Jag vill inte vara rädd | Bicycling.se
Cykelkultur

Jag vill inte vara rädd

30 dec 2017

KRÖNIKA: Jag vill inte vara rädd. Jag vill inte vara rädd när jag cyklar till jobbet. Rädd för att bli påkörd, rädd för att bli prejad, rädd för att bli hatad.

Jag vill inte snegla på mina cyklar och sedan bestämma mig för att gå ut och springa eller åka och simma istället. Jag avskyr att jag numera känner lugn i simhallen men inte ute på vägen. När jag simmar kan jag fokusera på min träning, ett privilegium som bilisterna har tagit ifrån mig i trafiken. En del av mig vill montera en GoPro på hjälmen eller styret och dokumentera allt med stor nitiskhet, spara kommentarer, hot och namn från forum och facebook i ett stort arkiv som man kan leta i efter att jag eller någon annan någon blivit trängd, smädad eller påkörd. Bevis för att våldsmakaren redan innan hotat och visat låg respekt för liv och hälsa. En spalt i arkivet kunde innehålla bilmärke och registreringsnummer, tänker jag, samtidigt som en annan del av mig vet att sådana tankar bara förgiftar allt ännu mer och får mig att tänka på sådant här även när jag inte cyklar.

Jag avskyr att det alltid finns ett ”men”. Om någon råkat ut för en olycka, om någon blivit nedträngd i diket eller blivit påkörd av någon som ansett sig ha bättre rätt till vägen, då finns där alltid ett ”men” till svar eller försvar. Kanske vinglade cyklisten, kanske körde gruppen i bredd, kanske var cyklisten en av de där som alltid kör mot rött. Till och med i de allra värsta fallen, där någon dör, (och någon, det vet vi ju, är alltid cyklisten) så finns det ett ”men.”

I texter, i artiklar och framför allt i kommentarer. Människor som till vardags klarar av att arbeta och umgås med andra människor som cyklar, äta lunch med dem och jobba tillsammans på ett projekt, blir som förbytta bakom datorskärmen och struntar i att både faster Ulla och de egna barnen cyklar för att ta sig från A till B. De måste bara få presentera sin teori, sitt ”men” på ett sätt som aldrig skulle accepteras om det skedde i samband med andra olyckor eller brott.

Ibland lyfts möjliga sjukdomsfall fram som en långsökt förklaring till att någon blivit påkörd. Sjukdom hos cyklisten, bilföraren eller omvärlden undrar jag? Kanske är det en sjukdom att ständigt vara så stressad att man bara kan fokusera på vad man uppfattar som sina egna rättigheter, oavsett vad det kostar någon annan.

Jag drömmer om en kampanj där någon, (är det månne jag själv?) trycker upp en stor mängd väl synliga klistermärken med en cyklist och ett hjärta på, att sätta bakpå alla de bilar där det inte sitter en tidshetsande, cykelhatande person, och vid åsynen av det klistermärket kan den omkörda cyklisten släppa ner axlarna lite grann och veta att just den där omkörningen inte gjordes i affekt utan med respekt och kamratskap.

Det finns redan kampanjer med loggor, klistermärken och tryckta kläder, men de flesta är en uppmaning från cyklisterna till bilisterna; se oss, respektera oss. Jag skulle vilja komplettera dessa kampanjer med en utsträckt hand från alla oss som både är bilister och cyklister. Ett slags svar till cyklisterna, ni är sedda, ni är inte ensamma på vägarna.

Det räcker nu, det finns inga ”men”. En bil är inget vapen och en bilförare är ingen domare.
Det är faktiskt punkt där.

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjuttioåtta med siffror i fältet här

Kommentarer


2018-01-05 15:54   Ingmar Nilsson

Hej.
Jag känner igen mig.

Själv blev jag påkörd bakifrån för ett år sedan och hjälmen räddade livet på mig för jag for rätt ner i asfalten och sedan var det ambulans etc.
Minns inte något från olyckan. Jag klarade mig undan med mindre skador och överlevde trodde det var slut.
Det värsta var att bilföraren inte hört av sig undra hur det gått etc, anser att det var en kallblodig mördare till bilist, har inte varit rättegång än.

Jag har svårt för att ut och cykla känner mig väldigt otrygg det hämnar det man alltid tyckt om och det har blivit mycket tuffare attityd och respektlöshet.
När jag tog körkort så fick man lära sig vingel avstånd till cyklist som var 1,5m minst. Idag står det säkerhets avstånd och det känns som noll idag.

Funderar köpa kamera när man cyklar men det hjälper inte om man blir påkörd ändå. Man blir bara förb..... och irriterad.

Tack för fick uttrycka mig

 

2018-01-05 15:18   Pelle

Hej!
Du har rätt i mycket, men. Och det är ett stort men. Många som cyklar beter sig fruktansvärt dåligt. Otrevliga, kör alldeles för fort - tänk om bilister skulle träna rally på vanliga vägar och gator. Få använder ringklockan, få om ens några tackar varken bilister eller andra cyklister som hjälper dem fram. Ofta kör de alldeles för nära när de hinner i kapp. Jag cyklar otroligt mycket själv. Mountainbike, landsväg, pendel, downhill och långfärd på mina åtta (jo, något för många) cyklar. Ibland är det en befrielse när cykelvägen tar slut och att komma ut bland bilar. Cyklar alltmer sällan inne i Stockholm, cykelbanorna är inga trevliga ställen. Kolla t ex in Stadsgården på morgonen när nackacyklisterna kommer farande förbi barnfamiljer och fyllon som gått av finlandsbåten. Helt sjukt hur de kör. Alltså, många bilister är förfärliga, men det motsvaras tyvärr av dito cyklister.

 

2018-01-05 10:34   Ulf Larsson

Bra - och jag känner samma -det är frustrerande och tär också på motivationen... Jag kör alltid solo för att vara till minsta möjliga irritation för bilister. Väljer alltid cykelvägar.men även då sker det tråkiga incidenter. Bilister som svänger in och korsar cykelbanor utan att visa hänsyn, likaså i korsningar... Dör drygt 2år sedan på kort tid skedde följande. Taxi körde om bakifrån och svängde in framför mig till följd avsatt jag inte hann bromsa utan träffades av taxin. Föll hårt, taxin körde bara vidare. Den andra händelsen var en bilist som jag mötte och som gjorde en vänstersväng dvs jag fick tvärbromsa för en bilist som totalt struntade i mig. Bilisten, man i BMW, vrålade att jag kom för fort. I rest my case... I korsningar med rödljus, hur många gånger struntar inte bilisterna i oss cyklaister? Avståndet när bilister kör om -senaste förra veckan fick jag backspegeln på min armbåge. Bilisten pratade i mobiltelefon.... Men -jag har sedan ett par år tillbaka slutat att bli arg eller föra min talan. Det går inte att ta sig ner till bilisternas nivå, det går inte att få ett förlåt eller medhåll att fel gjorts. Fortsätt dina inlägg, de är bra och de är viktiga.

 

2017-12-31 16:33   Roger

SENA X1 pro kommer med en kamera med dashcamfunktion.

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!