
  • Att sopsalta, renhålla och sköta om cykelbanorna
  • Att belysa cykelbanorna
  • Att skyndsamt bygga bort felande länkar – framkomligt från A till B - ett cykelvägnät över stor geografisk yta
  • Att ge cykeltrafiken den plats som den behöver i våra städer
  • Att förbättra vid vägarbeten
  • Funktionella och säkra cykelparkeringar

Attitydpåverkan är mer eller mindre bortkastade pengar och förlorad tid. För det handlar om att det vi försöker sälja, det vi vill ska öka, måste ha en grundläggande och förväntad kvalitet – det vill säga möta basbehoven. Det gör inga roliga och färgglada kampanjer. Men det är ju avsevärt billigare än att bygga och ställa om transportsystemet. Inte så mycket konflikter heller, behöver så att säga inte ta strid för något, eller prioritera. Och så kan vi ju fortsätta måla upp kulisser att vi faktiskt gör något, sen att människor inte förstår är ju deras eget fel, liksom, typ…

Tänk, när det gäller biltrafiken gör vi precis tvärtom. Vi säger att det vore bra om vi körde lite mindre bil. Och så bygger vi fler och fler vägar. För miljarder, många miljarder. Om och om igen…

Relaterade inlägg:

Nederländerna - på cykel i världens bästa cykelland, del 1

15 sep 2017

I början av sommaren var jag i Nederländerna, i städerna Nijmegen och Arnhem. Tänker nu i en serie inlägg beskriva mina erfarenheter och upplevelser från denna cykelresa – så häng med på resan till världens bästa cykelland!

Det börjar på planet, man förstår snabbt vad som väntar!

Efter landning på flygplatsen och vid promenaden från gaten dyker detta upp:

Det fortsätter vid biljettautomaten för tåget:

När vi sen ska stiga på tåget så ser vi detta:

Så innan vi kommit till världens bästa cykelland påminns vi om att något är på gång. Omgående när vi landat välkomnas vi av en cykelmiljö och ett transportsystem som tänker cykel – på en flygplats!

Snart kommer del 2 i serien på cykel i världens bästa cykelland!

 

Relaterade inlägg:

Att cykla till skolan

6 sep 2017

Att cykla till skolan är något kommunen jag bor i aktivt uppmuntrar till. Är det yngre barn så är uppmaningen att göra det tillsammans med barnen. 

Området som jag och min familj bor i planlades under 50-talet och 1960 invigdes centrum och tunnelbanan här. Även om planeringsprincipen SCAFT kom några år senare så är den påtaglig i området och innebär ett väl separerat gång- och cykelvägnät. Nätet är till stora delar även sammanhängande, även om det inte är särskilt gent. SCAFT-principen har en hel del nackdelar men även en del fördelar. Till exempel när man ska cykla med barn, eller barnen cyklar själva, till och från skolan. De har då ett eget cykelvägnät, separerat från biltrafiken, och behöver sällan korsa gator i plan.

I stort sett hela vägen från vår bostad fram till och in på skolans område finns ett separat cykelvägnät. Så vi är flera familjer som startat ett cykeltåg tillsammans och turas om att cykla med barnen till och från skolan. Det fungerar väldigt bra. Förutom en sak. När vi kommer till skolan. Skolan har genomgått en omfattande renovering inför skolstarten och fått nya fina cykelställ. Det är bara det att det knappast kan ha varit en trafikplanerare inblandad när det gäller lokaliseringen av dessa cykelställ. Placeringen av cykelparkeringen utsätter barnen för en mycket komplicerad och obehaglig situation.

Cykelparkeringen ligger nämligen på vad som tidigare var en bilparkering. En bilparkering som till vissa delar finns kvar på var sida om cykelparkeringen. Och där alla bilister och varutransporter som kör in eller backar in på skolans område gör det förbi barnens cykelparkering. Alla kommer och lämnar ju på skolan under i stort sett samma tider. Då ser det ut så här varje dag när vi kommer cyklande:

Cykelbanan in på skolans område leder rakt fram till körbanan och vändplanen. Där bilister kör, vänder, backar och håller på. Inte heller ovanligt med lastbilförare som kommer backande ner längs körbanan. Och längre bort i bild, vid den vita bilen längst bort, där ligger barnens cykelparkering. På vänster sida. Det finns ingen annan väg till och från cykelparkeringen än att ge sig in bland bilarna. Och snart är den mörka årstiden här och det finns ingen belysning på den sidan där cykelparkeringen ligger, enbart på fastighetssidan.

Så när du har tråcklat dig fram bland bilarna till cykelparkeringen och ställt din cykel där ska du sedan korsa körbanan och biltrafiken för att ta dig till skolan till höger i bild.

En vy från andra hållet. Här ligger alltså cykelparkeringen. Mellan skolan och parkeringen färdas alla bilister som kör in på området, fram och tillbaka för att söka parkeringsplats, för att lämna eller hämta och för att vända. Självklart finns det bilförare som har det dåliga omdömet och backar in och vänder i cykelparkeringen – när de lämnat sina barn.

Så har vi även sopbilar och varutransporter på samma yta. Och den vanligaste dödsolyckan för cyklister är en där ett tungt fordon är inblandat - men hej döda vinkeln fattar väl alla barn, bara att se sig för ju. Sen kan man ju undra hur mycket man tänkte på arbetsmiljön för dessa förare - inte alls.

Men det här var den enkla och den billiga lösningen för skolan och dess fastighetsbolag. Ta bort lite bilparkering och skruva dit några cykelställ. Hur barnen ska ta sig till och från cykelparkeringen var av underordnad betydelse. Fanns det ens en gång med i ansvarigas tankevärld undrar jag?

Så nu har den absurda situationen uppstått att det absolut värsta förhållandet på barnens cykelväg till och från skolan är på skolans egna område! På skolans område - som ska vara deras trygga område - planerat och utformat utifrån barns perspektiv och förutsättningar. En skola som är nyrenoverad - såväl inomhus som utomhus - vi kan så att säga inte skylla på gamla synder här.

Men så går det när man inte blandar in sakkunniga och har lekstuga med sånt man inte har kunskap om och inte begriper. Det är som att jag skulle lägga upp barnens skolundervisning – det kan väl vem som helst fixa, hur svårt kan det vara - tror inte det!

Förhållandena för barnen och cykelparkeringen var något som omgående kom upp på första mötet mellan föräldrar och skolledning efter skolstarten. Tänk så onödigt. Om ansvariga gjort rätt från början. Nu får vi avvakta och se. Skolan säger sig ha en annan lösning på gång.

Blommor och bin viktigare än din säkerhet och framkomlighet

22 aug 2017

Om du väljer cykeln vill säga. Väljer du bilen så är däremot din säkerhet och framkomlighet viktigare än blommor och bin.


Sly och gräs på cykelbanan för så ska det vara enligt kommunen. Men inte på vägen, för där görs slåtter. Foto och tips: Magnus Håkansson

Så resoneras det i varje fall i Linköpings kommun. Svaret från kommunen är att det beror på att dikena räknas som ängsmark med höga naturvärden och av vikt för den biologiska mångfalden. Därför görs slåtter bara en gång om året, efter blomningen, senare på hösten. Under tiden får vi acceptera att det växer in en massa sly på cykelvägen. På bilden kan vi se att detta resonemang inte gäller för vägen och dess dike, för där görs slåttern ur ett trafikperspektiv, för att det inte ska leda till fara och framkomlighetsproblem. Där är den biologiska mångfalden inte lika viktig. Där är människors omedelbara hälsa och säkerhet viktigare, vilket den uppenbarligen inte är på cykelvägen.

Tänk att det finns alltså inte något annat sätt att både främja biologisk mångfald och säkra/trygga cykelvägar. Det går inte, det är antingen eller i Linköping. Och vill jag ha en trygg, säker och slyfri färd ska jag alltså välja bilen - ni vet det där fordonet som på intet sätt bidrar till den biologiska mångfalden - tvärtom. Bra jobbat, verkligen. I sanningen ett arbete för att utveckla hållbara, attraktiva, säkra och trygga transportsätt.

Linköpings kommun, tycker ni ska ta er en allvarlig funderare på vad ni håller på med i detta fall.

Relaterade inlägg:

Att sälja mobilitet

21 aug 2017

En cykelbana och en gångbana, separerade från varandra. Över 30 år sedan cykelbanan byggdes. Den ligger i ett mindre bostadsområde i Arnhem Nederländerna. Cykelbanan ingår inte i något huvudnät utan är en lokal liten cykelbana i bostadsområdet. Med en standard och utformning som vi väldigt sällan finner i vårt land, inte ens vid nybyggnationer år 2017. Jag gör bedömningen att mindre än 1 procent av landets cykelvägnät håller denna standard vad gäller separation och bredd.

I Sverige bygger vi mest så kallade gemensamma gång- och cykelbanor. Ofta med en undermålig bredd, en bredd som är som cykelbanan i bilden ovan. Vilket är för smalt för funktionella och trygga möten. Allt detta med en hälsning från kommuner och stat att det är bra om ni börjar cykla och gå - jättebra.

På dessa smala gemensamma gång- och cykelbanor upplever vi då detta:

Permobiler, barnvagnar, hundar, gående, dramaten, rullskidåkare, rullatorer och så vidare. Allt i en salig röra. En självsäljande miljö för trygga, attraktiva, effektiva och hållbara transporter? Tror inte det…

Det är ju inte bara gemensamma gång- och cykelbanor. Lägg även dit busshållplatser så blir det ju verkligen tipptop!

Eller så har vi denna så kallade cykelbana. Dubbelriktad, men självklart för smal för att vara det. Beläggningen har inte upplevt en underhållsinsats sedan cykelbanan byggdes. Och självklart har vi den ständigt närvarande stolpen – i cykelbanan. Körbanorna bredvid cykelbanan ser däremot fina ut. Breda för enkla och säkra möten. Några stolpar hittar vi inte heller i körbanan. Fin och jämn beläggning är det också – för det finns ju ett underhållsprogram för beläggningen på körbanor.


Foto: Annika Bengtsson

I utformningen av våra gång- och cykelytor tar vi sällan hänsyn till att gående och cyklister inte vill blandas, att de vill ha sina egna ytor för sin färd. Det är som att det är underordnat vad ”kunden” efterfrågar och vill ha – det verkar sakna betydelse i utformningen av våra transportytor. Det brukar förklaras med att det kostar för mycket. Och att det inte finns plats. För det har beslutsfattare och planerare bestämt.

Se sedan gatan – bred, rak och fin – inga stolpar, permobiler, barnvagnar eller gående där inte. Inte heller en massa bussresenärer som kliver av rätt ut i gatan och orsakar hinder och konflikter. Vi vet vad ”kunden” vill ha och vi tillmötesgår det. Då finns det både plats och pengar.

Lägg sedan till att drift och underhåll av dessa gator är så mycket bättre än på gång- och cykelbanorna.

Om du var säljare av mobilitet, vilken produkt är enklast att sälja in?

För det är exakt det som våra kommuner och Trafikverk är - genom att vara ansvariga för utformningen av transportsystemet är de  ”säljare” av mobilitet. Och när den ena produkten är så mycket bättre än den andra så påminns vi ju varje dag om vad utfallet blir - många väljer bilen. Få väljer cykeln.

För systemet för biltrafik är funktionellt, det är attraktivt, det är väl utbyggt, det hänger ihop, det övervakas, det underhålls väl. Det är helt enkelt en bra och till stora delar en självsäljande produkt – en produkt som ständigt förbättras och byggs ut – för miljarder kronor varje år.

Så om vi inte bygger ett attraktivt och funktionellt system för cykeltrafiken så kommer ju inte heller fler att cykla. Vi har ju redan facit på detta. I vårt land och vad som händer om man istället gör som i Nederländerna.

Det är jobbigt och inte särskilt framgångsrikt att sälja en dålig produkt – det har man sedan länge fattat i Nederländerna.

 

Relaterade inlägg:

Ladda fler


Följ oss

Få vårt nyhetsbrev!