Elektroniska Campagnolo är här! | Bicycling.se
Prylar / Landsväg

Elektroniska Campagnolo är här!

10 feb 2012

Efter åratal av rykten och mängder av prototyper kommer nu Campagnolo äntligen ut med sina elektroniska växlar på marknaden.Vi åkte till Sicilien för att testa deras Super Record EPS på Etnas sluttningar.


Redan 1992 började Campagnolo att arbeta på en elektronisk grupp. Under dessa nästan 20 år av utveckling har man stött på en mängd problem och utmaningar som man varit tvungen att lösa innan man kunnat gå ut på marknaden med en färdig produkt (Läs mer i faktarutan om Campagnolos elektroniska resa).



Under tiden har deras huvudkonkurrent Shimano redan hunnit lansera både Dura Ace och Ultegra som elektroniska grupper. Därför har pressen nog varit hård på ingenjörerna i Vicenza. Samtidigt kan man nu dra nytta av att deras japanska konkurrenter redan har banat väg för elväxlar på marknaden.

Campagnolo lanserar nu två elektroniska grupper: Record EPS (Electronic Power Shift) och Super Record EPS. Det som skiljer dessa grupper åt är materialvalet i vissa komponenter, 86 gram och framförallt priset. Vi testade Super Record EPS, men skillnaden i prestanda jämfört med Record EPS är troligen försumbar. Något pris är ännu inte fastställt för den svenska marknaden, men på Campagnolo säger man att Record EPS kommer att ligga på en prisnivå som gör att den kan konkurrera med Shimano Dura Ace Di2. Det betyder antagligen att Super Record EPS kommer att göra själ för namnet och vara superduperdyr.

Likeheter och olikheter
Precis som hos Shimano får de elektroniska växlarna sin kraft från ett ett batteri som sitter monterat på det undre ramröret. Däremot kan man inte ta loss batteriet från cykeln när det ska laddas. Hela cykeln måste alltså baxas till en elkontakt. Eftersom en cykel utrustad med EPS kommer att ha en prislapp som gör att den knappast någonsin kommer att stå i något källarförråd när man inte använder den, så kanske det i praktiken inte spelar så stor roll. Batteriet uppges räcka till 1 500–2 000 km,beroende på hur mycket man kör,innan det behöver laddas. Det är också i batteriet som systemets ”hjärna” sitter.

Mellan växelreglagen och batteriet sitter en liten dosa kallad DTI (Digital Tech Intelli- gence) som kan placeras på styrstammen eller på bromsvajerhöljena. Den omvandlar impulserna från växelreglagen till digitala signaler och kommunicerar med ”hjärnan”. På den sitter också en LED-lampa som visar batterinivån. Alla elektroniska komponenter är vattentäta och ska fungera även efter 30 minuter i vatten på en meters djup.

Till skillnad från Shimano så har Campagnolo valt att behålla samma typ av växelreglage som på de mekaniska växlarna. Det betyder att varje funktion har en egen spak. Däremot har man förändrat ergonomin en del. På de mekaniska växelreglagen står den lilla spaken på insidan av styret rakt ut, detta för att ge tillräcklig hävstångseffekt för att kunna dra vajern.



Eftersom det inte är nödvändigt med elektroniska växlar är det nya reglaget mer nedåriktad och mjukare i sin form. Men vad som kanske är viktigare är att man flyttat ner placeringen av den, så att det nu är betydligt lättare att växla när man har händerna i bocken. Campagnolo har också jobbat hårt för att man ska känna ett distinkt ”klick” när man växlar. Många av teståkarna upplevde det som en markant förbättring jämfört med Shimanos system, där det ibland kan vara svårt att avgöra om man trycker på rätt knapp, eller att man växlar av misstag för att man råkar komma åt någon av knapparna.

Vi misstänker att den skillnaden är något man framförallt kommer att uppskatta i kallare väder när man cyklar med långfingervantar.

Innanför det inre reglaget sitter en liten ”modeknapp”. Den används när man ställer in grundinställningarna för växlarna med cykeln monterad i ett mekställ. Campagnolo kallar det för Zero Setting. När man väl har gjort det ska man normalt sett inte behöva bry sig om inställningarna på växeln något mer. Men vid till exempel ett hjulbyte (en inte helt ovanlig situation i tävlingssammanhang) kan man använda knappen för att finjustera växlarna medan man cyklar (Riding Setting).



”Multishifting”
Kedja, vevparti, kassett och bromsar är samma som för de mekaniska grupperna och de fungerar förstås lika bra här som där. Klokt nog har man formgivit gruppen så att den kommer att passa med Di2-dedikerade ramar.

Det är helt klart att växlingen med Record/Super Record EPS är i absolut toppklass. Det är snabbt och precist, även när man står upp med full kraft på pedalerna. Och även om bakväxeln imponerar mest på oss som ingenjörskonst, så är det kanske i framväxeln man upplever den största skillnaden jämfört med ett mekaniskt system. Motorn som driver växeln växlar med större kraft jämfört med när man spänner eller lättar på en vajer. Det sker också en liten ”överväxling” varje gång, det vill säga att framväxeln rör sig lite extra i sidled, för att sedan återgå till rätt position, allt för att underlätta växlingen.

Framväxeln tar också hänsyn till vilken position kedjan har på kassetten där bak. Det gör att man själv inte behöver justera framväxeln för att undvika kedjeskrap. Shimanos elektroniska grupper kräver en knapptryckning för varje växling, vilket ju är en liten försämring jämfört med deras motsvarande mekaniska grupper.



På Campagnolos mekaniska grupper kan man växla ner fem steg i taget och upp tre. Men med Record/Super Record EPS kan man nu, genom att hålla inne reglaget, växla elva steg i båda riktningarna, man kan alltså vandra över hela den 11-delade kassetten med en enda knapptryckning. Enligt Campagnolo tar hela operationen 1,5 sekunder (utan att ha försökt mäta så tyckte vi att det verkade stämma när vi provade själva).

Det här är kanske inte något man alltid har nytta av, men i en tävlingssituation i mycket kuperad terräng kan vi se att funktionen kan komma väl till pass, både när man passerat ett krön och när en nerförsbacke följs av en brant uppförsbacke. Det finns ingen indikator som visar hur många steg man växlar, så det är upp till cyklistens fingertoppskänsla att avgöra hur länge man ska hålla inne knappen för ett givet antal steg. Vi förmodar att det är något man blir bättre och bättre på att avgöra ju längre man använder växlarna.



Även om Campagnolos nya elektroniska växlar är lätta att tycka om och imponeras av, så känner vi givetvis samma tveksamhet som vi känner inför Shimanos elektroniska system. Är elektroniska växlar verkligen lösningen, och i så fall på vilket problem? För även om växlingen förbättras jämfört med de mekaniska systemen, så är det tveksamt om det är tillräckligt för motivera prisskillnaden.De mekaniska växlarna fungerar så pass bra att det är svårt att känna något riktigt sug efter elektronik. Personligen tycker jag också att ett mekaniskt system har ett visst värde i sig: Man behöver inte vara ingenjör för att förstå någorlunda hur det hela fungerar och själv serva de olika delarna.

Med mer elektronik i cyklarna hamnar vi farligt nära där vi är med våra bilar idag: de är nästintill omöjliga att laga själva och skulle vi ändå försöka så ryker antagligen alla garantier all världens väg. Men vi vill ju inte framstå som allt för teknikfientliga!

Elektroniska växlar levererar prestanda i absolut toppklass, och för de som inte har några ekonomiska bekymmer och alltid vill ha det senaste och det bästa är de ett givet val. Faktum är att vi rekommenderar alla med mycket ekonomiska muskler att köpa dem. På så vis kommer de med tiden att bli allt billigare att införskaffa för alla oss andra.

Bra och dåligt

+ Utmärkt växlings- funktion. ”Multi- shifting”. Lättare än Shimanos elektroniska växlar.

− Utan att veta det slutgiltiga priset vågar vi nog sätta det på minussidan. Fortfarande tyngre än motsvarande mekanisk grupp.


Campagnolos elektroniska historia

Campagnolo började sitt arbete med ett elektroniskt växelsystem redan 1992, för nästan 20 år sedan. Det var på den tiden när kassetterna var 8-delade som mest! På resans gång har man gjort versioner också för 9-, 10- och slutligen 11-delade kassetter. Många av dessa versioner har också testats av olika proffslag, nu senast Movistar.

I början fanns helt enkelt inte tekniken för att kunna göra ett tillräckligt lätt och smidigt system. Dessutom har elektronikens fiende nummer ett – vatten – ständigt varit ett problem. År 2005 var man nära en introduktion av en tiodelad elektronisk grupp. Gruppen fungerade bra och hade framgångsrikt testats av bland annat Saeco och Caisse d’Epargne. Den hade också visat sig stå emot vädrets makter utan problem – så länge man cyklade, vill säga. Under det årets Giro d’Italia var det flera cyklars växlar som slutade att fungera efter en åktur i hällregn på ett biltak i 150 kilometer i timmen. Så Campas ingenjörer fick återvända till ritbordet. Arbetet försenades också av att man valde att prioritera arbetet med att utveckla den 11-delade kassetten.

 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sextioåtta med siffror i fältet här



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!