Ledarkrönika: Utan framtid, inga drömmar | Bicycling.se

Ledarkrönika: Utan framtid, inga drömmar

10 feb 2017

Det verkar som en omöjlig ekvation. Hur ska vi, och du, kunna tillgodose våra önskemål och drömmar utan att vara delaktiga i att ha ihjäl vår planet?

Jag läser Marocko-artikeln som vårt nyförvärv, tillika omslagspojke, Daniel Breece, skrivit i vårt senaste nummer. Jag drömmer mig tillbaka till en liknande resa som hela redaktionen gjorde för snart tio år sedan. Vi startade i Höga Atlas och cyklade oss hela vägen ner till Sahara.

Med oss hade vi följebil med personal som byggde tältläger och kokade mat på kvällarna. Och kaffe på dagarna. Primitiv lyx till ett överkomligt pris. Och några av de starkaste intryck jag upplevt från en cykelsadel, från fattigdom och elände till fest och extremt långa sladdar utför de sandtäckta bergen. Idag skrattar vi åt den magsjuka vi unnade oss sista dagen, i Saharas sandiga öken. Det gjorde vi inte då. Eller att jag lånade ut min cykel till en nyfiken och till synes schysst snubbe. Jag väntar fortfarande på att han ska komma tillbaka.

Drömfabriken maler igång. Jag längtar efter fler äventyrliga flerdagarsutflykter på cykel, någonstans långt bort. Strax därefter lyssnar jag på ett av miljöprofessorn Johan Rockströms läskiga anföranden om hur världen mår och hur bråttom det är om den ska räddas. Det är sällan jag är skraj för framtiden, men Rockström gör mig stundtals knäsvag med sina obekväma sanningar. Och jag börjar fundera på vad vi på Bicycling kan göra, för att minska belastningen på planeten. Med tidningen som inspiration för ett ökat cyklande tycker vi oss bidra till en god sak, för både mänskligheten och planeten. Men det räcker ju inte, det förstår ju till och med vi. Det räcker inte på långa vägar. Alla måste göra mer – vi också.

Bicycling har i år fått ett nytt klimatsmart papper. Ingen stor sak, men mindre dåligt. En mycket större sak är att en del av vårt arbete handlar om att resa runt i världen för att träffa tillverkare, cyklister, prova destinationer, testa lopp, prylar och annat som ligger i läsarnas intresse. Det kommer vi att fortsätta med, eftersom det hör ihop med trovärdigheten i det du vill ha av oss. Men följdfrågan blir såklart: vad ska vi med trovärdighet till om planeten dör? Att vi måste resa motoriserat mer sällan är uppenbart - därför drar vi nu ner på det så mycket vi kan, utan att helt tappa kontakten med verkligheten. 

Vi har fått några synpunkter från läsare som undrar varför vi uppmuntrar till avlägsna resor i tidningen, med tanke på miljöpåverkan. I sak kan vi inte ge annat än rätt för den kritiken. Ingen annan än oss vore gladare om vi odelat kunde hänvisa till svensk cykling. För den finns ju. Fast det som också finns är den svenska vintern, med tillhörande väder. Då vet vi att många, däribland vi, med cykelintresse längtar till något mysigare. Och överhuvudtaget finns det en allmän nyfikenhet att placera hjulen i ny terräng, bland mytomspunna berg och välkrattade parker. Och det är nu jag inte får ihop det. Hur ska vi, och du, kunna tillgodose våra önskemål och drömmar utan att vara delaktiga i att ha ihjäl vår planet? Det går ju inte.

Just nu hänger jag upp mitt hopp på Hyperloop. En genialisk teknik, som blandar den 200 år gamla rörposten med överljudsplan. Alltså rör med lågt lufttryck och magnetskenor som transporterar människor och prylar i nästan 1 500 kilometer i timmen, med minsta möjliga luftmotstånd och friktion. Tänk bredband för transport. Utan att jag egentligen vet något om rimligheten i Hyperloop, så känns det självklart att det snart kommer att slå ut alla nuvarande tekniker för transport. Och då kanske vi kan fortsätta att drömma om avlägsen cykling. Och Norge kan fortsätta skicka fiskpinnar till Kina för panering och paketering, och sedan tillbaka, för konsumering. Och vi kan transportera oss till Kalifornien för att kolla på ett nytt styre utan att få dåligt samvete. Eller kanske jag kan byta en hamburgare mot en veckas cykling i Whakarewarewa. Köttproduktionen står tydligen för exakt samma andel av utsläppen som alla transporter tillsammans. SJUKT!

Snälla Elon Musk – sjösätt nu din moderna rörpost i ett mysigt nät som knyter ihop alla i världen som vill höra samman, för att dela både människor och prylar. I väntan på det köper jag inga aktier i vare sig frakt- eller flygbolag.  

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sextiosju med siffror i fältet här



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!