Rapport från Alexander Wetterhall | Bicycling.se
Landsväg / Profiler

Rapport från Alexander Wetterhall

4 dec 2011

Alexander Wetterhall kör för brittiska Endura Racing och har en rad fina internationella resultat i sitt CV. Här får ni första delen i hans summering av gångna säsongen skriven av Alexander själv.

Året drog igång med nytt stall, efter min tid med Cervélo TestTeam under hösten 2010, nu med kontrakt i brittiska Endura Racing. Ett väldigt seriöst och drivet Continental lag, många nya ansikten och med ett seriöst upplägg kändes det helt rätt.

Vi träffades första gången under träningslägret i Girona och eftersom en av cyklisterna som var uttagen till tävlingen Tour de San Luis i Argentina blev sjuk så fick jag snabbt frågan om jag ville ta hans plats. Jag tackade ännu snabbare ja och biljetterna bokades om. Efter en dryg veckas träningsläger bar det av direkt mot varma Argentina och min första start för året. Ett riktigt häftigt race med bra organisation och min första gång i Sydamerika.

Första tävlingsdagen för året blev alltså 17e januari och min tidigaste någonsin men jag hade fått många bra testcykelpass i mig under den kalla vintern och med några bra pass även i Girona på racern så kändes det inte helt ovant att tävla. Jag åkte därifrån med en 4e plats på 5e etappen efter en lång utbrytning och med målgång på toppen av stigningen Mirador del Sol.

Efter Argentina fick jag några goa dagar hemma i Sverige innan det var dags att flyga över till London för presentation av laget, ett jäkla pådrag och ett jätteintresse för Endura Racing. Det visar verkligen vilken "innesport" cykel börjar bli i Storbritanien.
Tätt därefter körde vi Tour de Mediterranean och efter det Tour de Haut Var, även de som Tour de San Luis med UCI 2.1 status och riktigt bra lag till start. Jag fick mitt huvud ganska rejält insparkat under de två etapploppen men gjorde ett bra jobb för laget och kom därifrån med ganska bra tryck i pedalerna.

Jag struntade i att flyga hem efter de två franska tävlingarna och beslutade mig istället för att bli kvar i Girona, eftersom vädret i Sverige inte direkt var racervänligt för tillfället, de tio dagarna som återstod till Vuelta a Murcia (2.1) i södra Spanien.
Jag samlade ytterligare bra mil på vägarna och fick några bra omgångar över den hårda klättringen Rocacorba, där jag som mest klämde 4 varv under ett och samma pass, ren och skär dumhet i och för sig!

Vuelta a Murcia kom och med åkare som Contador, Sastre, Menchov, Zabriskie, Vande Velde och Froome på startlinjen så skulle det gå undan. Jag hade äntligen fått en tempocykel och lyckades med den klämma till med ett riktigt bra tempolopp och slutade som 7e man efter etappen, kul att hitta tempobenen efter vintern!



Det hade blivit en intensiv start på säsongen och antalet tävlingsdagar i bagaget gjorde att jag kände mig mer och mer med i matchen. Endura hade råd att flyga mig från Sverige och med Nova som håller på att växa så känns det väldigt skönt! Att spendera tid hemma är mycket värt och har fått mig att må bra under året. De båda var faktiskt nere och hejade på mig under Vuelta a Murcia innan vi flög hem tillsammans för en dryg vecka i Sverige.

Tiden till sju dagar långa Tour de Normandie (2.2) gick snabbt och jag var snart på resande fot igen. Det var en mindre trevlig resa ner till och genom Frankrike men väl framme i Caen kunde jag pusta ut. Tävlingen inleddes med en prolog som inte gav mig utdelning men som vanns av en annan svensk nämligen Tobias Ludvigsson, Team CykelCity.

Mina ben hoppade igång dagen efter och jag gjorde ett ordentligt försök till att ta etappsegern, en solo-attack med 27 km kvar till mål. Men det höll inte hela vägen utan två andra åkte upp mig med 3 km kvar -Och nej, jag hade inget kvar att ens försöka vinna en spurt med men korsade ändå linjen som 3e man.

Det var länge tajt om vem som axlade ledartröjan och jag var bra nära i tid, det var dags att lägga korten på borden och det på 6e etappen. Jag lyckades bryta mig loss med två andra och vinna ett av de två bonussekundsspurterna á 3 sek. Detta satte mig i ledningen på vägen och med en helt platt banprofil så skulle inte min ansträngning förstöra för mig men surprise! En superbrant backe kom efter att jag hade blivit uppåkt och jag ihop med en stor del av klungan blev lämnad bakom, den gula tröjan var ett minne blott!

Alexandre Blain visade vart skåpet skulle stå och lyckades istället att ta över tröjan inför den sista etappen och på något sätt lyckades vi hålla ihop det in till mål trots att vi tappat två av våra cyklister under veckan, starkt och väldigt viktigt för moralen i laget. Vi kan vinna!

Gilla artikeln





(visas ej)

För att vi skall slippa få in skräpkommentarer och spam av olika slag
från 'robotar' på Internet måste du skriva in en kontrollkod nedan
« skriv talet trettiosex med siffror i fältet här

Kommentarer


2012-01-08 18:15   Lars-Erik

Väntar med spänning på nästa avsnitt

 


Följ oss

@bicyclingswe

Följ oss på Instagram!

Få vårt nyhetsbrev!