Ledarkrönika: Fördelar och förfördelad | Bicycling.se
Cykelkultur

Ledarkrönika: Fördelar och förfördelad

24 jun 2014

I månadens nummer av Bicycling är temat "Manligt och kvinnligt". Så vad annat än en ledare skriven av både Andreas och Åsa? Hur jämställt det blev? Läs resultatet här.

Åsa:
– Åk ni före, jag hittar hem.
– Nej, men vi väntar på dig.
Det lugna distanspasset har gått om intet, och nu handlar det återigen om överlevnad. Varför lät jag mig övertalas att hänga med på det här? Om det bara inte var för de här jävla backarna... Pulsen hinner liksom aldrig gå ner.

Sakta öppnar sig en växande lucka mellan mig och framförvarande cyklist. Hjärtfrekvensen rusar igen och jag gör allt för att bita mig kvar. Försöker stampa mig uppför backen så där enkelt som det ser ut för alla andra, men effekten är noll.
– Vi väntar, kom nu!
Jag hatar att bli väntad på.

Kunde jag varit bättre tränad? Definitivt. Men jag är långt ifrån den som tränar minst i sällskapet, och att det är jag som ska lida i varje backe är bara orättvist. 
Ett par till backar i den här farten och jag kommer att få ta taxi hem.

Men det är i alla fall tack vare mig som de håller sig på distansträningsnivå idag. Det vanligaste motionärsmisstaget är ju annars att köra för hårt på de lugna passen. Om jag nu ska försöka argumentera för min plats i klungan alltså.

Ny backe. Kamraterna sneglar på mig, och jag ser hur de tänker "men vad är problemet? Hon satt ju med på platten nyss! Det är väl bara att ta i lite?". Problemet är att det inte händer nåt när jag tar i! I alla fall inte jämfört med de andra. Som alla är män.

Alltså jag fattar väl att världens nu aktiva mest kompletta cyklist Marianne Vos också skulle flyga av som ett äppelskrutt om hon cyklade tillsammans med Philippe Gilbert och han bestämde sig för att trycka till lite extra i en backe. Men just nu är det en klen tröst.

Självklart är allt så individuellt, och ytterligare en mängd faktorer spelar in, men jag vet att väldigt många cykeltjejer känner igen sig i situationen ovan. I uppförsbackarna får man bekänna alldeles för mycket färg. Det saknas helt enkelt kapacitet, och just därför är det mycket jämnare och skönare att cykla med tjejer.

Samtidigt älskar jag att köra med killar! Farten är högre och ryggtavlorna som ger vindskydd större. Om de bara kunde lära sig att hålla igen en gnutta i backarna så att jag hänger med... Fast jag kanske ska fila lite mer på min stjärnstatus innan jag begär att mina cykelkompisar i första hand ska agera mina hjälpryttare.

Andreas:
Det är nästan bara grabbar som hänger på forum och kastar skit på andra. Och varandra. Det är grabbarna som står för den helt onödiga, osmakliga och märkvärdiga attityden i klungorna längs vägarna. Och det är grabbarna som lägger alla sina pengar på att skaffa den dyraste cykeln och lättaste hjulen. Så långt har jag full förståelse för att tjejerna uteblir.

Men i min värld har inget av det med cykelsport att göra. Oavsett om rubriken är trivsel, utmaning eller prestation så bygger ju cykelsport på något helt annat. Och då kommer jag aldrig att förstå varför det inte är exakt lika många tjejer som cyklar längs vägarna, i skogarna eller på berget?

Jag hade tänkt redogöra för varför jag tror att det har blivit så. Men Åsa gav mig ingen chans. När hon var klar med sina ord blev det knappt någon plats för mig (typiskt) så jag får nöja mig med att berätta vi i det här numret fördjupar oss lite mer i vad som skiljer män och kvinnor åt på cykeln. Och dessutom har vi frågat flera olika nyckelpersoner om varför de tror att tjejspecifika satsningar finns till.

Även om jag inte är nöjd, så är jag nöjdare över att vi faktiskt dubblerat andelen kvinnliga läsare under de senaste fem åren. Det är bra. Men långt ifrån tillräckligt. Var är resten av tjejerna? Att cykla är ju roligt – säg det till alla tjejer ni känner!

Fotnot: Självklart ligger vi män bakom mycket annat genus-negativt också, mer än bara dålig mentalhygien längs vägarna och på nätet. Men mycket av det har vi berört i tidigare nummer. En hel del av det berörs också i det här numret och mycket mer kommer garanterat att sägas om det i framtiden!

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet femtio med siffror i fältet här

Kommentarer


2014-06-24 16:46   Redaktionen Bicycling

Hej Malin - vi är helt överens och tycker lika!

Det här kan lätt bli en livslång diskussion som är betydligt bredare och större än det som rör cykel. Och det behövs nog också om det ska ske någon förändring. Men om vi begränsar "vår deal" till det som rör dina punkter så känner jag mig lugn, sen länge. Jag vare sig vill eller kan förklara/försvara/ursäkta något av det du beskriver. Du har genomgående rätt och en hel del av det berör vi också i senaste numret. Annat har vi berört tidigare och kommer att fortsätta med.

// Kärlek, från en icke klanderfri man och människa, med goda intentioner och passion för alla som gillar cykel

andreas@bicycling.se

 

2014-06-24 15:46   Malin

Ja, att cykla är roligt! Men, Andreas, vet du vad som inte är roligt?
*Det är inte roligt att när man i cykelklubben engagerar sig och vill få till dammodeller av klubbkläderna, och möts att "det är då ingen som har gnällt förut", "hur stor skillnad kan det vara?" eller "ni är så få, det blir för dyrt".
*Det är inte roligt när man läser om att (ve och fasa?) "en massa kärringar" valts in i SCF. (http://www.velo.se/cykling/scf%C2%B4s-arsmote-yvonne-mattson-fick-fornyat-fortroende-i-ovrigt-en-massa-karringar-invalda/)
*Det är inte roligt när kvinnliga tävlingscyklister gång på gång vittnar om hur de motarbetas, diskrimineras och dessutom hånas om de försöker höja sin röst. Årets inställda Halmstad 2-dagars för dameliten får tjäna som ett bland många exempel.
*Det är inte roligt när cykelmagasin och livesändningar på TV, ihop med det ekonomiska stödet och belöningen för herr- och damcyklister ser så enormt olika ut. När vilket herrproffs som helst lever gott i sina cykelstall med allsköns bekvämligheter och världens bästa damcyklister har svårt att kunna leva på sin idrott.
*Det är inte roligt att artiklar och pryltester i cykeltidningar i normalfallet är om och för män, och i undantagsfallet, eller genom en specialsatsning, är om och för kvinnor.
*Det är inte roligt när man så sent som under årets Vätternrunda anordnar prestationsbaserade jippotävlingar i tältet och "glömmer" att fixa ett pris till bästa dam såväl som till bästa herre.

Men vet du vad som är allra minst roligt? Det är hur vanligt det är att män, istället för att se och vända sig emot att detta skeva, och visa vilja att nu är det dags att vi jobbar för förändring, faktiskt försvarar, förklarar och ursäktar varför det ser ut så här. DET. ÄR. INTE. ROLIGT. Och är det så konstigt att det blir en del av hur rolig cykelsporten upplevs för oss?

För att gå från offerkoftor till konstruktivitet då. Vad sägs om detta? Jag, som kvinna, säger till alla tjejer jag känner att det är roligt att cykla. Du, som man, säger till alla män du känner att det är dags att sluta försvara varför det ser ut som det gör -- och börja jobba för att, i stort och smått, där man själv kan, skapa lika villkor och förutsättningar inom cykelsporten. Har vi en deal?

 

2014-06-24 08:45   Katja

Bra och ärligt skrivet Åsa. Och Andreas ftw! ;) Ser fram emot numret.

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!