Cykelstjärnor vi minns: Francesco Moser | Bicycling.se
Cykelkultur

Cykelstjärnor vi minns: Francesco Moser

29 jul 2018

I Italien har det alltid funnits en törst efter nya cykelstjärnor att dyrka. Francesco Moser verkade vara klippt och skuren för rollen, men hans svaghet i bergen hindrade honom från att nå hela vägen.

När "Sheriffen", som Francesco Moser kom att kallas, slog igenom i mitten av 1970-talet visade han alla de kvaliteter som krävs för att bli italiensk cyklings nya poster-boy. Han var lång, muskulös och det vilade en air av kraftfullhet, men ändå aristokratisk förfining över honom. Dessutom visade han snabbt att han hade en vinnarskalle av sällan skådat slag.

Genombrottssegern i Paris-Tours, 1974 och i Giro di Lombardia året därpå, bäddade för några framgångsrika år i slutet av 1970-talet och början av 80-talet. Moser vann bland annat favoritloppet Paris-Roubaix tre gånger i rad, mellan åren 1978 och 1980, och hans sju pallplatser i tävlingen totalt, slås endast av "Mr Paris- Roubaix", Roger De Vlaeminck. Till karriärens absoluta höjdpunkter måste segern i 1984 års Giro d'Italia, och världsmästartiteln från 1977 räknas.

Den välbyggde Francesco Moser hade en stillsam elegans över sin perfekta cykelstil. Han var en imponerande syn i sadeln. Moser formligen forsade fram på vägarna. Den som över axeln såg honom närma sig bakifrån kände ofta paniken smyga sig på.

Men den stora kroppshyddan gjorde att Francesco Moser inte var den mest lämpade för att bli en bergsspecialist. De lättare åkarna kunde sticka iväg uppför backarna medan Moser verkligen fick kämpa för varje kilometer.


Nervkittlande rivalitet 

Cykelhistorien innehåller många berömda rivaliteter. Som den mellan Alfredo Binda och Learco Guerra, eller mellan Fausto Coppi och Gino Bartali. Precis en sådan relation av inbördes kamp uppstod på 1970-talet i Italien, och Francesco Moser spelade en av huvudrollerna.

Motståndaren och antagonisten var Giuseppe Saronni, och deras bittra kamp delade Europas cykelentusiaster. Vem var egentligen den vassaste? Saronni hade, precis som Moser, vissa problem på bergsetapper. Men då Saronni var en utsökt sprintspecialist, var det bäddat för bittra bataljer ända in på mållinjen.

Tog cykelsporten in i framtiden

Dessvärre kom de båda cyklisterna i viss mån att överskuggas av den samtide giganten, Bernard Hinault. Fransmannens utsökta allroundförmåga och segrar i hemlandets Tour, i Spanien runt och Italien runt, fick många andra storheters prestationer att blekna i jämförelse.

Men Francesco Mosers namn är inte bara synonymt med fina segrar och rafflande bataljer. Hans kanske mest varaktiga bedrift kretsar kring användandet av aerodynamisk utrustning.

Moser slog 1984 Eddy Merckx tolv år gamla timrekord på bana. Merckx notering på 49,431 kilometer, fick vika sig för Mosers 51,151 kilometer. Cykeln Moser färdades på hade bland annat diskhjul istället för konventionellt ekrade hjul, och en sluttande ram försedd med ett "kohornsstyre".

Även om rekordet kom att ifrågasättas, just på grund av den speciella cykeln, var det delvis Francesco Mosers förtjänst att cykelsporten nu på allvar började utnyttja dessa aerodynamiskt förfinade produkter för att kapa sekunder i kampen mot klockan. Rekordet fick ännu ett moln över sig när Moser senare erkände att han hade använt sig av bloddopning för att slå Merckx rekord. Men metoden han använde sig av var inte olaglig när rekordet sattes

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet tjugosju med siffror i fältet här



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!