Cyklister vi minns: Fausto Coppi | Bicycling.se
Cykelkultur

Cyklister vi minns: Fausto Coppi

31 mar 2018

Italienaren Fausto Coppis karriär hade allt. Han vann de största segrarna och behärskade bergen lika bra som spurterna. Den mytomspunna rivaliteten med Gino Bartali gav tävlingarna en extra krydda.

Fausto Coppis föräldrar var ofta oroade över sin sjuklige son. Han visade heller inget som helst intresse för skolan. Det enda som verkade kunna fånga hans intresse var en rostig cykel som han funnit i familjens källare. Coppi föddes 1919 och hoppade av skolan som 13-åring, för att ta tjänst hos en lokal slaktare. Detta gav inga stora inkomster. Men hans morbror rördes av Faustos cykelintresse, så han beslöt att skänka den unge Fausto de 600 lire han behövde för att köpa en tävlingscykel. När Coppi mottog gåvan brast han ut i glädjetårar. Investeringen skulle visa sig vara god, även om de första triumferna inte gav några feta segercheckar. Det första loppet som Coppi vann, som 15-åring, inbringade 20 lire och en salamimacka. När han fyra år senare vann sin första seger som licensierad åkare blev belöningen en väckarklocka.

I en klass för sig

I början av 1940-talet fick alla upp ögonen för Coppis förmåga. Under decenniets första år vann han Giro d'Italia. Åren 1949 och 1952 vann han både det italienska girot och den franska touren under samma säsong. Hemligheten bakom framgångarna? Fausto Coppi, eller "mästarnas mästare" som han kallades, var helt enkelt överlägsen i alla egenskaper som utmärker en god cyklist. I tempoloppet var han snabbast, i bergen var han starkast och i spurterna fullkomligt omutlig. Samtida cykelskribenter berättar att han mellan åren 1946 och 1954 aldrig blev upphunnen när han väl gått loss från klungan.

Gammalt mot nytt

En av få cyklister som kunde bjuda Coppi en match, var landsmannen Gino Bartali. Bartali var stjärnan som uppkomlingen Coppi kastat ner från tronen, något som den äldre åkaren inte kunde acceptera. Deras rivalitet är den kanske mest klassiska inom cykelsporten. Bartali var representant för det djupt troende och traditionsbundna Syditalien. Coppi var stadsmänniskan, modern och utan förhoppningar på att skyddshelgon eller gudomliga krafter skulle hjälpa honom till segrar. Coppi experimenterade istället flitigt med träningsupplägg och kost. Han har också omnämnts som den som på allvar introducerade dopningen, något som då inte var förbjudet. Men trots att han själv nyttjade prestationshöjande substanser flitigt, varnade han unga åkare för att förstöra sina kroppar och karriärer.

Retade upp påven

Slutet av Fausto Coppis karriär blev kantat av skandaler. Trots att han var en gift man inledde han en affär med en kvinna som också hon var gift. Men äktenskapsbrottet avslöjades och hela Italien rasade. Polis gjorde razzia mot deras kärleksnäste och till och med påven, Pius den tolfte, fördömde honom. I det konservativa och religiösa Italien var skilsmässa inte att tänka på. Traditionen med att påven välsignade Giro d'Italia fick läggas på is, då kyrkans överhuvud inte kunde acceptera att "syndaren" Coppi fanns i startfältet. Många åskådare bespottade den forne hjälten när han svepte förbi. Förnedringen var total. Psykiskt mådde Fausto Coppi ytterst dåligt i detta senare skede av den långa karriären. Hans yngre bror omkom i en cykelolycka och till råga på allt var Coppis fysik vid det här laget haltande. Fausto tvingades därför proppa i sig allt mer droger för att orka loppen.

Död men inte glömd

När han 1959 besökte Burkina Faso i Afrika för ett uppvisningslopp drabbades han av malaria. Effekterna av det ändade slutligen hans liv, endast 40 år gammal. Hans död omgärdas av en rad bisarra rykten om att han skulle ha förgiftats, men det är något som aldrig kunnat bevisas. När man ska försöka utse tidernas bäste cyklist är Fausto Coppi ofta ett återkommande namn. De flesta är överens om att det är i det närmaste dött lopp mellan honom och belgaren Eddy Merckx. Men deras åkstilar skiljde sig markant åt. Eddy Merckx var den obändige som på ren vilja, fysik och tjuskallighet fick konkurrenterna att vika ner sig. Men Fausto Coppi var något helt annat. Hans åkning var ren och skär elegans. Den trollband åskådarna och frustrerade motståndarna på ett sätt som aldrig kommer att glömmas bort.

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet nittionio med siffror i fältet här



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!