Intervju med Eddy Merckx - del 2 | Bicycling.se
Cykelkultur

Intervju med Eddy Merckx - del 2

25 aug 2013

Många hävdar att han är den mest komplette cyklisten. Någonsin. Hans resultatlista indikerar otvetydigt att de har rätt. Läs fortsättningen av vår intervju med cyklisten som var så hungrig på segrar att han kallades Kannibalen av sina medtävlare.

Missade du del 1 av Bicyclings intervju med Eddy `The Cannibal`Merckx?

De andra gångerna, är det något du ångrar? Eddy svarar först med tystnad och en blick som tyder på att han är less på den frågan. Jag förstår hur hans konkurrenter kände sig och varför han kallades kannibalen.

– Det var så det såg ut då, det var en annan tid. Ena gången så tog jag hjälp av en läkare som sa att det inte var förbjudet. Den andra gången så åkte jag fast för Mucantil, det är inte ens förbjudet längre!

Vad tycker du om diskussionerna kring radiokommunikation i proffsklungan?

– När jag tävlade hade vi ingen radio och vi slapp sportdirektörens tjat. Men både då och nu så är det alltid benen som avgör i slutänden. Dålig taktik kan förstöra för ett par bra ben men bra taktik kan aldrig kompensera en dålig form. Det är för mycket tjat om radions vara eller inte vara.

När du var klar med cykelkarriären började du bygga cyklar, varför?

– Jag var tvungen att jobba med något. Eftersom jag alltid varit väldigt noga med vad jag cyklat på så kände jag att jag kunde tillföra något. Jag byggde mina cyklar med en lite annorlunda geometri. Något som många kopierat idag. Jag fattade också att mitt namn var värt en hel del i marknadsföringssyfte.

Hur startade du ditt cykelmärke?

– I början hade vi bara en svetsare, som jag fått ramar av när jag var aktiv. När vi gjorde som mest ramar hade vi 42 anställda. När efterfrågan ökade tog vi in en hel del olika rambyggare som levererade färdiga ramar. Det hände att olika rambyggare använde olika rörsatser. För att få bättre kontroll på produktionen anställde vi byggarna istället. Till en början såldes allt tack vare mitt namn och utan något vidare återförsäljarnät.

              Eddy Merckx: Numera en glad pensionär. Som cyklar 900 mil om året. 

Och nu är du pensionär!

– Ja, jag sålde mitt cykelmärke 2008. Min son Axel flyttade till Kanada och jag själv började bli för gammal. Jag ville inte fortsätta som en passiv ägare. Kan jag inte aktivt påverka sortimentet ville jag inte heller äga företaget. Om Axel haft lust att jobba vidare med cykelmärket Eddy Merckx så skulle jag inte ha sålt det.

Hur har ni marknadsfört cykelmärket Eddy Merckx?

– Vi har hela tiden sen 1980 satsat på att sponsra professionella lag. Det är viktigt att ha kunskapen från proffsklungan i utvecklingsarbetet. Men minst lika viktigt för försäljningen är att cyklarna syns i proffsklungen.

Är det den kontakt som du har med den professionella cyklingen?

– Nej, jag träffar olika cyklister hela tiden, även i lag som vi inte sponsrar. Min sons lag brukar jag cykla med när jag hälsar på i Kanada.

Hur mycket cyklar du?

– Jag kör 2–3 dagar i veckan. Normalt kör jag strax under 900 mil om året. Jag är för tung för att trivas i bergen. Det blir mest platta turer i trivsamt tempo.

– Jag är pensionär nu, på riktigt.

Trivia och fakta om den belgiske mästercyklisten

Kannibalen?

När Christian Raymond, cyklist i Peugeotstallet, skulle förklara för sin dotter vem Eddy Merckx var så han: "Eddy lämnar inte en smula över till någon annan cyklist – han är en kannibal". Efter avslutad karriär kunde Eddy bokföra 525 segrar som professionell cyklist och 1971 vann han 45 procent av de tävlingar han ställde upp i. Milano-San Remo 1966 var hans första proffsseger. När han vann samma lopp 1976 blev det hans sista stora seger och den sjunde Milano-San Remo-segern. Han var en mycket komplett cyklist som kunde vinna allt från endagarslopp och velodromtävlingar till långa etapplopp. Han kunde spurta, han var bra uppför och enastående mot klockan. Så bra att det tog 28 år efter avslutad karriär innan Chris Boardman (på likvärdig utrustning) slog Eddys timrekord på velodrom – med tio meter.

Merckx i Tour de France

Eddy vann Tour de France fem gånger och bar ledartröjan under 111 dagar. Han vann sammanlagt 34 etapper. När han tog slutsegern i Tour de France 1969 passade han även på att vinna poäng- och bergströjan. Ingen har haft gula tröjan fler dagar än Eddy.

Rent "mjöl" i pastan?

Eddy Merckx fastnade i dopingkontroller vid tre tillfällen. Första gången var i samband med Giro d'Italia 1969 där man hittade spår av Reactivan under 16:e etappen. Under stora protester lyftes Eddy, som då ledde tävlingen, ur loppet. Merckx hävdade att testproceduren och hanteringen av resultatat inte gick rätt till. Under Giro di Lombardia 1973 fastnade han på nytt, denna gång för Mucantil. Så sent som 2007 vädjade Eddy till UCI om att få segern tillbaka eftersom WADA plockat bort substansen från dopinglistan 2004. Sista gången fastnade han för Stimul under Flèche Wallonne 1975. Den gången erkände Eddy utan omsvep och med argumentet "tillsammans med 15 andra cyklister litade jag på fel doktor".

Perfektionisten Eddy

Eddy sågs ofta justera sin sadel under inledningen av loppen. Det har funnits olika uppfattningar om varför han gjorde det. Den mentala krigsföringen har lyfts fram som ett motiv, där Eddy uppges ha gjort sina många småjusteringar för att psyka motståndarna och framstå som perfektionist. Men sanningen var betydligt mindre dramatisk. Eddy hade problem med ryggen och med sittsår och behövde därför finjustera sadeln för att hitta den position som fungerade bäst för dagen.

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sextiofem med siffror i fältet här



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!