Krönika: kött och blod | Bicycling.se
Cykelkultur / Pendlar - Vinterhojj

Krönika: kött och blod

25 jan 2015

Han verkar ständigt vara arg på politikerna, stadsplanerarna och kommunerna. Men vad är det egentligen som driver honom? Vår bloggare Krister Isaksson berättar med sina egna ord.

"För ett tag sedan fick jag besök av Martin Emanuel, som forskar om cykelplanering i Stockholm. Han skulle intervjua mig om min tid som cykelplanerare i staden, och innan intervjun tog han fram ett brev. Det var ett brev som jag skrev i mitten av 90-talet till dåvarande gatuborgarrådet Annika Billström i Stockholm. Brevet handlade om hur Stockholm skulle bli en bättre cykelstad och vilka vinster som skulle komma ur det.

Jag hade helt och hållet glömt bort att jag skrivit det där brevet som nu Martin hittat i stadens arkiv, och det fick mig att tänka till. Det är snart 20 år sedan jag skrev brevet. 20 år...

Jag började fundera över vad det är som driver mig att fortsätta arbetet med att skapa bättre förutsättningar för cykel. Hur orkar jag fortsätta kampen? För det är en kamp, och uppenbarligen en lång kamp. Det är en kamp mot fördomar, mot okunskap, och för att få lite större smulor från bordet.

Min slutsats är att det mest av allt är orättvisorna som driver mig – orättvisor som leder till en form av ilska och vilja att förändra. Jag ser en stad och ett trafiksystem i stor obalans, med stora orättvisor, där människor diskrimineras utifrån sättet de väljer att förflytta sig på. Det gör mig arg, ledsen och besviken.

Min starka kärlek till cykeln är en annan drivkraft. Detta underbara fordon som tar mig fram överallt, i nästan all terräng. Ett fordon som finns i alla möjliga former och skepnader, och som jag kanske också har lite för många av! Det kan vara väldigt billigt, men också väldigt dyrt. Väldigt många har råd att cykla och det behövs ingen lång och kostsam utbildning för att komma igång. Det är helt enkelt ett demokratiskt fordon som ger många friheten och möjligheten att lätt och enkelt transportera sig. Det tilltalar min känsla för rättvisa.

Det som påverkat mig allra mest under alla dessa år är de dödsolyckor som jag kommit i kontakt med i mitt arbete. Att träffa föräldrarna till den cyklande flickan som blev ihjälkörd av en förare i en bärgningsbil som svängde höger. Eller att tala med mannen som förlorade sin fru när hon på sin cykel blev ihjälkörd av en lastbilsförare som svängde höger, utan att se henne. Maken blev lämnad kvar med tre barn.

Det är svåra samtal som lever kvar i mig för alltid. Att ha utrett dessa olyckor och ytterligare ett antal dödsolyckor med cyklister under nästan tio år. Att gå igenom olycksplatserna, studera obduktionsprotokoll och de inblandade fordonen sätter sina spår. Spår som för min del leder till en kamp att försöka förbättra förhållandena. Att inte acceptera sakernas tillstånd, inte acceptera rådande normer, inte acceptera okunskap och fördomar. För ytterst är det kött och blod det handlar om. Allas rätt att komma hem."

Till Kristers blogg

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet nitton med siffror i fältet här

Kommentarer


2015-01-30 08:20   Teddy Dahlberg

Jag skulle vilja kunna formulera mig som ni gör.
Jag stödjer er fullt ut.
Tänk er en bilfri innerstad med gående och cyklister...! Tyst lungt skönt luktfrit.
jag har ingen lösning på hur, men det skulle vara skönt.
Jag från landet.

 

2015-01-25 14:33   Jesper

Fantastisk job Krister gör för att illustrera lögnarna i cykelpolitiken.
Det enda som fattas är at han blir lika arg som jag och också börjar kalla lögn för lögn. Det fungerar inte att kalla lögnar "väger fjäderlätt", det vattnar ut sanningen istället.
Det fungerar når man stoppar politikernas lögnar när de börjar ljuga.
Det är enkelt att resa sig upp på möten och säga högt "det är lögn".
Och tänk, där slutar lögnen på mötet, även om den får fortsätta andra ställen för inte många vågar använda ordet lögn.
Accepter inte flera politiska lögnar i cykelpolitiken och viktigast är att också kalla det för lögn, annars fortsättar lögnen och alternativ verklighet skapas.
En lögn har jag förlorat kampen mot när jag drabbades 2008 på Södermalm. Resurserna och maktmissbruket inom hemlöshetspolitiken är så ofattbara att verkligheten inte existrerar där längre och gigantbedrägeriet kan inte stoppas.
Jag tror dock det finns en pytteliten chans att det kan bli möjligt att börja minska lögnarna om cykelpolitiken i Stockholm i en närliggande generation.
Men det blir först när dödsolyckor för cyklister ökar när det blir för många cyklister i den extremt bristande cykelinfra.
För efter att ha sett detaljplanen för Nya Slussen vet jag att det inte blir i min generation. Lögnarna dominerar totalt fortfarande!

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!