Ledarkrönika: Vad är ett cykelmärke? | Bicycling.se
Cykelkultur

Ledarkrönika: Vad är ett cykelmärke?

11 okt 2013

Bicyclings chefredaktör Andreas Danielsson har besökt den enorma cykelmässan i Friedrichshafen och undrar i sin ledarkrönika vilka värden som egentligen ligger i ett cykelmärke numera.

Efter 27 års överdriven fascination av prylar borde mitt galenskap ha svalnat en del nu när jag blivit stor och fått insikt (?). Men så är det inte. Jag är kemiskt intresserad av prylar och innovation. Därför är det alltid lika spännande att gå på stora mässor. Nästan. Efter bara en halvtimme på årets Eurobike får jag en svacka.

Jag får den där förbjudna känslan av att allting ser lika ut. Ungefär samma känsla som ibland dyker upp när jag tänker på musik - att det finns tio originallåtar och 40 miljoner kopior. På kort tid noterar jag alldeles för många cyklar med närapå identiskt utseende och specifikation. Alla är svarta och 17,2 procent bättre på allt.

Jag undrar vem som drog nitlotten och tvingas sälja den där cykeln som är 17,2 procent sämre än alla andra? Eller förresten, den borde inte finnas eftersom alla ramar i princip kommer från samma fabrik. Och det är just den tanken som gör mig trött. Och lite rädd.

All världens produktion går mot att det snart bara finns en bilfabrik, en skotillverkare, en mjölkproducent och en gitarrbyggare. Så vill jag inte ha det. Men samtidigt är jag precis som människor i stort – jag vill ha mycket prylar för pengarna. Och med den inställningen blir man högst delaktig i den utveckling som håller på att över världen.

Fast inställning är nog fel ord. För det handlar ju väldigt mycket om den ekonomiska verklighet de flesta lever i. Om mina tillgångar varit obegränsade hade jag kickat igång lokala tillverkare av allt jag behöver. Närodlat, närproducerat och närtillverkat. Saker som har personlighet, själ och identitet. Och där avsändaren är både galen och besatt av sin egen förmåga (eller oförmåga) att frälsa världen med sin övertygelse. Så vill jag ha det. Men jag vill samtidigt ha bra kvalitet på prylarna.

                              "Det finns ju inget Tour de France i Kina"
 

Och det är här allting börjar bli lite krångligare. Kina är landet som snart kontrollerar allt på två hjul. Från att kvaliteten varit bristfällig och fläckvis ojämn, har de bästa fabrikerna nu järnkoll på produktionen. Och från att tillverkning varit den enda uppgiften börjar även utvecklingskompetensen bli riktigt hög i Asien.

Så hög att till med starka varumärken har svårt att konkurrera med sin egen kompetens. Uppgiften som återstår blir då att marknadsföra redan färdiga produkter under egen flagg – alltså egna klistermärken. Och det är väl egentligen bara här som Asien aldrig kommer att bli konkurrenskraftiga.

Det finns ju inget Tour de France i Kina. Det finns inte några skäggiga amerikaner med svart-vit historia i Kina. Och Italien ligger ju inte i Kina. Och inte heller kommer Eddy Merckx ifrån den bortre orienten. Att det känns fundamentalt fel att köpa prylar som tillverkas längst bort i världen, av människor som får stryk i lön, är uppenbarligen lätt att förtränga för de flesta, däribland mig själv.

Mycket prylar för pengarna är ett starkt säljargument. Punkt. Och som konsument får du väldigt mycket prestanda för pengarna idag – och mer kommer du att få. Det tråkiga för oss som gör cykeltidning är när allt utom klistermärkena är lika på alldeles för många märken. För vad är det då vi ska tycka till om? Är det vägen från fabriksgolvet till konsument vi skriva om – eller huruvida tjejen som bakar kolfiberramar med lyxiga klistermärken får mer betalt än när hon bakar samma ram med lågbudgetdekaler?

Nej, jag är kluven, både för vad jag själv tycker, hur jag borde agera och vad vi ska rekommendera. Fast en sak är säker – jag välkomnar antigeneriskt galenskap och starka identiteter. Heja mångfalden!

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet sjutton med siffror i fältet här

Kommentarer


2013-10-12 16:11   Olle Andersson

Raptobike, Azub och Nihola. Köpta på postorder men likväl handbyggda allihop. Skulle man sen peta i var de enskilda komponenterna kommer ifrån lär man hamna i Asien ändå.

 

2013-10-12 00:39   Lars B

Ja det var väldigt bra skrivet. Jag läste en skrämmande artikel på en amerikansk (?) site där det bl.a. stod att märken som De Rosa, colnago, Specialized, Cervelo, Cannondale, Pinarello mm var gjorda på samma ställe i Kina. Om det verkligen är så undrar man ju vad skillnaden egentligen är..

 

2013-10-11 20:11   jonas l

Väldigt bra. Lite därför jag funderar på Italientillverkat till nästa år :) Och kör en mtb som är tillverkad i Tyskland. Finns massvis med närproducerat men lite svårare att hitta eftersom de oftast är små, inga stora lag som reklampelare eller annan stor reklam.

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!