Emma 1:a och Alexandra 2:a | Bicycling.se
Landsväg

Emma 1:a och Alexandra 2:a

  Foto: Orica-AIS
31 maj 2014

Det går fortsatt riktigt bra för svensk damcykel. Emma Johansson vann på fredagen den holländska landsvägstävlingen Boels Rental Hills Classic, samtidigt som Alexandra Engen blev tvåa i sprint i MTB-världscupen i Albstadt.

Genom styrka och taktik lyckades Emma Johansson (Orica-AIS) spurtslå motståndarna Roxane Knetemann (Rabobank-Liv) och Ellen van Dijk (Boels-Dolmans) i Boels Rental Hills Classic i Holland under fredagen. Det är Emmas femte seger den här säsongen, och den sjunde för Orica-AIS.

– Det kändes riktigt bra idag, banan passade mig och jag körde smart. Jag är verkligen glad över segern, säger Emma .

Lagkamraten och australiensiska mästaren Gracie Elvin kom iväg i en tidig utbrytning på den kuperade banan och lyckades hålla klungan på ett lagom avstånd.

– Vi var angelägna om att sitta med i en tidig utbrytning för att vårt lag inte skulle behöva stå för grovgörat, så att vi istället skulle kunna spara de cyklister som inte riktigt är lämpade för den här typen av bana, säger sportdirektör Martin Barras.

När Elvins utbrytning körts in gick Emma Johansson iväg i en grupp med fem andra cyklister. Den sex starka utbrytningen bestod av Roxane Knetemann (Rabobank-Liv), Sabrina Stultiens (Rabobank-Liv), Ellen van Dijk (Boels-Dolmans), Katarzyna Pawlowska (Boels-Dolmans) och Amy Pieters (Giant Shimano), och snart hade de två minuter tillgodo på klungan.

– Vi blev lite förvånade när den vinnande utbrytningen gick iväg redan i mitten av tävlingen, men vi var nöjda med sammansättning av cyklister. Eftersom Amy Pieters var med fick Emma hade en naturlig allierad, eftersom både Dolmans och Rabobank hade två åkare var. Det gjorde det lite lättare för oss, säger Barras.

– Jag var inte helt bekväm med den utbrytningen först. Jag hade hoppats få med mig någon mer från laget, till exempel Amanda Spratt, säger Emma.

– Men när vi hade fått två minuter efter tio kilometer förstod jag att det här skulle hålla hem och jag blev tvungen att bidra för att alla skulle hjälpa till med farthållningen. 

Med tjugo kilometer kvar till mål hade Emmas grupp ett försprång på tre minuter och Ellen van Dijk attackerade.

– Jag hade inga problem att följa med henne, och då tappade vi Sabrina och Katarzyna. Det var perfekt för mig – istället för fyra cyklister från två lag, hade nu ingen av oss som var kvar några lagkamrater med oss.

Knetemann gjorde nästa attack, men Emma kände sig aldrig hotad eftersom hon var säker på att Knetemann inte skulle kunna hänga med uppför Cauberg.

– Vi gick ikapp Knetemann i botten av Cauberg, och sedan attackerade jag strax före krönet. Amy satt som limmad på mitt hjul, så jag fick ingen lucka där, och det verkade som att Ellen fick  gräva riktigt djupt för att gå med oss. 

Även Knetemann kämpade sig tillbaka till den ledande trion, men tappade igen när Emma gjorde sin sista attack vid fyra-kilometersmärket.

– Amy och Ellen hämtade in mig igen med två kilometer kvar, säger Emma som då började förbereda sig på en uppgörelse mellan de tre.

– Jag var den sista in i kurvan vid 350 meter, men gick på insidan. Jag fick en bra lucka ut ur kurvan och kunde hålla linjen. Mjölksyran sprutade ur öronen på mig, men jag tog spurten.

– Emma var helt fantastisk i den sista backen. Det var helt klart så att den bästa cyklisten vann idag, säger Barras.
 


Segersviten bröts för Alexandra Engen

Alexandra Engen var trots allt nöjd med sin andraplats i fredagskvällens världscupsprint i mountainbike i tyska Albstadt.
– Jag hade inte de där "jättebenen" men är ändå tvåa. Det är väl inte dåligt, säger sprintdrottningen efter sin tredje raka pallplats i sprintcupen.

 

Efter att ha vunnit de två första sprintloppen i världscupen var svenskan favorit också i Albstadt. Hon var också snabbast i kvalet – men det höll på att gå illa i kvartsfinalen.
– Det var orutinerat. Jag hade inte riktigt koll på alla sista biten in mot mål och det var mycket tur att jag tog mig vidare, säger Alexandra som bara var ett halvt cykelhjul från att få kliva av tidigt i tävlingen.
I finalen ryckte schweiziskan Kathrin Stirnemann åt sig ledningen direkt – ett försprång hon aldrig släppte.
– Jag försökte jaga ikapp men det gick inte. Hon var bättre den här gången men jag är väldigt nöjd ändå. 1-1-2 på de tre första sprintloppen är väl godkänt...

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttiosju med siffror i fältet här



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!