Ledaren: Långt bortom solen | Bicycling.se
Cykelkultur

Ledaren: Långt bortom solen

15 maj 2014

I Bicycling nummer 2014 skriver vår chefredaktör Andreas Danielsson om galenskapen i att försöka cykla på alla öar i Stockholms skärgård.

Fem är klara, 35 995 återstår. Av oklar anledning bestämde vi oss för att provcykla alla öar som finns i Stockholms skärgård. Självklart kommer vi att misslyckas, men det spelar egentligen ingen roll. Det handlar mest om hitta ett syfte att få umgås med en av världens vackraste platser, som för en gångs skull råkar ligga runt hörnet.

Vår flytande bas är en inrättning där telefoner och datorer inte är välkomna, där bra humör är grundkravet och där packningen består av cyklar, gitarrer och kaffe. Och skattkartan över hela skärgården. Den här morgonen ses vi innan Sverige har vaknat och Martin är frukostvärd. Det är bra för då kan man lita på att det blir gott kaffe och fina smörgåsar.

Jag är underhållningsvärd. Det är inte lika bra. Tycker Martin. När vi glider ut längs Askrikefjärden knäpper jag på Far beyond the sun – med Yngwie Malmsteen. En neoklassisk kulturgärning av bästa sort. Martin och Yngwie har faktiskt en sak gemensamt - deras relation till moll.

Yngwie har hittills spelat in 25 skivor i harmonisk moll och Martin är på väg att jobba ikapp. Men det är också ganska mycket som skiljer dem åt. När Martin sjunger om att skriva brev och livet på Gröna lund, berör Yngwie globala maktkamper mellan arga män med sköldar och svärd. Riktiga svärd. Och drakar som sprutar eld. Riktig eld. Stora saker. Viktiga saker.

Men Far beyond the sun är en ensam kamp mot omvärlden med Stratocastern som enda vapen. Ganska skönt faktiskt. Att slippa sång alltså. Det tycker inte Martin. För honom handlar musik om att berätta något, och förstärka det med hjälp av ljud. För mig handlar musik helst om något som låter fint och känns bra i magen.

Bra texter läser jag gärna på ett papper. Utan ljud. Förlåt, nu blev det musik igen. Det här är en cykeltidning. Glöm aldrig det! Målet för dagen är Sandön som är en bra plats för cykling. Den skiljer sig ganska mycket från Stockholms övriga skärgård genom all sin sand. Det ger en mysig barrskog med sköna stigar där inte många människor rör sig. Och det kanske inte är så konstigt med tanke på Morden i Sandhamn.

Viveca Sten har i princip utplånat allt mänskligt liv på ön och kvar finns bara en arena som lämpar sig utmärkt för breda däck. Efter några timmars fritt cyklande är det dags att packa pråmen och ta sikte mot fastlandet igen. Martin tar återigen hand om bespisningen och fixar mobil mat medan jag tvättar cyklarna.

När ingen ser på brukar jag ta hjälp av havet. Det går fort och ser bra ut. En stund. Men det är inte att rekommendera. Och inget jag skulle berätta för någon. När vi lämnar Sandön konstaterar vi, liksom ofta, att Sverige är svårslaget.

Vi plockar fram skärgårdskartan och ringar in några nya öar som behöver provcyklas. Och vi smuttar på tanken att en fatbike sannolikt skulle göra sig rätt i skärgårdsmiljö. Förutom att däcken stortrivs mot stenigt underlag gör det inte så mycket om cykeln skulle falla över bord. Med 4,8 tums däck blir flytkraften nästan likvärdig med en flytväst. En viktig egenskap i havsnära cykling!

I Kanholmsfjärden slår Martin igång en ny låt och väljer lite överraskande Rising force från Odyssey. Det är ett bra tecken på en lyckad dag. Alltså att Martin självmant väljer en snutt med Yngwie. Trivseln är god och det enda vi inte är överens om är varför det rinner så mycket vatten ur cyklarna. Jag förklarar att det var ett enormt drag i vattenslangen jag lånade. Men Martin tvivlar...

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet åttiofem med siffror i fältet här



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!