Cyklisten som kunde tala med hästar | Bicycling.se
Cykelkultur

Cyklisten som kunde tala med hästar

  Foto: David Elmfeldt
29 maj 2019

Krönika: Väl medveten om att ryttare ibland upplever cyklister negativt brukar jag ligga lågt om det uppstår situationer där vi på hjul egentligen inte har något att be om ursäkt för. Men den här gången fick jag bita mig extra hårt i tungan.

Vid Fiskartorpet, mitt i Nationalstadsparken, har vi i bästa samförstånd med Djurgårdsförvaltningen enats om att en rad aktiviteter ska mötas i en och samma skog. Däribland cykling. Men det förutsätter att vi skapar flöden som motverkar friktion mellan olika nyttjare. Därför försöker vi dra mtb-lederna med respekt för ryttare och löpare genom att till exempel förhindra möten eller korsningar där det går fort. Och överlag hålla oss på bra avstånd i den mån det går.

Den här dagen kommer jag gåendes med en skottkärra till ett färskt dubbelhopp när jag möter en ryttare. I hoppet. På hästen. Trots att hon var medveten (?) om felplaceringen bemöts jag aggressivt. Jag säger hej. Hon säger surt ”Det är väldigt ofta ni cyklister skrämmer våra hästar”. Egentligen hade jag all anledning att höja rösten och påpeka att hennes ridspår faktiskt var en bra bit därifrån. Och att hon just trampat sönder mina fina hopp. Men jag börjar lära mig att det är svårt att bli kompis med någon genom att vara arg. Och även om jag är en usel ryttare så gillar jag hästar. Och framför allt gillar jag att skapa en schyst stämning, oavsett vilket intresse som driver människor till naturen. Jag förklarar att en stor anledning till att vi överhuvudtaget bygger en särskild mtb-led är för att just undvika det hon upplever som ett problem. Men att det förutsätter att hon också håller sig till sina särskilda ridspår och inte free-rider.

 Jag är generellt emot stora förbudsskyltar, för att det mest bidrar till ett negativt anslag. Jag tilltalas mer av förstånd. Och genom att skapa inspirerande cykling längs särskilda leder kommer cyklisterna, nästan automatiskt, att hålla sig ifrån möjliga konflikthärdar. Utan att förbudsskyltar behövs. När ryttaren märker att jag inte är särskilt offensiv utan faktiskt har goda avsikter, så mjuknar hon något. Och erkänner att dubbelhoppet ”kändes lite konstigt” att rida över …

Några veckor senare träffar jag henne igen, på ett annat ställe i skogen. Då är humöret bättre. Kanske för att hon då befinner sig på sitt ridspår som jag ska korsa. Lite försiktigt lyfter hon frågan om det skulle vara möjligt att mtb-spåret i stället passerar ridspåret en bit därifrån eftersom sikten inte är så bra vid den befintliga korsningen. Och att det är en sträcka där ryttarna gärna dra på i hög fart. Diskussionen blir konstruktiv och slutar med att vi ringar in en bättre korsning, utifrån deras önskemål. Och som inte försämrar cyklingen. Det positiva samtalet avslutas med att hon frågar om lite tips för vad man ska tänka på när man köper en ny cykel. Jag tror inte vi hade hamnat i den diskussionen om jag skällt ut henne för att hon trampade sönder mitt fina dubbelhopp. Fast jag var nära.

Tips till dig som vill bli kompis med ryttare

Hästar är lättskrämda. De är också flyktdjur, vilket betyder att de kan reagera instinktivt på eventuella faror genom att fly. Hästar och ryttare har också olika erfarenheter med sig i bagaget och reagerar olika i skarpa lägen. Och en skrämd häst är inte bara en fara för ryttaren, utan kan också bli en fara för cyklisten eller andra i närheten. Därför måste du som cyklist sakta ner i god tid, kanske rent av stanna helt och få kontakt med ryttaren. Så snart ni har dialog kan ni diskutera hur mötet bäst sker. Genom det blir det sannolikt inte några sura miner eller onödig friktion. En ringklocka är ofta bra för att göra sig hörd, utan att höja rösten. Men hästar föredrar generellt en röst framför ringklocka.

Andreas Danielsson är en usel ryttare, men rider gärna. Han bygger gärna hopp för cyklister, men helst inte för hästar. Däremot bygger han gärna broar med ryttare, i den mån det går, utifrån att hästar inte verkar gilla cyklar lika mycket som honom. Andreas undrar också hur det kommer sig att ryttare ibland är av uppfattningen att en 10 kilos cykel med mjuka gummidäck sliter på naturen, när deras egna fordon väger 1 000. Och gör avtryck som får Novemberkåsan att framstå som en smekning. Men det är inget han skulle säga högt, så att någon hör det.

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet trettiosju med siffror i fältet här

Kommentarer


2019-06-05 01:24   Karloskar rexgård

Jag har gått och funderat flera dagar på denna artikel och tycker att jag blir alldeles varm inombords . Den säger mycket mer än vad den beskriver i klartext . Det är ingen skillnad från att vi tex går och handlar. Jag hade velat dela denna artikel på Facebook men det går ej .

Tack för de fina orden! När det gäller delning så finnsdet en liten delaknapp till vänster om ingressen i texten, annars går det även att kopiera länken och dela den i sitt fejsbookflöde.

 

2019-06-03 20:42   Göran Pihl

👍🏽

 

2019-06-03 10:56   Jens Gustavsson

Bra skrivet! Ta för vana att alltid till tala en ryttare du möte och ropa gärna när du kommer cyklande bakifrån. Det är lika mycket för att lugna hästen som ryttaren, hör hästen att det är en människa som kommer så brukar den bli lugnare. Det handlar som vanlig med att visa hänsyn för varandra, så vi kan ta det av den fina natur vi har och slipper en massa förbudsskyltar.

 

2019-05-30 12:29   Soffi Killberg

Jag skickade den till Hippson och ser nu att de delat den på Facebook.
Bra jobbat Andreas :)

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!