Robin Hedström | Bicycling.se
Annons

Robin Hedström

För oss som går i ide börjar strax livet på nytt

Den här tiden på året är lite speciell. Cykelcrossäsongen har sedan ett par månader varit avslutad (eller pausad) här i Sverige. Danskarna hänger i och tävlar “hela” den internationella säsongen, de sista tävlingarna nere i Belgien betas av en och en i någon sorts melankoli. VM är säsongens klimax och tävlingarna efteråt känns avslagna. 

Niels Albert fick en gång frågan om vilken del av säsongen som han gillade bäst och hans svar år så långt ifrån svensk cykelcross som man kan komma. Hans absoluta favorittid på säsongen är just runt och strax efter VM - då temperaturen vänder i Belgien och våren är i antågande. Mer specifikt är det när han på sina långa träningspass kan ta av sig de långfingrade handskarna igen.

Sug lite på det där svaret.
Känslan efter att en hel vinter behövt ha på sig tjocka otympliga handskar.
Du tränar och tävlar. Det blir bara kallare och kallare, mörkare och mörkare men i slutet av den nästan halvår långa tävlingssäsongen där vädret egentligen bara blir sämre och sämre, vänder det och blir ljusare. Varmare. Solens strålar börjar sakteliga värma upp ansiktet och gör sakta men säkert milslånga belgiska åkrar gröna.
Känslan av vår.

Uppe på en av leråsarna utanför Oudenaarde med solen i ansiktet och doften av kogödsel ständigt i periferin.
Uppe på en av leråsarna utanför Oudenaarde med solen i ansiktet och doften av kogödsel ständigt i periferin.

Det är bara någon vecka mellan sista cykelcrosstävlingen och den första landsvägstävlingen i Belgien. Som cykelintresserad finns det inget uppehåll eller tid att vila. Den 25 februari drar min absoluta favorittid igång. 

Omloop Het Nieuwsblad och Kuurne Brussels Kuurne är alltid intressanta på sitt sätt. De påminner på något sätt om Östgötaloppet, enorma förväntningar och nervositet inför en av säsongens första tävlingar. När UCIs WorldTour kommer till Europa och semiklassikerna drar igång - då vet man att våren är på väg.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2017-02-12 10:01


Cykelsemester är sjukt underskattat.

Den största insikten jag fick med mig från vår resa längs med Kroatiens kust, Sloveniens böljande landskap och Italiens trafikkaos, var just "Underskattat. Det här måste vi göra igen."

Allt började med att vi bokade sittplats på Ryan Airs flygande buss från Skavsta till Rijeka, Kroatien. Priset tur och retur för mig och cykelväskan hamnade på ca 2400kr vilket var väldigt överkomligt. Man får räkna med att cykelväskor kostar runt 600 – 1000kr per färdväg.
Jag hade förbokat första hotellet och sett till att vi kunde förvara våra cykelväskor på hotellet till sista natten då vi skulle komma tillbaka och packa ihop allt igen. Tanken var att boka resterande boende lite beroende på dagsform och väder. Vi ville inte vara tvungna att cykla 100 km i spöregn bara för att ta oss till nästa hotell.
Det fanns några ställen vi ville se längs vägen annars skulle vi allt som det kom. Rutterna skulle vara mer ögongodis än fartmonster. Här kommer lite bilder från vår vecka på cykel.



Pool och närhet till Adriatiska havet. Kan det bli bättre?



På väg ut från Kraljevica dröjde det inte länge innan det var dags att fota vyer. Som ni ser så ovan så hade vi inte så mycket packning med oss. Jag hade enbart sadelväskan och två små väskor fram.



Väl framme i Rabac blev himlen bara mörkare och mörkare. Vi bestämde oss från att fly kusten och tog en transfer till Porec på västkusten av Istriska halvön.



Efter en spännande bilresa på ca 75km där vägar översvämmats och sur chaufför kört alldeles för fort för mitt välbehag så kom solen fram. Skärmar med fotboll fanns överallt.

 

Efter ett snabbt stopp för att köpa vatten fortsatte vi mot Koper i Slovenien.



Längs med kusten i närheten av Novigrad, Kroatien.



Slovenien och Kroatiens västkust var väldigt vackert och hade jättebra cykelvägar väl markerade på kartan i min cykeldator. Det var bara att välja den som gick dit vi skulle och njuta.  



Slovenien. Kommentar överflödig.



Från Koper till Lipiza var veckans kortaste etapp på 35km men oj vad jobbigt. Här i 18%-ig backe. Hade hoppats på serpentiner men icke, backe upp i himlen blev det istället. 

Det kommer helt klart bli fler sånna här resor framöver. Det här är bara början.

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-07-11 16:47


Ronde van Vlaanderen Cyclo - helvetet i himmelriket

God morgon cycling lovers!
Idag är den stora dagen - De Ronde fyller 100 år och alla här nere hoppas på att Tom Boonen ska plocka sin fjärde seger och bli först någonsin med fyra segrar. I ärlighetens namn tror jag dock att Cancellara har en större chans att göra det.

Gabbi, Johan och Veronika körde motionsloppet igår och man kan kortfattat säga att det är njutningsfull slakt. Även om sträckningen är historisk, muurarna är sopade och vägarna avstängda för mötande trafik så är det så mycket kullersten och branta höjdmeter som ska avverkas att det är först efteråt man njuter av turen och sin prestation. Att bara ta sig igenom är en prestation i sig.
Gabbi körde 129 kilometersvarianten i år och det är historiskt sett i princip samma sträckning som proffsen men sen organisationen började med att köra Paterberg och Oude Kwaremont flera gånger samt gå i mål i Oudenaarde och inte i Ninove så stämmer inte det längre. Motionsloppet kör alla klassiska stigningar i en bra ordning medan proffsens bansträckning är lite high chaparal.

Efter knappt åtta timmar i sadeln (inklusive ytterst nödvändiga depåstopp) så tror jag Gabbi var rätt nöjd med dagen. :)

Under tiden gänget körde motionsloppet så passade jag på att träffa ägaren till det hotell vi bodde på de allra första gångerna vi var här nere. Han har nämligen satsat lite extra i år och hyrt kontainrar som man kan bo i. Riktigt smidigt och smart. Eftersom hotellsängarna för den här helgen tar slut runt oktober året innan så är en sovplats mitt i smeten värd ganska mycket. För ett hotell med ganska få sängar så är 40 extra bäddar en ganska stor grej.


20 st kontainrar med två bäddar i varje. En utmärkt liten cykelcampling.


På vägen tillbaka till huset hittade jag en liten genväg mellan byarna som var fullt cykelbar men kanske inte någon man vill ha för många möten på. Tänk vad bilisterna ska tycka om man kör två i bredd här...

Nu ska jag iväg och kolla på damernas start dvs hälsa på alla svenskar och kolla på fina cyklar.

Vi ses!

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-04-03 08:55


Vi hänger väl lite här så länge.

Mitt största vårtecken är vårklassikerna. När cykelcrossäsongens sista tävling körts klart är det bara en vecka kvar till Omloop het Nieuwsblad och sen är allt igång.


Som vanligt hänger vi lite här nere i Oudenaarde, Belgien. Tiden runt Ronde van Vlaanderen och Paris-Roubaix är magisk. Våren har kommit.

Istället för att blåsa motorväg hela vägen från Stockholm ned så har vi på senare år börjat åka till Göteborg och ta färjan till Kiel. På så sätt så kan vi äta och sova gott samtidigt som vi färdas. Visst, det tar lite längre tid än på motorvägen men det är ju skönt att sova också. Prismässigt blir det ingen jätteskillnad. När drivmedel, broavgift, hotell och färjan mellan Rödby och Puttgarten betalats så är man snart uppe Kielfärjans avgift.


Resans första runda blev en lugn tur runt ett gäng kända stigningar som Oude Kwaremont, Paterberg, Koppenberg och här ovan Holleweg. Den direkta översättningen skulle kunna vara "hål i väg" med tanke på hur dålig kullerstensväg det faktiskt är.

Ni lär få se mer kullersten inom kort.

På återseende.

/R 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-04-01 16:45


Vill du veta hur växtvärk ser ut?

Jag minns när jag var 13-14 år och växte en centimeter i veckan. Det kändes så i alla fall. Kroppen utvecklades för snabbt för sitt eget bästa, leder och ligament hängde inte riktigt med. Det slutade med ständig träningsvärk. Mina knän tog mest stryk. Fotbollen gjorde inte saken bättre direkt. Jag fick schlatter. Den stora muskeln på lårets framsida som fäster via knäskålen och knäskålssenan nere på skenbenet precis under knäet, sträcker i knäleden. Det brukar oftast gå över med tiden.

Under det senaste halvåret har jag sett att växtvärk dykt upp i cykelcrossens underbara värld. Den stora skillnaden är dock att det inte är knän och leder här utan en hel kontinent som inte riktigt klarar av att hantera den takt intresset för sporten ökar.
Det hela började egentligen redan 2013 när VM arrangerades i Louisville, Kentucky. För första gången skulle USA arrangera ett världsmästerskap i Cykelcross. Det var faktiskt första gången någonsin ett världsmästerskap i cykelcross arrangerades utanför Europa. Mästerskapsbanan placerades i Eva Bandman Park. En park som några år tidigare rustats upp och blivit en permanent cykelcrossbana. En sak som man inte riktigt hade tänkt på eller valt att ignorera var att parken med jämna mellanrum på vintern svämmades över av Ohio River som låg i direkt anslutning. Eftersom den amerikanska säsong inte sträcker sig till början av februari utan brukar sluta i mitten av januari när deras nationella mästerskap går så hade översvämningarna aldrig tidigare påverkat pågående evenemang.
Bara någon dag innan VM 2013 skulle starta så började parken svämmas över och man fick snabbt ändra runt i schemat och hålla alla tävlingsklasser på lördagen istället för herr- och damelit på söndagen.

http://velonews.competitor.com/2013/02/news/rising-river-forces-major-schedule-change-cyclocross-worlds_273328

http://www.cxmagazine.com/louisville-2013-cyclocross-world-championship-course-flooded

http://www.cyclingnews.com/news/miracle-workers-rescue-cyclo-cross-worlds-from-flood/

Organisationen fick bygga vallar för att hålla vattnet borta så att evenemanget gick att hållas överhuvudtaget.
Rent ekonomiskt höll Louisville på att förlora möjligheten att arrangera världsmästerskapet redan 2011 då UCI krävde en ekonomisk och strukturell plan för hur arrangemanget skulle skötas.
Ett kul citat från Bart Wellen och Rob Peeters, två belgiska cykelcrossproffs som åkte till Louisville för att testa banan långt innan sa att dom "inte hittade något som över huvudtaget liknande en cykelcrossbana".

Sven Nys vann det världsmästerskapet i missärförhållanden. Det var knappt plusgrader och sjukt lerigt. Alla frös. Alla. Lite så som cross ska vara.

Det amerikanska mästerskapet i fjol skapade också rubriker i cykelcrossvärlden. Det arrangerades i Austin, Texas i Zilker Park. En park där alla träd är fridlysta. Ovanligt dåligt väder gjorde att banan blev ordentligt lerig och på lördagkvällen kom polis och personer från Austin City Parks and recreations och sa att arrangemanget skulle avbrytas och att junior, U23, dam- och herrelitens starter på söndagen inte fick genomföras. Efter förhandlingar så var det bästa som kunde göras att låta gräsmattan och trädrötterna vila. Söndagens tävlingar flyttades till dagen efter (måndag).
I en värld där många jobbar på veckorna, tävlar på helgerna och själva betalar för sina flygbiljetter och uppehälle, blev detta ett ordentligt ekonomiskt bakslag.

Början av årets säsong skulle gå till historien som den första med inte bara en utan två världscupstävlingar utanför Europa - Las Vegas och Montreal.
Arrangörerna i Vegas har skruvat upp tävlingens status många år i rad och jag har inte hört något negativt om tävlingsarrangemanget. Montreal däremot.
Först var man orolig för att tiden mellan tävlingarna skulle bli för kort. Det var bara tre dagar mellan tävlingarna och på den tiden skulle alla deltagare förflytta sig från ena sidan av USA till Kanada och tvärs över kontinenten. En resa på 4200 km eller 4,5h i flyg.
29 juni annonserade UCI att deltävlingen i Montreal blivit inställd på grund av brist på finansiering och logistikproblem. Än en gång drabbades de som planerat säsongen i förväg, bokat hotell och flygbiljetter från Vegas till Montreal.

http://velonews.competitor.com/2015/06/news/montreal-cyclocross-world-cup-cancelled_375481

Nu händer det alltså igen. Årets veteran-vm har hängt löst ett bra tag verkar det som. Ingen har riktigt vetat var det skulle läggas och UCI har under radarn sökt efter en ny arrangör eftersom Gossau, Schweiz, inte ville arrangera i år igen. Det skulle bli deras tredje år i rad. Den 21 november gick UCI ut med att San Jose, USA fick äran att arrangera tävlingarna. Något som tacksamt togs emot av landets enorma veteranklasser.
Häromdagen blev även det här arrangemanget inställt. Anledning? Finansiering, logistik och arbetskraft.

http://www.cxmagazine.com/2016-uci-masters-cyclocross-world-championships-san-jose-cancelled

Det jag vill se hos den stora kontinenten i väst och deras sätt att ta på på sig stora arrangemang är att stanna upp och tänka. Utvärdera. Klarar vi av det här? Hur gör Belgien och Nederländerna för att gång på gång, vecka in och vecka ut, arrangera världscuper, mästerskap och enskilda tävlingar som i sig är bra mycket större än arrangemangen i USA.
Det arrangeras många riktigt riktigt bra tävlingar i USA men så fort det vankas ett större internationellt mästerskap av något slag så verkar det som att arrangörerna och USA Cycling (deras SCF) chokar. Backa tillbaka offensiven av att internationalisera cykelcrossen och lär av de som arrangerat de största arrangemangen eller dra i handbromsen mycket tidigare.

På sikt försvinner både schlatter och växtvärk av sig självt men under tiden det gör ont så finns det lite saker man kan göra. Ta reda på orsaken och ett sätt att lindra värken på. 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-12-13 10:38


Hur firar man jul i Belgien?

Kerstperiode. Jul- och nyårsfirande i Belgien är inte som hemma. Framförallt inte om man är en inbiten cykelfantast i allmänhet och cykelcrossnörd i synnerhet.

Julledigheten är en tid för nära och kära att träffas och umgås, så även i Belgien. Skillnaden mellan Belgien och Sverige är dock att man umgås utomhus här nere. Man tar med sig familjen och/eller polarna till en magnifikt lerig plats, betalar 10 euro i inträde, marcherar till öltältet och lastar på sig proviant för minst en halvtimma framöver. Glühwein, något äggtoddy-liknande och öl - i mängder, tillsammans med pommes frites och majonäs såklart.

En av de bästa sidorna med cykelcross är att man kommer så nära inpå utövarna. På ett helt annat sätt än på landsvägstävlingar där cyklisterna sitter och myser inne i sina stora lagbussar fram till två minuter innan start och sen rullar direkt till startlinjen. Här så kan du som åskådare utan problem eller några speciella VIP-pass gå runt och titta på alla husbilar, prata med cyklister, fota cyklar och annat som är intressant.


Det är viktigt att följa lokala lagar och regler. Det innefattar även mat och dryck. 


Superprestige i Diegem var en kall historia. Damerna körde sent på eftermiddagen och herrarna under el-ljus på kvällen. För oss i publiken betydde det en heldag i nollgradigt väder. Åsa Erlandsson och Gabbi på samma bild.


Det är väldigt viktigt med bra hjälp under Kerstperiode. Ignace är en trogen mekaniker och hjälper Åsa i princip vid varje race i Belgien.


Vi förflyttar oss från Diegem till Loenhoet och Azencross. Här kollade jag en hel del på prylar.


Mer prylar.


Underlaget för dagen var lerslush. Nästan fruset när juniorerna körde men garanterat flytande när damer och herrar körde senare på dagen.


Det var inte bara Åsa från Sverige som tävlade. Här ser ni David Eriksson från Göteborgs CK i U23-klassen.


För att ni inte ska tro att det bara var cyklisterna som hade det lerigt. På andra sidan där - där finns det dricka och pommes. Lågskor är inget rekommenderat vapen. Vadderade gummistövlar är vägen att gå.


Vissa ställen på banan var rätt häftiga. Här en pumptrack-sektion följt av 2 dm djupt lerbad.


Tillbaka bland prylarna. Något som jag ofta kollar på är hur proffsen transporterar sina cyklar och alla hjul. Det finns lika många varianter som husbilar på parkeringen. Här är det Tom Meeusens husbil vi ser.


Katerina Nash krossade allt motstånd i damklassen.


Sanne Cant kämpade dock på bra.


Väl ute på parkeringen igen började herreliten dyka upp. Wout van Aert på väg till start.


Sven Nys i lerbadet. Spana in han som skymmer bildskärmen uppe till höger. Tomas Pettersson - typiskt svenskar. ;)


Vi förflyttar oss till Baal, Sven Nys hemby (stad är att ta i) och GP Sven Nys.
David Eriksson är tillbaka fast denna gång i svensk u23-mästartröja.


Lägg märke till hur han INTE bromsar nedför. Det finns ingen anledning till att fega.


Mer transportering/förvaringslösningar. I detta fall Ian Field från England.


Åsa gasade på i vanlig ordning. Det fanns goda möjligheter att sträcka ut*/mejsla* på GP Sven Nys.

* kötta, ösa, ta i så man kräks.


Har ni märkt att Åsa cyklar på Haibike och har Kalaskläder? Däckval för dagen var Dugast Rhinos (lerdäck) även om det kanske inte var lika lerigt som dagen innan...


I alla fall inte för cyklisterna... 


Tyvärr är det inför herrelitens tävling som publiken verkligen börjar strömma till. Det är då man inte längre får plats på första parkett men vad dom inte vet är att de allra flesta och bästa fajterna är i damklassen. Där är det mycket jämnare och från sidan upplever jag att respekten för UCI-rankingen inte är lika stor - racet sätter sig liksom inte på samma sätt som i herrarnas race.

Flygbiljetterna, hus i Ename och hyrbild är fixat. Vi måste uppleva det här igen.
Den 25 december drar vi ner och kollar på följande tävlingar:

26 dec Heusden-Zolder (världscup och samma bana som VM)
28 dec Superprestige Diegem (C1)
29 dec Bpost Bank Trofee Azencross (C1)
30 dec Versluys Cyclocross Bredene (C2) (kanske - om vi orkar) 
1 jan GP Sven Nys (C1) 

Ses vi där?

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-12-05 18:40


Slaget vid Koksijde

Världscupen i Koksijde är alltid lite speciell. Det faktum att banan består av 70% sand gör att den inte är som alla andra. Cyklisterna fruktar och/eller längtar till tävlingen.
Koksijde bjuder nästan alltid till episka race men igår var spektakulärt. Regn, en temperatur kring 2-3 grader och Sven mot Wout. Jag fick tröskelpuls hemma i soffan. Titta bara.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-11-23 04:40


Södertäljes bana och Sven is back!

Kringelcrossen i Södertälje

Det är en helg kvar på den nationella cykelcrossäsongen. Jag vet att det kommer att pågå träningstävlingar och distriktstävlingar i princip så länge folk orkar men på lördag och söndag är det dags för finalhelgen i den svenska cupen.
Stefan Ek har klippt ihop en finfin liten film om hur banan kommer se ut och man ser även hur fantastiskt vädret var idag trots kylan. Kolla på filmen här.

Sven is back!


När Sven vinner dröjer det inte många minuter innan det står på Belgiens största sida för sportnyheter.

Sven Nys vann idag i Hasselt på en med mina mått misärbana. Det regnade och såg kallt ut - Svens naturliga habitat helt enkelt. Full gas från start och sen ända in i mål. Även om Tom Meeusen och Kevin Pauwels var med som en tättrio så kändes det aldrig som att de varken hade tekniken eller kraften som behövdes för att slå Sven idag.
Världscupen i Koksijde blir intressant i morgon. Mathieu van der Poel och Wout van Aert (som inte var med idag) är nog huvudpersonerna ändå på något sätt. Det vore dock konstigt om Mathieu har krut i benen direkt efter sin skada. Vi får inte glömma att han inte tävlat i år ännu.

Åsa Erlandsson är nere i Koksijde och kör damernas tävling som startar 13.30 i morgon söndag.

Och här har ni herrarna 15.00.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-11-21 17:01


2 saker ni absolut inte får missa

Hej på er!
I helgen händer det grejer i Stockholm igen. Mycket viktga grejer.
Vi ser alla fram emot en helg på Norra Djurgården.
  • Det är SM i cykelcross i Stora Skuggan, Stockholm på lördag.
    Läs mer om det här. 

  • Sveriges första UCI-kategoriserade cykelcrosstävling någonsin går av stapeln på samma bana fast på söndagen. Läs mer om det här.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-10-21 12:27


Faceplant och punktering - en sammanfattning

Det har varit en händelserik start på säsongen. Inte bara sportsligt utan även i livet utanför cykelcrossbubblan.

Om vi börjar med det roliga, sportsliga så kom vi igång relativt tidigt med Kompiscrossen och fick några rejäla träningspass innan första tävlingarna. I Stockholm kör vi sen en säsong tillbaka en liten sensommarcup med 3-4 deltävlingar som ska vara enkel att anmäla sig till och enkel att arrangera men ska ändå vara en riktig tävling med resultatlista och reglementsenlig bana. Tanken är också att den tillsammans med kompiscrossen ska vara en språngbräda in i säsongen och svenska cupen.

För min egen del har det gått relativt bra på tävlingarna som varit. Det har varit allt ifrån vinst till DNF i resultatlistan men känslan har varit bra.
Premiären av svenska cupen gick i Göteborg och jag kan nog lugnt säga att jag hittills aldrig lyckats komma i mål på den banan utan att antingen skada mig eller min utrustning. På mina fyra starter så har jag antingen punkat eller kraschat. Det var samma i år men jag får ändå vara nöjd med mina resultat; 13:e första dagen med en rejäl grus-faceplant och 9:a andra dagen men punka ut på sista varvet.

Jag tror det är nerverna. Det går oftast bättre om jag inte bryr mig innan start. Bara stå och mysa i startfållan. Känna mig till freds med att säsongen är här, solen skiner och nästan alla jag känner är där med mig. Vi ska ut och krossa banan. Det finns ingen resultatlista att tänka på, ingen cup eller något annat. Bara var där, i startfållan, i väntan på att få göra det jag älskar.

Mitt jobb och en förkylning har ställt till det rent träningsmässigt. Jag brukar kunna cykla till jobbet och få rätt bra med distans under en vecka men det där min chef sa på anställningsintervjun om att jobbet innebar en del resande har verkligen visat sig nu. Typiskt att allt ska komma på en gång. Jag får se det som så att det är bra att vila lite nu och få tillbaka det där lilla extra suget. Det blir snabbt mörkt och då behöver jag all motivation och inspiration jag kan få till träningen.


Foto: Erik Jonsson från CK Barriärs facebooksida. Ni ska definitivt kolla 160 andra grymma bilder från tävlingen som också ligger där.

Har förvrigt köpt mig en ny ram/cykel. Kommer ni ihåg mitt inlägg om hur jag tänker när jag köper cykel? Jag har applicerat alla mina regler på senaste bygget. Drömcykeln sen flera år tillbaka har landat - en belgisk kolfibercross.

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2015-10-08 08:00


MerRobin Hedström

Cykelcross, prylar och samkväm är tre viktiga hörnstenar i cykelintresset för Robin som varvar högintensiva träningspass med fikarundor, om de inte går att kombinera. Ser den fantastiska regionen Flandern i Belgien som sitt andra hem.

Instagram: robinhedstrom
Twitter: robin_hedstrom

Arkiv

  1. > Februari 2017
  2. > Juli 2016
  3. > April 2016
  4. > December 2015
  5. > November 2015
  6. > Oktober 2015
  7. > September 2015
  8. > Augusti 2015
  9. > Juni 2015
  10. > April 2015
  11. > Mars 2015
  12. > Februari 2015

Mest lästa

  1. För oss som går i ide börjar strax livet på nytt

Kategorier

  1. > Cyclocross
  2. > Cykelhistoria
  3. > Cykelkultur
  4. > Landsväg
  5. > Meka
  6. > Profiler
  7. > Prylar
  8. > Teknik
  9. > Träning
  10. > Tävlingar

Etiketter

  1. > Belgien
  2. > Bromsar
  3. > Canyon
  4. > Cykelcross
  5. > Däck
  6. > Lånecyklar
  7. > Shimano
  8. > Spanien
  9. > SRAM
  10. > Träning
  11. > Träningsläger

Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser