Ledarkrönika: När har prisjakten gått för långt? | Bicycling.se
Cykelkultur

Ledarkrönika: När har prisjakten gått för långt?

18 feb 2016

Som cykeltidning befinner vi oss mitt i skottgluggen för alla nya prylar som ska ut på marknaden. Och vi älskar det. Men med alla nya grejer följer också ständigt levande diskussioner om ännu viktigare ämnen: hållbarhet, samhällsansvar och ekonomi, på både global och lokal nivå.

Som cykeltidning befinner vi oss mitt i skottgluggen för alla nya prylar som ska ut på marknaden. E-postlådan går varm dygnet runt med inkommande releaser. Och vi älskar det. Men med alla nya grejer följer också ständigt levande diskussioner om ännu viktigare ämnen: hållbarhet, samhällsansvar och ekonomi, på både global och lokal nivå. Det går faktiskt inte en dag utan att vi pratar om just de här sakerna på redaktionen.

Artikeln om förfalskningar på sidan 62 i det här numret (läs den!) väcker många funderingar hos mig, både när det gäller piratkopior och no-name-produkter. Att jätten Specialized har tio anställda som jobbar med att leta upp och sätta dit förfalskare känns nästan ironiskt när samma varumärke var ett av de första med att lägga ut den egna produktionen på externa fabriker i Asien.

På riktigt, vad trodde de? Eller förstod de kanske riskerna, men de låga produktionskostnaderna var alldeles för svåra att motstå? Var det ren självbevarelsedrift eftersom alla andra branscher började gå i den riktningen? För vem vill egentligen betala
mer än man måste?

Så, det blev billigare att producera och billigare att konsumera. Då borde väl ändå kunderna vara nöjda? Men de skrämmande och stigande siffrorna om förfalskade varor skvallrar om något helt annat. Frågeställningen om vem som egentligen vill betala mer än man måste studsade tillbaka med ett hånflin. Eller hoppade upp och bet dem i arslet, kan man säga.
För som konsument kanske man liksom bara vill ha den där prylen. Alltså bara prylen.

Man vill inte betala för kvalitetskontroller, försäkringar, garantier, kundservice, miljötänk,
jämställdhetspolicy, ingenjörer som driver utvecklingen framåt, lokaler med tillhörande underhåll, skatter, tull och moms som går tillbaka till samhället, rimliga löner för de anställda inklusive semester, sociala avgifter, pension, lunchraster, kaffemaskiner och en kanellängd på fredagar.

Alltså allt det där som de flesta av oss bara räknar med ska finnas och fungera i vår egen vardag. Dessutom kanske man struntar i den klimatpåverkan det har om prylen går sönder efter tre veckor så att man måste beställa en ny. Och i så fall kan man ju få exakt det som man vill betala för – alltså bara prylen. Man beställer den direkt från Långbortistan och hoppas på det bästa. I samma stund avsäger man sig allt det andra.

Eller så har man överhuvudtaget inte tänkt så långt. För frågan är ju om inte moralen och samvetet hos vanligt hyggligt folk ändå vill ha lite av det där andra också? Jag menar, om cykel som företeelse nu verkligen är det vi älskar allra mest – då är det väl också just den kulturen vi ska värna om lite extra, och inte ständigt försöka pruta, lura eller blåsa varandra till varje pris?

Är det för dyrt med fina cykelprylar? Gör som folk har gjort i alla tider – rätta munnen efter matsäcken och köp färre eller enklare prylar. Eller avstå från ännu en ny mobiltelefon eller storbilds-teve. Skaffa en spargris.

När vi vågar oss bortom den egna kortsiktiga behovstrappan och betalar det som står på den riktiga prislappen så får vi ett växande kretslopp med nya innovationer, bättre kvalitet, långsiktighet, hållbarhet, fränare design, fler jobb i branschen och en frisk och välmående cykelindustri. Motsatsen leder på sikt till utarmning. Och livsfarliga produkter.

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet fyrtio med siffror i fältet här

Kommentarer


2016-03-03 19:54   Markus

En bra artikel, som inte bra gäller cyklar.
Det här måste lyftas upp av våra politiker, som måste höja tullarna mot länder som inte har samma arbetsvillkor, löner och miljölagar som sverige (t.ex. Kina).
Hela EU måste höja sina tullar mot låglöneländer som struntar i miljön.

Det går inte att hoppas på att den enskilde individen ska ta "ett moraliskt ansvar" och sluta köpa billiga saker.

 

2016-02-24 07:09   Sara

Så Velo D menar att om stål eller aluminium var det mest eftertraktade materialet, och den produktionen lades ut på entreprenad i Asien, så skulle ingen försöka kopiera de produkterna? Har jag svårt att tro.

 

2016-02-22 19:37   MP

Jag har ägt 2 Canyon som båda fallit i bitar framför ögonen på mig och inte f*n var dom nå intresserade av garantier och försäkringar.

Jag har oxå ägt en Scott (bland annat) och den har överlevt båda Canyon med råge. Bra service har jag fått oxå (från Scotthandlaren alltså).


Kort sagt: att betala lite mer lönar sig. Även vissa europeiska lågprisfirmor är gnidiga som få. Samtidigt som man säger det är det värt att påpeka att tex Cube håller allt, bra kvalitet, bra pris. bra service. Samma sak med Merida och andra märken inom EU. Ja det var kanske bara Canyon och fuskprylar från Kina som då var det dåliga. Miljömässigt är det alltid bättre att cykla än att åka bil.

 

2016-02-22 18:34   Ola

Velo Derailleur: så vad du menar är att om användandet av kolfiber upphör så skulle allt bli bra igen?

Jag tycker det var en utomordentligt dum kommentar, vi har kolfibret att tacka för väldigt mycket av utvecklingen de senaste 10-15 åren!

 

2016-02-22 16:40   Velo Derailleur

Det här var inte så problematiskt på ståltiden... och inte ens på aluminiumtiden, så länge svetsarna var synliga och inte hydroformade. Hela problematiken som beskrivs dök upp med kolfibern och i stort sett beror på kolfibern. Skriv det istället.

 

2016-02-22 11:07   stefan rudberg

http://www.trendhunter.com/trends/charitable-bikes

 

2016-02-21 11:10   Peter Johansson

Mycket bra skrivet och artikeln i tidningen var väldigt givande !! Jag tänker spontant på en bekant som driver cykelaffär. Det går inte så bra och han är bedrövad över att inte kunna konkurrera med näthandeln , i synnerhet den som sker direkt från fabriksgolvet i china.. På grund av hans rådande ekonomi börjar han själv allt oftare att köpa prylar (ej cykel dock ..) via nätet, ofta via skumma kanaler. Någonstans är han medveten om hur fel han agerar men motiverar det med att "han tvingas". Jag tror att väldigt många håller med om hur fel det är med både kopior och gråimport , men ytterst få ser längre än till det som gynnar deras egen ekonomi och intresse.

 

2016-02-18 20:26   Egon

Jag vän som köpte en Kopia av Pinatrello dogma cykel från Kina. Redan efter första sommaren med cykel. Så många delar som gick sönder. Väntar bara att ramen ska spricka snart oxså.. Cykel är en säkerhets produkt, som man inte vill att den går sönder i hög fart.
Om det inte är mam inte tror att det skulle vara bra arbetsmiljö, lunchpauser eller miljökrav hos Speciializer, scott eller andra tillverkare. Så ställ krav, fråga hur den biten ser ut hos dom. Dom bör ta fram för att vilja sälja sina produkter.
Dom som tillverka kopiorna har nog inget av det.

 

2016-02-18 11:07   stefan

Det man betalar för när det gäller Specialized, Scott eller andra high end produkter är inte rätt till lunchpauser i den kinesiska fabriken, att tro det är bara naivt. Det man betalar för är bara varumärkesbygget. Att cykla på samma grejer som proffsen i protour har ett pris och det går inte till miljötänk,
jämställdhetspolicy eller rimliga löner.

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!