Lördagskrönika: Petter - En metallicgrön BMX | Bicycling.se
Cykelkultur

Lördagskrönika: Petter - En metallicgrön BMX

25 jan 2014

Artisten Petter är sedan många år ett välkänt namn ute i stugorna runtom om i landet. Att han vurmar för musik i allmänhet och rapen i synnerhet har inte gått någon förbi. Men hur föddes cykelintresset?

Jag vill berätta om min första riktiga cykel och hur jag kom att börja älska cyklingOm man är född på 70-talet som jag kan man relatera till hur svårt det var med influenser från USA.

Vi hade ju kanal 1 och kanal 2 och det som mest likande reklam var anslagstavlan där man blev upplyst om vikten av att inte dricka på sjön eller hur viktigt det var med en fungerande brandvarnare hemma. Populärkultur upplevdes oftast på bio där man kunde se exotiska reklamfilmer som Bounty eller Juicy Fruit utöver själva filmen.

Jag såg många viktiga filmer som ung som satte djupa spår i min personliga utveckling. Det var framförallt Beat Street, Breakdance the movie och Purple Rain. Av de filmerna kan man säga att den fundamentala grunden lades för min musiksmak, men en annan film som också kom att spela stor roll för mig var E.T.

– Det som mest likande reklam var anslagstavlan där man blev upplyst om vikten av att inte dricka på sjön eller hur viktigt det var med en fungerande brandvarnare hemma.

Petter

På den tiden var det inte alltför ofta som en produkt lanserades tillsammans med en storsäljare till film, men i det här fallet släpptes en BMX-cykel av det slag som förekom i själva filmen. Ingen har väl glömt bort den legendariska scenen när huvudrollsinnehavaren cyklar med E.T. i korgen framför månen.

Vid den här tiden hade jag en ganska krokig gammal cykel med en klassisk 70-talslimpa. Jag var nog en blandning av Lillebror från Karlsson på taket och killen i Roy Anderssons En kärlekshistoria. På den här tiden hade fortfarande limpan hög status som sadel och gärna i kombination med ett chopperliknande styre. Man kan lugnt säga att när E.T.-cykeln kom flög limpans coolhetsfaktor ut genom fönstret.

Jag ville ha en BMX!

På den här tiden cyklade jag mycket i parken runt Vitabergen och Barnängen på Södermalm. Min storebror som var min idol var också väldigt driftig när det kom till att fixa saker. Jag ställde aldrig några frågor om hur vi helt plötsligt hade en moviebox (en VHS-bandare man egentligen bara kunde hyra) eller var TV-spelet från Atari kom ifrån.

Mina föräldrar avskydde allt som hade med Amerika eller dess kultur att göra, så allt jag precis nämnt ovan ordnade min storebror på egen hand. Ett kort tag hade han fixat en E. T.-hoj. När jag såg den hemma dog jag nästan, men samtidigt förklarade min bror att det bara var ett kort byte och att han väldigt snart skulle göra sig av med den.

Cykeln var vinröd med låg vikt, hade relativt smala däck och var helt enkelt bara sjukt cool. Precis som i filmen. Jag kände mig precis som Elliot när jag brände ned för Skånegatan på Södermalm. Jag grät floder när brorsan gjorde sig av med cykeln och jag förklarade för min mamma att det fanns inget annat i hela världen jag önskade mig på min 9-årsdag den 25 maj.

Mina minnen sviker mig ibland men jag minns väldigt tydligt hur jag på födelsedagen klev in i mitt pojkrum och såg två stora svarta dubbiga däck under en svart filt. Brorsan drog bort filten och under den stod min första stora cykelkärlek. En metallicgrön Peugeot BMX, tjockare ram, tjockare däck, feta vadderade ramskydd på både själva ramen och vid styret. Den var tung som fan och bastant.

Brorsan sade att den var coolare än en E.T.-cykeln och att det var en riktig terrängcykel. Jag älskar min storebror för att han hustlade fram den där cykeln eftersom jag genast fattade att det var hans förtjänst att den var där på min födelsedag. Efter det var jag kung i Barnängen och cyklade överallt med min gröna cykel.

Vi byggde terrängbanor nere vid byggarbetsplatsen i Hammarbyhamnen innan alla husen byggdes. Jag tror alla minns sin första riktiga cykel. Här väcktes mina första känslor för cykling på allvar och det var med den här cykeln jag kom att utvecklas. Den var en trogen följeslagare hela min uppväxt.

Petter Alexis Askergren är mångsysslande artist och hängiven cyklist. När han inte säljer platina många gånger om eller gör något Så Mycket Bättre, cyklar han både downhill utför bergssidor och racer på landsvägen.

Följ Petter på twitter: @PetterAlexis

Petter på webben

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet åttiosju med siffror i fältet här



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!