Robin Hedström | Bicycling.se
Annons

Robin Hedström

Vad gjorde ni idag? Vi var ute och cyklade vi.

Dagen D1 (dopparedagen) för oss klassikersjuka cykelnördar. D2 kommer nästa vecka i Roubaix.

Ronde van Vlaanderen-dagen spenderas med fördel på cykel. Det är lätt att ta sig fram och man behöver inte tänka varken parkering, enkelriktade vägar (man får cykla mot enkelriktat på många ställen) och avspärrningar. Vi har våra favoritställen men tyvärr passade ingen av bansträckningarna mina gamla genvägar. Den här gången såg vi racen live fem-sex gånger. När Molenberg är med så brukar det bli någon extra gång.

Dagen började inne i Oudenaarde där damernas race startade.

Jag hade ryggsäck för kameran och hade enorma problem med att komma igenom säkerhetskontrollerna som finns för att ta sig in på området. Man skulle kunna säga att hela centrum var avspärrat och inga ryggsäckar fick följa med in (såvida det inte var kameraväskor, det var ok tydligen). När jag väl kom in så var det bara någon minut till start och min bästa chans att få en bild på cyklisterna var att ta mig ut från startområdet igen och ner mot Schelde. På bilden ovan har inte den officiella starten gått ännu (den går väldigt sällan mitt inne i en stad) och cyklisterna är på väg norr ut från Oudenaarde mot Zingem (Emmas lilla by).

Efter starten så drog vi oss hemåt för en kopje coffee (liten kopp kaffe) innan vi cyklade upp för Kattenberg mot Wolvenberg och Holleweg och såg cyklisterna där.

Efter det, full fart ner till Ename där herrarna skulle svischa förbi. Folksamlingarna blir bara större och större. Cykel som transportmedel är nyckeln till framkomlighet.

Sen tillbaka upp för Kattenberg och Holleweg för att få se herrarna där och sen ner till målet för att se damerna när de gått i mål.

Istället för att jaga runt på fälten bland MASSOR av folk så har jag och Gabbi lyckligtvis samma inställning till att se sista 80km på tv hemma i soffan. Att vara på plats är helt klart fantastiskt men tyvärr missar man mycket om man inte kan se eller höra vad som händer. 

Nu väntar en veckas jobb och träning innan det är dags för Paris - Roubaix. Gabbi (som är skadad som ni vet) yppade något om att hon kanske skulle köra motionsloppet ändå - vi får se.

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2017-04-02 20:15


Vilodagar, Ieper och uthämtning av nummerlapp

Det har blivit lite vilodagar de senaste dagarna men vi har varit runt på lite olika ställen ändå. I onsdags var jag till exempel i Bryssel och hälsade på mina kollegor här i Belgien. Det dröjde inte speciellt många timmar innan jag fick ett meddelande från Gabbi;
"När man kraschar och tar emot sig med ansiktet och får åka polisbil hem". Det visade sig vara ganska illa så jag åkte hem för att ta hand om henne.

Vi tittade in på sjukhuset här i Oudenaarde och jag kan varmt rekommendera det om man kraschar här nere. Vi har bara positiva erfarenheter än så länge (fakturan har vi inte sett ännu - men vi är såklart försäkrade). Anledningen till att jag skriver "tittade in" är att det bara tog 1,5 timma från inskrivning till att vi kom ut genom dörren igen efter röntgen med bandage och grejer. Inget brutet turligt nog.

Igår var vi en sväng till en av favoritstäderna här nere - Ieper. En riktigt vacker stad som blev helt jämnad med marken under första världskriget men som efter det restaurerades.

Vissa delar av byggnaderna är kvar men det mesta är helt återuppbyggt efter kriget. Man ser det tydligt på bilden nedan. Lägg märke till alla skotthål på pelaren till vänster. Det där är dom "fina" stenarna som finns kvar.

 

Tänk, allt ovan och resten av staden, helt jämnat med marken.

I sluteskedet av Gent - Wevelgem förra helgen dundrade cyklisterna genom Menin Gate på bilden ovan. Den är så stor att jag fick göra ett panorama, det är därför perspektivet ser lite märkligt ut. Full med namn på stupade soldater från kriget.

Om man åker till Belgien får man inte glömma besöka Ieper.

Idag har vi varit och hämtat ut nummerlappar inför morgondagens motionslopp. Gabbi är skadad och jag har varit förkyld och är fortfarande lite snuvig. Det blir perfekt. Två sjuklingar. Gabbi kommer inte att köra men jag hoppas på det bästa och ger inte upp hoppet om att näsan ska sluta rinna.

Min plan är att eftersom våfflorna är gratis (already paid for) i depåerna så borde jag åtminstone ta mig dit.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2017-03-31 18:13


Varför åker inte fler svenskar hit?

Mallis och Gran Canaria i all ära men där handlar väl allt om träningstimmar och så skarp bränna som möjligt? Distans i bergen, distans på platten, testbacken i Soria, Café con leche i Lucia, bocadillos i Deia och glass Arguineguin.

Disclaimer: det sistnämda kanske säger mer om mina resor än generellt...

När väderguden är snäll mot oss här nere i Flandern finns det inget som slår det här stället.

Gårdagsturen sniffade lite på Koppenberg och dagens tur gick förbi Molenberg, nedför Leberg och sen på vägen hem, Haaghoek fast åt fel håll mot vad som vanligtvis tävlas.

Jag står fast vid att inte cykla upp för de här bestarna ännu. Lördagens motionslopp kommer vara fullt tillräckligt. Mer om loppet kommer när det är dags, såklart.

 
Hittade ett hus som var till salu på södra sidan av Koppenberg med den här hemska utsikten. Aningen bättre än huset som var till salu på toppen av kullen för något år sen. Tänk er att behöva cykla upp för Koppenberg VARJE gång man ska hem från ett karaktärsbildande träningspass. 

 
Trots att det finns riktigt feta träd här nere så är det ganska ovanligt med trähus. Allt är byggt med sten och lera. Jag har flera gånger funderat på om man kanske skulle bli den där dumma svensken som tog med sig sitt trähus från Sverige och ställa upp på någon fin bevuxen leråker.

Det är mindre än en vecka kvar till motionsloppet och jag har tränat ungefär lika många timmar i år som kommer krävas i ett svep på lördag. Min plan är att stanna i depåerna, äta så mycket jag bara hittar och inte bli upprörd när cyklister på damcyklar kör om mig i backarna. Jag tänker skylla allt på elmotorerna. Alla andra har - jag tror jag kommer behöva.

Är ni nyfikna finns mina rundor på Strava här.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2017-03-28 22:18


Måste bara visa - kolla här!

Ser det inte underbart ut?

Jag kände att jag var tvungen att cykla lite i morgonsolen. En helt fantastisk morgon med horder av cyklister ute på de små betongvägarna.


Det här är baksidan av Molenberg. En fin liten backe helt utan folk och kullersten som ligger i vägen där man ska cykla. Jag håller mig borta från kullersten just nu, de klassiska stigningarna kommer ta ut sin rätt nästa helg.


Och när man väl cyklat förbi slutet av Molenberg och tänker "Tur att jag inte valde den där vägen upp ändå" så öppnar sig fälten, man njuter av solen i ansiktet men är fortfarande helt slut av senaste stigningen. Helt plötsligt hör man "PASS OP!!" och en grupp med lokala motionärer flyger förbi. 

Länk till min lilla runda på Strava.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2017-03-26 12:35


Precis framme - i väntan på att få dra på sig cykelskorna

Nu är vi framme.
Efter sju timmar i bil idag, färja över natten och fem timmar bil igår, så är vi äntligen framme i cykelmekka för alla cyklister som längtar efter våren.

Efter en ordentlig middag med sambo och favoritölen Ename Blond (går nog inte att hitta i Sverige) så väntar soffhäng och säng innan jag tänkte jag ge mig ut en sväng på de klassiska vägarna. Frågan är om jag ska ta Molenberg eller Koppenberg först?

Bjuder på sjukt färsk bild från Kattenberg, en ganska snäll men lång uppförsbacke precis vid vårt hus här i Ename. Den används oftast nedför, senast igår i GP E3 Harelbeke. 50-60 knyck är inte ovanligt.

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2017-03-25 19:51


För oss som går i ide börjar strax livet på nytt

Den här tiden på året är lite speciell. Cykelcrossäsongen har sedan ett par månader varit avslutad (eller pausad) här i Sverige. Danskarna hänger i och tävlar “hela” den internationella säsongen, de sista tävlingarna nere i Belgien betas av en och en i någon sorts melankoli. VM är säsongens klimax och tävlingarna efteråt känns avslagna. 

Niels Albert fick en gång frågan om vilken del av säsongen som han gillade bäst och hans svar år så långt ifrån svensk cykelcross som man kan komma. Hans absoluta favorittid på säsongen är just runt och strax efter VM - då temperaturen vänder i Belgien och våren är i antågande. Mer specifikt är det när han på sina långa träningspass kan ta av sig de långfingrade handskarna igen.

Sug lite på det där svaret.
Känslan efter att en hel vinter behövt ha på sig tjocka otympliga handskar.
Du tränar och tävlar. Det blir bara kallare och kallare, mörkare och mörkare men i slutet av den nästan halvår långa tävlingssäsongen där vädret egentligen bara blir sämre och sämre, vänder det och blir ljusare. Varmare. Solens strålar börjar sakteliga värma upp ansiktet och gör sakta men säkert milslånga belgiska åkrar gröna.
Känslan av vår.

Uppe på en av leråsarna utanför Oudenaarde med solen i ansiktet och doften av kogödsel ständigt i periferin.
Uppe på en av leråsarna utanför Oudenaarde med solen i ansiktet och doften av kogödsel ständigt i periferin.

Det är bara någon vecka mellan sista cykelcrosstävlingen och den första landsvägstävlingen i Belgien. Som cykelintresserad finns det inget uppehåll eller tid att vila. Den 25 februari drar min absoluta favorittid igång. 

Omloop Het Nieuwsblad och Kuurne Brussels Kuurne är alltid intressanta på sitt sätt. De påminner på något sätt om Östgötaloppet, enorma förväntningar och nervositet inför en av säsongens första tävlingar. När UCIs WorldTour kommer till Europa och semiklassikerna drar igång - då vet man att våren är på väg.

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2017-02-12 10:01


Cykelsemester är sjukt underskattat.

Den största insikten jag fick med mig från vår resa längs med Kroatiens kust, Sloveniens böljande landskap och Italiens trafikkaos, var just "Underskattat. Det här måste vi göra igen."

Allt började med att vi bokade sittplats på Ryan Airs flygande buss från Skavsta till Rijeka, Kroatien. Priset tur och retur för mig och cykelväskan hamnade på ca 2400kr vilket var väldigt överkomligt. Man får räkna med att cykelväskor kostar runt 600 – 1000kr per färdväg.
Jag hade förbokat första hotellet och sett till att vi kunde förvara våra cykelväskor på hotellet till sista natten då vi skulle komma tillbaka och packa ihop allt igen. Tanken var att boka resterande boende lite beroende på dagsform och väder. Vi ville inte vara tvungna att cykla 100 km i spöregn bara för att ta oss till nästa hotell.
Det fanns några ställen vi ville se längs vägen annars skulle vi allt som det kom. Rutterna skulle vara mer ögongodis än fartmonster. Här kommer lite bilder från vår vecka på cykel.



Pool och närhet till Adriatiska havet. Kan det bli bättre?



På väg ut från Kraljevica dröjde det inte länge innan det var dags att fota vyer. Som ni ser så ovan så hade vi inte så mycket packning med oss. Jag hade enbart sadelväskan och två små väskor fram.



Väl framme i Rabac blev himlen bara mörkare och mörkare. Vi bestämde oss från att fly kusten och tog en transfer till Porec på västkusten av Istriska halvön.



Efter en spännande bilresa på ca 75km där vägar översvämmats och sur chaufför kört alldeles för fort för mitt välbehag så kom solen fram. Skärmar med fotboll fanns överallt.

 

Efter ett snabbt stopp för att köpa vatten fortsatte vi mot Koper i Slovenien.



Längs med kusten i närheten av Novigrad, Kroatien.



Slovenien och Kroatiens västkust var väldigt vackert och hade jättebra cykelvägar väl markerade på kartan i min cykeldator. Det var bara att välja den som gick dit vi skulle och njuta.  



Slovenien. Kommentar överflödig.



Från Koper till Lipiza var veckans kortaste etapp på 35km men oj vad jobbigt. Här i 18%-ig backe. Hade hoppats på serpentiner men icke, backe upp i himlen blev det istället. 

Det kommer helt klart bli fler sånna här resor framöver. Det här är bara början.

 

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (1)

2016-07-11 16:47


Ronde van Vlaanderen Cyclo - helvetet i himmelriket

God morgon cycling lovers!
Idag är den stora dagen - De Ronde fyller 100 år och alla här nere hoppas på att Tom Boonen ska plocka sin fjärde seger och bli först någonsin med fyra segrar. I ärlighetens namn tror jag dock att Cancellara har en större chans att göra det.

Gabbi, Johan och Veronika körde motionsloppet igår och man kan kortfattat säga att det är njutningsfull slakt. Även om sträckningen är historisk, muurarna är sopade och vägarna avstängda för mötande trafik så är det så mycket kullersten och branta höjdmeter som ska avverkas att det är först efteråt man njuter av turen och sin prestation. Att bara ta sig igenom är en prestation i sig.
Gabbi körde 129 kilometersvarianten i år och det är historiskt sett i princip samma sträckning som proffsen men sen organisationen började med att köra Paterberg och Oude Kwaremont flera gånger samt gå i mål i Oudenaarde och inte i Ninove så stämmer inte det längre. Motionsloppet kör alla klassiska stigningar i en bra ordning medan proffsens bansträckning är lite high chaparal.

Efter knappt åtta timmar i sadeln (inklusive ytterst nödvändiga depåstopp) så tror jag Gabbi var rätt nöjd med dagen. :)

Under tiden gänget körde motionsloppet så passade jag på att träffa ägaren till det hotell vi bodde på de allra första gångerna vi var här nere. Han har nämligen satsat lite extra i år och hyrt kontainrar som man kan bo i. Riktigt smidigt och smart. Eftersom hotellsängarna för den här helgen tar slut runt oktober året innan så är en sovplats mitt i smeten värd ganska mycket. För ett hotell med ganska få sängar så är 40 extra bäddar en ganska stor grej.


20 st kontainrar med två bäddar i varje. En utmärkt liten cykelcampling.


På vägen tillbaka till huset hittade jag en liten genväg mellan byarna som var fullt cykelbar men kanske inte någon man vill ha för många möten på. Tänk vad bilisterna ska tycka om man kör två i bredd här...

Nu ska jag iväg och kolla på damernas start dvs hälsa på alla svenskar och kolla på fina cyklar.

Vi ses!

 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-04-03 08:55


Vi hänger väl lite här så länge.

Mitt största vårtecken är vårklassikerna. När cykelcrossäsongens sista tävling körts klart är det bara en vecka kvar till Omloop het Nieuwsblad och sen är allt igång.


Som vanligt hänger vi lite här nere i Oudenaarde, Belgien. Tiden runt Ronde van Vlaanderen och Paris-Roubaix är magisk. Våren har kommit.

Istället för att blåsa motorväg hela vägen från Stockholm ned så har vi på senare år börjat åka till Göteborg och ta färjan till Kiel. På så sätt så kan vi äta och sova gott samtidigt som vi färdas. Visst, det tar lite längre tid än på motorvägen men det är ju skönt att sova också. Prismässigt blir det ingen jätteskillnad. När drivmedel, broavgift, hotell och färjan mellan Rödby och Puttgarten betalats så är man snart uppe Kielfärjans avgift.


Resans första runda blev en lugn tur runt ett gäng kända stigningar som Oude Kwaremont, Paterberg, Koppenberg och här ovan Holleweg. Den direkta översättningen skulle kunna vara "hål i väg" med tanke på hur dålig kullerstensväg det faktiskt är.

Ni lär få se mer kullersten inom kort.

På återseende.

/R 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2016-04-01 16:45


Vill du veta hur växtvärk ser ut?

Jag minns när jag var 13-14 år och växte en centimeter i veckan. Det kändes så i alla fall. Kroppen utvecklades för snabbt för sitt eget bästa, leder och ligament hängde inte riktigt med. Det slutade med ständig träningsvärk. Mina knän tog mest stryk. Fotbollen gjorde inte saken bättre direkt. Jag fick schlatter. Den stora muskeln på lårets framsida som fäster via knäskålen och knäskålssenan nere på skenbenet precis under knäet, sträcker i knäleden. Det brukar oftast gå över med tiden.

Under det senaste halvåret har jag sett att växtvärk dykt upp i cykelcrossens underbara värld. Den stora skillnaden är dock att det inte är knän och leder här utan en hel kontinent som inte riktigt klarar av att hantera den takt intresset för sporten ökar.
Det hela började egentligen redan 2013 när VM arrangerades i Louisville, Kentucky. För första gången skulle USA arrangera ett världsmästerskap i Cykelcross. Det var faktiskt första gången någonsin ett världsmästerskap i cykelcross arrangerades utanför Europa. Mästerskapsbanan placerades i Eva Bandman Park. En park som några år tidigare rustats upp och blivit en permanent cykelcrossbana. En sak som man inte riktigt hade tänkt på eller valt att ignorera var att parken med jämna mellanrum på vintern svämmades över av Ohio River som låg i direkt anslutning. Eftersom den amerikanska säsong inte sträcker sig till början av februari utan brukar sluta i mitten av januari när deras nationella mästerskap går så hade översvämningarna aldrig tidigare påverkat pågående evenemang.
Bara någon dag innan VM 2013 skulle starta så började parken svämmas över och man fick snabbt ändra runt i schemat och hålla alla tävlingsklasser på lördagen istället för herr- och damelit på söndagen.

http://velonews.competitor.com/2013/02/news/rising-river-forces-major-schedule-change-cyclocross-worlds_273328

http://www.cxmagazine.com/louisville-2013-cyclocross-world-championship-course-flooded

http://www.cyclingnews.com/news/miracle-workers-rescue-cyclo-cross-worlds-from-flood/

Organisationen fick bygga vallar för att hålla vattnet borta så att evenemanget gick att hållas överhuvudtaget.
Rent ekonomiskt höll Louisville på att förlora möjligheten att arrangera världsmästerskapet redan 2011 då UCI krävde en ekonomisk och strukturell plan för hur arrangemanget skulle skötas.
Ett kul citat från Bart Wellen och Rob Peeters, två belgiska cykelcrossproffs som åkte till Louisville för att testa banan långt innan sa att dom "inte hittade något som över huvudtaget liknande en cykelcrossbana".

Sven Nys vann det världsmästerskapet i missärförhållanden. Det var knappt plusgrader och sjukt lerigt. Alla frös. Alla. Lite så som cross ska vara.

Det amerikanska mästerskapet i fjol skapade också rubriker i cykelcrossvärlden. Det arrangerades i Austin, Texas i Zilker Park. En park där alla träd är fridlysta. Ovanligt dåligt väder gjorde att banan blev ordentligt lerig och på lördagkvällen kom polis och personer från Austin City Parks and recreations och sa att arrangemanget skulle avbrytas och att junior, U23, dam- och herrelitens starter på söndagen inte fick genomföras. Efter förhandlingar så var det bästa som kunde göras att låta gräsmattan och trädrötterna vila. Söndagens tävlingar flyttades till dagen efter (måndag).
I en värld där många jobbar på veckorna, tävlar på helgerna och själva betalar för sina flygbiljetter och uppehälle, blev detta ett ordentligt ekonomiskt bakslag.

Början av årets säsong skulle gå till historien som den första med inte bara en utan två världscupstävlingar utanför Europa - Las Vegas och Montreal.
Arrangörerna i Vegas har skruvat upp tävlingens status många år i rad och jag har inte hört något negativt om tävlingsarrangemanget. Montreal däremot.
Först var man orolig för att tiden mellan tävlingarna skulle bli för kort. Det var bara tre dagar mellan tävlingarna och på den tiden skulle alla deltagare förflytta sig från ena sidan av USA till Kanada och tvärs över kontinenten. En resa på 4200 km eller 4,5h i flyg.
29 juni annonserade UCI att deltävlingen i Montreal blivit inställd på grund av brist på finansiering och logistikproblem. Än en gång drabbades de som planerat säsongen i förväg, bokat hotell och flygbiljetter från Vegas till Montreal.

http://velonews.competitor.com/2015/06/news/montreal-cyclocross-world-cup-cancelled_375481

Nu händer det alltså igen. Årets veteran-vm har hängt löst ett bra tag verkar det som. Ingen har riktigt vetat var det skulle läggas och UCI har under radarn sökt efter en ny arrangör eftersom Gossau, Schweiz, inte ville arrangera i år igen. Det skulle bli deras tredje år i rad. Den 21 november gick UCI ut med att San Jose, USA fick äran att arrangera tävlingarna. Något som tacksamt togs emot av landets enorma veteranklasser.
Häromdagen blev även det här arrangemanget inställt. Anledning? Finansiering, logistik och arbetskraft.

http://www.cxmagazine.com/2016-uci-masters-cyclocross-world-championships-san-jose-cancelled

Det jag vill se hos den stora kontinenten i väst och deras sätt att ta på på sig stora arrangemang är att stanna upp och tänka. Utvärdera. Klarar vi av det här? Hur gör Belgien och Nederländerna för att gång på gång, vecka in och vecka ut, arrangera världscuper, mästerskap och enskilda tävlingar som i sig är bra mycket större än arrangemangen i USA.
Det arrangeras många riktigt riktigt bra tävlingar i USA men så fort det vankas ett större internationellt mästerskap av något slag så verkar det som att arrangörerna och USA Cycling (deras SCF) chokar. Backa tillbaka offensiven av att internationalisera cykelcrossen och lär av de som arrangerat de största arrangemangen eller dra i handbromsen mycket tidigare.

På sikt försvinner både schlatter och växtvärk av sig självt men under tiden det gör ont så finns det lite saker man kan göra. Ta reda på orsaken och ett sätt att lindra värken på. 

Skriv ut Permalink Kommentarer (0)

2015-12-13 10:38


MerRobin Hedström

Cykelcross, prylar och samkväm är tre viktiga hörnstenar i cykelintresset för Robin som varvar högintensiva träningspass med fikarundor, om de inte går att kombinera. Ser den fantastiska regionen Flandern i Belgien som sitt andra hem.

Instagram: robinhedstrom
Twitter: robin_hedstrom

Arkiv

  1. > April 2017
  2. > Mars 2017
  3. > Februari 2017
  4. > Juli 2016
  5. > April 2016
  6. > December 2015
  7. > November 2015
  8. > Oktober 2015
  9. > September 2015
  10. > Augusti 2015
  11. > Juni 2015
  12. > April 2015
  13. > Mars 2015
  14. > Februari 2015

Mest lästa

Kategorier

  1. > Cyclocross
  2. > Cykelhistoria
  3. > Cykelkultur
  4. > Landsväg
  5. > Meka
  6. > Profiler
  7. > Prylar
  8. > Teknik
  9. > Träning
  10. > Tävlingar

Etiketter

  1. > Belgien
  2. > Bromsar
  3. > Canyon
  4. > Cykelcross
  5. > Däck
  6. > Lånecyklar
  7. > Shimano
  8. > Spanien
  9. > SRAM
  10. > Träning
  11. > Träningsläger

Följ oss på Bicycling twitter_symbol fb_symbol

Medlem / Prenumerant

Logga in

Logga in eller ansök om
gratis medlemskap.

Sök på Bicycling.se



Få vårt nyhetsbrev!

Annonser