En gång var jag Indurain | Bicycling.se
Cykelkultur

En gång var jag Indurain

7 jul 2017

KRÖNIKA: Året var 1997 och jag var förälskad i internet. Jag bodde fortfarande hemma med mina föräldrar och regeln var att jag bara fick surfa två timmar om dagen på grund av kostnaden. Jag väntade tills de hade somnat och så satt jag hela nätterna, tills det var dags att gå till skolan på morgonen.

Vi hade uppringningsmodem och dess karaktäristiska ljud blev soundtracket till allt man kunde hitta på nätet, redan då. Min passion var internationella chat rooms, för där kunde man prata om cykel.

Mitt nickname var Indurain, och det visade sig locka två olika sorters personer. Dels var det de som verkligen trodde att jag var Miguel Indurain. Jag brukade driva lite med dem och säga att jag var Prudencio, Miguels yngre bror, det brukade få dem att tröttna efter ett tag.

Namnet lockade även dem som mycket väl förstod
att jag inte var Miguel utan bara ett cykelfan, men
som ville snacka lite ändå. De kom från alla hörn
världen, gemensamt hade de att de var engelsktalande och att de alla var män.

En av de som förstod var Fransisco Gonzalez från Miami. Han hade ett nyhetsbrev som handlade om cykel och som skickades ut till en diger skara läsare, däribland Mick Jagger, vars mailadress Frank hade fått i utbyte mot ett heligt löfte om att aldrig någonsin dela den vidare. Frank hade läsarna, men han saknade informationen.

Det var tidigt på året 1997. Cyclingnews.com hade just startat från ett radhus i Surry Hills, Sydney och det var ännu två år tills Lance Armstrong skulle vinna sin första Tour de France. Cykel var i högsta grad en europeisk angelägenhet. I Australien, Sydafrika, USA och Storbritannien ville man veta allt som hände, när det hände, men man fick vänta tills nästa nummer av CycleSport fanns i butikerna.

Jag, däremot, hade loppen på teve tack vare ett utmärkt svenskt Eurosportutbud – hela klungan i vardagsrummet. Jag skolkade, tittade på cykel och hängde på nätet. Mina lärare måste ha tänkt att det där blir det aldrig någonting av, missa engelskalektionen för att sitta hemma och skriva? GP Ouverture, Tropheo Laigueglia, Tour Med. Armvärmsklädda cyklister mot blekgula kalkstenshus och vårkalla medelhavsvägar. Tirreno­Adriatico, Paris­Nice. Värmen som steg och träden som knoppades. Omloop Het Volk och Nokere Koerse. Ett steg norrut och kylan och armvärmarna var tillbaka igen.

Jag tittade och jag skrev. Min text var klar nästan omedelbart när de gick i mål, och den gick från Stockholm till Miami och vidare ut i världen.


Inte riktigt live, men inte heller långt därifrån. Ett närapå livereferat långt innan de sidor som många idag får liverapporter ifrån, ens fanns.

Kort därefter blev jag kontaktad av Cyclingnews.com. De ville göra något liknande, de ville också ha rapporter, och jag tackade ja och gick vidare med Franks goda minne. Cyclingnews skulle komma att bjuda på många oförglömliga upplevelser under åren som följde, men jag glömmer heller aldrig Frank och hans nyhets­brev och tiden när vi uppfann nästan­live­rapporten.

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttiosju med siffror i fältet här



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!