Min bästa helg: Tove Langseth | Bicycling.se
Cykelkultur

Min bästa helg: Tove Langseth

14 nov 2018

Tänk dig en cykelhelg som innehåller allt. Var är du? Vad gör du?

"Det är lätt att drömma sig bort till serpentinvägar på Mallis eller sommarvägar på Gotland, men jag vill ändå slå ett slag för min vardagsdröm. För när man får till den så är det liksom som att vardagen får sig en rejäl smocka, som den mår väldigt bra av.

Jag vaknar klockan 05.15 på fredagen. Inte av mig själv utan av min väckarklocka som jag ställt in så att det låter som vågskvalp. Jag stänger av havet och smyger sen in i badrummet längst bort för att slippa få skäll av min man Olle som inte vill vakna klockan fem. Jag sätter i linserna, tvättar mig under armarna, tar på deodorant, smörjer in benen, som givetvis är nyrakade, med olja och tar sen på mig kläderna som jag så prydligt lagt i en liten hög kvällen innan. Viktiga detaljer när man går upp klockan fem.

Den här dagen har jag såklart ett helt nytt kit. Troligen kommer det från Pas Normal Studios, Attaquer eller Black Sheep Cycling. Helt otroligt nog har jag, som av ett mirakel, också ett par nya gigantiska brillor från 100%. Jag rullar ut min kolsvarta Canyon Aeroad, som bor i vårt före detta arbetsrum, och är skinande ren och har nypumpade däck och drar iväg in mot stan. Vid Djurgårdsbron möter jag upp Morning Spins-gänget som består av en hel drös snabba och roliga människor som gillar att köra tre hårda varv runt Djurgården innan bilarna vaknar. Så det är vad vi gör. Och just den här morgonen är jag så stark, det är helt otroligt. Som att jag laddat mig med kärnbränsle! Jag håller mig kvar i klungan hela vägen – för visst var det här en drömhelg? Efter sista varvet viker vi av mot Valhallbageriet där vi köper kaffe och bullar, för det gillar vi också. Och sen sitter vi och snackar länge i morgonsolen, som redan värmer. Resten av dagen pysslar jag med ditten och datten och benen är så där skönt trötta.

På lördagen har jag faktiskt också ställt klockan, men inte lika vansinnigt tidigt. Och jag vaknar givetvis helt utvilad. Samma procedur, men givetvis tar jag på mig ett annat kit – viktigt att inte köra i samma look två dagar på raken. Och i dag äter jag frukost. Kaffe, yoghurt med frukt, nötter och honung och en jättesmörig croissant som jag värmer i ugnen. Jag tar även extra smör på den. Jag tar det lugnt och läser lite tidning för jag har gott om tid, hinner gå på toa både en och två gånger innan jag drar.

Jag är tidig till mötesplatsen vid Naturhistoriska så jag står och hänger i solen en stund. Jag gillar att vara tidig, jag är alltid först – så även den här morgonen. Till sist är ett ganska stort gäng på plats, några som jag cyklat med ganska nyligen men också flera favoriter som jag inte sett på länge, och så några nya ansikten. Vi cyklar norrut och enas om att det kommer att bli en fantastisk dag; lagom varmt så man kan köra i kortkort och nästan helt vindstilla. Förbi Täby där alla bilar verkar ha gått upp i rök, och sen framme vid Skålhamra går det undan. Vi hjälps åt att dra, många starka i gänget. Vägarna blir vackrare och vackrare ju längre ut från stan vi kommer och det kommer pustar av hägg i luften.

Det hade varit som en dröm om någon nu öppnat ett kafé med hembakat bröd ute vid Närtunaby, men det har tyvärr inte hänt ens i drömmen. Vi fortsätter till Roslagsstoppet där vi kliver av cyklarna. Men det är ändå något visst med bensinmackar; den där icke kravfyllda känslan som ibland är precis vad man vill ha. Dessutom har just den här bensinmacken ett väldigt bra utbud, så alla köper det de vill ha och jag sätter mig i solen med en Tiptop och kaffe. Vi snackar och jag får den här intensiva lyckokänslan av att cyklingen får mig att umgås med en massa människor som jobbar med helt andra saker än jag själv.

Sista milen hem är lite tuffa, precis sådär som de ska vara. Väl hemma är jag helt slut, Olle gör en iskaffe till mig och vi sitter och pratar i eftermiddagssolen en bra stund innan jag masar mig in i duschen. På kvällen går vi ut och äter pizza på Ciao Ciao hela familjen. När jag kommer hem och går uppför trappan till övervåningen så känner jag hur trötta benen är. Helt kaputt!

På söndagen är jag fortfarande trött. Benen är också trötta. Ingen klocka ringer, utan jag vaknar till äkta fågelkvitter i stället för artificiellt vågskvalp. Hela familjen äter frukost tillsammans. Vädret håller i sig och jag ger mig ut på en tur för mig själv. Minst två rundor per vecka behöver jag för mig själv. Musik i öronen. Ingen plan, inga krav. Jag kör ett varv runt Elfvik och sen kan jag inte hålla mig utan hojar bort till Lidingös enda serpentinväg. Alltså: Den har en serpentin. Sex gånger cyklar jag uppför Trolldalsbacken och jag tror ta mig tusan att jag tar QOM-et! Svetten rinner. Jag avslutar med ännu ett varv runt Elfvik. Sen hem. Fortfarande i bibsen bokar jag en cykelresa till Mallorca. Men den drömmen tar vi en annan gång"

Tove Langseth, Stockholm, är Instagramcyklisten som även cyklar på riktigt. Ofta, hårt, och 115% landsväg. Följ henne på @tovelangseth för en lagom dos vardagsinspiration.   

Andra drömhelger på cykeln

Min bästa helg: Corina Bermudez Casas

Min Bästa helg: Lasse strand

Jennie Stenerhags drömcykelhelg - Utför i Åre

Min bästa helg: Bernt Johansson

Min bästa helg: Emma Johansson

Min bästa helg: Roberto Vacchi

Min bästa helg: Marika Wagner

Min bästa helg: Jon Bokrantz

Min bästa helg - Johan Mölleborn

Katja "Cykelkatten" Fedorovas drömhelg

 

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet trettiosju med siffror i fältet här



Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!