Vi möter bragdguld-vinnaren Johan Olsson | Bicycling.se
Cykelkultur

Vi möter bragdguld-vinnaren Johan Olsson

6 feb 2014

Triumfen på VM-femmilen i Val di Fiemme gick rakt in i alla svenska idrottshjärtan. Just för att svensken klarade det som ingen trodde var möjligt. Bicyclings Niklas Instedt har träffat Johan Olsson – bragdskidåkaren som älskar att cykla.

Sedan den aktuella OS-säsongen, vinterspelen i Sotji invigs som bekant den 7 februari, drog igång i maj med landslagsläger på Mallorca, har Johan Olsson lyckats hålla sig ovanligt skadefri och kry. En försäsong som ser ut att bli karriärens mest träningsintensiva.

– När jag förbereder mig inför min sista vinter på elitnivå vill jag göra det till 110 procent, och inte lämna något åt slumpen. Jag har under våren och sommaren helt enkelt velat se hur mycket jag kan och orkar träna, säger skidåkaren när Bicycling träffar honom hemma vid köksbordet i Östersund.

Du är inte rädd för att bränna för mycket krut?

– Jag känner att jag klarar av mycket och vågar satsa, uppoffringar som förstås kan innebära ett misslyckande. En balansgång man måste våga utsätta sig för om man vill lyckas på världsnivå.

När den blågula truppen samlades på Mallorca handlade det inte bara om rullskidor, det blev även en hel del jagande på cykel längs öns branta serpentinvägar.

– När vi i landslaget sätter oss på hojarna blir det genast tuppfäktning, till skillnad från när vi åker rullskidor där alla vet vem som är bra på vad. Det brukar bli timmar av tokkörning med inlagda spurter och bergspriser. Långt ifrån ett idealiskt sätt att träna cykel på, även om passen i slutänden alltid blir vansinnigt hårda.

Du hör till dem som vinner bergsprisen?

– Ja, fast på våren hänger det mycket på vem som hunnit träna hårt eller inte. Men blir det riktigt långa och tuffa stigningar brukar jag och Marcus (Hellner) hålla oss framme, och det gör vi väl även när det går rejält uppför på skidor, eftersom vi inte hör till tungviktarna, säger landslagets främste bergsget.

För Olsson har cyklandet blivit ett lustfyllt men också nödvändigt inslag i träningen för att hålla den hårt ansatta kroppen i ett så skadefritt skick som möjligt. När han för en tid sedan drogs med en smärtande hälsena var cykla det enda han kunde göra i träningsväg.

– I fysisk mening ligger löpning närmare klassisk skidåkning, även om det sliter betydligt mer på kroppen. Efter ett fem timmar långt pass på cykeln är jag i regel så trött att jag knappt kan stå, det blir ett jäkla stimuli på benen, och då är det soffan som gäller. Turer som gärna får vara kuperade, så att man kan stå upp och trampa och verkligen jobba med överkroppen, så att syreupptagningen kommer igång.


Vill du läsa hela den här artikeln?

Det här är början av en artikel från Bicycling nummer 9 / 2013.
Du kan läsa hela artikeln och tidningen digitalt genom följande:

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttiofyra med siffror i fältet här



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!